September 2020

Inleder Pang på med en riktig ”gilla-låt” av Zedd & Kehlani, en rysktysk produktion. Musiken släpptes redan för ett år sedan och har ännu inte lyckats bli sönderspelad. ”Ännu” alltså… Zedd är producent medan Kehlani skriver, sjunger och dansar. En chans att både digga och sjunga!

Inget september utan äppelmustning. Detta år hakade vi av 17 kg äpplen från det lilla äppelträdet. Med skuffen full och i ångor av den godaste wunderbaum tog jag turen till Roslagens musteri och lämnade in äppelkassarna. Några minuter senare gick det att hämta ut två varma 5-litersboxar, fyllda med frisk äppeljuice utan tillsatser.

När vi insåg att planerade Hobie-EM brann inne i juni och att även Viper-VM ställdes in i juli tröstade vi oss lika blåögt som enfaldigt med orden: ”Jaja, vi kommer i alla fall till Wildwind i september. Där har vi nåt att se fram emot”. Med precis den meningen borstade vi av resebesvikelserna och vände blad, fick en fantastisk hemester och kände oss kalasnöjda… men hur blev det då med septemberresan?

Tja hade allt varit som det varit, skulle en flaska med vårt lilla ynka träds äppeljuice ha färdats i en väska på Arlandas bagageband, via en bagagekärra och sedan in genom en lucka på ett av SAS-flygplan. Knappt fyra timmar senare, efter en tur 12 kilometer ovan mark, genom södra Sverige och norra Europa skulle samma väska innehållandes samma flaska rullas ut på Preveza airports bagageband inför sin leverans till Ilias på hotell Melas i Vassiliki… Men nu är inte allt vad det en gång varit utan precis tvärtom; helt uppåt väggarna. I år blev det inget Wildwind och inget Ionian Regatta och det känns faktiskt rätt så pisstrist. I stället har vi här hemifrån följt Joe’s Youtube-kanal och sett skymten av både Martin, Petra och Gerard samt ytterligare andra ”Wildwindare” från tv-soffan. Man skjuter faktiskt inte ut Wildwind hur lätt som helst p.g.a Corona, men däremot försvann årets Regatta och eftersom vi ändå inte kunde vara där kändes det plötsligt lite bättre. Då missade vi inte allt och planen är att köra den 2021 i stället. Då ni, vet vi mer … eller kanske ingenting.

Inget Wildwind alltså men däremot Norrtälje. Inte bara Norrtälje rätt och slätt, utan Biltema! Medan några lägger lördagar på golfbanor och andra trädgårdsarbeten, i konstgallerier och svampskogar alternativt på båt eller någon skärgårdsö… lägger vi vår tid på Biltema. Där kan man hitta tusen grejer, bland annat motorolja, plåster, torkarblad, putstrasor, gummicord, vätskor, slipmuffar och väsentliga bilpysselgrejer. Norrtälje är extremt café- och bageritätt. Vi letade oss fram till Tössebageriet där vi försedde oss. Resten av dagen gick vi in och ut på loppisar, ”gammalt & nytt” och antikbodar i största allmänhet. Vi tog också en sväng i Socitetsparken. En mysig dag, verkligen.

Även om vi missade två veckors osannolik greklandssegling denna månad gäller det att snabbt lyckas vända på kuttingen och se nya godbitar. Exempelvis att en förlust snabbt kan bytas till en vinst. Vi kunde plötsligt vara med på två dagars Multifoiling, den fjärde tappningen av segling på Baggen där ”alla” får vara med. En sak gäller dock för deltagandet: farkosterna ska flyga och/eller ha fler skrov än ett. Under åren har varianterna på färdmedel skiftat och bestått av Hobie 16, F18, A-cat, Mothar, Windfoils och foilande katamaraner som Phantom och Nacra 20.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att detta evenemang är så lyckat beror på två anledningar. Först och främst det faktum att många ekipage tävlar på samma bana och att alla kan köra ihop fast i olika starter. Dels också att det alltid blåser häck denna helg, alltså oavsett vilken helg i september som valts så har vi haft tur med vind. Alla fyra åren samma sak; det har blåst så mycket att flera team både vält och avbrutit alternativt avbrutit för att det känts tryggast så. I år var lördagen grå och dyster medan söndagen var solig och yster.

Vi, som ofta känner oss tunga och frånkörda (så upplever vi det) får i stället ut en känsla av stabilitet i seglingen när det blåser mycket. Fast erkännas bör, att en start var ganska läskig. Då blåste det 12 m/s och båten gick knappt att manövrera. Av sju Hobie 16 var det bara fyra som slutligen startade under förmiddagen och samtliga F18 beslutade att skjuta upp starten till senare på dagen. Eftersom vi sålde vår Hobie förra hösten hade vi turen att få låna båt av en klubbkompis och segel av en annan. En kombination och matchning som uppenbarligen räckte. Dadadaaaaa!

