F16 Europeans (+ träning) i Carcans Maubuisson 18-26/7

Inleder med en summering:

• Boende: Tält på sand. Bil behövdes mellan tältplats – segling – stan. En fantastisk liten ort alldeles nära Atlanten.
• Väder: Varmt så in i helskotta även sista dagen, fast då med tillägget hällregn när tältet skulle sänkas. Bra vindförhållanden.
• Antal seglade timmar: 27 (inklusive Booth´s träningsdagar).
• Antal race: 9
• Resultat: 10-28-DNF*-22-21-17-UFD*-25-26 (*= 54, bröt race pga avbruten styrpinne). Plats 24 av 52.

Alla resultat här!

Bakgrund: Vid varje års F16-evenemang ingår en dryg timmes årsmöte. Tanken är nog att passa på när så många ändå träffas och flera länders representation finns på plats. På årsmötena pratar man om hur klassen ”mår” och utvecklas. Man diskuterar nyheter, ekonomi, statistik och kommande event.

Förra året i en brandgul eftermiddagshetta, på klubben Hellecat i Holländska Hellevoetsluis, gjorde fransmännen sitt yttersta för att sälja in dem som arrangörer för 2019 års EM. Seglingsklubben de hade i tankarna ligger i Maubuisson, ett litet sommarparadis i södra Frankrike, några mil väster om Bordeaux. Endast 70 personer bor där året om och sommartid blommar stället upp till en liten semesterpärla, alldeles intill sjön Lac de Carcans-Hourtin. Sjön är stor som en femtedel av Siljan. På kartan pekar vi dels ut Maubuisson och även området Bombannes där vi campade. Strax till vänster syns också Carcans Plage, den åtta mil långa stranden som löper längs Atlantkusten. Med endast fem kilometer till tältet kunde vi höra hur havsvågorna rullade mot stranden.

Alltså; redan på förra årets årsmöte togs beslutet. Maubuisson fick bli platsen. På detta års F16-möte, i en liknande sorts eftermiddagshetta som i Holland, lyftes frågan om 2020 års EM. Det gulliga i sammanhanget var att de hade rådfrågat oss… Vad blir bäst för er Team Sweden, Lake Como eller Spanska kusten? Å vi var nog lite sugna på Italien igen.

Det är mycket för arrangörerna att fixa. Dels kolla av möjligheterna för alla tillresta att kunna ställa sina båtar och båtsläp på plats. Dels garantera olika sorters boenden samt kontakta närliggande campingplatser. Program behöver skrivas, aktiviteter ordnas och en slags happening ska gärna dras fram ur rockärmen för man vill ju visa platsens bästa sida. Den lilla seglingsklubben, som tidigare kanske mest sålt glass och mackor, skulle plötsligt ordna ölkranar och goda miner samt klara av att hantera hundratals människor samtidigt.

Massor av extrafolk behöver raggas ihop. Först och främst en tävlingsledning, med övergripande koll och ansvar, och med folk som håller fokus på väder, som tar beslut om banläggning och antal race. Folk som håller ögonen på målgångar och sköter resultaten. Domare, jurybåtar, banläggare, folk på startbåtar och i baren på klubben. Andra som planerar och packar goodiebags och några som tänker igenom prisbord och ragga sponsorer. Så, att fixa för alla dessa seglingssugna tävlingsmänniskor är ett stort jobb. Och de lyckades mycket bra! Här ovan är några av dem.

Planering: Även för oss, som bara behöver resa, är det mycket att göra men det går bättre och bättre för varje år. Utöver att vara strukturfascister kring packningens alla detaljer behöver grönt kort samt miljöcertifikat beställas och extraförsäkringar tas. Det första vi gör sedan är att planera själva resrouten. Vi utgår alltid från en startdag som med några övernattningar ligger i lagom tidslängd från evenemangsstarten. Vi vill inte ha längre sträckor än 50-60 mil att köra mellan sovplatserna längs vägen. Så fram med en karta för att kunna mäta upp sträckor (tack för det Googlemap). När vi hittat ett pitstop, letar vi hotell i storleksordningen 500-800 kronor natten och det ska helst finnas frukost. Nästa urval blir att titta närmare på dem med stora parkeringsplatser.

I år hade vi bokat upp oss på två träningsdagar innan EM. Det fanns som tillval för de första 15 båtarna som nappade på idén. Det betydde att vi behövde vara framme 17/7, alltså dagen innan träningen för att hinna rigga båt och tält. Då behövde vi lämna Täby senast 14/7. Vi beräknade tiden 9 timmar för att köra de 66 milen till Trelleborg. På färjan över till Travemünde skulle vi få den första nattens sömn och sedan köra av på tysk mark; pigga och utvilade. Nästa stopp, knappt 56 mil från Travemünde, i välkända Gemünd, där vi var under två veckor förra sommaren. Tredje stoppet, 65 mil bort, i Franska Chambray lès Tours och därefter var det endast 40 mil kvar att köra till Bombannes och Maubuisson.

