Maj 2021

Om förra månaden kan sägas att regn och kyla turades om, alternativt samspelade. En och annan dag, alltför många faktiskt, bjöd på bistra 4 grader och nordlig vind. Om det var någon som frös alldeles särskilt mycket, berodde det möjligen på att det var den kallaste aprilmånaden i Europa på 18 år.

Första maj däremot var betydligt mycket trevligare. Då åt vi årets första grillmiddag, visserligen inomhus, men det gick att hänga runt grillen innan i alla fall. Va? Var vi hängde?

Jo, på den fina poolaltanen som verkligen började ta form under månaden. Den blev till och med klar!

Badtunnan är nedsänkt och poolskyddet är på. Däcket, trappsteget och räcket är klart och förlängningen av altan norrut både påbörjad och färdig. Uppkopplingen av reningsverk, värmepump och belysning får vänta lite. Då måste det vara vatten i först. Thompa har varit galet skicklig i hela detta upplägg och arbete. Hur han har fått allt i lod, i vinkel, i sträck, i fas, i ordning och ihop… det är ren och skär skicklighet. Jag förstår över huvud taget inte hur han lyckats se det hela för sin inre syn, för det borde han, alltså innan han satte igång. Att kunna se rätt nivåer, höjder och längder, variationen av material och vad som blir bäst var. Slutligen köpa rätt mängd av allt… inkl skruvar i varierande storlekar och material plus sådant som vinkeljärn, balkskor och betongplintar i rätt dimensioner. En eloge till maken för det.

Det var ju trots allt så här det såg ut först, i november innan grävmaskinen hade gjort sitt.

Pennan, vattenpasset, vinkelhaken, sågen och måttbandet har mer än en gång varit spårlöst försvunna men motivationen har inte trutit en enda gång. En aningen för lång överliggare förutspåddes dock drabbas av något som i facktermer benämns ”sagga”. För att eliminera saggandet kapade vi ner en björk och satte på plats. ”Vi” = jag idéar och säger, T gör. Denna gång med Göstas moraliska stöd. Att sätta på plats hjälptes vi i alla fall åt med.

Medan Thompa gjorde storverk ute gjorde jag ’et två trappor upp; på vinden. Jag tokstädade, röjde och bar ner, sorterade och slängde. Jag har till och med dammsugit där uppe. Många kartonger blev det innehållandes en massa gammalt jox; skolböcker från 70- och 90-talen, rullgardiner, en madrass, jackor och väskor. Jag hasade ner 7 lådor med gamla kläder, från den tiden jag kategoriserade kläder som sommar- respektive vinterkläder och växlade garderob två gånger om året. Sånt gör jag inte längre och har inte gjort på länge. Sista gången det hände vette sjutton men det var detta ”sist det hände” som jag slutligen bar ner. Lite av det gick i tvätten och skickades iväg med ”Sellpy”, annat forslades till bättre behövande, typ till tippen.

Andra helgen i månaden var bokad för de första tävlingarna… hrmpff… träningarna så klart, för tävla får man ju inte. Lidingö Runt på lördagen, med den sedvanliga bogseringen från klubben i arla morgonstund och en start som sköts klockan 10. I år med endast två katamaraner i flerskrovsklassen, vi och en klubbis, att jämföra med tidigare års deltagande på mellan 12 och 25 flerskrovsbåtar. Så många båtar var knappt möjliga att få ihop ens om man räknade ihop hela antalet deltagare. Faktum var att antalet båtar ur alla klasser inte var många fler än runt trettio. Vi ledde storstilat från start till Duvholmen men där passerade klubbisen oss och vi kom aldrig ifatt. Det tog 1:53 att komma runt, alltså 2:30:51 på beräknad tid och vi placerade oss på andra plats bara en dryg minut efter våra klubbkompisar i detta ”lilla” Lidingö Runt.