För fjärde året i rad vann vi. Serien var snygg med tre spikar på lördagen och två på söndagen: 3-1-1-1-1-1. Trean kom sig av en felkörning. Vi seglade längre än vi behövde. En av årets roligaste vinster både med tanke på mängden deltagare och styrkan i vinden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En tur till stan. Ibland kan jag bli lite Täby-ig, Gribban-ig, köks-ig. Då behövs en knuff, ett krav från han som kallar sig gubb-ig. ”KOM IN! Tisdag eller onsdag… vilken dag väljer du?” Okejrå.

Vi sågs på Jakobsbergsgatan efter en mycket kort vigselceremoni… dvs att jag fick tillbaka min ring som varit på lagning. Därefter en promenad genom stan upp till Kommendörsgatan för att hämta startlapparna inför Lidingö Runt. Sedan trillade vi ner till Stureplan och satte oss på Bull & Bear Inn där vi delade en charkbricka och drack varsin öl. En Donkenglass på Sveavägen och en Starbuckskaffe på Birger Jarlsgatan, sedan var stan gjord. Det känns rätt så bra att ha någon som beslutar åt en, som säger att man behöver åka in till stan. Det är på samma sätt som med träning och motionerande: det känns bäst efteråt.

Lidingö runt, kappseglingen som varje år går motsols runt Lidingö andra lördagen i maj, hade detta år flyttats till 26/9. För att följa SSF Corona riktlinjer gjordes anpassningar i tävlingens format. Endast shorthanded tävlande båtar fick delta, meaning; endast båtar med maximalt två pers ombord. Ingen skillnad för oss alltså men många av de stora jättarna fick stå kvar i hamn. På grund av brobygge vid Lidingöbron presenterades också en ny bana med start vid AGA och mål vid Bosön efter en motsolsrundning av Storholmen.

Vi anlände Bosön redan klockan sju eftersom en hel del saker skulle förberedas innan bogseringen klockan åtta. Dra bogserlinor, sätta nummerlappar på skroven, rigga fock, spänna lattor, byta om, dubbelchecka allt och få ordning inför leveransen av de åtta katamaranerna. Vi knöt ihop oss fyra och fyra efter de två RIB som bogserade, placerade oss på våra respektive kattor och var sedan på väg mot start. Någonstans under denna timma av mekande började det regna. Regnet ökade i styrka och blöthet, så när vi slutligen satt ombord var det en smula svårt att avgöra om vi befann oss uppe på båten eller möjligen under. Att sitta helt still i vind och regn gör ingen människa glad. Eller ens varm. Räddningen var de 16 grader som värmde luften under transporttimmen.

Spänningen med den alldeles nya båten… hur fel kommer det att gå? Och exakt vad kommer att gå snett? Vad hade vi glömt? Skulle allting verkligen passa ihop med tanke på hopplocket under sommaren? Det är en sak att rigga på land men med spänd rigg och full skotning, vad skulle vi upptäcka då? Vi hade ju inte ens hissat storen någon gång. Lite för spännande.

101 båtar deltog och starten gick i regn. En ganska flummig start där tävlingsledningen viftade med flaggor som om de dammade mattor och sköt skott som inte hördes plus att jag helt glömde bort att räkna ner. Totalt förvirrat. Vi kom iväg och i takt med rundningen av ön sprack solen igenom molnen och alltsammans avslutades i solsken.

Efter 2 timmar och 20 minuter ”faktiskt” tid kom vi i mål, som topp tio i en snygg kamp mot en klubbkamrat över mållinjen. På grund av vårt höga SRS-tal som räknar om faktisk tid till beräknad tid gled vi snyggt ner som en slime på plant underlag bland resultaten och landade i en tung klump på klippkanten strax ovan botten, under dem som vi slog på mållinjen. Så funkar det. Vi kom på en 60:e plats totalt. I flerskrovsklassen (F18 hade egen klass) kom vi 9:a av 12 men om vi roar oss med att räkna in oss tillsammans med F18 så hamnade vi på en 5:e plats av 12. En fantastisk dag var till ända.

Det här med Lidingö Runt känns kanske mest som en riktig gubbgrej, fast alltså en ganska kul gubbgrej, inget ont om det. Enligt genusstatistiken, lite beroende på hur man analyserar den, är mellan tre och fem procent av deltagarna kvinnor. Vi Bosöseglare höjde möjligen den totala procentsatsen i år eftersom 2 av oss 16 var brudar. Bosön stod i alla fall för en 100-procentig ökning mot tidigare år då det annars bara varit jag.