—–  OKEJ, det var det. Välkomna nu till vår journal français!  —–

14-17/7: Vi fick en bra start redan på färjan. Av snålhet brukar vi välja 18-färjan vilken är framme mitt i natten i Travemünde, men i år hade det brunnit på den färjan (det var inte vi som…) så vi bokades om. Trots att vi därmed fick den absolut bästa turen, den som är framme 07:30 i stället för i mörkaste natten, kompenserades vi med en ”sommarbuffé”. Det innebar en förstklassig buffé med såväl varmt som kallt, sallader och skaldjur samt desserter och ostar. Vi hade inte ens lämnat hamn och semestern var redan en fullpoängare! Så fort vi snitslat oss in på rätt väg i Tyskland satte vi igång underhållningen. En tredelad serie skriven av Michael Swidén och uppläst av en sömntuta. Uppläsaren var exakt lika engagerande som en kolatom, med andra ord; gjorde nytta men utan att bidra till en direkt upplevelse. Vi lyssnade dock på både nervägen och uppvägen och alla böcker hanns igenom.

Vårt facebook-inlägg: Efter 18 timmar i bil… halvvägs ? Dagens lärdom: när alla långtradare och lastbilar plötsligt försvunnit, borde även vi gjort det. När A1 bitvis är smalare än ekipaget bör man ta en annan väg. Dagens frågetecken: hur får man reda på sånt?

I Tyskland, på plats i Gemünd, hade vi två saker på agendan. Dels att åka till Nürburgring och fartknarka bilkörning, dels att äta schnitzel på ”Brauhaus” (där den lilla portionen med enbart sallad egentligen räcker till en hel familj) och slutligen, på grund av måltiden, ta en promenad längs en av de kortare stadslederna. Jodå, vi följde våra planer, sov sött på kuddarna och reste vidare tidigt nästa dag.

Mellan Tyskland och Frankrike ligger Belgien och där gick vägarna upp och ner, stundtals så högt upp som 580 meter över havet. Äntligen ökade också temperaturen från ca 14 till över 20 grader… men även bränslepriset ökade. När vi närmade oss Tours hade tempen tickat ända upp till 28 grader.

I Tours hittade vi en trevlig Italiensk restaurang inredd som ett torg med blommor och träd och tvättlinor i taket.

Facebook igen: Från höglänta vägar till djupa dalar, 14 grader till 29, guten tag till bonjour, öl till vin, brezen till croissant, wurst till de grenouille. … och från tyska ü till franska ápostrofer… via Paris i eftermiddagsrusning! ?????

17/7: Äntligen FRAMME! Total restid: 33 timmar. Antal mil: 230. Temperaturförändring längs vägen: ca 15 grader. Det första vettiga att göra, var att bli av med båten och trailern. Så bland sanddyner, jättetallar (plus jättekottar och jättebarr), cikadors filande och en magisk hetta befriade vi bilen från trailer och båt.

Nästa steg: att separera båten från trailern. Detta innebar att även masten måste av och den lägger man inte var som helst, så… trots att vi som vanligt vid ankomst var både trötta och hungriga, måste masten riggas. I och med det jobbet följde fler övningar som samtliga stavades ”t a m p – t r a s s e l” (rigga tålamod nu Windrike!) Trailern behövde också rensas ren på campinggrejer och inget av detta gick att bortse ifrån.

Därefter direkt till campingen för incheckning och resning av tält. Detta mot bakgrund av att det garanterat skulle bli skymning/mörkt innan båten kunde anses vara körklar. I mörkret senare ville ingen hålla på med madrasspumpning, bära prylar eller leta efter tandborstar. Med andra ord; fullriggning på två håll.

Facebook-inlägg: Jeij! Framme i Carcans ?? efter 4 resdagar (~33 timmars ? nötande!) Innan middagstid båt riggad och tält rest! Kolla kottarna, inget man vill ha under tältet. Kolla också poolen ? Cikador galna på dagtid men sover nu… å snart vi me’. Imorgon första av två träningsdagar, ledda av super sailor Mitch Booth ??

18-19/7: Allt var därmed färdigt inför att slänga sig in i den första av två träningsdagar. Coach Mr Booth är Australiensare men bor i Spanien och arbetar som professionell tränare för olika nationer. Tidigare har han deltagit i närmare 70 VM och vunnit 10. Nu närmast kom han från F18-VM där han knep en fjärdeplats och veckan dessförinnan seglade han Tornado-EM. Av de knappt 50 nationella tävlingar i Australien, har han plockat hem vinsten i hälften och han har även deltagit i fyra OS. År 2000 tränade han hela Australiensiska OS-teamet. Ja, ni fattar! En bättre tränare kan man väl knappast hitta inför veckans övningar, vi tänkte; han vet nog vad han gör!

Det han inte var världsbäst på, var att ge oss en walkie talkie ombord, så när vi var på vattnet hade vi ingen koll på nåt men noterade att alla andra visste precis. Det tog sin tid att förstå varför de var så lättmanövrerade och vi så in i helskotta tröga men av en händelse hörde vi prat ombord på en annan båt. Vi fick teori blandat med övningar på vattnet och tränade starter, båthantering, smarta drag samt placeringar på vattnet, i starter och utefter banan.

