Januari 2012

Nu har Windrike varit igång i ett år och mycket svartskrift har strösslats ut på skärmen under månaderna. Windrikes oktoberblogg var kantad av sagor, tankeväckare och njut-av-livet-funderingar. November gick i något slags svart/vitt tema och i december hade vi en fluga på väggen. Denna månad får det nog handla om att resa. Resor i samtiden och ”i tiden”. Riktiga waow-grejer.

Men först; Det har hänt igen! Vi har haft tomten på besök, fast den här gången var det snälltomten med kakor. Så försynt. Då startar vi resan då… Är det inte sköldpaddor så är det möss. Ytterligare en mus, denna gång från NewYork, stoppade ett helt flygplan på Arlanda. 250 bokade resenärer fick lugnt avvakta tills musfällor var riggade och personalen fått fatt i (o)djuret. Tänk scenen! Flygvärdinnor med svinryggen på plats, klädda i tajta kjolar, krypandes på knä i en Airbus 330 tillsammans med pressvecksförsedda stewarder… -”komsi-komsi-komsi little moooouuuuse”. Passagerarna bokades under tiden om till andra flyg.

Annat galet, förknippat med att resa: Det finns ett förbund som heter ”Allt åt alla” som sedan 2009 arrangerar sightseeingturer. Bussturerna, som är både populära och fullbokade, går i överklassområden under beteckningen: ”Odla ditt klasshat”. Guiderna drar lite statistik för området beträffande folkhälsa och utbildningsnivå, pekar ut vilka som bor i vilka lyxvillor och nämner vart deras pengar kommer ifrån. Syftet med dessa safarin är att visa klassklyftorna och beskriva hur direktörer och andra skor sig på arbetarna. ”En vanlig safari helt enkelt” säger en av guiderna. Dessa överklassafarin har tidigare körts i Malmö och Göteborg men har nu för första gången bussat runt intresserade på Saltsjöbadens ”Solsida”. För första gången har organisationen nu också polisanmälts. Som ett Hänt i veckan-IRL. En tanke här… varför färdas de i buss när det finns Segway?

En sagolik historia bjöd en familj på från Moratrakten. 1995 var det storbak hos familjen och frun i huset tog av sig sin ring som givetvis försvann. Ringen var egen-designad och klädd med 7 diamanter. Fyra år senare var det dags för renovering och frun närde en liten förhoppning om att finna sin ring under golvplattorna, men icke. Tiden gick och i trädgårdens höstförberedelser när frun grävde runt i odlingslådorna ute, hittade hon en liten morot. Runt moroten satt en ring med 7 diamanter. En märklig historia tog form; För 16 år sedan åkte ringen ut med potatisskalen, endera till trädgårdskomposten eller som mat till fåren. Jorden till odlingslådorna kommer från komposten eller som komposterad dynga. Så såddes morotsfrön i jorden och ett frö började växa i ringen och fröet blev till morot som blev större, och större, och större… och till slut var den inringad. Och nu till något oslagbart häftigt: ”Back to the future”, är ett pågående fotoprojekt av Irina Werning. Tillsammans med sin kamera uppmanar hon människor lite varstans i världen att delta. Ta dig tid och titta på länkarna del 1 här och del 2 här. Ett jättehäftigt projekt inte bara som fotokonst, utan även när det gäller rekvisita och miljö. Med sina bilder färdas fotografen tillsammans med sina modeller 20-40 år tillbaka i tiden.

Om vi fortsätter att resa i tiden så kommer nu något för oss runt 45-50 år. Nej förresten, även för våra (hmmm) medvetna ungar: Vid betalning i mataffären föreslog, den knappt 25-åriga kassörskan, den 50-åriga kunden att genom att ta med och använda egna kassar kan miljön sparas. Hon fortsatte: ”Er generation brydde sig inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer”. Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på ”vår tid”, men vad hade vi då i vår tid? 

Jo, somliga hade mjölkflaskor som lämnades tillbaka, andra hade läskflaskor som pantades. Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade och återanvände dem. Vi gick i trappor för vi inte hade hiss eller rulltrappor i alla affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundar meter. Då tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster, sol- och vindkraft torkade våra kläder. Vi ärvde kläder från syskon och kusiner, inte alltid det senast märket. På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum. Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade och vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar. På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband, trappmaskiner mm. Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläckpatroner när de tog slut istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att kasta hela hyveln bara för att bladet var slött.

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället för att göra föräldrarna till en taxirörelse, öppen 24 timmar. Vi hade ett eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. Vi behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i rymden för att hitta närmsta pizzeria. Och dagens generation beklagar sig över hur slösaktig den äldre generationen är bara för att ”vi inte hade miljötänk”? Skärpning!!