Dagen efter den gastkramande aktiviteten hölls DM… hrmpff … träning på Stora Värtan. Elva båtar var med när vi lämnade Askrikefjärden för att köra banan som Oscar tränare hade planerat. En kul bana! Och kul vind. Mycket vind… egentligen lite för mycket vind för att vara så tidigt på säsongen. Elva båtar blev snart 10, och sen 9, efter ett par kapsejsningar. Efter en krock, bara 8, och ett haveri senare enbart 7, och så fortsatte antalet att minska under de fyra timmarna som vi körde. Slutligen var vi bara tre båtar kvar som körde en sista start med kappsegling runt banan två varv innan det var bryggrace hem. Vi kände oss nöjda och klart genomblåsta, -dränkta.

Vårt superfräscha omklädningsrum på Bosön. Känn mixen av surtorkade kläder, 70-tals plastmatta och tre nyanser av svett… i ett hermetiskt tillslutet rum utan till-luft.

Vid nästa tillfälle tog vi oss ut på egen hand. Det var ledig fredag och bra vindar, så givet för en seglats. Målet var att sträcka ut lite. Lämna Askrikan och ta oss bort till Stora Värtan, ner mot Hägernäs och tillbaka. Vi riggade och rullade i båten och puttade oss ut från bryggan. Fin segling i gipp efter gipp… tills… ”fjong”; hela gennakern landade i vattnet. Fästet i toppen hade släppt vilket bäst behövde fixas vid bryggan. Tillbaka till Bosön. Vid bryggan välte vi båten, fiskade upp och satte fast det som behövdes och puttade oss ut från bryggan igen. Fortfarande bra med vind. Gipp efter gipp… tills… ”fjopp”; ena skotblocket med skruvar och allt lossnade från skrovet. Denna gång gjorde Thompa en provisorisk lösning och vi kunde fortsätta. Vi kom hela vägen ner till Viggan och så plötsligt försvann precis all vind. Där satt vi… och satt… och satt. Sen paddlade vi med fötterna, därefter med ett sticksvärd innan vi tog till det sista vapnet: gennakern. Äntligen fick vi lite styrfart och kunde ta oss tillbaka.

Hittills under april och maj har vi varit något mer än 20 timmar på vattnet och haft många givande torsdagsträningar. Den 27:e låg i en serie av evigt regnande dagar och max 7 grader varmt men va´fan… blöta som blöta. Lätt att vilja skippa seglingen men vi biter ihop, visa av erfarenhet att det man känner för minst ofta blir himla bra. Blött och skvättigt uppifrån, underifrån, från ena eller andra sidan vad spelar det för roll? Det roliga var att det ännu en gång var utmanande mycket vind, något att bara kasta sig ut i trots att det är tidigt på säsongen. Enligt trackingen från banan hade vi 15 knop strax innan kryssrundningen och vi gjorde flera otrassliga gennaker-sättningar och fick till bra vinklar för att sen bara köra på. Vi tog täten i alla race, som minsta båten på klubben men kanske också med den lägsta vikten, lyckades vi bita ifrån mot de andra. Då är det god stämning ombord 😉

Och på tal om att bli biten. Nu är även jag sprutad med första dosen Pfizer och i samma veva kom den riktiga vårvärmen hit. Den där när man nästan smäller av, någonstans den 10:e…11:e…12:e och på Kristi Himmelfärdsdagen var dagen så varm att vi kunde äta middag ute för första gången. Men… nya regnkulor kom sista veckan i maj. En dag med upp mot 60 mm regn, vilket är en normal månadsranson. Dagarna därefter överraskades vi av en nära nog 20-gradig värme. Hit- och-dit-maj.

il pleut
I kommunalhuset

I ungefär samma veva släpptes informationen om att det faktiskt blir F16-EM i Gravedona, Lake Como, i Italien. Eventet flyttades ju förra året men nu verkar det bli av. ”Aval has confirmed that F16 event will take place. We are now dealing with the details”. Vi har en WhatsApp-grupp och där fullkomligt haglade anropen sedan: ”Let´s go to Gravedona”. ”Booked”. ”Place for a camper?” ”Looking forward to see you all again.” ”What campsite do you recommend”… osv…