FB: Idag var team SWE definitivt sämst i klassen. Först. Alla gjorde grejer, vi fattade ingenting. Vi körde på känn, andra enligt nåt väldigt bestämt. Vad var det för fel? Jo de andra hade walkie talkie ombord och full koll på instruktionerna. ? Sedan, en kort stund, var vi bäst i klassen. En kort stund.

Åtta båtar var med i träningen och till lunch seglade vi in i Maubuisson, där vi drog upp båtarna på stranden och åt på en liten strandtaverna i närheten. Toast och pommes. Därefter körde vi race. Bra det, för då behövs inga walkie talkie eller instruktioner. Vi vann ett av racen. Dagen avslutades med återkoppling och reflektioner i klubbhuset. Superbra upplägg, mycket värdefullt.

Eftersnacket med gänget var som att få tillbaka ett matteprov. ”Where to start?”, sa Mr Coach och tog en djupt andetag… nej förresten; flera djupa. Jättedjupa. Liksom fick gå igenom precis allt. Men vi hade jättekul idag ?? Bekymmersfritt och galet. Byigt och blött. The class with special needs träffas kl 10 imorgon igen! 

Vi återvände till samma matställe i Maubuisson till kvällen och utmed långbordet satt redan en del av veckans seglare. Australien, Tyskland, England, Frankrike, Spanien och Sverige satt till bords. Franska Cècile och Stephane som höll i alla trådar för evenemanget och som också var fast boende i lilla Maubuisson fanns också på plats. De tog oss sedan till världens mest smaktäta glasställe, med närmare hundra sorter av såväl gräddglass som sorbet. En kula i strut fick avsluta dagen.

Nästa dag var det dags för mer träning; teori och övningar på vattnet. Teorin startade klockan 10 och nu hade Booths träning utökats till tolv båtar. När vi kom ut på vattnet fanns absolut ingen vind någonstans så vi badade lite från båtarna och tog sedan en gemensam lunch på klubbens område i väntan på vinden. Därefter, vid halv tre kom den och vi hann köra tre träningsrace tillsammans. Nästa dag skulle EM starta, och som vanligt med ett pre race för att se att allt var i ordning. Då skulle över 50 båtar stå färdiga på startlinjen. Spännande!

På träningen uppehöll vi oss vid fenomenet ”nerskitad vind”, alltså vind som stulits eller förstörts av båtar i närheten. Mitch ritade och förklarade och till slut såg alltsammans ut som en avancerad småbarnsteckning, men tänk; alla fattade ändå. Antagligen för att ”alla varit där”… liksom legat och tuggat i sig skitvind.

Känslan när man försöker förstå anteckningar från dagens kurs… ? Bilden visar hur man placerar sig/ska tänka nytt för att undvika ”skitvind” i närheten av andra båtar vid start eller på banan. Inte svårare än så ?? Idag var sista dagen på vårt ”Booth-camp”. På söndag blir det pre race = genrep inför allvaret som börjar på måndag. För övrigt har vi vid det här laget kommit till det rent äktenskapliga och är mycket nöjda att vara de enda som pratar svenska då. Om man ler och skjuter varann är det ingen som märker nåt. ?

Kvällen avslutade vi på tu man hand. Vi tog ett bord på ”O Voiles”, en supertrevlig restaurang där vi redan varit tillsammans med spanjoren Alfredo och engelsmannen Brian. Det fick bli en glass som avslutning även denna kväll.

Vi sov bra i tältet. Detta tack vare den madrass som vi skaffade inför förra årets camp. På kvällarna var det ibland galet varmt, men konstigt nog riktigt kallt på nätterna. Morgnarna var vältempererade så vi slapp känslan av att vakna i klassisk tältpanik. Ett tacksamt inslag med seglingen var att den inte startade före klockan elva men kunde lika gärna skjutas upp till halv tre. Det gjorde att all morgonstress med tidig tältfrukost (nudlar i burk et al) kunde bordläggas. I stället kunde vi äta en riktigt fin liten frukost i stan.

En ”petit déjeuner Anglais” kostade ca 90 SEK. Varsin frukt, kaffe, juice, croissant, baguette och ett tredje slags vitt bröd, aprikos- och jordgubbsmarmelad samt bacon och ägg. Kvällsvinden var det sällan fel på och upplägget med sen segling (ibland var ute till sex, halv sju på vattnet) medförde dessvärre att ingen hann duscha inför middagen. Fast vadå? Alla luktade ungefär lika mycket våtdräkt och intorkad svett.

20/7: Ledig dag idag och som av en slump hade vi tidigare sett ett inlägg på Facebook från en före detta Hobie16 seglarkompis, Ludo. Han är ursprungligen fransman men bor i Boo-området där HC16-seglarklubben ligger hemma. Han skrev på fejjan att han var i Bordeaux och givetvis berättade vi att vi var i närheten. Kunde vi kanske ses? Hans mamma bor i Bordeaux och just denna vecka var han på plats tillsammans med barnen och de badade varje dag på Carcans plage, alltså i närheten av oss. Vi bestämde träff på stranden och det blev en fantastisk dag.

Stranden upplevs oändlig vilket inte är så konstigt eftersom den är 8 mil lång. Stora vågor, ridna av massor av surfare, pressade sig kraftfullt in mot stranden. På grund av ebb och flod samt strömmar som påverkades av det, var badområdet rigoröst övervakat. Dels från ett hus på den högsta sanddynen och dels från ett mobilt torn på stranden.

