September 2011

”Ingen av oss är egentligen för mer än vad vi kan representera i våra möten tillsammans”.

Den tanken är bra. En del meningar innehåller få ord men tillsammans betyder de så otroligt mycket. Jag tror den här månaden har slagit rekord i många möten. Det har varit många möten med helt nya människor i olika åldrar, en del spännande möten, något kärt-återseende-möte, ett mycket förbryllande möte, några glada riktigt festliga möten, oförväntade och läskiga möten plus naturligtvis flera helt vanliga invanda möten. Gemensamt för dessa är ändå att ingen av deltagarna kan tro sig vara för mer än vad man har lyckats representera.

               

Vi har också sakta men säkert mött hösten. Frågan är om det räknas till att vara spännande, kärt återseende eller vanligt invant? Absolut inte oförväntat i allafall. En återblick på vädret under juni, juli och augusti säger att Stockholm haft 769 soltimmar. 327 av dessa lyste upp vår tillvaro bara under juni månad. Visby ligger som vanligt bättre till med 864 soliga timmar. Även i Umeå brakade solljuset på riktigt bra, för att inte tala om Luleå med sina  930 soltimmar! SMHI´s statistik över de senaste 50 åren visar att juni är den ljusaste sommarmånaden, juli den varmaste/regnigaste medan augusti bjuder på såväl varmaste badtemperaturen som mörkaste kvällarna. Jaha…? Det kunde väl vem som helst förstå utan att föra statistik eller jobba på SMHI? Vidare gäller att den högsta temperatur som uppmätts i Sverige (1933 och 1947) har varit 38 grader. I år var topptempen i Sverige 33,5 grader. I orten Markusvinsa. Det som är gemensamt med orter som toppar statistiken, är att man aldrig hört talas om dem. Markusvinsa…

        

Likaså är det med annan statistik. Så ofta sammanställs statistisk information som inhämtats från stickprov ur befolkningen, men ”aldrig någonsin frågar någon mig”. Så helt plötsligt frågade någon. I början av september damp det ned ett synnerligen tungt kuvert i brevlådan. En SIFO-undersökning. Så där satt jag och placerade cirka 2438 kryss på sida efter sida, samtidigt som jag undrade: ”Varför är det alltid jag som blir slumpvis utvald?”

Syrran & jag fortsätter streetdansen! Nej just det ja… hon bangade, så var det ja! Synd… Jag fick fortsätta själv. När man lär in dans, lär man sig stegkombinationer och räknar till åtta. Sen kopplar man ihop åtta efter åtta tills man har något som liknar en dans. Första gången på terminen blev det helt uppenbart att det var fortsättningskurs… snabbare än blixten kopplades åtta efter åtta ihop. Guuuud vad jag kände mig dålig, gammal, komplett odansig och intakt i otakt. Jag låg konstant på fem när alla andra var på väg in i nästa åtta. Skam skam skam. Ska aldrig mer anmäla mig, hur dum får man va´? Men redan andra gången var den känslan faktiskt förbi. Det gick riktigt bra och vi är en liten trevlig grupp på 6 personer. Vi dansar till Daft Punks ”Harder Better Faster Stronger”, lyssna här!

Årets träningsläger var även detta år i Stensund i närheten av Trosa och sju besättningar var på plats. Vädret var identiskt med förra årets, vilket betydde sol sol sol och sista sommarsucken. Boendet var detsamma, lite kolloaktigt med våningssängar i små ”bås”. Thompa i överslafen och Pippi strax där under. Maten bestod av pizza kväll 1 och god saffrans-fisk-gryta kväll 2, precis som förra året. Vi hade samma förträffliga instruktör och vi seglade i samma vatten fast lite mer söderut. Men! Det var bättre vind och vi fick till en liten raid till Askö strand där vi picknickade. Nytt för i år var också att Södermanlands nyheter var på plats och gjorde ett kort reportage, se här!

Så har lill-Ville blivit 10 år medan vi tittade åt ett annat håll. Det som alltid kommer att följa hans födelsedagar, och kanske speciellt när han fyller jämnt, är ”nine-eleven”. Nyss hemkommer från BB för 10 år sedan – vilket var just den 11 september – hade jag hela världen i min famn. Samtidigt spottade alla medier frenetiskt ut på alla tänkbara kanaler att hela världen stod i lågor. Vilken konflikt! Min fina, rena, harmoniska välling- och blöjvärld kom totalt i skuggan av bistra nyheter. Och det är så det får vara nu. År efter år.

