Februari 2020

Månadens magi var palindromet 20200202. En serie skrivtecken som förblir oförändrade oavsett om man läser dem framlänges eller baklänges. En dag som vid sidan av att vara magisk också var vårlik, med åtta grader och sol.

Måndagen efter den palindromska dagen var första morgonen då vi gick iväg på morgonen i något som liknade dagsljus. Samma vecka var mina längsta eftermiddagar, de som under vintern alltid är kolsvarta 16:30, inte längre mörka på vägen hem. Vecka 6 alltså, älskar den! Den veckan fyllde också Thompa år.

Den 6 februari för exakt 60 år sedan föddes han och för exakt 40 år sedan firade han sin 20-årsdag. Då på Älvsnabben i Panamakanalen, i år på Scandic Hotell i Roslags Näsby. Inför firandet hade jag kontaktat vänner från när och fjärran samt närmaste familj och släkt för att samla in hälsningar av olika sorter. ”Får jag be om en tjänst? Det vore superfint om du kunde skriva en hälsning inför Thompas födelsedag, alltså 6/2 och posta/mejla till mig så samlar jag ihop. Det kan vara kort eller långt: ett kul minne från förr eller nyligen, på vilket sätt du/ni känner varann… en sång, dikt (stulet eller skapat). Kanske en världshändelse från 60-talet… ja nåt sånt. Något hyllande, knäppt, roligt, seriöst, skämmigt, busigt, vänskapligt och opretentiöst. Handskrivet eller mejlat. Min plan är att samla alltsammans och ”överösa” jubilaren med hälsningar. (Några tänkte jag själv hitta på från hemliga vänner).”

Och så blev det! Det kom in massor av hyllningar; verser, dikter, hälsningar, en ljudfil, en filmsnutt och liknande. Jag hade därtill gått igenom 60-åringens hela CV och skrivit ”fejkgrattisar” från flera av hans arbetsgivare genom åren. Alltsammans satte jag ihop i ett dokument och överlämnade till Thompa i samband med frukostmyset på Scandic hotell på födelsedagens morgon. Det blev platsen för en lång och minst sagt rörande frukoststund. Sen var det jobbdag för Thompa och inköp för mig. Ytterligare inköp alltså.

  En kontakt som jag knutit med samma vänner/familj/släkt – även den bakom ryggen på jubilaren – var en inbjudan till ett ÖÖH (Överrasknings-Öppet-Hus) lördagen efter självaste födelsedagen, d.v.s. 15/2. Det jag berättade för Thompa under den nyss nämnda frukoststunden var att han och jag skulle åka iväg och fira honom den 15:e. Det som i själva verket skulle hända var det sammanlagda resultatet av denna inbjudan: ”TOP SECRET! Mannen, grannen, kompisen, kollegan, fadern, brodern, sonen … och MIN helige ande fyller 60 år den 6 februari. På lördagen efter, den 15/2, skulle jag behöva hjälp att göra Thomas 60-årsdag svår att förtränga. Din/Er blotta närvaro blir självaste presenten, en överraskning som gör födelsedagen till ett kul minne! Thomas vet inget så på hemligt vis: Dyk upp på Öppet Hus den 15/2 från klockan 13. Adress: Fortvägen 98 i Täby. Det kommer att finnas ”någonting att äta… någonting att dricka… någonting att älska och att hålla kärt.”

Såååå… Thompa åkte till jobbet och jag gjorde som sagt mina inköp. De var väl planerade och denna dag stod Systembolaget, ÖoB, Kvantum och Rusta på inköpslistans top-position. Det skulle finnas chips, grönsaksstavar, ostsnurror, brödpinnar och tunnbröd till Jills Nashville-skumpa till gästerna när de kom.

Därefter en vitlöksstark och currydränkt kyckling- alternativt vegetarisk gryta. Dessa skulle kompletteras med kokos, ananas, russin, bananer, nötter, oliver och tsatsiki. Plus couscous och sallad. Två sorter alkoholfritt, öl, vitt och rött vin.

Dukning: Hjärtan att dekorera bordet med för att ge färg ihop med de gamla bröllopsvaser (long time no see) i rött, gult och blått. Papperstallrikar (hmmm tyvärr) men riktiga glas och bestick i ”servettfodral” designade med bilder på Thompa.

Vidare skulle vimplar med bilder på samma Thompa hängas ovanför det ena bordet och guldballonger med namnet TWIST i ett snöre över nästa bord. Delar av detta var planerat och beställt redan i höstas.