Badvakterna lämnade inte sitt uppdrag ett ögonblick. Strandbil och vattenskoter stod redo och området var avspärrat och begränsat mellan flaggor. När de utifrån sin kunskap om strömmar och det de läste av på vattnet, behövde flytta hela badområdet, jagade de upp varenda badare från stranden först. De flyttade alla flaggor på en given signal och det mobila utsiktstornet till en ny och säkrare del av stranden. Trots denna professionella bevakning av strömmar och badande, drunknade tydligen en eller två badande varje år.

Vi återvände till klubben. Där registrerade vi oss, körde in lattar i det nya seglet, bytte gennaker och gled runt lite i största allmänhet. Fler och fler seglare anlände området och stranden fylldes på. Cikadornas spelande var ett kul inslag. De startade så fort temperaturen gick upp mot 25 grader. Vissa morgnar hörde vi några redan före halv sju så då kan man föreställa sig hur varma dagarna blev. Enligt fransmännen är det otroligt sällsynt att man lyckas se dem… men OM man har turen på sin sida, så lär de i alla fall inte spela. Därför anses det vara lycka ? om något av detta händer.

Jag har inte tur i spel… men i Cikador. Stod skitlänge och tokstirrade på en cikada som spelade järnet. Men den rörde inte en fena under tiden, utan liksom buktalade. Och så ömsar de skinn. Här och där på träden sitter övergivna beige-gula skinn med ben och allt. Stammarna fick fungera som en slags cikadegarderob för gammalt urväxt… typ skogens second handbutik.

På eftermiddagen mötte vi Ludo igen, denna gång i Maubuisson för en apertif men sedan åt vi på olika håll. Vi hamnade på torget vid vattnet där vi åt en västindisk måltid. En fantastiskt god kyckling.

21/7: Nu hade vi varit hemifrån i en vecka och tiden gick fort. Det hade blivit dags för pre race! Starten skulle gå så sent som 14 så vi hann med go´frukost på stan. På klubben var det ett evinnerligt pysslande bland båtarna. Vid den här tidpunkten hade alla, utom teamet från Nya Zeeland kommit, och det liksom pyrde av tillbakahållen lust bland alla att komma ut på vattnet. Starten sköts upp tre kvart och det som mötte oss sedan var 8-12 meter per sekund plus lite vågor. Med andra ord: full fräs.

49 båtar startade och vi gjorde bra ifrån oss i såväl start som rundningar och målgång. Plats 12 av 49! En andra start drogs igång men det blåste rätt så mycket så några tyckte att det fick räcka och tog sig tillbaka till stranden. Bara 25 båtar kvar. Då kom vi 7:a. Inga av dessa resultat räknas dock in i slutresultaten. Så typiskt.

På kvällen sedan var det invigningsceremoni vilket betydde att två deltagare i varje nation klappades fram för att visa upp sig för fotografering tillsammans med sin flagga. SWE var bara vi två, Österrikarna likaså men Spanien respektive England var representerade av endast en person. Så kallade soloseglare. Det fanns så många som 7 soloseglare på banan i år. De får inte ha någon fock och seglar på bara storsegel och gennaker. Övriga nationer var mer av ”team”. Deltagarländerna var: Sverige, England, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien, Österrike, Schweiz, Australien och Nya Zeeland. Under ceremonins gång bjöds vi på snacks och dryck, sedan avslutade vi dagen med en rejäl glasscoupe på vårt frukostställe i stan. Kunde inte avhålla oss efter denna första kraftansträngning. Vi fläskade på med lite vin och tilltugg i tältet eftersom det inte hade blivit någon riktig middag.

Practice race idag… typ genrep, räknas inte in i slutresultaten. ”Just for fun” säger alla (jo tjena), och kör som svin. Två omstarter pga tjuvstarter en masse. 
Sverige! Ni behöver inte skämmas: Vi kom på plats 12 av 49 båtar. Vi tjuvade inte! ? Vindar 8-12 m/s, lite vågor på det. Trés bon.
Invigningsceremoni på kvällen. 11 nationer!

—–  NU BÖRJAR F16 Europeans 2019 på riktigt!  —–

Bröllopsdag: Att dricka vin som vi gjorde, sent på kvällen, innebär en risk och vi visste att det skulle straffa sig. Redan klockan 03 behövde vi båda halka i våra flipflops för att hasa bort mot toaletterna. Det var ett fantastiskt månsken så någonstans var det ändå värt det.

Vi sov ända till nio sen och hade en deadline för seglingen: start 14:30. Detta innebär att man ska vara på plats ute på vattnet, intill startbåten och invänta startprocedurens 5 minuters nedräkning. Alltså lämna stranden 14, och innan det behövde både vi och båten vara riggade. Ungefär en timme gick åt här eftersom det i den övningen alltid ingick en viss mängd socialisering. Vi tog oss i alla fall tid till en frulle på stan.