Fina besked ledde till fina beslut. Vi gick in på Booking.com och hittade ett perfekt litet boende 3-400 meter från klubben. ”Casa di Lena”, en liten studio med ett rum i öppen planlösning. Utsikten är gorgeous. Omdömet: ”Bra läge, en mycket bekväm vindslägenhet med en unik, mysig känsla. En trevlig balkong med utsikt över sjön. En fantastisk upplevelse”. gjorde att vi tog beslutet att strunta i tältet i år. Något annat som vi beslutat oss för att strunta i är Hobie-VM i Spanien i september, det blir helt enkelt för stressigt. I samråd med göteborgarna bokade vi ett gemensamt boende i Ballena Alegre, Costa Brava för ett år sedan. Tillsammans med samma göteborgare bestämde vi oss nu för att boka av.

Färjan är bokad och helt nya pass ligger i polisugnen. När vi skulle göra passen, togs ett foto och några snabba rutinfrågor besvarades. Som avslutning skulle vi göra fingeravtryck och skriva en namnteckning. Jag stod i kö efter en man som först skrev sitt namn en gång och bad om att få göra om det en gång till. Han blev inte nöjd då heller och fick en tredje chans, och en fjärde, en femte och så gjordes ett sjätte försök. Jag kunde inte låta bli att kika över hans axel för att se vad han höll på med. Varenda namnteckning var den andre lik. Exakt likadana faktiskt men han tycktes liksom aldrig bli nöjd. Polisen vid disken lät mannen ta sin tid och förstärkte situationen med trösterika ord som: ”jag vet att det är ett svårt och underlag, och jaaa pennan är dum men ta den tid du behöver, du är inte ensam om att ha det besvärligt med det där.” Ett sjunde, åttonde, nionde, tionde och ett elfte försök. ”Jaaa, du ska så klart vara nöjd. Ta det lugnt du, jag har all tid i världen, jag veeet det blir snett och det är svårt”, fortsatte polisen. Själv höll jag på att smälla av. Herregud vilken tålmodig polis men varför i hela friden får karln hålla på? Ett tolfte, trettonde och så slutligen gav mannen upp med orden: det ser ut som om en 5-åring har skrivit. (Ja, och då måste man flyga med en lapp runt halsen när man åker utan mamma och pappa och tänk vad den ska skava och vara i vägen?!) Fjorton namnteckningar behövdes utan att det blev nån skillnad mellan det första och det sista försöket. Verkligen ingen skillnad. Utmattad som han var, släppte han sen fram mig. Två försök. Klart.

Italien ligger nu och ruvar och det enda som återstår är att hitta några övernattningsställen längs vägen genom Tyskland och Österrike. Det känns så oerhört pepp! Med oss har vi varsitt pass med skitfina namnteckningar i. De kan vi stolta räcka fram till alla som vill se.

Något annat superpepp har varit arbetet med omslaget till Waller. Ett antal mejl skickades mellan mig och formgivare Jovanna Mendes de Souza på Ekström & Garay. Hon la all sin kreativa kraft i det jag föreslog och att vänta på mejlen från henne, och att få se hennes lösningar på mina förslag, det var månadens roligaste mejl. Förutom en fram- och en baksida finns två flikar att designa. Precis som de andra böckerna vill jag ge en känsla av röd tråd i något som återkommer böckerna emellan. Nu hade jag chansen att tänka nytt. Det fick bli en skrivmaskin med ”författarens” händer på, och så tomten så klart. Om det blir fler utgivningar på förlaget kommer skrivmaskinen vara med även på den boken, så också tomten, men på annan plats. Diverse kringströdda detaljer på boken Waller; skarabén, akvarellbilden, hänglåset, almanackan, sladden och vapnet kommer att bytas ut beroende på innehållet i aktuell bok. Böckerna blir också numrerade för att det tydligt ska framgå i vilken ordning de ska läsas. Nu har boken gått på tryck och den 16/7 är det utgivning. Shiiiiit va´spännande!

