JUNI

Jabadabadooo! Äntligen sommar!

Underbara dagar. Ljusa, lediga, soliga, lugna.

Ny kalender, utan kladd och ändringar … nära nog noll noteringar.

Inlevelse, närvaro, initiativ, spontanitet.

Inför studentfirande och examen, både inom och utom familjen var vi helt hookade mot SMHI 3/6… 4/6… 7/6: bara de/studenterna får fint väder. Extra VIKTIGT i år när ingenting annat har varit sig likt. Mösspåtagning nix, en vecka med lösa räkna-ner-dagar i skolan nix, examensceremoni nix, skivor nix, avslutningsmiddag i skolan nix, långrandigt supersuckigt tal från rektor nix, ölsprutande flak nix, hela tjocka släkten runt studentskylten nix, grattiskramar nix, trädgården full av gästande trängsel nix, nix, nix. Men vi gjorde vad vi kunde.

3/6 – Ville och jag grattade och beundrade Elin. Vacker och lycklig. Före detta klasskompis och en första barndomskompis. Vätskestation som en del av dagen, en fantastisk solig och varm stund i Åkerbyparken.

4/6 – Vi dukade upp på Grindtorps innergård. Dryck och tilltugg, tårta och kaffe. Det blåste friskt och regnet hängde precis i luften men solen vann. Temperaturen var något sånär bra … bra för tilltugget i alla fall.

Halv fyra på eftermiddagen var det dags. Då mötte Ida och jag inklusive plakatet upp vid Tibbleskolans huvudentré. Restriktionen sa max två anhöriga per plakat, annars skulle utspringet avbrytas. Just det sket Täbyföräldrarna fullkomligt i men det löpte på ändå och inget avbröts.

 

Ser kisen på bilden ovanligt glad ut?

Ville: ”Bodyflight? Va? Skojar du? Nej vad fett! Är det sant?”

Ser han också lite onykter ut?

Mamma: ”Va? Skojar du? Är det sant?”

 

Så var det över. Min sista student. Gråtkli i halsen och ögon som tårades, ingen märkte, i stället tog en uppfriskad och glad student över. Han hade kalasat sedan morgonen. I Grindtorp strax senare samlades mest bara den närmaste familjen, plus kompis och flickvän Ellinor med familj. Nina, Villes mentor från grundskolan kom också förbi. 16 vuxna, inga barn. Ingen mormor och Pelle av hälsoskäl, på grund av världsläget och tvingande hänsynstaganden. Buuuu.

7/6 – Ida, Dreas, med hjälp av Bosse och Ville dukade upp i en ny ände av Grindtorps innergård. Regnet hängde igen i luften men höll sig i schack. Dryck och tilltugg, ett gäng olika kakor, frukt, bullar och senare ett gäng pizzor. Denna dag samlades en ny närmsta krets och ännu fler syskon med familjer. Elva vuxna, fyra barn. Ungarna hade en fantastisk dag eftersom vi var i lekparken. Ingen mormor och Pelle heller denna dag… på grund av världsläget och av samma hälsoskäl och hänsynstaganden. Grrrr.

Sista veckan på jobbet var fin. Naturligtvis innebär tiden för betygssättning och gymnasiebilagor att ett eller två åttahundradelskaos finns att lösa men förutom det, följde mentorsdagar med bland annat 10-kamp på ängen för årskurs nio. Beskrivs bäst som en heldag med lekar, pizzatruck (ät tills du storknar), mer lekar och sist prisutdelning. Alltsammans utspelade sig en riktigt superhet sommardag. Dagen efter kom glassbilen till skolan och alla barn från varenda klass bjöds på glass. Glassbåt; jordgubb/vanilj eller nykomlingen citron/lakrits.

Därmed kom vi än en gång hyfsat helskinnade till avslutningsdagen. Läsåret 19/20 hade susat förbi.

I år blev det ingen stor skolavslutning med gemensamma uppträdanden, rektors tal och personalens sång på ängen. I stället skötte varje klass sig själv i respektive klassrum på grund av världsläget och diverse tvingande hänsynstaganden.