Kvällens sociala aktivitet var alla länders smakprover. Ett långt långbord skulle fyllas med specialiteter och särskild mat från respektive land. Vi som campade och hade rest långt, och därmed inte haft tillgång till kylskåp ville så klart inte ta med chark eller mejerier. Det sänkte ambitionen direkt och allt vad köttbullar, sill, falukorv, stekt fläsk med löksås hette ströks från listan. Det fick bli konserver… ”Bullens pilsnerkorv”?… Nej, men ärtsoppa och punsch. Skitnöjda!

I packningen denna dag hade vi tagit med vår ”Soldatens ärtsoppa” och två flaskor punsch. Dock hade vi börjat tarva på tanken. Vem hade lust att äta het ärtsoppa i 30 graders värme? Vi kanske bara ska bjuda på nån Swedish kaka? ”Nejdå, i hetaste Afrika dricker man te, så ärtsoppa kommer att bli bra”… fast jag trodde kanske inte ens själv på tanken. Hur som helst skulle matfixet förberedas, och helst innan seglingen eftersom hungern var enorm därefter (tänk tigerhus). In i köket för att leta skålar och kastruller. Bara av att vistas där, utan att ens ha spisen påslagen, var kvävande varmt. Hur skulle vi palla?

Till skillnad från gårdagen var vinden rätt obefintlig så starten blev uppskjuten. En ganska lång väntan. Från tältet hade vi en del dagar med oss vattenkokaren och våra torkade pastarätter som reservlunch och så även denna dag. Vi hann äta lite av det innan vi blev utskickade på vattnet. Klockan var kvart i fyra och det var absolut ingen vind. Det gick inte ens att lägga banan så vi blev inskickade igen. Detta var alltså starten på F16 Europeans ;(

Vi dressade av båten och oss själva, kokade soppa och hällde upp punsch. Sen ställde vi rätten bland alla andras. Bordet var redan fyllt av kött, ost, korv, bröd, vin och öl, frukt, grönsaker, kex, choklad och allas armar gick kors och tvärs över bordet. Längst ut på långbordet hamnade ärtsoppan och punschen och den svenska flaggan sattes fram. Sorlet stannade av, alla frös i sina rörelser, alla stirrade på kastrullen och någon sa: ”Å vad sjutton är det där?” NEEEJ då, skoja bara, så var det inte … men alla fullkomligt flög på oss med stort intresse för både punschen och soppan.

De tog av maten ville höra vad det var, de tog om, och faktiskt fortsatte intresset även dagen efter med fortsatta frågor om ”arraken”. Vid 23-tiden låg vi i tältet. Nyduschade och supersvettades. Det liksom pös ur varje por, som små fontäner. Glada, lättade och tacksamma över Soldat Bom och Korpral Frisk och alla svenska soldater vi haft en gång i tiden. Dessutom var det ju en himla trevlig bröllopsdag!

23/7: Denna dag blev det fler timmar på vattnet, närmare sex. Efter en smarrig på-stan-frukost körde vi till klubben. Man kunde gå genom skogen från campingen till klubben men eftersom vi dels oftast svängde upp till stan först och vanligtvis hade en del att bära på blev det för det mesta bil. Starttutan iland, som manade oss till strid och beredskap, tjöt 13:30. Därefter startade en febril aktivitet och inom 15 minuter var hela stranden tömd. Banan låg extra långt ut och det blåste riktigt mycket, så viss oro infann sig ombord, men innan första start hade de mest vassa och tjutande byarna lagt sig. Av 53 båtar körde vi in en 10:e plats och därefter en 28:e, så en godkänd start på detta EM.

I dagens tredje race, efter första kryssen svingades Thompa akteröver och hamnade i vattnet. Med på vägen tog han styrpinnen, som han för säkerhets skull satte sig på. Den gick tvärs av och vi fick avbryta racet. Seglade fort som fanken till stranden, lagade pinnen och hann tillbaka till race 4, vilket efter en trasslig målgång ändå gav en 22:a plats.

Till en början: världens tack för supporten hemifrån ??… det är gott att läsa! ? Idag började allvaret. 53 båtar och 11 nationer på startlinjen. Helt fantastiskt! ? Ännu mer fantastiskt att vi kom 10:a i dagens första race och på plats 28 och 22 i de andra ?? Jag åkte kana på skrovet utan att trilla av och Thompa trillade av utan att tappa båten. Liksom av och på igen! ? Lite sämre var det att sätta sig på styrpinnen så den gick av. Vi fick bryta tredje racet, köra tillbaka till stranden och laga den men hann tillbaks lagom till sista racet. Liksom trollkonstnärer och cirkusartister samtidigt. Oh yeah… ????

Plötsligt som från ingenstans ropades det ut att det fanns punch. Va? undrade vi. Vadå punch? Har fransmännen bara låtsats som att de smakat punch första gången när vi bjöd på ärtsoppa? Vilka bedragare i så fall! Men så var det inte. Fransmännens punch är någonting helt annat. De kör rom och juice med äppelbitar och is i. Mycket läskande och gott när som helst på dygnet. Att ropa ”punch” i ett sånt här gäng är som att ropa ”godisregn” på barnkalas. SMACK! så blir den som annonserade drycken inte bara uppmärksammad utan också nedtrampad.

