Maj 2020

”Välkomna hitt”.

Så inleder Anders Tegnell varje presskonferens och så inleder även vi. Nej, inget är felstavat här, det är så Tegnell uttalar ordet hit. Som ”hitt”. Därefter fortsätter han: ”Vi börjar som vanligt med att titta på statistiken” … och så säger även vi.

Start av april hade cirka 50 000 avlidit i världen och 1 miljon var Coronasmittade. Över 5000 var smittade i Sverige och knappt 240 avlidna. Vid starten av maj hade drygt 230 000 avlidit i världen och 3,3 miljoner var Coronasmittade. Över 21 000 var smittade i Sverige och knappt 2600 hade avlidit.

Nu lämnar vi maj med drygt 370 000 avlidna i världen och 6,2 miljoner Coronasmittade. I Europa har antalet tack och lov börjat sjunka medan det i flera delar av övriga världen ökar. Drygt 37 500 är smittade i Sverige och knappt 4400 avlidna. Stockholm toppar fortfarande statistiken för influensan här i Sverige men även Västra Götaland ligger högt. Sverige har blivit hårt ansatt av flera länder, till och med portade, på grund av den till synes okontrollerade smitta som pågår. Om Belgien och Holland sägs inte ett ljud, även om de har ett ännu värre tempo av avlidna, antagligen för att de agerat som alla andra/mer restriktivt. Italien, Spanien och Storbritannien ligger också långt över Sverige i antalet avlidna och då har de ändå inte räknat in dem som avlidit på annan plats än på sjukhus. I Brasilien exploderar det som värst just nu.

Vi som inte ber till högre makter, håller i stället våra tummar för att det hela ska komma under någon slags kontroll snart.

Se bilden: Är inte detta lite skumt? Ditt födelseår adderat med hur gammal du blir detta år = 2020. Exempelvis jag: 1963 + 57 och Thompa 1960 + 60…Vem kom på det?

Helt apropå; Clint Eastwood fyller 90 år. Chock!

Sjukvården har varit hårt drabbad i många, långa veckor nu och det viktigaste vi har att förhålla oss till är att inte belasta den ytterligare. Vi måste liksom vara rädda om våra hjältar, de som sliter på riktigt. Hålla avstånd, hosta i armvecket, tvätta händerna och låta bli att sopa altaner. Vi har klarat av allt utom det senare. För att…

… först oljade Thompa altanen, dagen efter sopade jag den och tre timmar efter det kunde jag inte gå. Vad är logiken här? Jo, jag sopade så hårt och ihärdigt på den nyoljade altanen att sopskaftet gleeeeeed över den (verkligen över den) och rakt in i min vrist. Först gjorde det ont, sen inte ont alls, sen ondare än fan och sen ont så in i helvete. Efter en kontakt med KRY-appen sa de genast ”röntgen” och på Närakutens röntgen i Täby stod det ungefär; ”Corona åk hem” på dörren. Då återstod bara Danderyds sjukhus… alltså det sjukhuset som man inte skulle belasta.

Plötsligt var vi väldigt nära de där latexhandskarna, munskydden och visiren som vi hittills bara hade hört talats om.

Vid slussen på DS Akuten: ”Hej, har du Corona eller är du förkyld?

”Nej… ehhh, inte vad jag vet… eller alltså kanske… nej. Jag svarar nej.”

”Okej, vi tar tempen och sänkan i alla fall” (tror jag det med tanke på svaret). ”Vad har hänt med dig då?”

”Jag har slagit mig och kan inte stödja på foten. Inte vicka på tårna och inte vinkla foten åt något håll. Varken uppåt-nedåt eller höger-vänster.”

”Vad har du slagit dig på då?” (nej varför behöver de veta det?)

”Jag har slagit mig, ja hehe själv faktiskt, jättehårt på foten.”

”Oj då.” (tonfallet här var preciiis som de skulle, när en idiot tar viktiga andras plats i akutkön). ”Vad har du slagit dig med då?”

”Ja, alltså en borste. En sopborste. Liksom en piassava. Jag sopade (hmm, ja vad gör man annars med en sopkvast?)  Jag behöver nog röntgas, det gör jätteont.”

