F16 Summerbreeze (EM) i Bauduen Juli -23

Inleder med en summering:

• Boende: spännande, spartanskt och djurvänligt.
• Väder: sol, nästan molnfritt 34 – 40 grader, mycket varierande vindar.
• Antal seglade timmar: 18
• Antal race: 7
• Resultat: 9-10-(15)-15-7-13-3. Plats 10 av 36.
• Pris: vann Master (varje teammedlem = 50+ år) Därmed försvarade vi titeln sedan Comosjön 2021.
• Extra plus: frukostarna, läget och utsikten, gemytet, lugnet. Enbart ca 300 bofasta.
• Extra minus: hettan, inget kylskåp, stress och logistik mellan segling, mat och evenemang.
• Extra wow! Att runda som första båt vid kryssmärke/offset och som 2:a vid gate. Givetvis också säkringen av blocket som gick sönder.

Alla resultat här.

I årets mästerskapssegling tog vi med båda båtarna. F18 fick den ordinarie platsen på trailern medan den nedmonterade F16 fick plats överst på släpet. Dubbla uppsättningar av allt; master, strandvagnar, bommar, sticksvärd, roder, storsegel, fock, gennaker… samt reservprylar packades på och i trailerlådan. Dessutom en kylväska med 2 kilo frysta köttbullar som skulle hållas vid liv (men samtidigt utan liv) ända till södra Frankrike.

Första delmålet blev Travemünde där vi lämnade F18 på klubben Mövenstein i väntan på VM 12 dagar senare. Vi och Vipern transporterade oss vidare ner mot sydöstra Frankrike. Mellan Tyskland och Frankrike hade vi två hotellövernattningar och på fjärde resdagen landade vi i Bauduen för att segla på Lac de Sainte-Croix, Frankrikes tredje största sjö. Häng med!

Tungt men smart lastade, kom vi iväg kl 10:20 från Gribban. I år fick vi hejdå-vinka till V & P ända ner till Torget vilket visade sig gå minst lika bra. Ett tankstopp innan middagen och senare åt vi i Fagerhult (Örkelljunga) på den familjedrivna vägkrogen Custon. Inredningen bestod av bilder på klassiska amerikanska bilar samt navkapslar och nummerplåtar från svenska och amerikanska bilar. Som en amerikanska diners med hur många hamburgermenyer som helst, från 200 gram till 1000 gram.

Custon ligger lite avsides och ensligt tillsammans med en OKQ8 Automat och ett flygplan. Ja, faktiskt. Planet heter ”Godisflyget”, och det muddrade vi innan vi körde vidare. Vi var framme i Trelleborg kl 20:30 och kunde köra ombord direkt. Robin Hood -22, numera ett snyggt och nyrenoverat fartyg med soldäck.

Resdag 1: 10 Juli

Efter dagar av packande, lastande, stuvande och surrande. T står för alla smarta lösningar, P för kom ihåg Tillsammans är vi !

Facebook: Klart!

I år gäller två stopp: Europeiska i Bauduen, sydöstra Frankrike och Worlds i Tyskland Travemünde. Två klasser, två båtar, dubbelt av allt. Även straffbetalningen… (hetsa ombord = bjuda på trerätters).

P ’kom ihåg’ frågade precis: ”vet vi hur höga vi är?”

T ’smarta lösningar’ svarar: ”nej”

Så ingen drive through alltså.

Efter en god natt och frukost på båten, körde vi av färjan i Travemünde kl 7:30 och styrde direkt till Mövenstein båtklubb i Travemünde. I väntan på kontakt med klubben påbörjade vi avlastning av båda båtarna för att kunna bygga om släpet inför att köra vidare med enbart Vipern. F18 lämnade vi under ett träd på båtklubben tills vi återvänder den 22:a. Vi avslutade allt mekande med varsin öl på Huxmanns Pavillion, en mysig fiskrestaurang i närheten som vi upptäckte vid förra årets besök. Kl 10:30 var vi on the road igen med 47 mil i näbben.