 

 

 

Årskurs nio tackades ändå av lite extra med tårtkalas och långbord i matsalen. Med rektorstal, diplomutdelning och en mysig stund.

Följande helg tog vi en Agapitur till Grinda, via Kyrkviken för en heldag med sol och relax. Promenad på Grinda, pizzamiddag på framfickan, övernattning och efter en spektakulär frulle bar det åter mot Viggan. Jo, frukosten var faktiskt helt utfreakad: WASA Sandwich, varsitt ägg, en banan och en halv bärs (jajaja, det är inget att hetsa upp sig över. För ett par hundra år sen hällde man öl på morgongröten så… och på lunchgröten och middagsgröten me’ = ”ölsupa”).

 

 

Ett stopp i Vaxholm hanns med på förmiddagen, för en obligatorisk mjukglass. Himla trevligt alltihop.

 

 

 

 

 

En tidigare Agapitur borde också nämnas, inte minst för inledningen av den. Turen var en spontanare, för att en båt fanns ledig. En kort tur med dryck- och mysstopp bakom Tegelön, och båten hämtades denna gång upp på Resarö. När vi höll på med kapell och andra förberedelser var det någon, på motorbåten bredvid, som pockade på uppmärksamhet. ”Pippi!?”…  Jag tänkte; var det mitt namn jag hörde?

”Pippi!?!” … Tänkte; jag måste ha hört fel. Jag känner ingen här. ”Pippi!!” Efter tredje försöket vände jag mig om och tittade på en vilt främmande man i 30-årsåldern. Tänkte; Nej exakt, jag visste ju det. Jag känner ingen här. Men det verkade ändå som om han känner mig, vet i alla fall mitt namn.

”Hej! Du känner inte igen mig va?” Tänker… och säger: ”njae, inte riktigt, men nåt bekant är det väl?” (ljuger nu) och får till svar: ”det är ju jag Jesper, din gamla elev från Gripsvallsskolan.” O – M – G!! ”Ja det är det ju” säger jag. Tänker; kanske det är… vid en närmare titt… fast jag ser ju lite dåligt… men säger han det så är det säkert så. Säger: ”åh, vad roligt. Hej!!”

Framför mig hade jag en av plupparna från min allra första klass, klass 1PE i Gripsvallsskolan för 20 år sedan, som jag jobbade intensivt och energiskt med i 2,5 år. Sedan väntade och födde jag Ville så då fick två (2) andra lärare ta över för det verkade de tycka att det fanns behov av. När jag stod som mest hemma med bajs, bröstmjölk och 24-7-mikrosovtillfällen, ringde Jespers mamma och frågade: ”Kan du inte komma tillbaka?” Så här stod han nu, många år senare i full färd med att sälja sin motorbåt. Hockeykillen som vägrade räkna och läsa (vilket han påminde mig om nu denna eftermiddag) och som uppenbarligen hade tagit sig fram fint i livet ändå. Fantastiskt kul! Egentligen önskar jag inget högre än att klassen skulle ordna en reunion och att de ringde sin gamla fröken och bjöd in henne till en afton med memories! Det skulle hon gilla jättemycket.

Ytterligare Agapiturer: Vi gjorde en middagstur tillsammans med Ida, Dreas och Guppi. Från Viggan till Kyrkfjärden för att inta en BYO-middag och sedan tillbaka. En solig och varm kväll.

 

 

En Thompa-överraskar-Pippi-tur från Biskopsudden, via Fjäderholmarna, genom Djurgårdskanalen och tillbaka. Givetvis med uppankring i kanalen med varsin wrap och lite dryck.

Vi satt längst bak i aktern och doppade fötterna i vattnet medan vi åt. Så himla mysigt. Svettvarmt ända fram förbi klockan 20:00.

