(foto: Malkolm Hanes, Henrik Trygg, Lars G Karlsson, Pippi Windrike)
Tisdag 16/8: I ett hotellrum på Grand Hotell i Saltsjöbaden rådde materiellt och känslomässigt kaos. Hungern hade stillats av ett enkelt mål mat på ”Holmen” tillsammans med Leff och Niklas. Efterrätten fick bli en navigeringskurs i deras rum. Det var efter det som en känslomässiga berg- och dalbanan började vispa runt i röran bland seglarkläder och vanliga kläder, skor, vattenflaskor, selar, flytvästar, teknikprylar, laddare, toalettprylar, matpåsar, sängkläder, handdukar, sjukvårdsgrejer, teknikprylar och diverse annat. Det var nära nu. Dags för start.
De senaste dagarna hade varit intensiva och behovet stort av att bara slänga sig på sängen och vila men det gick så klart inte. I stället behövde rensning, ompackning, uppladdning och strukturering starta. Men båten då? Jo, redan under söndagen innan – tidigt på morgonen – bogserade vi och ytterligare två deltagare, våra båtar från Bosön till KSSS i Saltis. När vi var framme letade vi upp platser för båtarna och fann det längst ute på piren. Det tog sin tid att bli klara men efter angöring, ommöbleringar och fastsurrningar var vi nöjda.
Men som sagt, nu var det kväll på hotellrummet och Thompas hela dag hade gått åt till att förbereda båten och oss för raiden. Jag jobbade medan Thompa tog med all vår packning hemifrån på morgonen för att ställa delar av den på hotellrummet senare. Först tog han sig an båten som skulle registreras och få seglen stämplade. Hela båten skulle vägas, men först efter avmastning. Trapetser skulle justeras om och säkerhetsutrustning monteras på båten enligt direktiv. Två knivar, ett nödbloss, första-hjälpen kit och en paddel samt en plats förberedd för VHF:en. Att sätta dekaler på båten kan tyckas vara en simpel uppgift men även det tar tid och anstränger uppstressade fingrar. När allt var klart tog Thompa bilen hem igen och lämnade den för att slippa ha den på fel sida av stan i Saltis under flera dagar. I stället skjutsade Ville oss, plockade upp mig på jobbet och droppade oss i Mörby. Därifrån tog vi oss ut kommunalt till Saltis.
Det första vi gjorde var att registrera oss och väga in oss vilket landade i att vi behövde sätta en enkilosvikt ombord. 150 kg besättning är minimum på F18. Sen planerade vi upp vad, var, varför och hur de båda skroven skulle fyllas. Extra tröjor och handskar, vattenflaskor och mat, verktyg och reservdelar, fender och bogserlina behövde vara med. SEN bjöds vi på korv och dryck innan invigningen inklusive en längre briefing om eventet och nästa dags start. Första racets waypoints lämnades ut. Punkter som skulle passeras endera om styrbord, eller babord.
Så, på onsdagens morgon vaknade vi … i motsats till sedvanlig hotellvistelse som går ut på att njuta, sova skönt och sen proppa i sig frukost … i röran av seglarkläder, teknikprylar, sängkläder och annat. Vi hade sovit spänt och dåligt på grund av ett par hundra små ovissheter som roat sig med att haka i varandra. Då är det skönt med morgon. Vi satte fart med att organisera upp packningen direkt innan vi gick ner till frukosten. Den dignade. Åt både höger och vänster, men vi vågade bara äta blygsamt för att inte bli nödiga ombord senare.
Båtmagasinet Hamnen skrev om raiden.
I Search Magazine artikel inför Stockholm Archipelago Raid (SAR) läste vi:
In the mixed class three teams will have a go for gold.
- Jensen/Wyon (DEN), SAR winners of mixed class in 2021 and 2019. Sail the Akurra.
- Windrike (SWE), the Swedish multihull couple just came back from a successful F16 World Championship. First time sailing the SAR, sail the C2.
- Gijsbers/van Toorenburg (NED), have done well in the iconic Round Texel, but first time in SAR. Sail a Hobie Wild Cat
”Jo tjena!” sa vi. Det är första året på F18 och första gången vi raidar. Det kommer att bli tufft med många timmars segling, vi är helt ovana, men kul att någon tror på oss. Vi såg det som mer pepp än sannolikt troligt. Nu går vi händelserna i förväg och lägger ut facit eftersom vi fattar att man inte orkar läsa allt.