Till kvällen bangade vi alla sociala aktiviteter, åt i stället en egen pizzamiddag och delade på en liten flaska skumpa. En riktig Champagne Lavigny alltså.

24/7: Frukosten idag intogs på Carcans Plage. Vi hade köpt varsin ost- och skinkbaguette och kaffe som vi tog med. Vågorna gick hårt mot stranden och sikten var knapp. Det låg tjockt dis utmed horisonten vilket gjorde den helt utsuddad och mycket vacker. Vi tog det lugnt ett par timmar innan det var dags att åka till klubben för att laga lite detaljer på båten samt förbereda oss.

Det var inte lika mycket vind idag och av okänd anledning hissade startbåten upp tricoloren, ?? = franska flaggan. Denna signalerade att banan skulle köras tre varv. Som vanligt var det massiva tjuvstarter vilket betydde omstart men vi fick till slut en superstart och en superkryss. Vi rundade första märket i topp 10-gänget. För en gångs skull höll vi ställningarna i hela två varv, det såg riktigt bra ut men sen hände något. I sista gaten blev det strul och även på målrakan. Vi släppte förbi jättemånga båtar genom det och fick en 21:a plats. Skit också men trots allt bättre än igår. I takt med antalet varv mojnade vinden, för att snart dö helt. Det blev en mycket långsam hemsegling i undanvind och en färgglad syn med alla gennakrar uppe på båtarna som liksom svävande fram. Ett mycket dekorativt stim.

Efter avriggning väntade årsmötet. Det värmeslag vi fört med oss från vattnet, tog vi med oss i land och i dimman av detta valdes en ny ordförande. Tyska Thomas, som valdes in på vårt första mästerskaps årsmöte (VM i Travemünde -13), lämnade över posten till franska Stephane. Ordförandeposten innebär att följa, bevaka och promota F-16 klassens utveckling internationellt sett samt samla in de idéer, nyheter och influenser som behöver noteras även från andra klasser i segling.

Vi tittade till våra resultat 10-28-DNF-22-21 och därefter kom belöningen! Pizzavagn. Tänk en foodtruck. Lägg till en ugn, och så en bit över hundra hungriga själar. Vad får man då? Jo en galet lång och slingrande, men också en väldigt trevlig kö. Så avslutade vi dagen. Babblandes, ätandes, njutandes i den varma kvällsvinden.

Ett endaste race genomfördes idag och vi förbättrade oss mot gårdagen. Knep en 21:a plats. DET är kul!! Mindre kul var att vi tappade 12 positioner på sista varvet. Höll en 10:e plats två hela varv men klart som fan att det var ett tredje varv på denna enorma bana utan vind … på detta varv började ”fipplet”, felkalkylerna och strategimissarna, plus ett par incidenter.
Agnarna skilde ut sig från vetet som det heter. Men kul är det, att hänga med proffsen i över 40 minuter, som iglar. ?? Pizzavagn och kvällsutsikt blev belöningen. ????

25/7: Lång seglingsdag idag, hela sju timmar och bra tryck i riggen… på väg ut till banan alltså. Sen ett race i medelvind och dimma då vi kom in på 17:e plats. Det racet var lite av en brytpunkt eftersom det var det sjätte. Efter sex race får nämligen det sämsta strykas. Vi hade sedan två dagar tillbaka en bottenplats eftersom vi då bröt ett race, så dagens 17:a plats bytte bort vår 54:e plats och därmed sveptes vi upp lite i resultatlistan. Efter dagens första race avtog vinden. Nästa race blåstes av då vinden dog så pass att båtarna knappt nådde första märket. Just det, blir ett synligt tecken för tävlingsledningen. Ett annat är när gennakrar hissas på kryssen. SWE låg tvärpyrt till så en lättnad spred sig ombord när racet avbröts. Men ganska snart drog vinden in ny luft och vi fick tre race till. Under dessa tre race hittade Team Sweden verkligen formen. Åtminstone halvvägs.

Vi kom upp till första märket som topp tio varje gång, till och med som femte båt en gång … fatta synen (och känslan) när nästan hela fleeten ligger bakom! Men men men, så tappade vi på undanvinden tillbaka. Varv efter varv, samma sak. I ett race höll vi faktiskt stilen rakt igenom och körde i mål på en 17:e plats, men diskades eftersom vi varit på fel plats av startlinjen sista minuten innan start. SURT, ännu en 54:e plats att stryka, så totalplacering nu: en 24:e plats.

Egentligen skulle nästa dag vara den sista seglingsdagen, men det såg mörkt ut eftersom ett massivt skitväder närmade sig. Mest troligt var detta sista gången vi seglade på Lac de Carcans-Hourtin.

”Competitors dinner” är evenemangets måltid och något deltagarna alltid bjuds på, det ingår i anmälningen. Kocken som stått oss bi hela veckan, stod utomhus på klubben och rörde runt gyllengult ris i en härligt stor paellapanna. Till detta grillade han korv och kyckling medan vi andra minglade mellan dryck och snacks. Hela klubbhuset var dukat med flera långbord. Ett riktigt bra band var inhyrt med mestadels soul och funk i sin musikaliska pipeline.

