Svart Black Schwarz Lakrits Kol Noir Pupill Sopsäck Nero Natt Teblad Kajahl Sot Ater Sjörövarflagg Zwart Beck Krut Negro 黒 Svartjobb, svartmåla, svartsjuk, svartskalle, svartbygge, svarttaxi, svartvitt (tänkande). HÖST. Var finns det positiva i mörker? ”Svart är egentligen ingen färg utan bara frånvaron av ljus.”
Har läst någon annans blogg, på tal om svart. Bloggen är skriven i Tanzania i en liten by utanför Dodoma av en lärare som berättar om problemen de har att hantera där.
Cirka 150-200 elever och 8 lärare arbetar i skolan. Det finns ingen elektricitet och det är brist på vatten, det finns i princip inget vatten alls. Många studenter vandrar i cirka två timmar, på dammiga och heta vägar, bara för att komma till skolan och under dagen finns vare sig tillgång till mat eller vatten. Eleverna får svårt att koncentrera sig och blir lätt trötta. De har knappt några böcker, men väl varsin skrivbok, och det är av skrivbokens storlek man anar familjens ekonomiska standard. Många har väldigt små skrivböcker.
Som en (kul… festlig… dråplig) kontrast till detta vill jag bjuda er en glimt från en skola i Täby. På tal om annan svärta.
En torsdag var hela datatrafiken ur slag. Rullgardin ner. Internet och givetvis även det stora kontaktdonet och mailsystemet Schoolsoft, datorer, kopieringsmaskiner… you name it… allt var ur funktion. Så även personalen som sprang runt mellan alla maskiner och tryckte febrilt på gröna knappar (även på de röda), on & off… nähä … on & off…va´nu? …men om jag trycker HÅRT då? Off, off, off. Det rycktes i sladdar, slets i hår, suckades & pustades. 
Det var skor som klapprade, svett som luktade och mitt i virrvarret av en miljon sladdar satt ett dataproffs och kliade sig i huvudet. Han kliande sig i huvudet i hela 6 timmar innan det slutade att klia. Det han fann djupt nere i sin hårbotten var en händelse som kunde lokaliseras till personalrummet. Någon hade helt felaktigt försökt jacka in en lös nätverkskabel i en router vid massagefåtöljen, typ kanske ville få en himmelsk massage (?) Så datasignalerna gjorde såna loopar att hela datatrafiken slutligen slog knut på sig själv. Där och då hade även en väldigt liten skrivbok varit väldigt mycket mindre off.
Bloggen från Afrika var skriven på vacker och perfekt engelska. Det får bli en utmaning även i Windrikebloggen denna månad. Okay, in English then. It will become a true challenge and it´s all about having the head on the shaft.
November, now left behind. I don´t think much has happened during the month which tells by the lack of photoes. Of course! Finest mother Mary has been 75 years. We wanted to invite her to something special and so we did! The two middle-aged daughters took her out for a pizza (the best in town) at the restaurant dell´Attore. Underneath is a picture of our cosy corner at the top floor. Afterwards, with our stomachs into four corners, we went for a spectacular danceshow at The Maxim Theatre. Our mother said: ”- I have never heard on the husband!” when she opened the envelope and focused on the invitation.
During the evening, we enjoyed about 60 dancers in the show, it was everything from streetdance, hip hop to ballet and jitterbug. The whole show gave so much energy and you never wanted it to end! Ho ho yes yes. Our mother said: ”If I had been allowed to decide, any of you would have danced like that. I have tried to get at least my grandchildren to be dancers but not. And we told dear mother that: ”Hear you you you… It’s light to be aftersensed”. And by the way, at least one of us is a dancer!! Here is a video from the danceshow No limits, hopefully we can join the event even next year.
Ville had his long-awaited celebration of his ten year´s birthday. He invited three guys and two girls to Sydpoolen in Södertälje on badkalas (oops my heavy coin into swedish) with a small lunchbreak and then a few hours experimenting at the Tom Tits.
They had a wonderful day all together. One of the funniest thing was the mirror-room where you very easily ran straight into one of those mirrors that made the room bigger. You thought your direction were right ahead but what you have seen was only a reflection of yourself… What are you for a one, I don´t feel against you! We adults constantly asked ourself: ”Where are the kids holding house? What are they holding on with?” And after that day, Ville had to take again himself for several days.
Some sailingreports. It´s withwind here! We had the last race for the year, ”The snowflake race” the 13th of November. It was pretty cold and quite windy after a while. I had my warmest sailing-gloves and the yellow dish-gloves upon to keep them dry. Sailing is a very sexy sport with everything you wear; underwear, harness, warm hats and stuff. A very few of us dress like the beautiful girl at the Sapph Supersail mainsail. 