JO! Vi blev mixvärldsmästare i F18 Raid 2022! Det ska ni i alla fall få med er. Och att vi för andra gången på två månader är med i Catsailing news 😉
En recap på dagarna kan ses här…
… Och de totala resultaten här. Och den totala sträckningen 300 Nm.
För dig som vill följa med bit för bit på resan, finns mer att läsa här:
Alla väskor för helgen lämnades på bryggan för invägning. Max 10 kg/person. Vi riggade båten och så sent som möjligt, i den 25-gradiga värmen, drog vi igen torrdräkten. Viktiga grejer var att ha med sin tracker ombord. Den skulle hämtas innan varje dags första race och lämnas efter det sista.
_____________
Onsdag 17/8: Starten gick kl 10:00 utanför Saltis. Startsekvens 5-4-1 minuter trycktes igång och på noll drog 29 team från 10 länder över startlinjen. Vi var lite sena till startområdet (pga gennakerjäveln) men kom iväg bra och rundade första märket som andra båt, precis jämte seglaresset Lundqvist… alltså, en BRA start!
Race 1: Vi gick genom Fällström som 8:e båt, över Ingaröfjärden, tvärs över mot Mörtön, sneddade förbi Dalarö och gick in som 11:e båt till Gålö där det var lunchbrejk. Vi gick för kryss hela vägen.
Med som lunchmat hade vi riktig mat i en foliepåse som värmdes genom att man hällde en halv dl vatten i en ytterpåse. Mycket fiffigt. Fördelat i varsin kåpa med vätskeersättning till, räckte det som lunch. Jordnötter och ägg var ett alternativ. Ibland hade vi en macka med från frukosten i stället.
Race 2: Gick från Gålö till Rånö, längs med hela utsidan av Utö. Idel kryss. Lars G och Stina dök upp i motorbåt och hejade. De fotade och följde med en bra stund. Lars G rapporterade:
Thomas & Pippi Windrike deltar i Stockholm Archipelago Raid. Seglingens maratonlopp. Jag lyckades fånga dom på väg över Mysingen. Dom seglade högt och fort i toppen av fältet.
Större delen av dagen låg vi på 9:e plats. Det var vågor och rätt stökigt utanför Utö. Ett långt ben i halvvind och ganska uttröttande segling i trapets. Sen klantade vi oss, delvis för att navigeringen inte riktigt satt men också för att vi inte var observanta. Vi förseglade oss och gick på tok för sent in från halvvind till undanvind (punkt 19 på sjökortet ovan). Först fyra och sedan två båtar till hann smita före oss mot målet utanför Rånö. Dessutom träffade vi ett 0,6-grund och slipade av babord sticksvärd.
Vi gick i land på Rånö klockan 18 där vi gjorde i ordning båten, hämtade upp våra väskor och gick till campingstugan 500 meter bort. Den delade vi med ytterligare ett team. Toan låg i ett annat hus, dusch i ett tredje och buffé serverades kl 20:30 på en liten krog 1,5 km bort. Efter en dusch, en promenad, en middag ihop med Bosökompisarna, ett toalettbesök och en sängbäddning senare dog vi.
Dag 1: Just nu i en liten stuga på Rånö. Det gungar, kroppen känns och magen är mätt. Torrdräkten hänger på tork, blöt rakt igenom. ett sticksvärd är lagat och Team Windrike har fått en egen toarulle.
Onsdag: Tot 6 timmar segling. Race 1; plats 11. Race 2; plats 16
_____________
Torsdag 18/8: Daggen hade tagit greppet om alla underställ och seglarkläder ute på sträcket så de var rätt så blöta, bara att acceptera. Först morgontoalett och sen bädda av, packa ner, sopa ur och promenera till frukosten kl 08:00. Packa och preppa båt, få nya waypoints, planera GPS:en och förbereda avfärd.
Race 3: Lika lång väg tillbaka, fast på andra sidan av Utö. Starten gick 11:00 på grund av svag vind på morgonen. Två race var planerade med lunch på vattnet så extra viktigt att vara helt nygjord på toa. En tabbe idag; vi tog en genväg norr om Utö och tappade många placeringar (punkt 5 och 6 ovan). Vi lyckades ändå mata oss upp något under de dryga tre timmarnas segling innan lunch.