Den vi rört oss runt eller connectat med mest även under detta mästerskap har varit spanjoren Alfredo. En ny bekantskap för i år blev också brittiska Brian, bosatt i Dubai. Den ena kallade jag för Anthony Hopkins och den andra för Jack Nicholson. På bilden här gör de båda sina karaktärer och såna killar soloseglar så klart. Förutom dem rörde vi oss runt schweizarna Andreas och Andrea, tyska fd ordförande Thomas och Katrin samt ytterligare två tyska team; Johannes/Carmen och Marc/Tina, holländaren Geert och belgarna Floris/Sonja och Gill/Kathleen.

Denna kväll satt vi med några av dem och det serverade både vin och starksprit. Det kändes som om flera av seglarna räknade bort morgondagen. Ett antagande som förstärktes av mullret från ovan och de täta blixtar som lyste upp kvällen. Ett ihärdigt regn var snart igång och efter middagen tog vi bilen till Carcans Plage för att få en titt på ljusspelet därifrån. I tältet sedan klev vi rakt in i en plaskig pöl. Godnatt!

I tältet klunsar det nu ner väldigt många regndroppar, åskan mullrar och hela himlen lyser som en strålkastare med jämna mellanrum. Mäktigt! Mindre mäktigt att komma hem till tältet och kliva rakt in i en sjö. Detta efter en lååång och ganska blöt dag ? med 7 timmar på vattnet och 4 race. Race 1 avslutades i dimma. Vi tog en 17:e plats. ? I Race 2 plats 17 igen (men fortsättning kommer…) ? Race 3 körde vi som gudar på kryssen men skämsdåligt på både undanvind och målgång. Tappade 20 platser = en 25:e plats. ? Sista racet körde vi som gudar igen men som ganska halvflummiga gudar, plats 26 ? Nåväl nöjda ändå och allt från noll speed till 16-17 knop, utan några incidenter. ??
MEN… Överraskning: I race 2 blev vi diskade, hade varit lite för heta på startlinjen. Jaja, just nu på en 24:e plats efter 9 race. Åsså hade vi fest igen, jättefint allting!! Tjingeling❣️

Som sagt. Det blev ingen mer segling. Det blev till närmelsevis knappt heller någon sömn i natt. Hårda droppar föll på tältduken. På morgonen passerade vi Maubuisson, där vi tidigare fiffigt nog hittat ost- och skinkbaguetter att inta till frukost. Så även denna dag. Sen till klubbhuset för att avvakta det hällregn som bjöds samt tävlingsledningens beslut. Det var absolut ingen vind. Vi väntade till strax innan 11, då kom beskedet: ”No more sailing”. I stället blev det tid för avriggning innan prisutdelningen klockan 14:00 och vi blev precis klara i tid. Masten fälld, roder och bom avplockade, allt packat och båt samt strandvagn upp på trailern. Med skyddande strumpor och fastsurrad. Precis som vi anlände… minus vädret då.

En trevlig prisutdelning och avslutning. Alla deltagare applåderades fram och fick ta en lott ur en korg. På lotten stod en siffra, den styrde mot ett ting. Vi vann ett jättepraktiskt block, någon annan sex flaskor vin och ytterligare någon fick en tavla eller en mugg. Även pallplatserna fick varsin lott + fina priser. Vi avrundade med dryck, snacks och eftersnack.

Till kvällen sammanstrålade vi sedan med Hopkins, Nicholson, ett par tyskar och en holländare på ett ställe i stan. Till lika delar ett boulangeri, fiskeri och vineri. Välj, plocka, ät, betala och ha så himla trevligt. Jag bjöd till och med upp den synnerligen barska och sura fiskgubben till en dans. Men det var mest för att få chans att låna toaletten.

Med en variation av kött och korv i magarna toppade av ostron, musslor, havsräkor och sniglar… avrundade med olika ostar och givetvis med både öl och vin, tackade vi för oss. Köpte den sista skopan glass i stan och återvände för sista natten i tältet.

Igen! ?? I Tyskland, Italien, Australien, Schweiz, Holland… och som en besynnerlig tillfällighet även här, avslutades hela mästerskapet med ösregn. Det, plus tvivelaktiga vindar och åska i luften hindrade oss från fortsatta race. 
F16 EM är över för denna gång, ? där allt varit fantastiskt fint ordnat för oss kappseglare. På prispallen stod slutligen fransmän och schweizare, toppositioner försvarade av både ungdomar och medelålders seglare. Extra roligt❣️
Vi är fullt nöjda med en 24:e plats. Vår ”dröm”… målsättning är att komma närmare övre fjärdedelen och varje strid är värdefull för att någon gång nå dit. Att kappsegla ihop med drygt 50 båtar händer inte hemma, det gör resorna så värdefulla. Och så klart, alla härliga människor som vi årligen återser. ?
Nästa år planerar vi för revansch. ? Vi tror till och med att Team Sweden redan lovat det. Liksom tummat på och tagit i hand. ?? ⛵️

På det gemensamma chatforumet ”WhatsApp”, där alla deltagare hållit kontakten inför EM och även på plats, skrev vi en hälsning efter avfärden söderut:

”A perfect week for SWE! Just a little exhausted. Thanks a lot for everything! See you!” och svar kom: Dear SWE250.
Thanks a lot for your so gentle and high sportivity contribution! It is an excellent exemple of F16 values! Thanks also for your attention with arrak!! /Best Antoine

You already improved so much, I was really impressed this year ! Can’t wait till next year ? /David

Och ”next year”, då blir det mästerskap i Gravidona i den italienska sjön Lake Como, ?? i storlek som halva Siljan. Det blir vårt 10:e mästerskap i segling.