Dagen efter hamnade det kvinnliga deltagandet åter på miniminivå (6 %) då DM – Distriktsmästerskapet i F18 kördes på Askrikefjärden. DM slogs ihop med en öppen katamaranklass där vi och vår 16-fotare fick vara med samt en Nacra 17.

 

 

Om det regnade dagen innan, så var det desto soligare denna söndag. 18-20 grader och fullt solsken! Fyra race hade planerats på en alldeles vanlig kryss-läns-bana med offsetmärke och gate. Det började i lugnaste laget men race fyra var fräsigt som fan.

Rapporten som lämnades senare på dagen lät så här:

Mycket har hänt både resultatmässigt men också i fråga om mod och grit sedan jag tog emot den första teorilektionen den 25/4 2008. Underlaget för skissen var en servett och platsen på ett tåg inför en helg i Köpenhamn. Vi hade precis träffats då i juli och seglat lite i augusti säsongen innan. Nu på tåget skulle vi tagga igång för en ny säsong och jag ville få svar på några ”hur”. Många säsonger och mycket nöje (men också en del tjafs ombord) har passerat sedan dess. Helt overkligt egentligen och ännu har vi båda två, fortfarande många ”hur” obesvarade.

Nu till någonting helt annat: Hösten 2018 röntgade jag ryggen helt enkelt för att jag hade ont och ville veta vad det var som var fel. Då fick jag veta en massa saker som jag inte hade vetat om jag i stället hade lyssnat på husläkaren. Han sa nämligen någonting i stil med att röntgen mest bara var onödigt. Strax fick jag ändå en kallelse och snart även resultatet. Jag fick lära mig att spondylolistes är ett annat ord för kotförskjutning och att det var precis det som känts i ryggen och som tillsammans med diskbuktningarna skapar trängsel i nervrotkanalen. Jag fick också veta att mjukdelar och skelettdelar var kraftigt överbelastade och vätskefyllda (benmärgsödem), att det fanns svaghet i en kotbåge och en del artros. Ingenting av detta har förändrats trots naprapati, sjukgymnastik, stödjande bälten, akupunktur och cortisoninjektioner i ryggens facettleder. ”Va? Så ni tycker inte att jag ska få springa något mer nu då? Men promenera går bra, bara inget som studsar? Så synd.”

Därför har jag inte sprungit på två år men i stället promenerat galet mycket. Garanterat närmare 100 000 steg varje vecka… men det är liksom inte samma sak som att springa. Den här sommaren, med start efter midsommar började vi jogga igen. Fint, försiktigt och ”ostudsigt” i spåret i skogen, tre gånger i veckan. Det var hemskt och jag tänkte aldrig mer varje gång. Svinjobbigt. Första månaden alltså, sedan gick det bättre och bättre.

Vi körde Midnattsloppet digitalt i Stolpaskogen 5/9 med hjälp av en app som räknade tid och sträcka. Den räknade ner varje passerad kilometer och när en mil var gjord stannade allt och vi kände oss superstolta. Hemma utdelades medaljer och den obligatoriska goodiebagen.

Efter det fick Thompa ont i en vad så för att slippa springa själv i skogen blev det asfalt igen. Även det funkade och nu är jag tillbaka på gymmet på löpbandet med utsikt över poolens medelhavsblåa vatten. Back to basic med andra ord! Husläkaren kanske hade rätt i alla fall när han menade att röntgen mest bara var onödig. Jag har samma rygg, samma onda och samma allt men är jätteglad för prestationerna. Sex kilo har jag gått ner också, sover bättre och har lite mindre adhd.

Pumakissen då, som fyller 17 år om ett par månader. Han jamar som en hemsökt på nätterna och vi håller på att bli tokiga. Tanken har funnits där att han kanske har börjat bli senil… eller blind… eller döv? Tänk om han har ont någonstans eller känner sig otrygg och ensam? Googla, googla… Tipsades om att besöka veterinär för att utesluta fysisk smärta eller eventuella sjukdomar. Sagt och gjort.

Världens snällaste kisse åkte bur i bil, lät veterinären dra och sträcka ut, kika i ögon och öron, klämma, lyssna på hjärta och slutligen ta två rör blod. Kostnaden så nära 4000 kronor man kan komma men vad gör väl det när resultatet sedan kommer, när vi får veta vad som är fel.

