Första november = höstlov! Älskade livräddare, vecka 44… men inte förrän efter en heldag med klasskonferenser och ytterligare en dag som ägnades åt kurs om hedersrelaterat våld. Onsdag till söndag blev lediga dagar.
Första november = en mycket viktig födelsedag för en mycket viktig person som vi alla (så gott som) kommit ut ur. Åttiofem år, ja det har vi firat. Först i förväg med ett Carimafika och med presenten Samhällsdebatten, Lisa Larson. Precis sån är hon. Debatterande, en bärare. Stark och blommig. Jubilaren själv höll i en lasagnemiddag för 14 pers, very well done! Och sen, ett par veckor senare, tog vi ut´na. På kryss och galej. Brunchkryssning med S/S Stockholm.
Resterande lovdagar, vad hände? Jo, det blev Holland! Trevligt, trevligt… men vad gör man där? Ja, lite allt möjligt faktiskt. Man startar jättetidigt hemifrån, med en klocka som inte var mer än 7 på morgonen. Sen kopplas båttrailern på innan avfärd. Sen åka, åka, åka. Thompa körde och jag skrev på de sista kapitlen i Mummel.
Vi klev i stort sett inte ur bilen förrän i Trelleborg 9 timmar senare. Gjorde en tidig kväll i hytten för att orka med tidig start dagen efter, med andra ord att rulla av färjan redan innan 01 i Travemünde. Vi påbörjade nattkörningens cirka 25 mil, förbi Bremen, innan vi parkerade in oss mellan några trygga lastbilar för några timmars sömn. Sköna tre timmar. Kudden under huvudet… snark, snark. Morgonbestyr plus en kopp kaffe vid Autobahn och sen nya koordinater på GPS:en: Stieltjekanaal i närheten av Emmen i Holland och Landhotel B&B Aquamarijn.
Eftersom klockan bara var tidig förmiddag och tid återstod inför incheckning bestämde vi oss för att, med båttrailer och allt, bekanta oss med Emmen. Först av allt ville vi röra på oss efter alla timmar i bil, så vi letade upp en liten skogsled. En tomtestig faktiskt. Den var cirka 3 kilometer och vi följde den varvet runt.
Därefter åkte vi in till centrala Emmen för att köpa ett hänglås, en skumpa och en slags lunch. Bara att hitta en parkeringsplats (eller egentligen tre då) tog sin tid. Vi hittade gallerian Winkelcentrum de Weiert som bestod av ett inomhuscentrum och ett utomhuscentrum. Dagen till ära var där också en JÄTTEstor marknad. Där hittade vi ett lås, fick en fikapaus på en uteservering, fann en fin blomsteraffär och lite snacks till kvällen. Skumpa hittade vi också men de tog inte kreditkort så det blev långnäsa där.
Verkar det konstigt? Att åka från Täby till Emmen och sen till ett hotell vid Stieltjekanaal, långt ute på vischan med ängar och hästgårdar så långt ögat nådde. Så där bara? Och så plötsligt? Nästan mitt i natten? Ja lite kanske, men hade vi inte gjort det, hade vi missat något. Det i sig är en ansträngande tanke eftersom man inte kan hålla på och bara åka runt hur som helst i jakten på glada överraskningar. Men vi lyckades! Igen får vi väl säga, att hitta ett fantastiskt ställe att sova på. En enda hotellnatt skulle spikas och som vanligt hade vi lyckats boka ett hotell längs färdvägen, med bra parkeringsmöjligheter, bra pris och frukost. Aquamarijn som sagt. Vacker miljö, en fantastisk egendom, maximal hemtrevnad och super-extra-allt i rumsväg. Dessutom, skulle det visa sig; en kanonfrukost.
Redan när vi gick över gårdsplanen kunde vi konstatera att någon var intresserad av inredning och dekoration. Det hängde träskor i träden, olika typer av fågelmatare, trädgårdsmöbler, matskålar för hundar och/eller katter, pumpor, hundstatyer och olika slags skyltar… var vi än tittade föll ögonen på något. Själva ingången bestod av stora glasdörrar med uppslagna dörrluckor på var sida. På dessa hängde gröna kransar med julbelysning och där knackade vi på. Äh vi gick bara in, eller rättare sagt smet in, innan tre hundar lyckades smita ut.
Vi hamnade i ett stort härligt och rymligt bondkök. Med stenplattor på golvet, murrig belysning, stora blomsterarrangemang, två robusta långbord, en bar, en soffgrupp, ett piano, hundbäddar och en bur med en livs levande papegoja… 57 år. Värden kommenterade hur mitt huvud bara gick runt, runt i ett evigt beskådande. Det var nog efter att jag hade upptäckt ett knappdragspel på en hylla ovanför baren. Värdinnan var i vår ålder ungefär. En ”oljerockstyp” med högskaftade friluftsstövlar och ett hår som var trassligare än ett storkbo.
Hon visade oss rummet på övervåningen; det röda rummet med dusch och toa. Bredvid vårt fanns även ett lila rum, ungefär likadant som vårt, samt en grön variant som var en flerrumslägenhet. Se själva! Visst var det en fullträff?