Resdag 2: 11 Juli

Bitvis var det ganska hackig och dålig väg och väldigt varmt. När vi passerade Hannover var det 31 grader ute. Vi lyssnade på bok och åt godis, stannade och sträckte på benen och plötsligt närmade vi oss Schröck i Marburg där något som liknade siesta-feeling rådde. På Gästehaus Balzer välkomnades vi och vårt släp med tveksamhet men det löste sig som vanligt. Med lite köttbullsprat och vädjan om fryst husrum för dem var isen bruten. En mycket varm dag avslutades med regn och åska.

Facebook: I en håla, på tyska landsbygden, dit vi kommit på slingrande vägar… där enbart tre bilar är i rörelse och resten står parkerade.

Där två av stans få tonåringar slingrar sig runt en bänk och ytterligare två mekanikjobbar i ett vidöppet garage.

Där luften står still och molnen hänger lågt. Där ingen saknar turister, ffa inte såna med en katamaran på släp som tar upp halva stan. Helst inte alls faktiskt.

Hur som helst; där ligger en irakisk krog. Med låtsasakvarium, med små figurer som illustrerar irakiska sedvänjor och med lampor så kitchiga att man får cravings på kottar och mossa. Där de serverar den godaste middagen och maten beställs på läsplattor… Där en kille i 20-årsåldern jobbar. En kille från Öland.

Jaaa, vad säger man? Kan du inte berätta allt om hur du hamnade här! Please? Snälla, vi vill veta!

Resdag 3: 12 Juli

Ny dag och kl halv tio var vi på vägarna igen, med nyfrysta köttbullar i kylväskan och 51 mil framför oss. Dagen började med regn men det skrämdes snart på villovägar. Lite småköer, några kiss- och tankstopp och mitt i friden börjar ett larm tjuta och en röst skrika på franska i radion. Va?!? Jag tog ett kort på meddelandet och skickade till Francoise, vår franska seglingskompis och han berättade att det var vind- och hagelvarning med anledning av snabbt fallande temperatur. Faran blåstes över. Framme i Besançon där vi installerade oss och köttbullarna på det lite plastiga ”Barbiehotellet” Companile. Vi tog en kort sväng i byn (= typ en rondell) och därefter en rejäl klosteröl. En halvliter Affligem 6,7 procent innan middagens hotellbuffé. Go’natt.

Facebook: Kl 14:45 återstår endast 14.45 mil av dagens biletapp. Myser över det fullkomligt osannolika sammanträffandet.

Tre saker händer: 1) vägen svänger åt höger. 2) vi kör in i Frankrike

3) Äntligen öppnar vi påsen med salta fiskar som legat och blängt på oss länge nog.

Resdag 4: 13 Juli

En fantastisk frukost, inget annat kan sägas än att Barbie och Ken verkligen lagt manken till, med god känsla för hur en riktig hotellfrukost ska se ut. Tillsammans med våra köttbullar tog vi de sista 62 milen, mot slutmålet Bauduen, via Lyon. Det rullade fint genom Frankrike på betydligt bättre vägar. GPS:en lurade bara iväg oss på några villovägar men det blev inget kännbart tapp av det. De sista 10 milen körde vi genom fransk landsbygd och ett par småstäder. Greoux les Baines, värt att komma ihåg, med sitt casino kändes det som ett litet Monaco. Vi körde på slingrande bergsvägar, över vackra små broar, passerade stora lavendelodlingar och enorma solrosfält. I bergsbyn Motagnac var gatorna trådsmala och absolut inget som passade en trailer men vi kan väl säga att vi körde lite fel där. ”Sista timmen” blev två och en halv, och ett tag fanns varken räcken eller vägstreck.