Sociala-kul-grejer nu. Gamla klasskompisen Lotta hörde av sig i vår Facebook-tråd, hon var i Täby över några dagar, så vi bokande en träff på Viggbybaren. Niklas och Thompa och vi. Alltid lika galet skrattigt, babbligt och kul. Fattar inte… Och Manne svepte förbi här hemma på en spontanare. Hon hade varit i stan men landade i soffan för en stunds livgivande skvaller. Åsså Mias 59-årskalas med schemalagda besök för att vi alla skulle kunna komma, men inte bli för många. Korv, bröd och tillbehör. Chokladhjul och tombola med tre vinster; nummer 17, 5 och 62 (17 maj 1962) och en herrans massa nitlotter. En herrans massa. Ändå lyckade jag kamma hem vinsten med lott nummer 5 – se vinsten på bild. Jag vann också leken: ”hur många lakritsar i burken?” Rätt svar: 84 (återigen 17, 5 och 62 fast som addition). Man skulle kunna säga att jag är rätt så smart. Man skulle också kunna säga att jag gick hem med storvinsterna.

Sista kulgrejen är väl ändå att Abba återförenas och kommer att släppa ny musik. Det är 36 år sedan de som grupp senast spelade in musik. Deras reunion startades upp redan för ett par år sedan men sen kom Corona emellan. Nu har de setts i studion och börjat producera låtar. I samband med musiksläppet kommer också en ny turné, men att stå på scen tillsammans är inte aktuellt. Istället kommer låtarna att framföras av medlemmarna genom avatarer i digital form. Avatarernas utseende baseras på hur Abba såg ut på toppen av sin karriär, 1979.

Vi har tidigare skrivit om hur vi lyckats förvandla surt till sött. Då handlade det om en omfattande mängd tandläkarbesök. Närmare bestämt ett flöde av besök under 1,5 – 2 år, orsakade av tandsprickor vilka krävde behandlingar såsom nedslipning av tänderna, rotfyllningar och porslinskronor. Det var det sura och låter hemskt, kanske till och med fruktansvärt, men belöningen efteråt fick mig att ändå lite grann se fram emot besöken. Det gick ju inte att komma undan dem så då fanns inget annat att göra än att guldkanta dem. Inte tänderna alltså, utan besöken. Efteråt mötte Thompa nämligen upp mig och så letade vi oss fram till en mysig pub på stan där vi slurpade i oss en öl medan bedövningen släppte.

Och nu har vi gjort det igen. Mina ”hörisar” hade börjat bete sig så pass ouppfostrat att de inte gick att använda. Jag fick en morgontid hos min audionom på Östermalmstorg och var på plats 08:30. Efter kontroll av hörsel och inlämning av lurarna var klockan bara halv 10 på förmiddagen så en öl passade inte jättebra. Men däremot en hotellfrukost på Hotell Mornington precis i närheten. Perfekt, eller så gott som perfekt. Det var ganska trångt, halvsnorkig och stressig personal, uppenbarligen för få. Det var lite snålt på faten, bestick saknades och maten tog slut. Plus att yoghurt, smör, leverpastej mm var upplagt i mindre ”covidsäkrade” glasburkar som helt tog över vårt lilla frukostbord. Dessutom var det dyrt. Tacka vet vi Täby Scandic där en frukost med både space och överflöd kostar hälften.

Nu i mitten – slutet av månaden är allt grönt utslaget. Den första ljusa, skira grönskan har bytts mot en mörkare ton och pollendammet ligger tungt på alla ytor. Tiden mellan hägg och syrén är förbi. Häggen har doftat klart och syrénblommorna har spruckit fram.

Passerade denna underbara doft på väg till jobbet.