Race 4: Efter lunch sen var det tre timmars segling mestadels i dimma. Riktigt häftigt! Stundtals kändes det som om vi var alldeles ensamma. Ur dimman, som tysta farkoster, dök det upp en topp på ett segel, en stäv eller ljud som påminde om att vi var fler.
Vi lyckades hitta en alternativ väg (punkt 7) och plockade många placeringar genom det. Ändå slutade det i en kamp mot danskarna på väg in mot Sandhamn/Lökholmen. Vi hade dem precis bakom oss medan vi seglade i en vild gennakerdans mot mållinjen.
Sista biten in mot beachen var det så trångt och vindfattigt att vi behövde paddla in. Några båtar fick bäras upp på land och när vi äntligen fått av oss handskar, selar och flytvästar kom ängeln Gabriel (eller vem han nu var) med en påse chips till varje team. Så välförtjänt! Så behövligt!
Vi fixade båten och letade upp vår barack. Tre rum med ca sex pers i varje rum. I natt skulle vi dela rum med de andra mixteamen (Danmark och Nederländerna). Ny bäddning och omstrukturering i bagaget, en dusch som tappat varmvattnet och sen middag på ”Varvet”. Kycklingmiddag kl 20:30 inkl. kaffe och efterrätt. Därefter instruktioner för morgondagen och nya waypoints.
Det skulle serveras frukost klockan fem nästa dag och racet startas kl. sju. GPS:erna laddades med ny information innan vi gick och la oss. Kläder och linser behölls på, tandborstningen flyttade vi till morgondagen, här gällde det att fånga sömn. Nederländerna snarkade.
Dag 2: Nu på Lökholmen. Idag tog vi en genväg som var minst sagt en besvikelse. Sen tog vi en till, som visade sig vara rena gräddfilen. Vi har också varit inneslutna i dimma. Då och då heeeelt ensamma ute på havet… i känslan.Efter middagen presenterade tävlingsledningen en överraskning inför morgondagen. Spännande tänkte vi. Racestart kl 07 sa de.
Torsdag: Tot 6,5 timmar segling. Race 3; plats 15. Race 4; plats 10
_____________
Fredag 19/8: Sov inte mycket. Gick till slut upp och då var klockan bara 04. Inom en timme var alla i rummet vakna och vi plockade ihop oss i trött och trumpen tystnad. Från frukosten tog vi med några extra mackor, ett ägg och laddade upp med vätske-ersättning. Bytte om, lämnade vårt bagage, tog trackern och började plocka i ordning båten.
Ingen vind! Ingen start före 09:00… 09:30… 10:30… Vi lämnade i alla fall hamnen med paddeln som hjälp och tog oss ut en bit i stilla kryss.
Bogsering arrangerades med syfte att hitta vinden. Sex led bogserades ut till Björkskär vilket var dagens första waypoint. Där förbereddes ett lättvindsrace.
Race 5: Vinden tog sig och efter ett bra race i fin kryss övergick vi i en halvvind med gennaker. Det blåste så pass stadigt att vi kunde stå i dubbeltrapets, något vi hittills aldrig gjort, så ballt! Vi landade på Rödlöga ca 14:30 och där fick vi över en timmes paus.
Vi la kläder på tork, satte oss vid vattnet och åt nötter i solen. Vi hann till och med gå till affären och köpa lakrits. Mätta, torra och utvilade var det dags för nästa race. Ett race i klart tilltagande vind. Hej då Rödlöga.
Race 6: Vi försökte återskapa konsten att köra halvvind i dubbeltrapets men det bara ryckte och slet i gennakern. Vi föll av… ibland i så vida svängar att vi kände oss okontrollerade och farliga i fältet. Det blåste helt enkelt för mycket och vi hade inte tekniken. Vi tog ner gennakern. I eftersnacket sen bekräftades det hur svår halvvindsegling med gennaker är och att det inte räcker med att jobba med gennakern. Även storskotsvagnen måste löpa parallellt med gennakern. När halvvinden blev till undanvind återtog vi kontrollen och farten. Vi passerade Norrpada men hade blivit helt avhängda. För första gången i den bakre delen av fleeten.
Rejält utpumpade efter den tidiga morgonen och den långa dagen, gled vi in i hamnen på Fejan där vi band ihop båtarna tre och tre. Med tampar, fendrar och mycket pyssel.
