Januari 2022

Sorg. Nu gick det inte längre. Tisdagen den 4 januari klockan 09 fick han preparatet.

Vi tänker mycket, men inte mest, på föreläsaren och buddistmunken Natthiko som valde att avsluta sitt liv i januari. Ledsamt för många människor och beundrare men säkert befriande för honom själv. Hans senaste sommarprat är väldigt fint. Likaså är hans bok ”Jag kan ha fel”, båda värda att uppmärksammas. Om man vill gråta och bli klok samtidigt.

Vi tänker också, fast inte mest, på författaren och föreläsaren Emerich Roth som även han gjorde skillnad innan han lämnade jordelivet. Efter fångenskap i fem olika koncentrationsläger, frigavs han och ägnade sen stor del av sitt liv åt arbete mot rasism och våld bland unga. Jag har haft förmånen att lyssna på honom några gånger. En önskan nu om att dessa två herrar får chans att träffas i den nya dimensionen och inspirera varandra. Att de fortsatt får möjlighet att stötta tvivlare.

Nå, vem är det vi tänker mest på då? Jo faktiskt på någon så otippad i sammanhanget som den lille grå. Katten Puma. Han som luktade jord och ovädrat. Vi saknar honom och hoppas att han har det bra. Kanske sträcker ut sig över antingen Natthikos eller Roths morgontidning just nu. Han har säkert välkomnat dem, eftersom han kom på plats strax före, och hunnit värma upp. Natthiko, Emerich och Puma. En supertrio!

Kan man göra en In memoriam för sin katt? Ja, det kan man. Han var förresten allas katt. Och han fanns med i över 18 år. Läs här den som vill.

Pepper handlar om Laduvik men inte i första hand om ”gänget” där. I stället får man följa ett ”jag” (utan namn) i sin tjänst hos en äldre kvinna på ett alldeles fantastiskt serviceboende i Laduvik. Jagets arbete består av att fungera som personlig skrivmaskin åt en nästan blind och nära nog döv äldre kvinna. Britta, som hon heter, är en av Sveriges äldsta bloggare och det hon behöver hjälp med, är att bringa ordning i texter som hon har skrivit de senaste 10 åren. Hon nämns redan i Waller faktiskt och dyker nu plötsligt upp igen. Britta som varit bosatt utomlands i många år, skriver om sin dotter… eller kanske mer fantiserar om sin dotter och hennes liv i Laduvik. Dottern lever inte längre men Britta berättar hur hon tänker att hennes liv kunde ha sett ut. Hur hon önskar att det hade sett ut.

Att göra Laduvik från ett helt nytt perspektiv är spännande, och fiffen med det hela är att göra en del som ligger lite grann utanför kronologin. Den kan läsas först eller sist i serien, som den nollte eller elfte boken.

I Pepper kommer det inte att finnas några filurer i inlagan. I stället blir det en kartbild över min inre bild av Laduvik. Sedan jag började forma det första manuset runt karaktärer och miljöer (2014) har jag mer eller mindre haft den här bilden i huvudet. Det är Pelle som har ritat. Jag gillar Mac´s tomt med båtarna jättemycket. Och räven, Ulvar, hönsgårdsnätet, Bengts parkeringsplats, altanen och katamaranen… ja, allt!   

Som en avslutning på jullovet bjöd vi in grannarna Sara och Jocke på skumpaprovning. Fyra sorters skumpa ihop med en nedladdad vägledning på teven. Vi hade dukat med underlag som det gick att anteckna lite på och där det också gick att hitta inspirerande ord för att fånga in smaker och dofter. Det var kul att höra vinexpertens sätt att diskutera vinet utifrån hans smaklökar och doftreferenser. Vi inledde med att äta lite saffranspasta och sen körde vi.

Det blev en kurs från grunden. Givetvis om druvor och distrikt, om flaskor och lagring men också om någonting så basic som vad man ska ha för glas, hur man öppnar en flaska och hur man häller upp. Vi gjorde vårt bästa för att dricka upp alla fyra flaskor men det blev lite kvar i två av dem. En ovanlig och lärorik kväll.   

De lediga tre veckorna gick fort och jobbstarten var ett faktum. Folkhälsomyndighetens uppdaterade scenarier utifrån att smittspridningen fortsatt kommer att öka kraftigt och nå sin topp i slutet av januari. Virusvarianten omikron dominerar i Sverige, en variant med ökad förmåga att smitta även vaccinerade personer. Samtidigt verkar omikron medföra mindre risk för allvarlig sjukdom, åtminstone för vaccinerade. Vi har sett ökad smitta i skolans verksamhet. Runt 30 frånvarande i personalen och cirka 200 elever många dagar. Alla är inte sjuka, en del sitter ”bara” i familjekarantän, vilken har sänkts från sju dagar till enbart fem. Vi båda har nu fått tre sprutor och behöver därför inte sitta i karantän. Fortsatt gäller att undvika trängsel och begränsa antalet kontakter inomhus. Åtta pers/sällskap återinförs. På handelsplatser, i kultur- och fritidsverksamhet gäller krav på minst 10 kvm/person. Arbeta hemifrån om man kan … men vänta nu, hur ska vi kunna få det att funka? Ja visst ja, det gäller ju inte i skolan. Vi jobbar bara på som vanligt.