Men inga regler utan undantag! Häcken, som vi med ambitiös iver klippte förra månaden är grå som en stickig presenning. De få gröna knoppar som klarade sig undan kniven och nu slagit ut till blad, klarar knappt att överrösta intrycket av ond, bråd död. Häcken ligger i uppenbar vila men när vi passerar väser den: ”Vad fan har ni gjort med mig?!? Ser ni inte hur pinsam jag ser ut? Helt näck! Får bli en agriculture-anmälan.” —- ”Förlåt. Vi klippte dig lite för sent. Skulle ha gjorts i höstas och nu har vi liksom snäppat av alla utskott och knoppar. So sorry.”

Häckens blomning gick åt pipan men mycket annat kunde också gått samma öde till mötes denna månad, exempelvis:

… om man varit en älg i Kalmar. En anställd i en färgbutik hörde en dag märkliga ljud i butiken och såg att en älg kommit in i butiken. Personen blev förstås livrädd men lyckades ändå fotografera och ringa polisen samtidigt, stod det i reportaget. Tänk! Att en enda person höll koll på butiken, kanske blandade färg, vaktade en älg, tryckte fram nästa kölapp, matchade tapet med rätt bård, skottade upp lite älgbajs, rekommenderade lim, höll god min, höll koll på älgen… och kunderna… tog en bild, tog betalt och ringde polisen medan det behövdes 9 personer sedan för att åtgärda problemet. Sex poliser och tre jägare. De sköt älgen på plats och hur de sen fick ut den är både svårt och mycket sorgligt att se framför sig.

… eller om man varit en björn i Falun år 1895 och gick i vägen för Oscar II och blev skjuten. Härefter bli uppstoppad, i en uppåtstående ställning och komma att nå en höjd av två meter. Och någongång i tiden hamna som uppstoppade björn i Rättviks kulturhus för att ”stå där i all evighet” om man får tro kulturchefen. 35 år enligt andra. Hur som helst, den 7 maj gick larmet i kulturhuset och räddningstjänsten anlände. De tyckte att allt såg ut att vara i sin ordning. Kikade runt, låste och åkte vidare. Personalen däremot, dagen efter, tyckte inte riktigt detsamma. De tyckte nog ändå att två meter björn saknades. Efter koll av  fönstervred avslöjades var själva inbrottet hade skett men det är en gåta hur björnen kommit ut. För att förtydliga att stöldgodset inte är någonting man stoppar i en väska säger kulturchefen övertygande: ”Det är ingenting man bär med sig under armen.” Nej just det.

… eller om Kinas rymdskrot tagit en annan bana än den slutligen gjorde. Vid ungefär samma tidpunkt som en älg besökte en färgaffär och en tvåmeters björn pressades ut genom ett fönster, var metallskärvor med en tyngd av 18 ton på väg mot jorden. Andra helgen i maj var delar av en rymdraket, Chang Zheng 5B (The Long March 5B), på väg mot oss. Alla oroades utom kineserna. Fast egentligen borde de, för så sent som förra året slog just deras vrakdelar sönder en byggnad på Elfenbenskusten. Så himla oskärpt!! I en hastighet av 30 000km/h roterade nu rymdskrotet runt jorden och skulle när som helst återinträda i atmosfären. Var vrakdelarna skulle landa var det ingen som visste men omloppsbanans lutning i förhållande till ekvatorn pekade mot att Norden och Europa borde klara sig. Inget skrot norr om Medelhavet var beskedet. Vi kunde alltså pusta ut men det kändes ändå sådär att tänka sig att fina semesterställen i Australien, i Syd- och Nordamerika, på Gran Canaria och i exotiska övärldar skulle kunna stryka med. Vi som snart har nytt pass och så. Men på topp! ALLA klarade sig denna gång utom fiskarna. Raketdelarna störtade ner i Indiska oceanen sydväst om Indien och Sri Lanka.