Vi lämnade trackern i en hink på bryggan och letade upp rummet för natten. Här fick vi ett eget rum i ett större hus 🙂 Kollo for real. Vi hängde upp kläder på tork och den här dagen blev det en varm dusch och en välförtjänt öl på verandan sen. Som vanligt stod middagen klar kl 20:30. Buffé till vargarna. Jag hade helst gått i idé men delade bord med nederländarna. Vi höll nätt och jämnt ihop över middagsstunden, sen gick det inte mer.
Dag 3: Tänker på ungen som somnade med ansiktet rakt ner i tallriken. Det var jag igår på middagen. Arbetstiden var inte precis reglerad men wow vilken segling! Nu på Fejan efter vackra passager hit, ex Norrpada.
Fredag: Tot 8,5 timmar segling. Race 5; plats 9. Race 6; plats 16
Drama! Det första jag brukade göra på morgonen var att titta in i WhatsApp-gruppen för att vara beredd på om något ändrats eller hänt inför dagen. Efter en natt i koma, undantaget en mikroväckning orsakat av av ihärdigt regn, blev vi på morgonen varse att en storm hade dragit förbi. Tydligen hade det blåst 23 m/s i nattens byar.
Så synd jag tyckte om dem som… antagligen lika trötta som vi… hade behövt gå ner till båten i piskvind och regn och reda upp i röran. En båt hade vält och lagt sig över ribben. En annan hade fått sig en skjuts under trampolinen, vält och lagt sig med masten ner mot botten. I chatten sedan följde meddelanden om diverse tillhörigheter som hamnat i vattnet och flöt runt. Selar, seglarstövlar, handskar med mera. Inget av det hade det gått att klara sig utan.
_____________
Lördag 20/8: Till frukost var läget spänt. Mycket prat mellan seglarna och önskemål om alternativt upplägg av dagen. Det blåste mycket, lite på gränsen till för mycket och vinden skulle tillta på eftermiddagen. Kanske de kunde planera om dagens waypoints? Kanske vi skulle slippa kringelikrokar och hellre gå direkt till Nässlingen?
Tävlingsledningen förhandlade och beslutade att race 7 skulle gå direkt till Nässlingen. Det skulle ändå bli 2,5 timmar i hårdvind. Om det skulle bli möjligt kunde de arrangera ett race till i Nässlingens närhet som i så fall kunde seglas av några, medan andra kunde få chansen att avstå. Bra deal! Vi packade ihop oss från rummet, sopade golv och borstade tänder, packade båt och lösgjorde oss från varandra.
Race 7: Det blev en undanvindsstart, i så mycket vind att det till och med kändes oklart att bära av, dvs gå från kryss till halvvind utan att kapsejsa. Grundvinden var över 10 m/s men upp till 15 m/s i byarna. Starten gick och vi valde att inte hissa gennakern, visa av erfarenheten från dagen innan. Vi kom på efterkälke igen men tog ikapp det på halvvinden sen. Helvete vad det blåste! Mer än vi någonsin seglat i. Mätt i tid, var det också det längsta vi seglat i hård vind. Mätt i prestation var det första gången vi stod i dubbeltrapets så länge.
För att få vila valde vi en alternativ väg genom ett sund (punkt 4) vid Kapellskär och genom det gensköt vi de andra. I Blidösundskanalen var vi ifatt den stora mittenklungan och körde om flera stycken. Vinden var puffig. 4 knop – Jag låg på skrovet ena sekunden och i nästa; 12 knop – i trapets.
Efter Blidö var det fullt ställ igen i halvvind och vi lyckades i stort sett hålla den nya placeringen in i mål. Jag stod i trapets bakom Thompa med en hand om focken och en på chicken strap (livlinan) i 19 knops fart. Det sprutade konstant om båten OCH hällregnade så vi var helt översköljda större delen av racet. Som vi kom att älska den schackrutiga målbojen (också lika kul som startboj så klart).
När vi alla var i land tog tävlingsledningen beslut om att inte starta något mer race. Ganska klokt tyckte nog de flesta. Det gjorde att vi fick en hel eftermiddag att komma i ordning och vila upp oss på, och middagen annonserades till klockan 19.
Packningen, som åkte med motorbåt mellan öarna, ställdes som vanligt av på bryggan. Vi hämtade upp våra väskor och gick till stugan som vi delade med ett annat team. Toppmodernt. Toalett! Rinnande vatten! Dusch! Galgar! Vi vilade en stund och gick igenom vår packning igen. Upp med allt och ny ordning. Morgondagen skulle vara vindfattig och vi ville ha så lite som möjligt ombord. Tröjor, verktyg, vattenflaskor, reservdelar, matpåsar… allt togs bort ur skroven och riggen ställdes om. Myggorna hjälpte till och de var många denna kväll.