We managed to do four races before we all got cramp and ”Windrikan” were on the top twice… even though we did one thiefstart and almost pitchpoled. In that position it´s important to look you not if. After the serie 1-2-1-2 we had to feel us blown on the first place, because we counted one race off, we finally got the second place. Sometimes you may take the spoon in the beautiful hand.
Ähhh… det blir inte vackert och perfekt med engelskan, bara svårt. Tack ändå till Farbror Torsten som hjälpte till. Återtar greppet om svenskan nu.
En F16 Viper är beställd. Kort sammanfattning: Lika stor som Hobien, lika mycket katamaran, lite mer fart, lika lite pentry, lika lite sittbrunn men lite mer tamp och segel (vi ska ha en gennaker vars färg egentligen inte är någon färg utan bara frånvaro av ljus) samt mer träning och tävling. Det blir den första i Sverige och vi ska hämta den i Holland i vår. Sen ska vi nog köpa hjälmar. It boy´s in my brain with excitement!
Sista helgen i november var skoj! Förutom att ”lill-Berit” som hon kallades blåste upp till orkanbyar och gav ”klass-tre-varning” – så träffade vi mycket folk, åt massor av gott och for både hit och dit. På fredag eftermiddag åkte syrrorna in till stan för att ”shoppa loss”, äta ute och faktiskt fira lillasysters 47-årsdag… två dagar innan 48-årsdagen. Shoppa-losset hann vi bara med i två affärer. Vi tittade på allt länge och en gång till och så ytterligare igen. Det gick så segt så segt att till slut fick vi säga åt oss själva på skarpen. NU SLUTAR NI! Shop nummer två var oändligt trevlig; Urban outfitters i lokalen som fram till 2006 varit den klassiska biografen ”Röda Kvarn” på Biblioteksgatan. Kolla in kristallkronorna!
Vi åt god middag på ”Prinsen”, den klassiska krogen från 1897 med det vackra golvet. Där fick vi fönsterplats, praktiskt taget ”i” fönstret, och där åts naturligtvis den klassiska Prinsenrätten; Wallenbergare. Inte ofta vi går på krogen ihop, så verkligen tack för en jättefin födelsedagspresent! På Mörbys T-banestation senare, träffade vi släktens enda tunnelbaneförare. Vi fick, från bästa parkettplats i förarhytten, bevittna en klassiskt mekanisk tågdelning precis mitt emellan vagn 4 och 5. Därmed var det slut på en klassisk eftermiddag och kväll!
På lördagen tog far i huset hand om stora granens jättestam och organiserade upp hela trädet i carporten. Mor stod vid spisen och förberedde inför kvällens middagsmys med Annika och Olle. Kvällens tema var raclette och bildvisning. Segling, skidåkning, barn och bekanta, snö och bryggor i en salig blandning. Med trötta och fyrkantiga ögon kom vi i säng och jag vaknande till Thompas skönsång ”ja må hon leva”, tårta, kaffe och paket. Dagen bestod av tårta och bullar mest hela dagen och massor av grattis, bara på Facebook anlände ett 40-tal hälsningar. Storfamiljen kom vid 1-tiden och sjöng ”ja må hon leva”. Tårta, kaffe och mera paket. ”Pinocciotårta”, kom ihåg det. Av alla bakverk som nästan passerat soporna på vägen till eller från ugnen, har denna varit klart närmast. Deee eee sååå lätt att baaaka denna tååårtaaa å alla ääääälskar den, du kaaan inte misslyckas… Bullshit.
Ett par timmar senare var det dags för adventsfika hos Sören & Anita. När vi kom dit sjöng alla ”ja må hon leva” men sen hände något nytt… i stället för tårta, kaffe & paket bjöds det bullar, glögg och skumtomtar! En söt och mullig helg hade passerat. I och med den var julstjärnan och adventsljusen också på plats.
Och… Det har inte alls bara varit svart som i en kolgruva. Den tionde november blommade blåklint och prästkrage. Vi har haft den bästa november man kan tänka sig. Milt och cykelvänligt, sunny days, no rain and it´s banging and small running. Än har knappt nån snö setts till. Then then, then?
Månadens musikval föll på en nytappning av den låt som skrevs av Michael Jackson och Lionel Richie för ett par decennier sen. En lång låt med många duktiga artister. Ett bra val som härmed knyter ihop månadens blogg av svart och vitt. Here is the good whale: ”We are the world”
That was that that och nästa gång vi hörs har jultomten passerat lika obemärkt förbi som nyårslöften och annat trams. Vi värmer oss under december med många feta semlor och givetvis med det nya fö´lsedags-duntäcket… Shot around yourself. /PTW
Jag får ta alltihop en vända till. Det blev för roligt ngalskan är ett fantastiskt språk. Man kan göravad man vill med det, alla förstår.
Nu skall jag ta en paus och äta lite pölsa. Läser senare mer i detalj, med pölsa i magen kanske det inte gör så ont att skratta ihjäl sig.