Väl framme och efter: ”hej hej!! Men heeeej! Å vad kul att ses igen. Har resan gått bra?” (Kul, fast jag var mest bara skitstressad över köttbullarna) kunde vi pusta ut. Vi ställde båt och trailer på klubben. Slängde oss sedan vidare till hotellet Auberge du lac, ett trevåningshotell i Fawlty Towers-look där vi fick ett rum med utsikt. Sååååå vackert! Mannen som jobbade i incheckning, servering, kökstjänst et ál, var förr liten pojke i huset och hans 87-åriga mamma bodde fortfarande kvar. Bauduen är till yta och invånarantal lika stort som exempelvis Agunnaryd eller Bankekind, Flurkmark, Delary eller Hagge. Svenska orter man inte ens känner till.

Vi prioriterade givetvis köttbullarna framför oss själva och plockade sedan in oss på rummet innan vi återvände till klubben. Parkerade trailern, tog en plats i gräset för båten, började rigga skrov och trampolin. Med jämna mellanrum fortsatte: ”hej hej!! Men heeeej! Å vad kul att ses igen. Har resan gått bra?” Ändå var flera av vännerna inte med i år, exempelvis: Alfredo, Brian, Katrin, Thomas, Francoise, Andy, Marc, Tina och Gert. Vi avslutade res- och mekdagen med en välförtjänt men rackarns sen middag. Hamburgare på en liten krog vid vattnet (längst ner på kartbilden).

Facebook: Framme i Provence! På plats i Bauduen, där vi har ett Laura Ashley-blommigt badrum, summerar vi hur vi EGENTLIGEN skulle ha kört. Vi lämnade nämligen trygga A51:an och ”genade” (den officiella versionen är att vi guidades fel).

Plus med det = Vi kom ut på franska landsbygden, förbi enorma lavendelfält.

Minus var att vi hittade minimala bergsvägar, bitvis utan både räcken och vägstreck… (varför blir det alltid så här?) Genom trånga stadskärnor och ”bonjoooour” förbi boulespelande pensionärer.

Plötsligt en skylt: ”route barré”. Fram med Google translate. Himla med både ögon och halspuls, samtidigt inse: vända är en fullkomlig omöjlighet. Enda väg härifrån är ännu smalare.

65 mil i baguetternas och croissanternas land. Ändå en god start på det som snart blir en seglingsvecka!

14 juli: Frankrikes nationaldag firade vi med dukad frukost i matsalen på hotellet. Kan det firas bättre än på franskt vis med starkt kaffe, färsk frukt, juice, honung, hemkokt marmelad, croissanter och baguette? Knappast. Utsikten var bedårande, likaså ett par av hotellets fem katter och den ena hunden. De kom och gick eller cirklade runt oss och godbitarna på frukostbordet. Vi hittade en liten matshop längst ner i hotellet där vi handlade på oss några luncher; konserverade sardiner, tonfisk och tonfisksallader. Till båten sedan för att meka lite mer. Stekande sol och 34 grader så båtpysslet varvades med ideliga dopp. Avslutade med en öl på samma ställe som igår, en dusch innan middagen som vi sydde ihop på en pizzeria i närheten av vårt hotell.

15 Juli: Vaknade av att något klöste i rummet. Hann tänka katt men det kan väl inte stämma? Dörren hade varit låst och vi bor tre våningar upp. Thompa kom på fötter och hann precis se svansen på den svarta katten när det sprang över takpannorna utanför. Vi har nämligen taket till matsalen nedanför vårt fönster. Katterna är ofta där och kan så klart hoppa in och kloa lite i sängkläderna när det passar. Fler och fler seglare anlände under dagen, vilken även denna blev en babbel- och baddag.

Tillräckligt många var färdigriggade, i behov av frisk luft och sugna på att komma ut så ett inofficiellt testrace drogs igång. Cirka 15 båtar i tre race. Vart och ett av racen hade två övningsstarter innan den riktiga gällde. Vi körde bra: Plats 3-2-1. En after sail medan kläder torkade lite, sedan plockade vi ihop och gick till stan. Samma pizzaställe som igår? Gärna det!

16 juli:

Fortfarande runt 34 grader. Det första vi gjorde när vi kommit till klubben efter promenaden från hotellet var att ta ett dopp. Två små grejer var kvar att meka med annars var det bada och babbla runt som gällde i väntan på det officiella testracet inklusive briefing. Ännu några fler seglare hade kommit och/eller var färdigriggade. Mycket av- och påvind gjorde det svårt att lägga bana. Till slut blev det ändå ett enda race.

