Vädret som kom av sig… Från ett hett Frankrike, landade vi i ett svalare Tyskland för att så småningom möta den svenska lite ruggiga sommaren i södra Sverige… med andra ord jacka på. Väl hemma sedan, kom den riktiga värmen liksom inte tillbaka och solstunderna på altanen blev mest bara fläckvisa övningar.
Fast det gjorde inte så mycket för utan sol, blev det full fart med att göra nytta inomhus. Det gav stort utrymme för det fortsatta röjandet hemma. Som beskrivits i julibloggen är ju planen framöver att göra om en del av huset till en liten lägenhet, med andra ord två rum och kök. Ett av rummen behöver inte förändras särskilt för att få funktion av sovrum. Skrivbordet som stod där har vi burit upp på övervåningen, sen var det i princip klart. Dit upp har vi också flyttat den svarta bäddsoffan från Villes sovrum. Även hans säng har fått respass, eftersom Ida tagit över den. Byrån och teven fick stå kvar medan en bokhylla, ett glasbord och annan bäddsoffa har ställts in. Därmed hade ett slags ”allrum” börjat ta form samtidigt som det tidigare sovrummet, tänkt att förändras till kök och hall, helt tömts. Kvar är nu själva byggarbetet; en ytterdörr i den södra fasaden och en skiljevägg inne, plus att inreda ett kök. Vi inväntar en kontakt med snickar-Åke.
Plötsligt i livet hade vi också kommit till avdelningen vänsterhängd eller högerhängd ytterdörr. Vi tyckte att altandörren, den som vetter ut i det nya uterummet, öppnades åt fel håll. Vi hade en högerhängd dörr men ville ha tag i en vänsterhängd. Trodde vi… kollade vi… och kom fram till att vi nog menade precis tvärtom. Det är nämligen så att en högerhängd dörr har gångjärnen på höger sida när man står på utsidan (bara en sån sak) och öppnar dörren mot sig. En vänsterhängd dörr har gångjärnen på vänster sida. Alltså behövde vi få tag i en högerhängd dörr och lyckades! I Uppsala fanns den för upphämtning. Den gick precis, på centimetern, ner i båtsläpets låda och gick sedan lätt att transportera hem. Att byta den var ett tungt jobb men gick vägen tack vare den flinke mannen i huset.
Thompa har påbörjat och kommit riktigt långt med uterummet. Det första stora jobbet var att höja upp altanen på sina håll så att underlaget var plant och inte skevt. Därefter monterade han snörasskydd på hustaket och kompletterande trappsteg upp till skorstenen. Han reste stommen och takstolarna, vilka han redan målat. Sen sattes de nya hängrännor på plats. Dessa specialtillverkades i Vallentuna för att passa till de redan befintliga. Tydligen är det bara på det här huset och typ ladugårdar som denna dimension finns (?) Återstod ett pyssel med att förbereda för att få upp taket. Näst på tur för att sättas på plats står glasdörrarna, bröstpanelen och lite sånt. Det kommer att bli superfint! Det ÄR redan superfint.
Jobbstarten kom för oss båda. Först för Thompa och sedan för mig. På Aronsborg som vanligt. Då kom värmen och solen tillbaka. Det är alltid fint på uppstartsdagen! Vi jobbade med överlämningar och planeringar i diverse smågrupper samt info till nyanställda de första dagarna. Faktiskt en överraskande lugn uppstart.
När vi kommer till det sociala livet fortsatte det trots att jobberiet dragit igång. Dels var vi sociala med varandra och hade en egen kräftskiva. En dag tog vi en cykeltur till stan, det var på Pride-lördagen. Vi hamnade mitt i festivalen, verkligen jättekul! Det är mysigt med folkfest och gatuliv.
En eftermiddag tog vi en båttur inklusive middag tillsammans med Carina och Ida. Turen gick via Djursholm och Lidingö och ut i Djurgårdskanalen. En skvätt regn men sedan lättade det då vi körde vidare förbi Gröna Lund, Nacka Strand och tillbaka hem.
Båten var just den eftertraktade Agapin, en slags RIB och egenpresent från Thompa till sig själv. Båten ligger i Viggan och hyrs i kalender via en båtpool. Lite som att ha men inte äga, att äta kakan men ändå ha den kvar, liksom peta russinen ur kakan… fastän ändå veta att kakan är jävligt dyr. Ja faktiskt. Vi tankade bergis i tjugo minuter… stirrlänge… och ändå hade tanken inte ens fyllts till hälften.