När vi nu ändå gör historiska hopp, så varför inte hoppa rejält? Till tidig paleolitikum för cirka 2,5 miljoner år sedan, den första tiden i människans historia som kulturvarelse. Denna epok som sträckte sig ända fram till för 250 000 år sedan, är den period då människan började utnyttja och framställa stenverktyg. Därefter har utvecklingen exploderat på alla plan, gener har förts från generation till generation och vi har utvecklats till vad vi är idag. Även den lögnaktiga genen har förts vidare till 100-tals grottmänniskobarn som i sin tur vuxit upp och så har lögner börjat sprida sig i världen. Denna utveckling lade grund för vår föreställningsförmåga och vårt berättande. En värld utan lögner skulle bli en värld utan fantasi. Lögnerna förfinades och snart kunde vi konsten att hantera den artiga lögnen, i form av ”har du gått ner i vikt? Du ser jätte fräsch ut…” (not). Det är just den artiga lögnen som gjort världen till vad den är idag. Om grottmänniskorna inte upptäckt den genetiska förmågan, skulle vi ha en värld utan drömmar, en värld utan undanflykter, utan fiktion och smicker. Helt enkelt en värld väldigt olik vår egen. ”The invention of Lying”. Hoppas du såg den.

Så där ja… då var vi helt plötsligt uppe i över 1000 ord utan att ha nämnt någonting om vad Windrikarna pysslat med i januari. En snabb koll i backspegeln ger en lika snabb resumé:

Vi har varit kulturella. Dels var Ville & Pippi på slottet och fascinerades över allt överdåd en eftermiddag och en annan dag var vi på Moderna museét ihop med Carina och Elin. Där såg vi snoppar. Vi har ätit thailändskt både på KohPangan med sitt vackra kakel och på Gribbylunds asiatiska värdshus (två gånger). Streetdansen kämpar i både takt och otakt. Faaan vad svårt det är ibland. Jobben har dragit igång och fram till i mitten av januari var fortfarande cykel det främsta kommunikationsmedlet… men helgen 21-22 kammade Fader frost sitt långa hår och skägg så det blev vitt, vitt, vitt överallt. Cykel bort, promenadben på. I slutet av månaden var minusgraderna mellan 5 och 12. 

Vi har tjuvsnaskat på semlor (igen) och helt traditionsenligt varit på julgransplundring hos familjen thyrran. Vi tvåbenta har åkt Skyview högt upp på globen och den fyrbenta har åkt undersökningsbord hos veterinären. Gissa vad som var billigast!?

Efter den Globenturen, kände sig grabbarna så lättade att de poserade inte bara en, utan två gånger framför kameran. Några krogbesök har passerat. Dels med gamla Skärgårdsstadare. 13 stycken gamla godingar sågs på Tegel där vi åt och drack, ljög och log.

Samma kväll var Thompa, som enda ”tänkt” F16-seglare, på årsmöte ihop med ett engagerat gäng F18-seglare. Kvällen efter var han ute med sina jobbarkompisar men ringde redan halv åtta och längtade hem. Ytterligare en kväll efter det tog vi igen det båda två genom att vara ute till halv 2. Det hela började med en överraskningstjej-middag för Manne 40 år på ”The Public” på Åkersbergas torg.

Vi var 13 (statisk siffra på tjejträffar?) stycken som inte bara delade på ett långbord, utan också på en mycket långnäst Manne med rätt så vidöppen mun denna kväll. Hon blev totalblåst och surprisad! Hahaha. Vid 22-tiden kom lite mer folk och även några respektive dit, bl.a Thompa. Det blev dans och öl och mer dans och öl och klockan den gick.

Just det! Samma dag hade vi hjälpt Schöning´s med flytt av deras underbara hem… igen… j-a patrask 😉 Sååå, vi tog igen oss på söndagen i Vallentuna Skatepark med Ville & Co. De kom ut med sina tricksparkcyklar på banan efter en lång tids begrundan (hade gett en diamant för var och en av deras tankar) och sen åkte de oavbrutet i två timmar.

Vi som tog igen oss satt i hyfsat ofräscha chips- och delicatobollskladdiga soffor och såg ”Crossroads” med Britney Spears tillsammans med ett ansenligt gäng ungdomar som firade söndag de med. Samtidigt som söta små fjårtisfraser utstöttes från filmduken, fick vi ljudkonkurrens från en beatmaskin som skickade ut rapropfunkskunk-musik från ett annat rum. Skateparken var skitpoppis så det lär inte vara sista gången vi gör den resan. Tillbaka till tonåren alltså.