Innan maten tog vi en öl på verandan ihop med några av svenskarna. Buffé igen. Mycket kött och korv, precis det kroppen behövde. Nya waypoints gavs om än av tvivlande sort med tanke på vinden. Morgondagens stora mål och förhoppning var att det sista racet in mot stan i alla fall skulle gå att segla. Ska man gå i mål centralt i stan, vore det ganska misslyckat för arrangörer, sponsorer och seglare om det bara var möjligt i tåg bakom en motorbåt.
Dag 4: Nu på Nässlingen. Dagen innehöll minst 5 tummar upp! För det första att vi gick i mål efter en dag i supershower och hård vind. 18-19 knops båtfart. Utöver det… ingen kapsejsning för oss. Heller inget tjafs ombord. Och sen en kopp starkt kaffe i land. Sist men inte minst; kanonboende med varm dusch ”på rummet”.
Lördag: Tot 2,5 timmar segling. Race 7; plats 20
_____________
Söndag 21/8: Som befarat var vinden riktigt svag, raka motsatsen till gårdagen. Planen var att försöka starta racet men vara beredda på att det kanske skulle behöva kortas av eller avbrytas. Vi skulle vara beredda på bogsering igen.
Race 8: Vi bar i båtarna en efter en och det var kanske den snabbaste fart de fick upp den här förmiddagen. Starten gick precis utanför Nässlingen och vi tog södra vägen med ena halvan av gänget medan andra halvan vände norrut… en väg vi inte hade koll på. Det var synd eftersom det var lite av ”vinnarvägen.” Segling var såååå seg.
Vi kom iväg bra men det var nog den enda framgången den dagen. Vi gick för nära en ö som täckte vinden och stundtals stod det så still att vi knappt vågade andas ombord. Vi låg och vi kröp runt… undantaget när jag stod upp på skrovet i ett desperat försök att få gennakern att stå. 3,5 timmar senare gick vi i mål norr om Grinda och sen blev det bogsering genom Lindalssundet, Oxdjupet och Vaxholm. Kisspaus vid Badholmen och fri segling till Karlsudd.
Lite weird faktiskt. Vi stod plötsligt inför sista racet och när jag försökte göra en recap över dagarna insåg jag hur mycket jag blandade ihop allt. Starter, vyer, öar, sträckor, matplatser, vindar, väder, placeringar … det kändes som om vi varit borta i en månad eller så. Ändå, det var bara fem dagar sen vi rundade den röda bojen precis efter starten i Saltis.
Race 9: För sista gången påbörjades startsekvensen 5-4-1 … det var lite spänt. Vi hade ingen riktig koll på placeringen i racet på förmiddagen men vi trodde att vi låg kvar på plats 15. Vi ville också gärna ta Danmark även i detta race. Mixvinnarna av raiden år 2019 och 2021.
Noll, där gick starten och vi tog den. Låg före alla andra och det höll i sig precis till början av det trånga sundet genom Edlunda (punkt 2). Med tanke på trafiken; söndagstrafik och färjor, så var det ganska skvalpigt men det fanns vind! Det rörde på sig, till och med tillräckligt för trapets. En waypoint låg vid Fjäderholmarna. Det är så man gör segling publikvänlig! Målgång i Wasahamnen, till applåder och hejarop. Vi hade fixat det! 31,5 timmars segling på 5 dagar, i alla möjliga vindar och varianter av mindset. Så fint.
Söndag: Tot 8 timmar segling. Race 8; plats 15. Race 9; plats 11
Dag 5: Just nu bogsering över Askrike. Dagens 2 race gick mellan Nässlingen och Wasahamnen. ”Vem kan segla förutan vind” var kampsången första racet. Och sen trallade vi ”vem seglar hem guld i mixklassen” i andra racet. Så Happy! Jag och rorsman är nöjda. Och trötta. Massor av tack till alla er som följt och peppat, tittat live och hållit koll.
Varje race gick att följa via tractrac för dem där hemma. Plats i fältet, position, hastighet och alla växlingar under racets gång. Ganska publikvänligt det med.
Avslutar med fler bilder av Malcolm Hanes och Henrik Trygg:
Om vi kommer att göra det igen? ”Hm, vi får se.” Så har vi sagt.