Även svensk säkerhet har fått sig en törn. Thompa har nämligen haft sin allra sista beredskapsvecka och därtill lämnat sin tjänst på RK. Han bad om hämtning, så stort firades han av och hör numera till kategorin arbetskamrater som benämns: crack your buddies’ gift budget.

Hmm; först slutade han 2017, blev avtackad, presentad och blomsterbukettad. Snart kom han tillbaka och tre år senare fyllde han 60 och blev presentad, tårtad och blomsterbukettad igen. Nu har han som sagt slutat och blev återigen avtackad, presentad och blomsterbukettad. Presentkort till Super car track day, grillbestick i väska, en permesanrivare, champagne och en otroligt vacker blomsterbukett. Om Thompa nu skulle välja att komma tillbaka ännu en gång (vilket inte händer) har RK-kompisarna sagt att de vill ha pengarna tillbaka. Och jag förstår dem. För snart är det ju dags att tacka av honom som pensionär.

Men först väntar nya uppdrag och från den första juni finns mycket nytt att se fram emot, både jobbrelaterade och sociala händelser.

Själv har jag ynka 5 dagar kvar med elever, därefter avslutning och några dagar för att röja undan, men sen är det ledigt. Då ska jag flytta ut på altanen. Det har varit ett märkligt läsår på många sätt men det som fascinerat mig är hur lätt så pass många människor lyckats ställa om sig. Plötsligt har det omöjliga blivit nytt och det nya i sin tur blivit norm. Kanske kan delar av det kan få vara kvar i höst? Digitala möten till exempel, den nyheten har varit riktigt smidig faktiskt. Tegnell tror att skolan kommer att rulla på som vanligt från och med i höst. Jag håller tummarna för att han ska måla upp riktlinjer för att fortsatt hålla avstånd. Särskilt under mötestid.

Här är några av månadens finaste bilder på en liten gosig person.

”Vår” lille Guppi utvecklas i rekordtakt och snart är det nog slut på bebisbilder. Det magiska har hänt i det att han blivit mer pojk än bebis. Han kan och han gör, och han vill och han är. Och det finaste av allt; han visar så många känslor. En tydlig kille som håller sina föräldrar igång och sysselsatta.

—————————- CORONA —————————-

Vaccinationerna har startat runtom i världen. På Seychellerna, som ledde vaccin-racet med 62 procent färdigvaccinerade och närmare 70 procent enkelvaccinerade i mars, togs alla karantänbestämmelser bort. Dörrarna slogs upp på vid gavel för turisterna och hastigheten i smittspridningen mer än tiodubblades genom det. Här är nu världens kraftigaste smittspridning. Även Maldiverna ligger högt när det gäller smittspridning.

Samtidigt som Seychellernas sjudagars medelvärde ligger på 4084 per miljon invånare så är Sverige ett land som pekas ut med anledning av hög smittspridning; 415 smittade per miljon invånare. Det gör att Sverige ligger överst på listan över de mest drabbade i Europa. Även Cypern ligger högt och Litauen. Men antalet smittade sjunker vecka för vecka och är nu i Sverige 20 procent lägre än under vårens toppvecka i mitten av april då över 41 000 smittades.

Glädjande besked kom 18 maj: ”Äntligen ser vi en avsevärd nedgång av antalet invånare som konstaterats smittade av covid-19. Mellan föregående vecka och veckan dessförinnan är det en minskning på 26 procent. Samtidigt är det fortfarande en relativt hög nivå på antalet patienter med covid-19 som behöver sjukhusvård och intensivvård. Det gör att vi måste fortsätta följa råd och rekommendationer tills tillräckligt många i samhället är vaccinerade innan vi kan återgå till ett mer normalt liv igen.”

I FHM:s rapport anges olika nivåer då ändringar i restriktioner kan komma att gälla. Det finns inga exakta tidpunkter utan läget kommer att bedömas efter ett antal punkter. Alla punkter behöver inte nås för att en nivå ska ändras, den viktigaste faktorn är stabiliteten i utvecklingen. Ett första steg, nivå 3, är lättnader på restriktionerna som kommer ske den 1 juni (men troligtvis inte i Stockholmsregionen). Då kommer krogen få ha öppet till 22.30 och 500 sittande personer tillåts i publiken på matcher och konserter.