 

 

 

 

Torsdagsträningen har tuggat på, ibland på en tisdag med tanke på olika röda dagar. Vi har utökat antalet båtar i katamarangänget och är nu med marginal Storstockholms största aktiva katamaranklubb. På en träning var det magiskt. Vi var rekordmånga deltagare, 23 gubbar och ett fruntimmer, fördelade på 12 båtar. Tränare Oscar hade som vanligt styrt upp en bra bana som sträckte sig i tre delar över Askrike och Stora Värtan. Det var massor av vind, kula på kula. När vi hade kört hela vägen ner mot Drakskeppsvägen i Viggan i vindstyrkor så båtar gått omkull i parti och minut… var det lika lång väg tillbaka. Det var äventyr! Tror flera kände lite ”pirr”. Total bansträckning med tre starter och tre målgångar… = 5,2 nm totalt. Det var verkligen en alldeles fantastisk kväll.

På hemmafronten har vi legat lågt. Endast målat en friggisdörr och dörrfodren runt Villes ytterdörr. Han flyttade förresten in 29 maj och har nu bott i eget hushåll en hel månad. Jobbar, golfar och lever självständigt. Nu har han till och med en egen grill. Bra där mannen!

Vi har haft tre hopp-och-lek-kompisträffar ute i det fria. En fikaträff med paret Hjelmare nere på Ängsan där vi satt i ett par timmar och snackade. Jag som alltid har haft en önskan om att göra ett Almedalen av Ängsan, har på grund av Corona, fått tanken uppfylld. Folk och aktiviteter överallt. Barn, unga, medelålders och äldre. Grill, bad, lek, hundträffar, fotbollar, frisbees, musik, snack och skratt. Ljuvligt att uppleva, tillfällen att lägga i ”sommarburken”, den där som fylls varje sommar och som man kan kika ner i sedan, när novembermörkret slukat oss.

Nästa hopp-och-lek-kompisträff var på självaste midsommarafton ihop med paret Schöning, även då på Ängsan. Sill och tillbehör, ägg, skagenröra, västerbottenpaj, köttbullar, prinskorvar, äppelkaka och vaniljsås. Detta krävde en fördubbling av tiden på filten, vi satt länge. Det är en wow-faktor att vår andra midsommar hemma, och inte i Grekland, bjuder på rena rama Greklandsvädret! Tidigare år när vi pustat ut efter go-ack-ack-ack-dansen runt Ilias bar på hotell Phoenix, har vi läst rapporter hemifrån om 8 grader, regn och dunjacka. Det har vi ännu inte upplevt.

 

Går det att tolka på annat sätt än att VI har tagit hem solen? Det här var den varmaste midsommaraftonen på 50 år och även om räven inte fick raska runt stången, så raskade den på annat håll. Mer som en råtta på bordet.

 

 

 

 

Efter firandet på ängen, satt vi i uterummet hela kvällen, platsen som blivit ett nytt slags vardagsrum. På ett sätt ute men ändå myggfritt. Det blir ofta ganska sena kvällar där med en pågående kortspelsturnering som nog aldrig tar slut.

Paret Korsfeldt och vi hade en hopp-och-lek-kompisträff på Gålö. Vi gillar ju att vandra tillsammans och de hade tittat ut en slinga på 5 kilometer i blandad skärgårdsterräng. Inkluderat med att vi gick fel… hamnade på fel udde, blev sträckan en bit längre. Det var mycket varmt men också blåsigt, fantastiskt vackert och kuperat.

Thompa jobbar fortfarande. Mina dagar inleds numera med en timmes morgonpromenad. Det får bli redan vid sju eller senast åtta med tanke på temperaturen som senare går upp mot 30 grader. Efter promenaden varvar jag upp tillvaron mellan att skriva bok eller lyssna på bok (något som avbryts en stund för att släppa in dagens sommarpratare), solar och badar i sittbadkaret som jag har burit ut och fyllt med friskt, kallt vatten.

Om man nu alls kan prata om fördelarna med vårt nya sätt att leva på, så är det just att fler träffar bokas utomhus, vilket ger en möjlighet att röra sig mer, få ett annat beteende och se nya ställen men också att tänka till lite i förväg. Vad vill vi göra, vad behöver vi göra, vad måste vi göra och hur stämmer det med andras sätt att tänka? Umgängesreglerna har styrt upp kvantiteten och kvaliteten på träffarna, något som så klart också möjliggörs av vädret. Bye bye slentrian och rutiner!