Resultatet sa han ser bra, hör bra, har inga knölar eller konstigheter på kroppen. Blodsocker, levervärde, röda/vita blodkroppar och köldkörtel; helt godkända värden. Däremot var njurvärdena något förhöjda men utan katastrof. Nu vet vi ingenting. Ett urinprov rekommenderades. Behöver få katten att kissa på små kristaller. Suga upp kisset i en pipett och sedan droppa urin i en liten flaska … och en ny analys. Vi får väl se. Veterinären rekommenderade Zylkene som något rogivande för en orolig katt. Vet inte vilken väg vi ska ta nu.

 

 

Apropå att färdas i tid, besvikelser, gubbar, tokigheter, trängsel i nervrötterna, inte veta vilken väg man ska ta och ha behov av Zylkene:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trump, den rödhåriga snyggingen i mitten här ovan har precis testat positivt för Corona och behandlas nu med det antivirala läkemedlet remdesivir. Tur för honom att han bor på rätt sida av sin mur… och förresten, synd att det dröjde. Ett antiviralt läkemedel hade behövts redan i januari 2017 när han tillträdde. Nu är det en månad kvar till presidentvalet och det sägs vara kris i landet. Hm, som om det inte var det innan?

Annat att fundera över är det här med strumpor som försvinner i tvättmaskinen, ett fenomen som länge varit både ett skämt och ett mysterium. Mysteriet är kanske ännu mer tydligt under sommaren då ankelsockorna, som redan innan är små och blir ännu mindre i blött tillstånd, totalt decimeras.

För några år sedan gjorde Samsung en undersökning i Storbritannien där de fann att människor förlorade ungefär 15 strumpor per år. Hemma hos oss har vi ytterligare ett mysterium. Thompas ena strumpa får hål precis ovanför hälen. Han slänger strumpor i soporna på löpande band, fast han egentligen bara behöver slänga den ena. Men vad skulle man kunna göra med alla udda strumpor, alltså förutom att rocka dem? Jag hittade dessa tips på nätet och så klart en hel hög med andra husmorstips; ”staedhacks”.

Tips #1: Städa lister, rengöra persienner och damma av växter: I stället för att sitta på knä och rengöra lister kan du ta på dig en udda strumpa på foten, spraya på lite rengöringsmedel och använda tårna för att städa. Persienner: sätt på en lätt fuktad strumpa på handen så går städningen på nolltid. Och för att inte förstöra växters sköra blad kan du trä på en strumpa över handen, fukta den lätt, och dra den försiktigt över bladen.

Tips #2: Packa skorna i dem: Ska du ut och resa och tar med ett (eller flera) par skor så kan du trä strumpor över dem för att skydda resten av kläderna från smuts. Det här fungerar så klart bara om du har stora strumpor eller små fötter.

 

Tips #3: Ta bort oönskad odör: Har du ett utrymme som inte doftar helt optimalt? Fyll då en strumpa med torr kaffesump och lägg in den och vips så är odören borta. Eller fyll de med lavendel och lägg in i garderoben.

 

 

Tips #4: Skydda ömtåliga saker under flytt: Lägg lite ömtåligare saker i strumpor när du flyttar. Detta skapar extra vaddering. Och om något mot förmodan går sönder, exempelvis ett glas, så kommer glasskärvorna hålla sig i strumpan.

 

Tips #5: Slipp dimmiga bilrutor: Fyll en eller flera strumpor med kattsand, knyt ihop dem och placera dem i närheten av rutan. Strumpan kommer att absorbera fukt, och leda till att dina rutor inte blir så immiga.

 

 

Tips #6: Hitta en nål i en höstack: Ibland händer det att man tappar något litet, som till exempel smycken eller skruvar, och då vill man ju ogärna rota runt i dammsugarpåsen för att hitta det. Trä en strumpa över dammsugarröret så fastnar föremålen där.

 

Everyone is my teacher. Some I seek. Some I subconsciously attract. Often I learn simply by observing others. Some may be completely unaware that I´m learning from them, yet I bow deeply in gratitude.

Vi tar som bekant fikat på verkligt stort allvar. Som de fikadiggare vi är, lördag som söndag, ska det mycket till om vi inte trycker in en fika nånstans. Av en slump hamnade jag i en blogg som behöver spridas. Den heter ”Robbans bästa” och Robban älskar att fika han också. Han var bagarlärling på Tössebageriet 2018, Karlavägen 77, de som har meterlånga köer i semmeltider. Han skriver artiklar om den svenska fikakulturen och driver gruppen Fikadax på Facebook. I bloggen ”Robbans bästa” tipsar han om härliga kaféer samt allt övrigt som hör fikakulturen till. Han skriver om fik han besökt, inte bara lokala utan även på andra platser och i olika landskap. Det finns även recept att ta del av.