Uppgjort var att Mia skulle förbereda grytbasen och göra röror till snackset. Mamma och Pelle skulle sköta tårta och kaffebryggning. Mycket bra tänkt och genomfört. Var och en högg tag i uppgifter som de gjorde bäst. Både i och utanför huset gömdes kasse efter kasse, förvarad enligt lagen om förskingring, bedrägeri och lögnaktighet. Återkommer till det.

 

 

 

Åter till den 6/2, självaste födelsedagen. Den fick en härlig start och efter jobb och hemmafix bjöds Thompa på middag. Ugnspotatis, vitlöksbröd och stora räkor i sweet-chili-sauce.

Efter middagen fick vi varsin godispåse med en biobiljett i. Filmen Le Mans 66, såg Thompa som 13-åring, och den gick i nyproducerad tappning på Camera i Täby Centrum (observera tajmingen) så givetvis gick vi och såg den.

Le Mans är en stad och kommun i nordvästra Frankrike, cirka 20 mil sydväst om Paris där en 24-timmars biltävling körs. Det var vad filmen, med Matt Damon i huvudrollen, handlade om. Om konkurrensen mellan bilmärken Ford och Ferrari på 60-talet och kampen om vem som skulle vinna tävlingen. Faktiskt var den överraskande bra. Jag som mest bara hade tänkt vara en schysst fru genom valet av  film, blev överraskad. Trodde kanske att det skulle vara en ”Full fart igen Herbie”-film, men vi gillade den alla tre, även Ville som var med.

För övrigt snurrade tankarna mest kring planeringarna inför lördagen den 15:e. Thompa anade inget, trots att jag/vi plötsligt gjort massor av udda grejer hemma; putsat fönster, hämtat ett extra bord hos Joel, flyttat om möbler, fått undan grejer från övervåningen, lyft upp blomkrukor en trappa upp och testkört spisen i lägenheten, ”Vi” var verkligen vi, men bara en av oss visste varför.

Jag tömde kaminen på aska och fräschade till den, rensade bort kläder och skor i hallen och bar ner stolar från vinden med förevändningen att Manne skulle låna dem. Dessutom städade jag med större noggrannhet och flyttade diskret undan saker från bänkar och bord till bättre ställen där de inte skulle vara i vägen sedan. På dagen ”D”, alltså den dagen då Thompa trodde att vi skulle iväg på något slags tête-à-tête-grattis-firande, ville Ida ha borrhjälp på balkongen och en vägg tillsnyggad i sin lägenhet. Men tänk, vilken slump!?

”Eh, vad du ska ha med på vår hemliga utflykt? Du menar vad du ska packa med dig bästa make? Jaaaa, ett par badbyxor och sköna promenadskor är alltid bra att ha, men det kan du plocka fram efter att du har varit hos Ida, det är ingen brådska. Se så iväg med dig nu.”

Halv tolv drog Thompa iväg med sin borrmaskin, nya borret, spackel och några krokar. En halv sekund efter halv tolv startade hetsen där fri överljudsfart var bränslet. Å jävlar vad jag röjde.

Manne kom och hjälpte till: Sköljde, hackade, klyftade, skivade, dekorerade och hällde upp. Love bar ner grytor och tillbehör uppifrån dem och snart kom Mia. Hon blåste ballonger och värmde grytor. Tiden både stod still och rusade fram. Det var precis som ett förlossningsögonblick. Aldrig tidigare hade det varit viktigare med tiden, och aldrig tidigare mer oväsentligt. Så, plötsligt ringde det från Idas mobil. Rösten i andra änden lät meddela att jubilaren var i rörelse och förmodligen väntades inom en kvart. Herrejävlar!

Vi ökade det redan helt hysteriska tempot och fick precis upp bokstäverna TWIST i luften när Thompas ”kalufs-som-inte-finns” syntes. Pust!! Vi klarade det! Fan vad vi är bäst! Men oh nej… det står TSIWT! Ner med skiten igen —

”Hej älskling, kan du ta den här påsen med sopor? Tack tack, puss puss!” (FÖRSVINN!)

De 74 sekunderna det tog för Thompa att fixa soporna, var det som behövdes för att hänga bokstäverna rätt. Han klev in i hallen och vi sjöng… faktiskt jädrans snyggt och samstämmigt… för födelsedagsmannen och sa att vi tre fanns för honom nu, idag, resten av dagen och hela kvällen. ”Gå upp och fräscha till dig och kom ner med bar överkropp”. Lydigt, som bara ett medelchockat födelsedagsbarn kan vara, gjorde omedelbart som han blev tillsagd.