Henke och Annika bjöd på grillmiddag en kväll, helt utan några barn för ingen av dem finner något nöje i vårt sällskap längre och har tusen gånger bättre saker för sig. Hänga runt, spela nåt, jobba, va med tjejer eller åka moppe. Hellre än att äta baconlindad grillad kyckling. Obegripligt.
Det blev en traditionsenlig träff med de före detta (men absolut inte gamla) klasskompisarna Lotta och Niklas på Vapiano. De båda var hemma i Täby och då brukar vi passa på. Detta bjuder alltid på ett hämningslöst skrattande.
Det absolut roligaste denna månaden, sett ur ett socialt/aktivt perspektiv, var att inhysa ”göteborgarna” den sista helgen i månaden.
Robert och Katarina kom på fredagen och åkte hem igen på söndagen, efter en helg fylld av segling. För tredje året i rad anordnades en Multifoiling helg, då katamaraner, mothar (länkar båten för den som undrar) och flygande brädor tävlade på Baggen. Under båda dessa dagar, rörde sig närmare femtio farkoster omkring på en väl tilltagen bana, i mycket vind och med en del utmanande övningar i totalt sex race.
Å vi vann! Fyra race dag 1, och av sju katamaraner kom vi på platserna 2-1-1-1. Två race dag 2 och då fick vi placeringarna 1-1… en ganska snygg serie! Det absolut roligaste var att vi i fem av racen var överlägset först redan vid första märket, en position som vi sedan lyckades hålla varje race igenom. Det här var som sagt tredje upplagan av Multifoiling weekend och vi har nu vunnit varje gång. Glada och malliga för det!
Helgen innan seglade vi KM och vann då också (rött segel = lånad båt). Båda tävlingstillfällena hade vi Leffs båt eftersom (snyyyyfffft) vår egen 112571 gått till försäljning.
Vår båt demonstrerades, riggades och skeppades iväg till Vejbystrand i Ängelholmstrakten den 4/8. Den har varit till försäljning under flera år och nu slog en äventyrlig man till. Han hade nog gjort det mesta i livet; Seglat, bestigit berg och fungerat som Himalaya-guide, forsrännare, Indienexpert, rest i 1/3 av världens länder och bott många år både i Indien och USA, hoppat bungyjump, varit resefotograf men mera… men missat detta med att segla Hobiecat. Efter ett evigt riggande, fixande och telefonerande från södra Sverige rapporterade han slutligen med lyriska ord.
Torsdagsträningen på Bosön startade 22/8 och vid ett tillfälle var det så många som 9 båtar på vattnet! Så här års gäller det att komma igång fort på eftermiddagen eftersom det snabbt blir mörkt. Vi kör våtdräkt fortfarande helt naturligt i och med att värmen gjorde en ny ansats att elda upp utetemperaturen. Det var närmare 30 grader i mitten/slutet av månaden.
Ungefär i den värmeböljan kom Joel med sitt flyttlass från Gävle och vi hjälpte honom att flytta in i sitt nya bo i Gribban. Symboliskt, och lustigt nog var det på dagen 25 år sedan jag återvände till ”Skopan” efter en turné i Traneberg – Stavsnäs – Österskär. Den 12 augusti 1994 är ett särskilt viktigt datum i mitt minne. Det var början på en helt ny tillvaro med barnen på dagis, starten på lärarutbildningen och en alldeles egen brevlåda… plus själslig lugn och ro.
Ja det var lite så som augusti rullade förbi. I eftersläckningen av alla upplevelser i Frankrike, i uppstarten av vardagens allvar, i slutskedet av den bästa säsongen på året. Men det kommer mera. Nämligen kaliméra… καλημέρα!
Men va? Vänta lite nu… Ska ni lämna mig ensam igen? Förbannade skitmänniskor. Jaja, jag får väl gå till mormor och Pelle då… Tur att de finns.
Jaaa med andan i halsen fastän bisittare. Vilket härligt liv, så mycke som t har hänt och fixats/jobbats. Bra med dagbok när allt händer nästan på en och samma gång/månad. Nån gång skall vi hinna samtala igen men det blir ett senare kapitell, efter Vassiliki och i väntan på ett nytt invigningskalas kanske.