—————————- CORONA —————————-

Av jordens biomassa står människan för 36 procent, medan husdjuren står för 60 procent och vilda djur av endast 4 procent. Människan är dessutom det näst största däggdjuret i antal och vi är ett konglomerat av mikroorganismer med fler virus och bakterier i oss än antalet celler. Virus lever inte, de är biologiskt aktiva och behöver individer för att leva vidare i ständigt nya varianter där vissa leder till pandemier. Det finns många olika virusfamiljer men virus förändras hela tiden och i en rätt beskedlig virusfamilj kan plötsligt genetiska förändringar och mutationer uppstå. Utöver det virus som nu cirkulerar i alla världsdelar (sars-cov-2) som orsakar covid-19, finns Sars, Mers och fyra-fem till i coronafamiljen som kan smitta människor. Ungefär fyra av de andra coronavirustyperna ger bara vanliga luftvägsinfektioner.

En nyckelfråga under hela pandemin har varit hur länge en eventuell immunitet varar. Det vill säga hur länge en person som har haft sjukdomen kan vara säker på att inte smittas och bli sjuk på nytt. Nederländska forskare har analyserat prover som samlats in från tio friska försökspersoner under 35 års tid. Studien visar att de flesta återinfektioner syns redan efter ett år men att tiden mellan återinfektionerna varierar mellan ett halvår och drygt åtta år. Antalet infektioner per patient var mellan 3 och 17. De prover som samlades in under sommarmånaderna hade minst antal infektioner, oavsett vilket coronavirus som undersöktes, vilket tyder på att det finns en säsongsvariation. Det vill säga att dessa virus är som mest aktiva under vinterhalvåret. Åtminstone i länder med tempererat klimat, som exempelvis Nederländerna och Sverige.

Vid starten av april hade cirka 50 000 avlidit i världen och 1 miljon var Coronasmittade. Över 5000 var smittade i Sverige och knappt 240 avlidna.

Vid starten av maj hade drygt 230 000 avlidit i världen och 3,3 miljoner var Coronasmittade. Över 21 000 var smittade i Sverige och knappt 2600 hade avlidit.

Vid starten av juni hade drygt 370 000 avlidit i världen och 6,2 miljoner var Coronasmittade. Över 37 500 var smittade i Sverige och knappt 4400 hade avlidit.

Vid starten av juli hade knappt 511 000 avlidit i världen och över 10,5 miljoner var Coronasmittade. Drygt 68 400 var smittade i Sverige och drygt 5300 hade avlidit.

Vid starten av augusti hade knappt 700 000 avlidit i världen och över 17,6  miljoner var Coronasmittade. Knappt 80 500 var smittade i Sverige och drygt 5750 hade avlidit.

Vid starten av september hade drygt 850 000 avlidit i världen och fler än 25,5 miljoner var Coronasmittade. Knappt 84 400 var smittade i Sverige och drygt 5800 hade avlidit.

I somras kunde en stor internationell studie visa att en version av gener, kopplade till kromosom tre, är väldigt lik motsvarande dna-sekvenser hos en cirka 50 000 år gammal neandertalare från dagens Kroatien. Den är också en del av det genetiska arv som nutida människor bär på. Denna genvariant har kommit över från neandertalarna till moderna människor när de blandade sig med varandra för kanske 60 000 år sedan. I dag har de människor som bär på denna genvariant upp till tre gånger högre risk att ex. drabbas av andningssvikt och hamna i respirator om de smittas av det nya coronaviruset sars-cov-2. Studien visar också att den aktuella genvarianten är särskilt vanlig i södra Asien, där halva befolkningen bär på riskvarianten från neandertalarna. I Europa bär en av sex personer på den, medan den i stort sett saknas i Afrika och östra Asien.

Nu lämnar vi september med drygt 1 miljon avlidna i världen och knappt 34.4 miljoner Coronasmittade. Drygt 93 600 är smittade i Sverige och knappt 5900 avlidna.

Ökningen av antalet avlidna har varit ganska odramatisk sedan i augusti medan antalet smittade nu började öka igen i slutet av denna månad. Ökningen kopplas ihop med antalet fler som testar sig och Tegnell uttrycker ingen större oro även om läget fortsatt ska tas på största allvar. Han tror vidare att Corona kan vara borta som tidigast nästa höst medan Giesecke bedömer att det kan dröja flera år. Ja, vad ska man tro? Nu börjar det pratas om en tredje våg och flera Europeiska länder ligger ganska risigt till.

DÄRFÖR gäller att välja rätt inställning till saker och ting. I det här fallet högerblocket 😉 Men bara då.