16 januari fyllde Levi ett år. Levilusen blev rejält firad och hans första kalas brändes av i fyra omgångar på två dagar. Två kalas på lördagen och två på söndagen och han verkar vara som gjord för den sortens brus. En alldeles utsökt festprisse som både öppnade paket och åt tårta, klarade av att stå i centrum och manövrerade båda dagarna utan en enda större protest. Dagarna innan satte han också gången med större säkerhet, med andra ord; han går hellre än kryper nu. Bravo lille Guppi!

Idas första år som hemmamamma tog slut veckan efter ettårskalaset och i stället tog Dreas över befälet på hemmaplan. Ida sminkade fram någon slags arbetsmin och dammade av lagar och paragrafer för att sätta sig in i det nya jobbet som LSS-handläggare i Österåker. Typ det enda hon sökte, som hon ville ha och som hon också fick. Samma vecka som all energi var tänkt att ges till jobbet, grumsades ambitionerna något. En visning som följdes av en budgivning på ett tvåvånings-parhus i Kyrkbyn trängde sig emellan och fyra dagar efter visningen signade de på. Med inflyttning i april.

Ett fantastiskt norrsken visade sig två nätter i rad över Sverige i mitten av januari. Det ovanliga var att det syntes även hos oss och faktiskt så långt ner som i Skåne. Annars är det vanligare i norra Sverige, närmare polerna. Norrsken uppstår när solen får utbrott och solvind med laddade partiklar kastas ut. Dessa partiklar träffar jordens atmosfär och krockar med atomer och molekyler. Atomerna och molekylerna fångas in av jordens magnetfält och styrs mot jordens poler. Därför syns norrsken oftast i norra Sverige.

En anledning till att norrskenet gick att se så långt söderut kan vara något som kallas koronahål (nej, det är inget skämt). Det är svalare områden på solen där det strömmar ut många solvindspartiklar. När solaktiviteten är extra hög blir även norrskenet kraftigare och kan därför ses längre söderut. För att se norrskenet måste det vara klart väder eftersom molnen ligger på en mycket lägre höjd än norrskenet och kan skymma sikten. Det måste också vara mörkt.

När vind, temperatur och vatten samspelar kan naturen verkligen göra upplevelser av det. I Västervik, där vi var över ett dygn kunde vi skåda naturliga fenomen, formade av is och frost. Och slutligen, sista helgen i januari blåste det stormvindar. Från sängen bakom stängda gardiner kunde vi höra hur vinden rev och slet i träden utanför. Ljudet av den starka vinden påminner om hur eldstormar låter. Faktiskt kusligt likt. Endera är vinden lös… eller elden, tänkte jag ett tag.

Annars då? Thompa bowlar med ett seniorgäng på tisdagarna i Täbys bowlinghall. Han får många tips och en hel del coachning. Kommer hem med serierekord på serierekord! Nu är 200 poäng per serie den nya målbilden, eftersom 197 poäng är det bästa hittills.

Och vi skogsfrullar en gång varje helg. En bister och blåsig morgon gick vi upp på Skansberget. Det var en bedårande utsikt. Vi såg långt över Täby. Efter snart 60 år i kommunen har jag aldrig varit där. Skissen nedan till höger visar resterna av den forntida försvarsanläggningen, fornborgen, byggd och använd på yngre järnåldern. Ett helt system av bevakningsborgar fanns på den tiden och den här borgen är troligen en utkikspost i ett sådant system. Ungefär hälften av landets 1000 fornborgar ligger i Mälarområdet och gemensamt för dem är att de ligger på bergshöjder. Det finns ofta ett naturligt stup på ena sidan där inget försvar behöver byggas, och det är något vi kan skriva under på. Absolut stupbrant ner mot isen. Ingen plats för höjdrädda frukostätare. Inte heller en lekplats för unga öldrickare… och ändå är det just precis vad detta är. Vi rös, backade och frös.

På tal om att rysa. I teve i serieväg har vi roat oss med Kastanjemannen i sex delar. En liten figur gjord av kastanjer hittas på en mordplats och poliserna inleder jakten på en mördare med kopplingar till ett försvunnet barn.

En annan sak att romantisera 70-talet för är avsaknaden av det avancerat tekniska, mobila och ”luftburna”. Man hade det man hade, och såg det man såg. Också antalet budskap vi dagligen mötte var blygsamt, cirka 500 per dag. Idag möts vi av mellan 1 500 och 3 000 budskap dagligen. Genom exempelvis teve, radio, böcker, bloggar, tidningar, sociala medier, affischer och reklam. Ingenting vi tänker på men är budskap vi behöver ta ställning till. Som aktiviteten på Facebook häromdagen:

I en ruta, fylld med bokstäver, fanns en massa ord gömda. Tanken var att man efter en titt bland bokstäverna, skulle kunna urskilja ord. Som att leta svamp. Först ser man ingen, sen plötsligt en och snart hur många som helst. De första fyra orden vi stötte på skulle forma det nya året… = typisk Facebook-vetenskap 😉 De orden jag hittade var: Money, Gratitude, Purpose och Love. Thompas fyra ord var: Change, Gratitude, Health och Strength. Det är bara att gratulera! Vilket år vi kommer att få. Nu gäller det bara att leva efter det budskapet.