_____________OCH så var det bara CORONA kvar _______________

Så här har vi uppfattat den senaste informationen: Delar av Europa har öppnat upp sina gränser igen. En del med krav på karantän och en del utan. Några länder släpper inte in svenskar över huvudtaget. Reseförbudet har hävts i olika omgångar under månaden. Från och med 30/6 är det fritt fram för svenskar att resa till populära turistländer som Spanien, Frankrike och Italien sedan UD lättat på avrådan om icke nödvändiga resor. Beslutet gäller även för följande länder: Belgien, Grekland, Island, Kroatien, Monaco, Luxemburg, Portugal, San Marino, Schweiz, Ungern och Vatikanstaten.

Dessvärre förstår vi via media hur länder sneglar, pekar och skyller på varandra i stället för att lägga krutet på att skicka in jämförbar statistik och föra diskussioner utifrån dessa underlag. Som det är nu verkar man mäta olika saker, i Europa registrerar man exempelvis inte dödsfall bland de äldre. En del länder har till och med helt slutat att registrera antalet smittade. Sverige har också kommit igång stort med allmän testning/smittspårning och registrerat många, dock milt sjuka. Givetvis ger det ganska skeva underlag eftersom Sverige är ett land som registrerar allt, dock med eftersläpning.

WHO varnar: På grund av att spridningen av coronaviruset åter ökar markant riskerar hälso- och sjukvården i ett antal länder att pressas till gränsen för vad den klarar av under hösten, då även säsongsinfluensa väntas kräva vårdens resurser. Elva länder pekas ut – däribland Sverige på grund av den till synes okontrollerade smitta som pågår. Även Armenien, Moldavien, Nordmakedonien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kirgizistan, Ukraina och Kosovo.

Tegnell menar: ”Det pågår en diskussion i Europa om vilka länder man kan resa till och inte resa till. Då behöver vi verkligen en nyanserad bild av den egentliga risken i olika länder. Man har bara tittat på antalet nya bekräftade fall per dag, och det ökar på grund av vi nyligen börjat erbjuda tester till alla med symtom. Vi gör dubbelt så många prover nu jämfört med bara för någon vecka sedan, och då hittar man förstås många fler fall. Men den ökning vi ser är milda fall, inte inläggningsfall. Vi har upprepade gånger framfört i många olika sammanhang att det inte räcker med att titta på en enda datakälla för att bedöma epidemins utveckling. Den mest stabila källan är antalet inläggningar på intensivvården. Det är visserligen bara toppen på ett isberg, men det är en väldigt stabil topp, och där ser vi en nedgång sedan lång tid. Nu handlar det bara om några enstaka inläggningar i Stockholm och de flesta regioner. Vi hoppas att det snart blir en bättre förståelse av epidemins utveckling i Sverige. Det är ju inte en uppgång i Sverige, utan en väldigt tydligt nedgång.”

Sverige har, för sitt sätt att hantera pandemin, anklagats för ett alltför ”lojt förhållningssätt”, att inte förstå allvaret i situationen. Tegnell sa i sitt sommarprat att det har arbetats internationellt med strategier för klassisk pandemibekämpning i 20 års tid. Man hade pratat om ett långsiktigt, medvetet folkhälsoarbete där man länder emellan varit överens om att klassiska åtgärder har visat sig ge bäst effekt. Med det menas att pröva en åtgärd i taget och följa upp effekten av den innan nästa åtgärd sätts in… och så vidare. Vart de diskussionerna plötsligt tagit vägen förstår han inte. Tegnell tror att förklaringen kan ligga i det politiska trycket. Att trycket/kraven varit för stora i länderna och att förtroendet mellan myndigheter, politiker och befolkning varit instabilt. I Sverige pratar man om att varje åtgärd också har en negativ effekt vilken man också behöver ta hänsyn till. Åtgärden att stänga skolor och arbetsplatser leder till arbetslöshet, isolering, utanförskap, matbrist, försvagad ekonomi och kunskapstapp redan under korta perioder.