Vi gjorde en mycket dålig start, stod helt still och kom iväg näst sist men lyckades komma runt kryssmärket med de tio första ändå. Valde fel väg i gaten, tappade igen och seglade ikapp några på undanvinden sista varvet. Landade på plats 14 av 28. Invigningsceremoni idag. En lång platta med bröd, ost, kött, korv och röror samt fransk punsch serverades. Det blev middagen idag och runt halv nio dog vi på hotellkudden.

Båtparken intill Sainte-Croix

Facebook: 34 grader, bor i badkläder.

Idag registrering och obligatoriskt träningsrace. Vi är vanligtvis de enda svenskarna men innan start, när alla båtar cirklar runt varann, ropar någon: ”tjena, tjena!”

”Va?!?”

En svensk kille, bor och seglar för Schweiz. Svenskar gillar ”lagom” så en placering mitt i, varför inte? Vi plats 14, ”tjena tjena”, plats 15.

Sedan invigning med finger foods och fransk punsch. Imorgon startar EM.

I 40 grader.

17 juli

Sov skräp inatt, sena tankar efter meddelande om att far Arne somnat in. Sov på ytan, varmt i rummet, plötsligt kallt, sedan hungrig, nya tankar, slumrade, vaknade tidigt. Samma fina frukost idag igen, och ungefär samma djur, bara katterna var utbytta. Förutom SWE är det två team till som bor på hotellet och en av domarna. Hon hade tackat ja till jobbet med löftet om att särskilt många protester i ett F16 – EM inte förväntades. Tänk så felunderrättad hon blev…

Efter frukosten hämtade vi köttbullarna i köket och gjorde spett till kvällens Countrydinner. Vi varvade dem med potatis och hade ättiksgurka bredvid. De färdiga spetten åkte in i kylen igen. Idag var det 38 grader ute och vi höll oss i skuggan så mycket det gick. Seglingen startade inte förrän kl 16, då skickades alla ut men vinden kom inte förrän två timmar senare. Tre race var planerade och det kom bara mer och mer vind. Vi gjorde bra starter och rundade bland de tio första alla gånger. En incident vid gaten i sista racet då en fransk båt tryckte sig in, gjorde att vi skalades av. Skrek prooooteeeest! Tillbaka på stranden blev det en förhandling som inte ledde till någonting annat än en mycket sen kväll samt en STOR tova i håret. Alltså: förhandling – rigga av båt – rigga av oss själva – hämta köttbullsspett – delta i Country dinner… pjuh. Allt, lika omöjligt att reda ut.

Racedag 1 – Plats 10 (av 36)

En svensk pojke och en fransk pojke bråkade om plats vid märket. Den svenska pojken fick vika ner sig och skrek ”prooootest!!”, medan den franska sa typ: ”quoi, qu’est-ce que c’est??” Svensken höll nästan på att krocka med en annan, helt oskyldig pojke.

Ingen av dem hade ätit middag heller och klockan var nästan halv nio.

På land sen, gick de till rektorn och då skyllde den franska pojken på en tredje pojke men vem han var, visste ingen. Den franska pojken var inte helt ärlig här men nu hade klockan blivit halv tio och inte bara pojkarna var hungriga utan också rektorn. Då gav den svenska pojken upp

Tråkigt ändå, förlorade många platser här men tre race, med placeringar: 9-10-15

18 juli

Efter frukosten la vi oss på sängen och bara tog det lugnt. Värmen tar på oss även om vi dricker massor av vätskeersättning. Symtom: ont i huvudet, lätt disträ, dåligt fokus, tappad matlust. Vi gick till klubben för att hänga det blöta på tork från igår, badade, åt en lunchmacka, badade, riggade båten, badade, riggade oss, badade. Starten kl 15 sköts upp till 18:30. Det blev bara ett enda race, i lättvind. Banorna som hittills varit 1,2 NM hade nu kortats till 0,8 NM.