På sekunden, efter att han hade hållit upp armarna och låtit mig trä på honom den för dagen nytryckta t-shirten, plingade de första gästerna på dörren. Då var klockan möjligen strax efter 13, och sedan plingade det med jämna mellanrum i en strid ström under några timmar. ”Grundlurad 60-åring”…

 

 

Samtidigt som blommor skulle tas om hand, gäster skulle bli av med sina jackor, få ett glas skumpa och hälsas välkomna… skulle bord dukas och dekoreras, grytor värmas, ljus tändas, couscous lagas och de alltmer snabbväxande lökringarna på klänningen döljas. Mycket var ju förberett, men inget som riktigt syntes.

Allting blev sååå trevligt… en riktigt lyckad tillställning. Snackset var gott, Jills skumpa godare, grytan med alla tillbehör fantastisk, tårtorna magnifika… men gästerna var absolut det mest smashiga.

Som mest och samtidigt var vi kanske 20 personer och totalt, under dagen och kvällen, kom och gick 35. Festen varade i nästan 12 timmar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förberedelserna, kalaset och själva stunden… denna tidsenhet var inledningsvis röd, mörkt röd, men svängde sedan över till ljusblått med vita inslag under kvällen.

Njae, det där var kanske en efterkonstruktion men faktum är att förmågan att se händelser och episoder i färger faktiskt är något som finns på riktigt. Det heter synestesi och handlar om länkade eller ”kopplade” sinnesintryck och jag känner igen det. Urusel på att minnas färger för dess rätta färg (jag har alltid kallat det för att jag är ”färgblind” i minnet) vilket gjort att jag bara minns om färgen jag såg var en basfärg alternativt en pastellfärg. Däremot minns jag aldrig exakt vilken färg det faktiskt var. Bergsäkert kan jag säga att bilen var blå, när den i själva verket var grön. Och tröjan, som i minnet var ljust grön, var i själva verket blå. Kanske kan detta litegrann vara namnet på min ”åkomma”.

Synestesi: är en neurologisk funktionsvariation som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Vissa synesteter kan höra färger, andra kan se ljud och symptomen varierar. Uppgifterna om hur stor del av befolkningen som är synesteter varierar, allt mellan 0,001 och 2 % har föreslagits. Synestesi är marginellt vanligare hos kvinnor (6 %) än hos män. Den vanligaste formen av synestesi är att se olika färger för olika bokstäver eller siffror. Varje bokstav har alltid samma färg, och den förändras i regel inte med tiden. Det här är inte något som synesteten behöver anstränga sig för att komma ihåg; för honom eller henne kan det kännas lika naturligt att femmor är gröna som att himlen är blå. Det motsatta förhållandet däremot, att från en färg se en bokstav eller siffra, är sällsynt.

En annan vanlig form av synestesi är att ha strukturer eller färger för olika tidsenheter, såsom dygnet, veckan och/eller året. Ytterligare en form har synestetiska upplevelser kopplade till ljud, är att olika musikaliska toner har varsin färg. Synestetiska synintryck kan lika gärna handla om former, gråskala, rastermönster, streck, punkter eller rent av ljud, eller smak, och idag finns det än så länge 70 vetenskapligt belagda former av synestesi, som täcker alla sinnen. Synestesi är väldigt konsekvent eftersom den handlar om länkade eller ”kopplade” sinnesintryck. Samma triggande intryck kommer alltid att producera precis samma respons för synesteten och det är inget som denne själv kan bestämma över eller ens påverka då intrycken bara finns där automatiskt.

Nu till en plats som bara är blå. Poolblå, ljusblå, klarblå, badrumsblå, turkosblå, petrol, blågrön eller helt enkelt bara helblå. Vi hittade en video som inte har producerats av oss eller någon annan seglare, alternativt Wildwind. I stället är det en resebyrå som står bakom reklamen för Vassiliki. Lite kul att se hur andra plockar ur russinen ur kakan och vi inser då att det där stället faktiskt har bra mycket mer russin än kaka.

Joe Bennett som är strandchef på ”vår” strand i detta paradis, gör varje vecka nya episoder av ”Show us your cat” på Youtube och vi var med redan för några veckor sedan. I slutet av februari kom ett nytt reportage och då var vi med igen.

Episode 37: Sweden from ”Liddingo ajland at the club Liddingo jolläseglarä”

Väderknas, så kan man nog sammanfatta det som händer nu. Ännu ingen snö, (Positivt och en enda anledning att verkligen älska den här vintern!). Det har blåst galet mycket också i flera dagar och nyligen drog stormen Dennis förbi.

