Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Ja, klockan så klart… men vad är det som går och går och oftast kommer till dörren då? Jo, det svenska folket.
Gudars vad vi går. Runt sjön, Gullsjörundan, gula spåret, milspåret, Roslagsleden, ”Pippis” runda, både fram- och baklänges samt hopkopplade med varandra. Runt, runt, runt…
ALLA promenerar och ingen behöver nuförtiden känna sig övergiven i springspåret, i skogen eller på gångvägar. Det är folk bannemej överallt. Att vi är ute som aldrig förr, måste ändå betraktas som en av fördelarna med coronapandemin. Likaså att många fler träffas och umgås utomhus. Folk ser och noterar varann på ett annat sätt och hälsar mer. Vi har fått nya direktiv för hur man bäst ska umgås och om vikten av att hålla sig på avstånd, men har på kuppen samtidigt blivit mer kontaktsökande och uppmärksamma. Som om avstånden har gjort oss mer öppna. Och kanske, kanske mer solidariska.
Men inte alla! Det här svanparet, eller kanske systrarna, bröderna eller förälder-barn-svan-fan (?) höll, på tafatt vis, på att göra ett rede åt ”sitt” ägg. Misstanke här: Ägget är det enda och väldigt litet för att vara ett svanägg (mer likt ett andägg), redet var inte klart och en halvmesyr till bobygge pågick. Ytterligare ledtråd: Två änder och en sothörna simmade oroligt (emfasen är en liten efterkonstruktion) runt precis i närheten. Jag och min spionkompis, tillika superornitolog sa: Big No No.
Big No No, sa jag också till maken som funderade lite på sitt alternativa utseende plötsligt en eftermiddag. Jag sa typ: ”ta det lite lugnt nu.”
Just nu konkurrerar de flesta göromålen med min fadderverksamhet. ”Fadder”, PC´s nionde bok är under uppseglande så fantasin, idéerna och ledmotivet tar stor plats i huvudet för närvarande. Många kapitel är klara redan!
Påsklovet blev faktiskt väldigt långt. Det började veckan innan påsklovet med en förkylningsvecka. Nuförtiden ska man stanna hemma vid minsta symtom och man ska ha två symtomfria dagar. När dag 1 av dessa hade passerat blev halsen på nytt harklig, näsan snorig och ögonen rinniga. Alltså var det bara att börja om och ta tre dagar till. Snart var vecka 1 passerad och slutet av denna symtomfri.
Då hämtade vi en påskpåse med mat på Nygårds värdshus. Denna ”snabba” hämtning motiverade två vändor eftersom Nygård tippat på ett par hundra kassar men det blev över två tusen! Kö, kö, kö. Notera enmetersavståndet i denna kö.
Och ungefär så dags kom de här små gullisarna fram ur grus och gräs. En blomma för varje längtans dag under höst och vinter.
På påsklovet ställde vi också Vipern på plats och riggade allt (sviiiinkallt) men på påskdagen var det varmare. Då hamnade vi på Sundsta säteri i Norrtälje för att nyttja Thompas 60-årspresent Smartbox ”Sött & Gott” … och det var det. Vi satt ute i solen; fikade och njöt. Där kunde man också köpa fina matlådor med sig hem. Tre för 120kr och jag passade på att ta kåldolmar. Thompa, eller raggaren – clownen – hippien (se ovan), körde på färsbiffar och gräddsås. Egentligen såg han bara att det stod gräddsås och sket i vilket/vad som än serverades till. Den gottegrisen.
Vi träffade Per och Annelie på en Djurgårdspromenad med start vid Oscarskyrkan. När vi efter en omfattande runda började bli helt slut på steg (vi hade gått 13000 redan på morgonen) gled vi in på Oaxen och åt en fabulous brunch. Okej, det låter kanske uräckligt men griskind, men sååå gott … verkligen mums! Påskafton alltså men i år kom det inga påskkärringar på visit, statsministern hade sagt ifrån i fråga om det. De supergoda klubborna som vi hade köpt, fick vi äta upp själva.