Vi gjorde en grym start och kom som första båt till gaten, andra båt i gaten där vi hörde ett upprepat tutande. ”Aha! Förkortat race så klart pga för dålig vind! Vi ska i mål nu!” … sa vi och sen började snurrandet. Runt varenda jävla boj och varje båt vi kunde se utan att fatta någonting. Till slut; ”Aha! Igen. ”Det är ny kurs som gäller!!” Åh, vad vi förlorade många platser på den cirkusen. Så ledsna. Anna och Mattijs (NED) blev lika snurriga och tyckte att tävlingsledningen missat/varit otydliga i informationen så de skrev en protest som vi hakade på – givetvis utan framgång. Sen kväll igen med pizzaslice på klubben. Avslutade dagen med varsitt glas vin i vårt hotellrumsfönster.

Racedag 2 – och herregud.

Efter mer än tre timmars uppskjuten start pga ingen vind gick en start i – typ ingen vind.

Mästerkatterna seglade på, glada i hågen, och SWE kom som 1:a båt till kryssmärket (busvissla, applådera, jubla!) Vi seglade skjortan av alla, men sen:

… som 2:a båt till gaten.

… som 15:e båt i mål.

Vad fa@an hände? Hmmm, det är en väldans lång historia men det går bra att sluta busvissla och applådera nu.

Det var nämligen en tutande tuta, en icke informativ skylt, två bojar, två motorbåtar, ett gäng snabba katamaraner, ett dussin gennakrar, två total(TOTAL)förvirrade svenskar och senare ett jurybord inblandade i händelsen. Vi tar Tippex på alltsammans nu och säger:

Det är en dag imorgon också. God natt

19 Juli

Vaknade till och förbannade gårdagens trassel på banan. Idioter! Hur ofta ligger man så bra till och fumlar bort det? (Kan redan nu avslöja att exakt samma sak händer senare i Travemünde).

Med tanke på att vi både blivit avskalade och skalat av oss själva fattas bara att något skulle gå sönder på båten. Det finns en skör punkt på trampolinen, ett block som utstår mycket kraft och som gick sönder två gånger för oss förra året på Värtan. Jag bad Thompa att säkra den… bara ”om i fall att”. Om den släpper igen, är det färdigskotat och färdigseglat och så ska vi väl inte ha det? Sagt och gjort. Blocket säkrades i ett annat fäste på trampolinen… Cliffhanger…

Idag tog vi en enklare frukost på rummet; kaffe och yoghurt, eftersom starten var planerad till klockan 14. Vi skulle alltså trycka i oss en lunchmacka också innan dess. Lunchbaguetterna bokade vi upp vid registreringen och de har i tur och ordning innehållit lufttorkad skinka, tonfisk och idag kyckling. Vi släpptes ut på vattnet före tre och det var MYCKET vind. Vi fångade en utdragen halvvind där båten körde och vi höll i oss (typ) och hela riggen skakade. När starten gick i första racet låg en hel del vind kvar och vi körde in en 7:e plats. Nästa race hade det mojnat av – plats 13, men sen! Dadaa!

I sista racet var det så lugnt att det blev lite av ett lotteri. Banan kortades till enbart ett varv och vi låg rackarns bra till inför målgång. Målgången var en halvvind och jag stod i trapets när – PLOPP – skotet släppte i trampolinen och – PLOPP – även säkringens nödfäste släppte men vi gick i mål som tredje båt! Sjukt imponerande och tur för oss att det var sista seglingen för dagen. Lika arga som vi var igår – lika glada var vi idag!

Racedag 3 – Payback med cirkuskonster och magi!

Materialaren (biskötaren) ombord, bad Skipper att säkra en detalj – en oerhört viktig detalj – som redan gått sönder en gång hemma.

Skulle den släppa skulle seglingen vara kaputt och med tanke på gårdagens blaj

Sagt och gjort, skotgrejen säkrades och…

I dagens första race var det mycket vind och vi seglade in på 7e plats.