”Då ska du nog inte vara här på akuten, utan hellre på Lättakuten runt hörnet där borta, åt höger.” (lät det som om de ville lägga till idiot på slutet nu? Ja, faktiskt).

Vid slussen innan Lättakuten: ”Vad har hänt med dig då?”

”Jag har slagit mig och kan inte stödja på foten. Inte vicka på tårna och inte vinkla foten åt något håll. Varken uppåt-nedåt eller höger-vänster.”

”Vad har du slagit dig på då?” (nej varför behöver även dom veta det? Går det inte att skicka information mellan sig? Kanske ska vara glad för det, annars hade den nog antytt att en hypokondrisk lipsill snart skulle anlända).

”En sopborste… och jag har jätteont i foten. Jag behöver nog röntgas, det gör jätteont.” (besvarades med tystnad eller möjligen en suck. Väääldigt lång tystnad).

”Ta hissen upp två våningar, korridoren till höger. Anhöriga stannar utanför.”

Inskrivningen: ”Jaha, här kommer du i rullstol. Vad har hänt med dig då?”

”Jag har slagit mig och kan inte stödja på foten. Inte vicka på tårna och inte vinkla foten åt något håll. Varken uppåt-nedåt eller höger-vänster. En sopborste slog mig… eller slog jag mig med och jag har jätteont i foten. Jag behöver nog röntgas. Sa jag förresten att det gör jätteont.” (drog hela alltet på en gång nu för det onda var utom kontroll här). ”Har du kanske en värktablett?”

”Vill du ha en smärtdos?”

”Vad innebär det, eller Ja tack förresten.” (Fick 4 Alvedon och 1 Ipren. Min årsranson och alla de på en och samma gång, det var grejer det kan jag lova).

Nåväl. 5 värktabletter, två kryckor, två korridorer, tre timmar och sju röntgenbilder senare hittade de ingenting. INGENTING! Nu hade det blivit pinsamt på riktigt. Jag linkade hem, var svullen i ett par dagar, men sen släppte allt. POFF!

Så hemmafixet den här månaden bestod av att olja altanerna och bygga för dörren in till lägenheten. Det blev en träskiva, isolerad med frigolit och själva dörren på lägenhetssidan. På vår sida av dörren hamnade vitrinhyllan. Det blev bra, och numera är det alltså helt stängt mellan de båda bona. Ville flyttade in sista helgen i maj.

På den här sidan av huset har vi haft många sköna stunder i uterummet. Det har hänt att vi har suttit hela dagar där. Ätit vår frukost och sedan joxat på datorerna. Jag med ”Fadder”, bok 9 och Thompa med… ja, med vad egentligen? Kanske kollat bilgrejer, seglat virtuellt eller surfat runt på sånt som roar. I uterummet är det varmt nu eftersom vi har varma dagar. Som bäst 20-25 grader, som sämst 6 grader och som allra sämst snö. Alltså inte inne i uterummet men strax utanför. Snöattacken kom den 13 maj.

I perioder har det regnat deprimerande mycket. Så mycket att meteorologerna skojsat till väderlekskartan lite. Åtminstone ser det så ut, som ett medelvärde av alla rapporter.

”Äh, vi långsträcker regnet idag och går och fikar i stället. Ska vi inte slänga på lite hagel också så finns det att klaga på. Då kan vi unna oss en lite längre paus.”

Och på tal om att skojsa till det…

Vi har promenerat massor. Vi och alla andra. De vanliga rundorna hemma; runt Rönningesjön, följt gula spåret och Gullsjörundan. Ibland har vi haft frukost med, ibland har vi passerat middagsmaten… se bilden hur nära vi var en älg. Den bara stod där utan att säga så mycket som en knyst. Roligare var det att se hur alla dem som kom efter oss reagerade. De flesta tvärstannade. Fyllda av respekt för skogens konung!

En dag tog vi bilen till Angarnssjöängens naturreservat, Stockholms finaste fågelsjö. Vandringen runt sjön är en dryg halvmil och otroligt vacker. Ett öppet odlingslandskap, blommande hagmarker, strandängar, skogsklädda höjder och betesmarker. Sjön är omgiven av ett svanar och tranor, och väldigt mycket folk.