I de tidigare internationella diskussionerna har det alltså inte pratats om att stänga ner regioner eller hela länder såsom nu gjorts. Däremot att stänga ner regioner innan en större smittspridning sker, visar sig kunna ha effekt. Det förklarar troligen varför spridningen av Corona hävdes bättre m.h.a nedstängning i exempelvis Österrike men inte i Spanien. Det finns exempel vid både Sars- och Mers-influensorna som också visar på det. Äldre människor på äldreboenden har drabbats hårt i alla EU´s länder, så en nedstängning har uppenbart inte haft rätt effekter för den medborgargruppen. Hur som helst, trots 20 år av förberedande diskussioner står Sverige helt plötsligt ensamt och får dessutom ta emot kritik. Både negativ och positiv.

Med start den 23 mars, i en artikel i The Guardian menade man att Sveriges strategi för att hantera smittspridningen av covid-19 sticker ut. Enligt företag som analyserar medier har Sverige varit i fokus under en lång period i stora internationella nyhetsmedier. Så mycket som 72 procent av alla artiklar i internationell press berör Sveriges coronastategi. Inledningsvis var rapporteringen neutral. I maj kommenterade WHO ämnet och uttryckte ett resonemang om att Sverige kan ses som en modell för andra länder. Man menade att Sveriges strategi kan vara mer hållbar över tid än total nedstängning. Sen, i slutet av maj, publiceras statistik som visar att Sverige under en period haft flest dödsfall i covid-19 per capita i Europa. Det var startskottet för en svängning från neutral till negativ rapportering. Detta höll i sig i två, tre veckor innan rapporteringen svängde tillbaka till neutral igen.

I USA och Brasilien exploderar det fortsatt. I USA med omkring 40 000 nya fall under en dag men ändå fortsätter stat efter stat att öppna efter vårens nedstängning. Ytterligare länder med många fall är Indien, Iran och Irak. Kina är igång i en andra våg med karantän till följd av det. Sydkorea och Portugal har öppnat upp igen. Det går så där och utegångsförbuden är tillbaka.

I dag: mer än tre månader sedan starten av pandemin, börjar forskarna bli alltmer övertygade om att Coronaviruset inte uppför sig som en vanlig influensa. Den är oberäknelig och uppför sig olika i olika miljöer. Sociala strukturer, graden av hygien och fattigdom spelar roll men spridning har till största delen startats av den inhemska befolkningen som burit med sig smittan och inte av turister på besök. Forskarna tror inte att viruset kommer att försvinna men att fortsättningen på det som nu pågår kommer att vara mindre utbrott som förhoppningsvis kan hanteras lokalt. Ett återkommande mönster är att de allra flesta oftast inte för smittan vidare alls, mer än till den närmaste familjen.

Superspreaders och klustersmitta: Det man har kommit fram till, utifrån analyser av tänkbara smittvägar, är att coronaviruset slår till mer fläckvis, ungefär som när färgstänk träffar en vägg. Man kallar det för klustersmitta. Starten är en så kallad ”superspreader”, en enstaka sjuk person som smittar ett stort antal andra. Det är goda nyheter, menar forskarna, eftersom fokus då kan ligga på att förhindra händelser som kan ge upphov till den här typen av smittspridning, så kallade superspreading events.

Vad gör en “superspridare”? Viruset sprids mestadels genom droppsmitta men också genom aerosoler (mindre droppar) som kan transporteras längre sträckor och över ett större område. Det är den som dominerar när smittan förs vidare i kluster. Tajmingen är viktig. Patienter med covid-19 är som mest smittsamma under en kortare tid, så när personen smittar spelar roll. Också att vissa personer har mer virus under en längre tid än andra, det spelar roll, samt skillnaden i personernas immunsystem. Hur man andas har betydelse. Man andas ut olika många partiklar i luften vare sig man är sjuk eller inte. Slutligen har levnadsmönster och beteenden också betydelse, alltså om man har många eller få sociala kontakter. Risken för smitta är mycket större inomhus än utomhus. Smittan måste också komma till en plats upprepade gånger innan spridningen tar fart på allvar. Det kan förklara skillnaderna i hur olika regioner och städer drabbas. Vare sig Dalarna eller Frankrike, där smittan fanns redan i december, drabbades av en större samhällsspridning.