Tur man har en glad skit som både är intresserad av det goda och det som smäller. Ville är grym på att bry sig om sånt man inte förväntar sig och han rör sig från det ena till andra. Jag hade en fläck på en av mina naglar. Detta studerade han länge och väl och sa sedan ”Har det hamnat under lacket är det kört.” Och så här lät det en helt vanlig dag i bilen till exempel: ‎”Mamma, vad är telefonsex?” Svaret lät inte fullt lika rakt och tydligt -Ehhhh, jo min son… det är så här… blablabla…

Månadens evenemang varierade på alla vis. I kalendern fanns anteckningar om såväl tandläkarbesök som mammografi. Vi startade också upp ”Linas matkasse” igen. Skönt, bekvämt, näringsriktigt och gott! En eftermiddag for en ihärdig och exklusiv sax runt i håret tillsammans med foliebitar och en kladdig pensel. Vems hår som var drabbat behöver vi inte orda om. Ettusenfjortonhundranittio kronor gillade inte tilltaget så de lämnade plånboken ögonblickligen. Inte heller det behöver vi orda om. Och som vanligt är det ingen som gör notis om förändringen. Var 3:e månad blir håret ljust, kort, snyggt & dyrt. Ingen bryr sig. That´s life!

           

Du vet illusionister? Dom står på scenen och gör en massa skojiga saker. Vid deras sida finns; förutom kaniner, hattar, näsdukar, bollar och blänkande ringar också en snygg tjej. Efter varje trick gör hon en rörelse med arm och höft samtidigt som hon ler stort och därigenom uppmärksammar oss på det lyckade tricket. Vi kan kalla henne en ”hepp-tjej” kort och gott. Åter till verkligheten. För tredje gången i år var det dags att klippa gräset. Första klippningen var bara för att alla andra klippte. Andra klippningen var mest mossavrivning men efter superkuren med Stroller-Kombi-Plus, behövdes gräset verkligen klippas på allvar för första gången. Fast för tredje alltså. Eftersom vi gör allting tillsammans, klipper vi även gräset ihop. Det går till så att Thompa kör den eldrivna gräsklipparen och får då möjlighet att odla sin manliga sida. Samtidigt tar Pippi fullt ansvar för sladden så den inte blir överkörd. Ett riktigt hepp-tjejs-jobb faktiskt och bejakande av det kvinnliga. Men… det är bara riktigt kyliga tjejer som klarar uppdraget. Frågan är vad grannarna tänker.

Två restaurangbesök: Kärt återseende dell´Attore på Skeppargatan. De har så enormt goda pizzor och dessutom är det ett jättetrevligt hemma-hos-ställe. Populärt. Bara medan vi satt där, strömmade folk in men fick vända i dörren eftersom det blev fullt. Stället rekommenderas verkligen och som sagt, man måste boka bord. Ytterligare ett krogbesök, men här var det inte stället som kärt återsågs utan gästerna. Spec-tants-möte; Anita, AnnHelene och Pippi hade första återträffen sedan svikaren ”jag” lämnat Skärgårdsstadsskutan. Det var kanonmysigt att ses igen. Vi skrattade så servetterna blev fuktiga och mascaran rann. Å vad vi har saknat varandra.

”Vad i allsin dar! Har du brännvin kvar? Är du sparsam eller snål? Skål!” Faktiskt var det så att vi var oerhört sparsamma. Med i bagaget fanns hela 50 ml julsnaps (bara snapsnamnet i sig tyder på sparsamhet eftersom det nu är september) och denna dos skulle vi dela på! Vi var på väg till Källstugans kräftskiva utanför Nyköping.

Samma morgon kom vi på att vi totalt missat kanelbullarna på Mälarpaviljongen. Inte ett enda besök på hela sommaren. Den uppmärksamme Windrikeläsaren (tror det finns en enda…?) vet att vi var där på öppningsdagen i början av april men sedan dess, inget mer bullätande – där – Så vi dressade oss för kvällen och passerade Norr Mälarstrand. Mums!! Vad goda de var och Plums!! Vad kaffet skvätte över hela det högra beiga byxbenet. Åååå, vad man hade velat se vilken färg det blir i hjärnan på magnetröntgen i ögonblicket när sånt inträffar. Kanske det blir flera färger, definitivt inte pastell- eller jordfärger, som studsar runt i alla lösningscentrum som finns på hårddisken då. Nåväl, tur för dagens otur så sken solen vilket underlättade för den blöta byxan att torka efter akuttvätten.