Sen kom lovet och påskfirandet var över. Det första vi gjorde var att köpa ett golv till uterummet. Det tog inte ens två dagar så låg ett vinylklickgolv ovanpå altangolvet. Det blev tätare i fråga om vinddrag och mycket prydligt. Vi gillar när det är prydligt 😉 En eftermiddag, träffade vi Ida, Dreas, Joel och Rollo i Ängsan för att flyga drönare och äta bullar. Sviiiinkallt igen, och sjukt blåsigt. Drönaren gick i backen och bullar slank mer i magen. Så goda!
Ett besök hos frissan hann jag med. Tänkte satsa på längre hår ett tag nu och just det kan frissan också hjälpa till med hur bakvänt det än kan låta. Jag träffade också Carina på en prommis inklusive en fika på stationscaféet. Modigt och mysigt.
Torsdagsträningens första tillfälle var den 16:e men det var så otroligt blåsigt och kallt så ingen av oss som närvarande orkade rigga. Det blev en hel del kärt återseende, lite båtfix och samling inför säsongen i alla fall.
Veckan efter lovet trasslade halsen på nytt och då blev det tre nya sjukdagar hemma. Ingen gång under hela min småbarnstid, pluggperiod eller i min yrkesverksamma tid efter det, har jag varit hemma så mycket som nu. Jag kände mig skolkig men visste ju att direktiven sa: Hjälp till att stoppa smittan. Har du något eller några av förkylningssymtomen feber, hosta, snuva eller ont i halsen, ska du stanna hemma och undvika att träffa andra än dem du bor med. Vänta sedan minst 48 timmar efter det att du blivit frisk och symtomfri, innan du går tillbaka till jobbet eller skolan. Det är enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.
Helt plötsligt hade vi den mest fantastiska sommarvärmen, så mina s.k. sjukdagar innebar: start med promenad på morgonen, skrev bok förmiddag, frukost och ljudbok. Frukost bort, bikini fram tills eftermiddagssolen försvann bakom tallen.
Seglingsträning No I på torsdagen och No II på tisdagen veckan efter. På tisdagen snöade det på morgonen. Vi körde lite Italienska Alperna så där, med snö på morgonen och segling på eftermiddagen. Bara en skillnad; temperaturen. Det fick bli fyra lager under torrisen på överkroppen, två lager på underkroppen och vinterhandskar på.
Med anledning av Corona verkar det som om vi har blivit mer sparsamma i fråga om shopping och investeringar. Vi planerar mindre och stressar av på ett nytt sätt. Det är luftigare på krogen, på allmänna färdmedel och i affärerna. Inga måsten finns längre för att trängas på gym, föreläsningar, påtvingade tillställningar eller skapade ”måste-träffar”. Man känner heller inte att stort sett varje samtal måste sluta med: åh vi kan väl ses, det var ju så länge sen!? För vi FÅR inte träffas och det mesta kommer snart att vara ”för länge sen”. Trängseln i tunnelbanan, i diverse köande, i springlopp, på butiks-REAn och andra ställen där folk tidigare stått som packade sillar är helt otänkbara nu. Man reagerar nästan när man ser trängsel på bild… när några kramas eller tar varann i hand. Allt detta känns redan som ”för länge sen”. Och vi har knappt några möten på jobbet längre. Vi ses digitalt.
På tal om skillnaden mellan digitalt och analogt har vi, (äntligen) som Thomas skulle säga trots-att-han-knappt-kokar-ägg, blivit med en ny modern spis. Personligen tycker jag att det är en blamage mot gasolspis och fattigsverige att slänga ut en ungdom på knappt 27 höstar som faktiskt både gjort trogen tjänst och fortfarande fungerar. Fy så hemskt!
Exempel på branscher, tjänster och sysselsättningar som går bra nu är; byggvaror/-material, catering/matutkörning, spelbolag, nätshoppar, streamingtjänster, sociala medier, städbolag, hemmafixare, trädgårdshandel och svensk turism. Företag som sysslar med tillverkning, vård och omsorg, jord- och skogsbruk, bygg, transport och utbildning skriker efter personal.
Medan branscher, tjänster och sysselsättningar som centrum- och gymanläggningar, restaurang, resenäring, turism och hotell, taxi, livsmedel, import- och exportföretag, industri, underleverantörer, bilindustrin, event/föreläsning, konferens, mäklare, sport- och kultursektorn går sämre eller inte alls. Sen kan man ju försiktigt gissa att ekonomin i världens respektive länder inte precis går som smort just nu.