Forskningen visar att en så liten andel som 20 procent kan stå för 80 procent av all smittspridning.

Exemplen är flera: I Sydkorea har en enda person spridit smittan till hundratals andra på en gudstjänst. Den europeiska spridningen antas ha spridits från ett After Ski i Österrike. Även ett restaurangbesök i Italien och en fotbollsmatch i Spanien nämns som troliga spreaders, och en enda körmedlem i Washington har smittat 53 personer. I Oregon på ett kristet sommarläger, i spelhålorna i Las Vegas är ytterligare exempel. På sina håll i USA är IVA-platserna helt slut samtidigt som man låtsas som att sjukdomen inte finns och öppnar upp för ett ”vanligt liv”. Nationell samordning verkar saknas helt. I Sverige efter studenten har tre större smittor spridits i Laholm, Hälsingland och Östergötland. Olyckligt med en förskjutning i ålder och en ökning av IVA-patienter. Som tur är behöver inte alla vård.

Vid starten av april hade cirka 50 000 avlidit i världen och 1 miljon var Coronasmittade. Över 5000 var smittade i Sverige och knappt 240 avlidna.

Vid starten av maj hade drygt 230 000 avlidit i världen och 3,3 miljoner var Coronasmittade. Över 21 000 var smittade i Sverige och knappt 2600 hade avlidit.

Vid starten av juni hade drygt 370 000 avlidit i världen och 6,2 miljoner var Coronasmittade. Över 37 500 var smittade i Sverige och knappt 4400 hade avlidit.

Nu lämnar vi juni med knappt 511 000 avlidna i världen och över 10,5 miljoner Coronasmittade. Drygt 68 400 är smittade i Sverige och drygt 5300 avlidna.

De här siffrorna känns så fula att skriva och tankarna är många. Allt känns så fruktansvärt sorgligt, men en smal tröst ges via informationen om att vi i Sverige inte längre har någon överdödlighet. Det är inte fler som dör i Sverige den här veckan än under motsvarande period tidigare år och sedan vecka 17 har antalet IVA-patienter minskat med 65 procent. Stockholm toppar fortfarande statistiken för influensan här i Sverige men även Västra Götaland ligger högt och Skåne har nu fler rapporterade. Även Norrbotten har börjat få det lite kämpigare nu.

Över 80 procent av befolkningen har anpassat sitt beteende för att minska risken för smittspridning. Med andra ord:

• Jobba hemma om du kan, stanna hemma om du är sjuk: en tredjedel av befolkningen har gjort så
• Res ansvarsfullt: en stor andel har undvikit kollektiva färdmedel
• Håll avstånd: nästan 9 av 10 har gjort så, både inomhus och utomhus.
• Undvik nya kontakter
• Tvätta händerna

Vi har varit på Konststian också. Inte på sommarfest eller annat musikarrangemang. Inte heller på utställning eller yoga. Vi var på föreläsning om kommunikation. Empatisk kommunikation. Vi lyssnade på Ola som berättade om ”Kommunikation 2.0”, alltså ett uppgraderat lyssnande för att skapa, bibehålla och fördjupa relationer… förebygga och hantera konflikter… skapa förutsättningar för samarbete… förstå oss själva och andra bättre.

Kortfattat går det hela ut på att, i stället för att gå igång enligt manualen ”Kommunikation 1.0” helt enkel växla in på 2.0:

• Observation: Är det så att när du hör/ser/tänker (alt. perspektivet: när jag hör att du säger/gör/tycker)… Alltså en ren observation utan värderingar, skitsvårt!
• Känsla: … så känner du dig… (alt. perspektivet: så känner jag mig)…
• Behov: …för du vill ha/tycker om/längtar efter…? (alt. perspektivet: för jag vill ha/tycker om/längtar efter)…
• Önskemål: Vill du att…? (alt. perspektivet: jag vill att)…!

Så OM ni tycker att vi börjar bete oss annorlunda framöver, så kan det vara för att vi tränar på att lyssna för att förstå, och inte för att svara. Jag har testat på katten och det gick ganska bra. Han blev knappt ens uttråkad.