Dagen efter kräftskivan skulle vi upp tidigt och segla KM. Därför checkade vi in på hotell i den pittoreska förorten Hägersten sedan vi hade hällt kaffe klart över oss på Mälarpaviljongen. Det kändes tryggt och bra att inte ha så långt vare sig på kvällen – med 25 ml snaps innanför västen – eller på morgonen innan seglingen. Tryggt kändes det, ända tills vi återkom till lobbyen efter en vända t.o.r. på rummet. Där häckade plötsligt dryga 40-talet skinnvästklädda spännande varudeklarerade män av känt ursprung, försedda med tuffa tribal- och skalltatueringar, hårda boots, coola klutar och grova silversmycken. -Äh, tänkte vi… såna där har man mest läst om… -Men vad har man läst då? -Jamen det hör väl inte till saken, de ska säkert vidare och ha sina gängkrig nån annanstans… -Japp, vi drar till Källstugan med våra 50 ml nu. Hopp i bilen, schnappt.

Lorenz (Anna-Karin) och syskon hade ordnat en kanonfin fest på loftet i ladan där det var trångt, gott och mysigt. Med levande band och härliga snapsvisor. Ostpajer och bröd till kräftorna. God (GOD) kladdkaka till kaffet, vild dans och het grillkorv på kvällen. Allt detta i en fantastisk omgivning. Tack!

10 båtar på startlinjen. 3 race på egen bana. Tricoloren i topp. Hoppsan, finska flaggan också en gång… Färgglada segel i regntunga skyar. 4-7 m/s. Det var KM det! Vi körde placeringarna 2-4-2 i de tre racen och totalplacerades på andra plats. Dubbelgrattis Thompa och Pippi, för det borde bli en andraplats för oss i cupen utifrån alla resultat från Lidingö runt, Booregattan, Marstrand och KM.

KM Baggen resultat här

    

Det finns tre fjärrkontroller här hemma. Sedan man först klurat länge och sedan bestämt sig för vilka två av de tre som är mest ändamålsenliga för stunden, är det sedan lögn i helsike att få ordning på fortsättningen. Skulle passa med en magnetröntgen även här… Det finns mätningar som antyder att 6 sekunder innan kroppen startar utförandet, kan man se att hjärnan laddar upp. Men nu… ihop med fjärrkontroller är det bergis komplett tomt i bollen. I alla fall hos mig. Dags för en kluring: Om man står framför TV:n med en fjärrkontroll i varje hand och inte vet vad man ska trycka på… lider man då av: 1) Hjärnsläpp  X)Utbrändhet  2)Teknikstress  Y) Elallergi  3) Pre-demens  Z)Beslutsångest  4)Annat

 För andra gången har thyrrorna rensat bland bråte och högar, packat bilen full och ägnat en heldag åt grym trading & good bargain på Täby galopps loppis. Det enda man tycker man gör är att pruta och nästan kasta prylar efter folk, vi hade dessutom en ”bortskänkeslåda”… ändå fick vi ihop över 1700 spänn sedan bordshyran var betald.

Denna loppisdag och nästföljande vecka som var den sista i september, gav oss sommarvärme och sköna vindar. Temperaturen var hög uppå knoppen närmare tjugo än ett tre, ett fyr… komma fem. Så ska det vara när sommarn har stannat å så är fallet uti detta nu. För rulla-de rulla-de rulla-de rulla… Nämen, vad trevligt! Sjunger du? När du känner dig klar… Läs om Nadine. Hon är 85 år:

          

”Om jag fick leva ett liv till då skulle jag vilja göra fler misstag. Jag skulle vilja koppla av mer och vara mjukare. Jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan. Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt, jag skulle vilja ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i fler sjöar. Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor. Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade. Ni förstår…. jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme. Dag efter dag. Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att bara ha stunder. En stund efter en annan i stället för att leva så många år i förväg. Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm. Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag packa mindre i väskan. Om jag fick leva en gång till skulle jag gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna. Jag skulle dansa mer, åka mer karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor.” 

Avslutningsvis en riktigt bra låt som det går att streetdansa till när man tränat ordentligt. Nu kör vi! Dansar mer, packar mindre, gör fler misstag och bara har stunder.