I juni eller juli tror Folkhälsomyndigheten att Sverige kommer befinna sig på nivå 2 =

  • De senaste 14 dagarna ska smittan ligga på under 200 fall per 100 000 invånare.
  • Utvecklingen i smittspridningen ska ha varit stabilt nedåtgående i minst två veckor.
  • Totalt antal patienter i slutenvården på grund av covid-19 ska ligga på max 300, varav max 70 på iva.
  • Minst hälften av alla över 18 år ska ha fått första dosen vaccin.

Allmänna platser och tillställningar:  Inomhus tillåts: 50 personer, sittande 300 personer. Utomhus tillåts: 600 personer, sittande 3000 personer. Rekommendationen om att bara umgås med den närmsta kretsen tas bort, och privata fester med 50 personer tillåts. Nöjesparker får ha öppet som vanligt. Kommuner får inte längre förbjuda vistelse på vissa platser. Rådet om munskydd i kollektivtrafiken under rusningstid tas bort.

Barer och restauranger: Alkoholstoppet försvinner – begränsningen om öppettider slopas helt. Regeln med fyra personer per bord om en meters avstånd gäller bara inomhus. Utomhus tas begränsningarna bort helt. Mat och dryck får serveras i baren utomhus, istället för till endast sittande gäster. Konserter på serveringsställen får genomföras utomhus utan restriktioner.

Butiker: Rådet om att undvika att handla, och att handla ensam tas bort.

Idrott och fritid: Det blir fritt fram att träna, spela matcher och arrangera cuper. Föreningsmöten och stämmor kan hållas som vanligt, om det kan ske utan trängsel.

Arbete och studier: Rådet om att arbetsplatser ska skjuta upp eller använda digitala alternativ till tjänsteresor och konferenser lättas upp.

I september räknar man med att alla restriktioner kan slopas helt. Den enda rekommendationen som finns kvar är att stanna hemma vid symptom. Då kommer vi att vara på nivå 1 =

  • De senaste 14 dagarna ska smittan ligga på under 50 fall per 100 000 invånare.
  • Utvecklingen i smittspridningen ska ha varit stabilt nedåtgående i minst två veckor
  • Totalt antal patienter i slutenvården på grund av covid-19 ska ligga på max 100, varav 25 på iva.
  • Minst 70 procent av alla över 18 år ska ha fått första dosen vaccin.

Sverige kan komma att lämna pandemin när vaccinationstäckningen har nått runt 60 procent. Då övergår landet istället i en så kallad endemisk fas, vilket har hänt i Storbritannien och Israel. FHM tror att Sverige kommer att nå den fas som Storbritannien just nu befinner sig i om några månader.

Å andra sidan har det efter den positiva rapporteringen, börjat skrivas om en ny virusvariant som härjar i Vietnam. Dess egenskaper är en kombination hos de två befintliga varianter som först hittades i Indien och Storbritannien. Laboratorietester har visat att varianten sprider sig snabbare än det ursprungliga viruset och är mycket farlig. Suck. Tänker; kan detta vara något som kommer till hösten då eller kan den tänkas vara så vänligt att ta samma väg som Kinas rymdskrot eller den två meter höga Rättviksbjörnen tro? Liksom bara försvinna?!

Nu lämnar vi maj 2021 med drygt 3,5 miljoner avlidna i världen och fler än 171 miljoner Coronasmittade. Knappt 1,1 miljon var smittade i Sverige och drygt 14 400 avlidna sedan mars 2020.

…Att jämföra med sista maj 2020 med drygt 370 000 avlidna i världen och 6,2 miljoner Coronasmittade. Drygt 37 500 var smittade i Sverige och knappt 4 400 avlidna.

Skolans söta harpaltar