Huset hade en enorm trädgård där nio mindre stugor fanns att hyra samt en stationär villavagn.
Men vaaad gjorde vi där då? Ja, vi slappade på rummet, tog en promenad fram och tillbaka längs kanalen och sen körde vi bil någon mil till en restaurang som värdinnan hade tipsat om. Fint! Parkerade och gick in… och gick ut. Vi hade inte Coronapassen med oss så det fick bli stans pizzerian i stället. En Egyptisk pizzeria. Fullt matos och full grillbricka. Och en magsjuk natt i det röda rummet.
Sen den fantastiska frukosten i bondköket! Yoghurt, flingor och färsk frukt. Flera olika sorters bröd, ost, pålägg, juice och ägg. Wow va?! Okej. Så från Täby till Stieltjekanaal via Emmen för ett hänglås och en god frukost? Nä, inte riktigt. Dags att riva av plåstret:
För en båt. ”Alla andra har en F18. Alla andra har en decksweeper. Alla andra … alla andra…alla andra… haaaar!” F18 är det de flesta andra har på klubben. Den typen av båt är 60 cm längre än vår F16, har högre mast och större segel och är 50 kilo tyngre. Just det sista är det som bidragit till mitt nej tack varje gång det förts på tal. Det är tunga 50 kilo när det blåser, både på land och i vattnet. Men plötsligt dök det upp en årsmodell 2019 i Holland vilket innebar: fräsch, ganska oanvänd, speciellt moderna skrov och dessutom storsegel av snittet decksweeper. Som det låter går seglet så långt ner i trampolinen att den som vill smita under den vägen, vid slag och gippar, behöver vara tunn som ett pappersark. Nej, glöm det. Nu är det att gå framför masten som gäller i stället. Återkommer i april med mer fakta i fallet.
Vi lämnade hotellet på morgonen och åkte till platsen där affären skulle avslutas. Vi mötte upp tidigare båtägare och båten lämnades över. Vi packade båt i 3 timmar innan vi var klara. Sen åkte vi hem, via en tapasmiddag i Travemünde innan incheckningen på båten kl 22.
Waller i Torrox 
I gott sällskap 
En hälsning från den senaste köparen!
Jag gick in på Täby Huvudbibliotek för att se hur Waller såg ut i HC-hyllan. Såg bra ut! Och glädjande nog stod även Fiffel där, frontad på samma hylla! Jag tog fram Waller ur bokhyllan och frontade den också 😉 Ja ja, bland deckare men vadå? Den måste ju synas!?
Ytterligare fina små stjärnfall i höstmörkret var exempelvis ett Carima-fika med Carina, väldans mysigt! Sen var vi och hälsade på i Västervik. Vi hann med Ellinor och Harrys, även Slottsholmen och Västervik Resort (Tidigare Lysingsbadet).
Slottsholmen 
Västerviksbus 1986 
Harrys regler 
Västervik Resort camping 
Fyrgata 
Spec.tjejerna på jobbet passade på att ta en The Public-AW också. Och så firade vi Thompas systerson (låter ungt men är förbi 50-strecket). Vi har också druckit ginpruttare efter ginpruttare och samtidigt tittat på 32 år gamla diabilder hos mamma och Pelle. Visningen började med Samariaravinen på Kreta och slutade med segling i Stockholms norra skärgård. syrran, jag och lilla Ida.
Dreas och jag firade våra födelsedagar ihop och det med långbord för 12 pers. Soppa först och tårta sen. Tuppkaka! Självaste födelsedagen började med att kökets alla skåp och lådor genomsöktes, därefter följde en slamrig gräddvispning och snart senare alldeles tyst koncentration. Ett par spring upp och ner i trappan… sen sång!
På en bricka ihop med ett glas Crémant, kaffe och ett tänt ljus, låg en bakelse på ett fat. Så fint. Ett paket som innehöll en Quick Dry Change Robe-Grey-Medium, en inbjudan till Dansens hus ”Snövit” och en grå merinoulls-buff. Top notch!
Givetvis till månadens nöje hör, att följa Guppi Levi Lusensons motoriska och verbala äventyr. Asså den ungen! Han kryper och reser sig och trillar och kvittrar och geggar och smetar och dansar och titt-ut-ar och slår sig och sjunger och ler (överseende)… och så går han fler och fler steg alldeles själv. Bäst går han om han håller något i handen. Lusen har också haft sin första riktiga snorförkylning. Guppi-snor.
—————————- CORONA —————————-
Nu har unga från 12 år fått chans att vaccinera sig, och fler och fler har fått en tredje spruta. Spridningen tog ny fart under månaden och från 22 november kom nya restriktioner som gjorde gällande att både vaccinerade och ovaccinerade bör testa sig vid symtom.
Samtidigt har nästa virusvariant; Omikron börjat sprida sig från Sydafrika. Nyligen nådde den Europa och den sista november konstaterades det första fallet i Sverige.
Från 1 december kommer restriktionerna att skärpas till ytterligare: Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inomhus med fler än 100 personer kan använda vaccinationsbevis. Genom detta kan arrangören fortsätta att bedriva sin verksamhet utan att begränsa antalet deltagare. Personer under 18 år behöver inte visa upp vaccinationsbevis.