Men den allra största tragedin i coronapandemins spår är så klart att människor avlider. Vi står totalt utan immunitet i en total avsaknad av vaccin, och det är ingen bra kombination. En 6 månader gammal bebis har avlidit av sviterna efter Covid 19 och en 101-åring som smittats av Corona har blivit frisk. Någonstans här undrar man kanske vart rättvisan tog vägen.
Människan har till sin natur en önskan om att skapa ordning och att strukturera. Just nu kan vi inte det. Just nu har vi dålig koll. Det vi inte kan råda över pratar vi ihjäl oss om. Exempelvis om vädret. Det finns inget samtalsämne som är så genomtjatat och genomgånget som väder och vind. Både det som är och det som kommer… eller förmodas komma. Men, vad har hänt nu? Jo, att ingen pratar om vädret längre för alla pratar om Corona och vi verkar bara kunna ta en osäkerhet i taget. Det är presskonferens varje dag och det pratas om vad ”dom” säger, de senaste rönen, och vad man vet om det framtida förloppet. Sanningen är den att inget vet, men med stöd av statistiken och med epidemiologers erfarenhet kan man försiktigt anta hur framtiden blir.
5 månader i kortformat:
– 31 december 2019: 41 fall av lunginflammation rapporteras i mångmiljonstaden Wuhan. De första drabbade ska ha insjuknat i början av december.
– 11 januari: Kina rapporterar det första dödsfallet, till följd av viruset. En 61-årig man.
– 15 februari: Frankrike meddelar att en kinesisk turist dött av coronaviruset i landet, det första dödsfallet utanför Asien.
– 13 mars Europa är coronautbrottets nya epicentrumet.
– 23 mars: Fler än en miljard människor i mer än 50 länder uppmanas, genom rekommendationer eller tvingande påbud, att stanna hemma.
– Vi klev in i april med cirka 50 000 avlidna i världen och en miljon Coronasmittade. Hälften av fallen fanns i Europa. Över 5000 var då smittade i Sverige och knappt 240 avlidna. Stockholm var den region som var hårdast drabbad, hälften av de smittade fanns i Stockholm.
– Vi lämnar april bakom oss med drygt 230 000 avlidna i världen och 3,3 miljoner Coronasmittade. En tredjedel av dessa i Europa. Över 21 000 är nu smittade i Sverige och knappt 2600 har avlidit. Stockholm toppar fortfarande statistiken för influensan men den sprider sig alltmer även i övriga regioner.
– Tecken på flockimmunitet i Sverige kanske försiktigt kan anas men först när den har kommit upp till 20-25 procent kommer smittspridningen att gå långsammare.
Studenter 2020 är inte världens gladaste gäng nu. Inga flak, inga skivor, inget partajande. Och föräldrar, som vill vara med på den lille piltens allra första skolavslutning ler inte heller. Byängarna som missar sommarfesten knyter näven i fickan och journalisten, som på presskonferensen undrade; kommer det inte gå att sitta på uteserveringar nu dårå? kommer fortsatt att få undra. Windrikarna har fått VM i Italien inställt och frågan är om spridningen av viruset kommer att mattas av framåt sommaren? Blir det ingen hejd på det här, kommer EM i Spanien också att bli avblåst. Restriktioner, karantäner och förbud kommer inte att hävas så länge kurvorna som visar utvecklingen av dödsfallen inte dalar. Förmodligen ligger det flera månader bort och då är studenter, avslutningar, sommarfester, semestrar och säkert uteserveringar stängda för länge sedan.
Men vad gör väl något av detta egentligen när den arbetade tiden i världen minskat med 6,7 procent (motsvarar 230 miljoner heltidsjobb) under första kvartalet 2020? Och när 6–8 procent av världens befolkning, runt 500 miljoner människor, kommer att hamna i fattigdom på grund av den här skiten? Nu krigar vi på. Heja oss!
Tjing tjong från hon som inte riktigt vet hur nya induktionsspisen fungerar!
Oj så mycket som har hänt denna månad och så mycket om mat och godis så fina bilder och ett jäkla traskande. det hinner nog inte fastna nån corona på er. Tack för titten