Vi fick för oss att ta en tur på Eckerölinjen, ja faktiskt, även om det blåste kuling kändes det nödvändigt. Det hade pratats om regn också men det slapp vi och bara för att solen tittade fram kändes det nästan som världens bästa väder. Känslan höll i sig även senare när vågorna var höga och båten satte sig i havet så att det dunkade i skrovet. Det klirrade mer än vanligt om flaskorna på taxfreen och när vi rörde oss ombord, hade vi endera medlut eller uppförsbacke men aldrig samtidigt.

Trots detta var drinken läskande, maten god och variationsrik och folket ombord tog lika många snedsteg som de annars skulle ha gjort.

Med oss på turen hade vi Pelle och mamma och det var inget dåligt sällskap. Vi fyra är sammanlagt lika stadiga i sjöbenen som ett oceangående containerfartyg. Inget trams, inga kräkningar och inget pjålt. Klart slut från däck. Grisslehamn – Eckerö. Ett bra alternativ om man vill utflykta.

 

Annat väderknas har att göra med Antarktis. Där har det slagits värmerekord, eller faktiskt två, vilket innebär att värmen där för närvarande matchar vädret på Gran Canaria. Först var det 18,3 grader på västantarktis vilket slog det förra rekordet  på 17,5 grader som sattes 2015. Några dagar senare kom nästa rekord. Då uppmättes över 20 grader! För vår del, som höll på att bli kvar hemma på grund av ytterligare ett väderknas (sandstorm på Gran Canaria och inställda flyg), fanns en svag fundering om inte Antarktis skulle vara ett gångbart alternativ i stället. Om Playa Ingles blev slutdestinationen eller kanske Playa Antarktis… det får nog bli en cliff hanger till nästa månad.

En annan klipphängare är Gribbylunds anslagstavla. Det har blivit lite av morgonens spänning att se hur den tar sig. Förutom att stormen Dennis lyckats skeva till hela tavlan (ja vad tror man när man sätter upp ett flak mot vinden ute på ett fält) så har fler anslag nu satts upp.

Förra månaden fanns, som redan avslöjats, information om barnfotboll att ta del av. Nu har det hänt grejer. Förutom ett anslag som helt hade blåst bort, där bara plastfickan hängde kvar, hade ytterligare tre fästs upp: konst på Karby gård, after work på Näsby slott och information om ett hållbart Täby. Så nu har vi fyra aktiviteter att ta ställning till, för eller emot, när vi ändå passerar. After Work får det nog bli, den 27 mars. Tusen gånger hellre än barnfotboll och just den 27 mars känns det fullkomligt onödigt med ett hållbart Täby.

Fastlagen är namnet på tre festdagar, med start på fastlagssöndagen, då man hade chansen att äta upp sig inför den 40 dagar långa fastan. Fastlagen avslutas sedan tisdagen efter fastlagssöndagen, d.v.s. 47 dagar före påsk, på den så kallade fettisdagen. Det är då vi äter varsin fastlagsbulle, eller semla.

Nej, vi äter mer än så. Tack vare forna tiders levnadsvanor har vi möjlighet att gå all in… vi äter faktiskt så mycket som sex miljoner semlor. Totalt, trycker vi i oss 132 ton mandelmassa och 211 ton grädde i vårt firande av denna kristna tradition. Fast vi luras… vi liksom låtsas att vi ska fasta, vilket vi i själva verket inte gör.

Efter påsk sedan, på askonsdagen inleds en ny fasta. Enligt den gamla kristna sedvänjan strös då aska över den som kommer till kyrkan och lyfter sina synder. Jag tänker att det då finns en smal chans att be om ursäkt för att fastan inte togs på allvar senast. För att vi efter fettisdagen totalt glömde bort att det var fasta. Vi kanske behövde ta hand om några kylskåpsrester, och stekte några ägg till en mumsig pytt? Kanske tog vi varsitt glas rött vin till, eller så kanske vi kokade pasta och gjorde en krämig pastasås med kyckling? Och kanske, kanske drack vi varsin ginpruttare innan maten och hade en skål blandade nötter till? Typ med chilismak, torrostade eller saltade. Vi kanske förberedde mellomys med plockgodis och snacks? Eller så drog vi helt enkelt till Vaxholm och delade på en pizza?

Hur som helst… medan prästen häller askan över oss där på askonsdagen och när askan dalar ner över hår, kläder och skuld, har vi chansen att dyrt och heligt lova: ”På måndag ska jag börja, jag lovar, på måndag ska jag ta tag i det här. Då ska jag börja leva sunt och träna hårt. Promise!”

PS. Tack Ida för att du var fotograf på ÖÖH, för alla bilder från festen! Å tack Mia för all hjälp, du lagade så gott! Å tack Manne för att du ställde upp i den sista skälvande stunden. Å tack Mamma och Pelle för fantastiska tårtor. Å tack å tack!!