I race två var det kackelimackvind, plats 13 (men vi tog en konkurrent på mållinjen, så wow! )

I race tre på sista sträckan HÄNDE DET! Den där grejen som var så viktig lossnade men tack vare säkringen gick det att fortsätta in i mål. Och vi tog en 3e plats!

Alltså…

Kvar på 10e plats totalt.

20 juli

Vi packade ihop allt från hotellrummet redan igår kväll. Detta lassade vi in i bilen innan frukosten. Tackade för oss och lämnade stan. Utflyktsdags! Till ravinen i Verdon på norra sidan av sjön.

Innan vi stack iväg från Täby frågade jag ChatGPT: ”kan man segla på sjön vid Bauduen?” Svaret löd: Ja, det är möjligt att segla på sjön. Bauduen är en by och en sjö i regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur i södra Frankrike. Sjön, som heter Lac de Sainte-Croix, är en stor konstgjord sjö som skapats av floden Verdon. Den erbjuder vackra landskap och seglingsmöjligheter för besökare. Så om du är intresserad av segling kan du definitivt njuta av att segla på Bauduen!

Det var en mäktig utflykt med slingrande vägar, uppför och nerför, med både branter och stup, klippor som hängde över oss.

Vi var borta i ett par timmar. Väl tillbaka förberedde vi oss för de två sista racen. Vi körde det vanliga plocket och baguetten. Halv två skickades vi ut och klockan tre skickades vi in. Inte tillräckligt med vind – vare sig i riktning eller styrka – för att göra bana eller köra race. EM var över.

Racedag 4 – Långnäsa med piff!

Hänget i väntan på vind består mest av båtmeck, bad och babbel. Idag inget undantag. Men så tidigt som halv två rullades alla 36 båtar ut på vattnet för att köra de två sista racen.

Kl 15 skickades vi in igen. No wind – no sailing. EM var över för denna gång, och fina dagar till ända.

Fyra timmar senare var båten nerplockad för att passa på trailern OCH alla priser utdelade.

Vi försvarade vår Mastervinst från 2021. Supernöjda med det, samt en 10:e plats totalt. Jippi!

Nu mot Travemünde för VM i F18 men det blir en annan historia. Vågor och vind, svårare, tyngre, regnigare och 15 grader kallare. Ändå rackarns skojigt! Start måndag.

Snabba ryck nu. Ner med segel och bort med allt: sticksvärd, roder, crossbar, styrpinne, bom, gennakerbom och -strumpa, trampolin, balkar, mast, linor, tampar och vajrar. I takt och ordning bar vi upp allt i trailern för att vara så klara som möjligt innan prisutdelningen 18:30.

När klockan var 20:15 var båt och mast surrade och vi iväg. Lämnade en fantastisk utsikt från andra sidan innan vi på nytt körde igenom Greoux les Baines och lavendelfälten. Givetvis körde fel två gånger och fick vända släp en gång, men va´ fan – nu är vi på G igen. Mot Travemünde!

Resdag 5 – 21 Juli

120 mil framför oss nu. Vi passerade Lyon klockan 02:30. Därefter sov vi ett par timmar i bilen. Borstade tänderna och körde på ett tag igen. Under resans gång sjönk temperaturen. Till slut var det 20 grader kallare i jämförelse med det vi lämnat. Passerade gränsen mellan Frankrike och Tyskland ungefär kl 10. Åt vägfrukost strax utanför Besançon och tog ytterligare några körstopp eftersom vi var trafikfarligt trötta. Sista stoppet var vi tvungna att ta 15:30, i Kasselbackarna, när det bara var sex mil kvar till Gästehaus Baltzer. Vi hade bokat samma hotell som på nervägen och anlände klockan 17:00 efter 21 timmar i bilen.

En öl och sedan ”Chef Sinan”, den irakíska krogen med den öländske unge kyparen. För ett dygn sedan stod vi i vattnet i Sainte-Croix för avkylning, nu avslutade vi dagen med att duscha pressarvarmt. 48 mil kvar till Travemünde. A piece of kaka.