Ängen är också häckningsplats för svarthakedopping, sothöns och olika andfågelarter. Dessutom syns hökar, vråkar, falkar och sparvar. Men vi såg inget alls, utom vart vi satte fötterna för att inte kliva i komockor eller snubbla på rötter. Fina kossor till exempel.

En annan tur vi gjorde med bil, delvis för att promenera, var turen tillsammans med Per och Annelie till Loka Brunn. Väl framme dumpade gubbarna oss för att åka ytterligare en bit, till Gelleråsen, för att köra bilar på bana. Den vita är en Legend, den röda är en Formula Renault och de körde båda.

Vi tanter installerade oss under tiden på Loka. Först kikade vi runt på området, gick en kort led och satte oss sedan vid varsitt bord i baren. Där slog vi upp våra datorer och jobbade ett par timmar innan vi gick en ny led. På eftermiddagen, när gubbarna var tillbaka (rosiga på kinderna av fartfyllda upplevelser) sänkte vi ner oss på SPA ihop med varsin öl under ett par timmar.

En hafsig piffning senare åt vi god trerätters middag och avslutade med en Irish i baren.

Dag två gick vi en längre led, 9 km, men innan vi styrde hemåt igen fyllde vi på med lite mer SPA. Sådan lyx.

Det jobbet på Loka bestod av, var att skriva ytterligare ett kapitel i min bok och nu kan jag, lika stolt som lättad, säga att den är klar. Vad som menas med klar i det här fallet är att jag har fått med det jag planerat, lyckats göra en story av det, eller egentligen två stories, och är nöjd. Mycket korr- och genomläsning återstår nu plus en baksidestext, en framsida och lite annat…

I bästa fall är den helt klar i slutet av juli…(?)

Vad säger vi? Ja, inte en blogg utan segling. Och vilken segling sen! Den har varit minst sagt varierande. På torsdagsträningarna har vi tränat startbox, harstart, start i två fält med två startlinjer samt rullande start-omstart. På en träning var vi så många som 12 båtar och då kändes det verkligen som kappsegling. Det var trångt vid märkena och fullt på startlinjen. Här är en film från några olika torsdagsträningar.

En eftermiddag körde vi på egen hand och seglade då rakt över Askrikan och Värtan mot Näsa äng där vi drog upp båten på stranden. Där mötte vi upp Ida och Dreas och delade på fika och mackor som vi tagit med. Lite för kallt för att vara awesome men fint med en hajk i alla fall.

En annan helgdag hade vi en ”Clinic” på Bosön. Det låter very speciell men innebär egentligen bara ännu mer segling, fast då med tips från en stjärna större än vad vi någonsin kommer att bli. Först fick vi lite nya riggningsidéer på land och sedan tips på förbättringsområden att träna på i vattnet strax senare. Värdefullt och kul, det var en bra dag.

Ytterligare en fin dag var besöket, gästspelet, reunion på Baggen. Racet heter Majblomman och vi fick låna en båt. Nio båtar startade och det blåste häck, 6-13 m/sek… de där 13 m/sek busade bra.

Alla hade problem till och från och vi fick bara till ett race, de andra endast två, trots att vi satsade på att köra minst fyra. Båtar kom inte i mål eller välte. Vi gjorde både och.

Först kom vi iväg i täten av andra start men fick haveri efter 50 meter. Thompas trapets gick av, han föll över bord med skotet draget, och båten välte. Första gången jag kapsejsar och är ikrokad, känslan när jag föll mot skrovet var ”nu slår jag mig”, men luftturen avslutade i vatten … pjuhh, vilken tur att det gick bra. En trapets försvann och styrpinnen gick av. Vi lyckades dock få upp båten snabbt och seglade ikapp Thompas mössa innan den försvann i vattnet. Det var en galen segling men solig, varm och kul. Den avslutades med varsin glass på Fjällgatan.

En annan solig och varm historia, i rebusform, kommer här:

=(mormor) = …… å  å 

Generation fyra är på gång. Det är hon, den där lilla i prickig klänning, som ska bli mamma! Fast det dröjer, ända till i januari 

Hej då maj och hej juni!

Ni behöver inte dela, bara hålla med!

Tack för uppmärksamheten.

Puss & Kram!