Två frågor:

1) Hur var stämningen ombord?
Kapten Thompa summerar: Vi behöver en startsträcka i dessa event för att få ordning på rutinerna. Ombord var stämningen fokuserad och ibland hamnade vi i diskussioner om vägval. Kommunikation har alltid en utvecklingspotential, mest från min sida. Pippi gastar och är orädd och kommer ofta med bra idéer, speciellt vid starter. I det stora hela tycker jag vi utvecklas hela tiden. En kul och bra segling totalt sett som ger mersmak.

2) Vad kostade kalaset? Detta var vår längsta resa, både i sträcka och tid och för en gång skull har vi gått igenom kostnaderna. Största posten var bränslet och vägskatterna: ca 10000. Därefter every-day-pengar (mat, dryck, glassar, frukostar mm): knappt 9000. Camping 10 nätter: 4500. Anmälningsavgift inkl träning: 4500. Hotellkostnader på resan ner och upp genom Europa: knappt 4000. Färja t-o-r: 3000. Campingmat/ärtsoppa och punsch: 2000 … Summa summarum 37 lax.

Hemfärd 27/7 – 2/8: Vi tog det lugnt. Började med att fälla det blöta och sandiga tältet. Det liknade något som fått stå ut med regn i ett och ett halvt dygn, vilket det också hade. För att inte tala om presenningen under… verkligen inget jobb för pedanter.

Klockan 10 checkade vi ut och styrde sedan fem mil söderut mot Andernos les Bains, ett slags franskt Båstad. Båten hade vi lämnat kvar på klubben och hotell var bokat men det var Bordeaux som stod på dagens agenda. Efter en kort shoppingtur och en lunch vid vattnet åkte vi vidare till Bordeaux strax efter 17. Plötsligt var tempen inte mer än runt 18 grader.

Vi kom till en sevärd stad med pompösa byggnader och trånga gränder. En härligt bred och lång strandpromenad gick längs med Garonnefloden. Mycket folk i aktivitet på och omkring den. Ludo hade tipsat oss dels om att ställa bilen utanför stan och ta spårbussen, och dels om att äta på ”Chez la Ploucs” vilket vi gjorde.

Mätta och upplevelsestinna lämnade vi ett härligt kvällsliv bakom oss vid 23-tiden och återvände till Andernos les Bains för att sova.

Nästa dag innan vi lämnade hotellet, som bäst beskrivs som Fawlty Towers, körde vi ner en sväng till vattnet igen.Under dagen hade vi sett flertalet ankrade båtar och seglarskolor i full gång. Så här dags på morgonen låg varenda båt på botten sedan vattnet dragit sig tillbaka. Vatten ena dan men inte den andra, sånt kräver sin planering.

Det hade nu blivit läge för att köra tillbaka till klubben och hämta släpet och därefter mot Orleans, 51 mil. Vi hade fått tips om att välja bort Auto Routes vilka är belagda med avgifter och endast tillhandahåller dyrt bränsle.

I stället skulle vi ta National Routes vilket var mycket smart. Klart värt eftersom vi då såg så mycket mer av Frankrike. Temperaturen hade börjat pinna upp mot 20-25 grader igen. Sovstopp i Orleans för att nästa dag trassla oss upp 57 mil mot Gemünd. Vi startade klockan 9 och det var många vägarbeten att passera inledningsvis. Vid ett tillfälle hamnade vi så fel att vi fick koppla bort släpet och vända det för hand för att komma runt i en korsning. Vi passerade Paris strax efter 11, den belgiska gränsen kvart över 3 och den tyska halv 7.

I Gemünd gjorde vi ett längre stopp. Vi sov på samma hotell som för 14 dagar sedan men stannade kvar där till nästa eftermiddag. Återsåg Vogelsang och gick fram och tillbaka till bron över floden Urft. Denna promenad betyder först en ganska lång nedförslöpa (16 % lutning), som tyvärr bara går uppför sedan på vägen tillbaka, fast med sikte inställt på belgiska våfflor.

Därefter återsåg vi också klostret Mariawald där vi fyllde på med lite helig ärtsoppa innan vi körde de sista 57 milen tillbaka till Travemünde. Dagens 30 grader övergick i en härlig brinnande solnedgång klockan 21. En och en halv timme senare var det mörkt och strax därefter var vi framme i Travemünde därifrån färjan skulle ta oss över mot södra Sverige.  Boarding gjordes i god tid innan avfärd 02:30 och här följde sedan semesterns i särklass bästa nattsömn. Det rullade och surrade precis som i den skönaste livmoder. Tack Europa, fina bilen, bästa gubben, tåliga tältet, duktiga båten och oumbärlig kattvakt för en fantastisk tripp.