AUGUSTI
När vi hade lämnat Frankrike den 20 juli hamnade vi i ett regnigt Tyskland, ett eländes väder som vi också fick med oss hem. Det kändes som om sommaren helt tog slut. Ostadigt var ordet. Endera kallt och mulet eller varmt och regnigt, alternativt lite blandat av just det. I och för sig var det inte helt fel, då jag fick mycket tid över att ägna åt reseblogg, uppackning och tvätt. Och en sak ska sägas; vi har aldrig haft frodigare gräs och det blommade sjukt snyggt i rabatten, både under augusti och september!
Eftersom vi var sugna på mer segling gjorde några raider runt Vaxholm. Dessutom en sväng runt alla öar bort genom Värtan, plus en skön tur runt Fjäderholmarna. Träningen började 24:e augusti och vi hann med tre träningar innan Grekland, dock i mycket svaga vindar.
Cravings på glass, var väl ändå något nytt? I ärlighetens namn blev det i stort sett en om dagen: Kulglass i Vaxholm, på Fjällgatan eller Valhallavägen alternativt glass från Max eller Mc Donald´s. Glassvillan på Vindö och Växthuset i Åkersberga? Där levererade de också goda strutar. Fattar inte var begäret kom ifrån.
”Ingen sommar utan raggae”, eller åtminstone inte utan Sjöboden på Djurö. Faktiskt för första gången utan bra väder men vi körde ändå. Bokat var bokat. Vi satt i baren under markiser i väntan på bord och sneglade längtansfullt på terrassvärmaren som inte var igång. Men maten var bra som vanligt och Patrik Isaksson stod för musiken. Sammanfattningsvis; en härlig kväll. En annan musikfest som är värd att både nämna och minnas är den årliga musikfesten hos Manne. Bra band och superfin sång. Både Thompa och jag fick presentera en låt var, annars var vi publik och gjorde vad vi kunde för att både äta och dricka. Sååå trevligt även om vädret bestod av finstriligt regn till och från. Min älskade kompis som ordnar så bra!
(Bild: Camilla Hanve)
Dags för årets tristaste ord: Jobbstart. Även dags för årets näst tristaste ord: Aronsborg. Två ord som bildar par och som kommer lika överrumplande varje år. Efter dagar då tiden och kilometrarna krympt mellan sommar och ledighet – höststress och mörker. BAM! Samlingsrum, konferensrum, fikapauser, arbetsuppgifter, grupperingar, analys och planering. SUCK.
Högstadiespecen blev också varse att ett rumsbyte planerats eftersom andra kollegor skulle ha våra rum. Vi fick i stället ta plats några längor ner på skolområdet. Så fort vi var tillbaka i skolan började vi rensa, packa och tömma. Två nya rum skulle bli våra. Vi skissade upp, möblerade och ställde i ordning; ett grupprum och en lektionssal. Plockade bland diverse fynd i källaren och gjorde några mindre inköp och fick till det himla bra! I före detta Tekniksalen har vi numera elevrum med ”rum i rummet” och avskärmade ytor. Plats för 16 elever, fastän 10 nog är mera lagom. Möblerat för både enskilda platser och grupper, ståplatser och fåtöljer samt en stor röd rund matta på golvet. Vi dekorerade med blommor, smålampor och tavlor. Det andra rummet; grupprummet, erbjuder numera plats för sex elever samt arbetsrum för oss två specar.
Med detta följde sortering av vårt gemensamma material. In i skåp och lådor, upp på hyllor och bord. Det tog 6-7 dagar att bli klara, sedan kunde vi starta med det ordinarie uppstartsjobbet = En lång, lång lista att följa med allt som behöver göras varje läsårsstart. Måste ändå säga att det var en ganska kul start på året. Faktiskt.
I nästan samma veva var det dags för Ville att flytta från vår lya till Biblioteksgången. Vi fixade inför hans flytt. Bar flyttkartonger; både tomma och fyllda, borrade lite i väggarna, tog en sväng till IKEA, skrev på lånehandlingar och städade. Jag skurade lyan här hemma i närmare åtta timmar men så blev det rent också. Ville flyttade 16 augusti. Pelikan också, hans vapendragare sedan dagistiden. Det blev deras 4:e flytt tillsammans 😉
Ur ett strategiskt och långsiktigt perspektiv ändrades terrorhotnivån från förhöjt hot (3) till högt hot (4) på en femgradig skala i mitten av augusti. Inte på grund av Villes flytt så klart utan på grund av att attentatshot och våldsbejakande islamism ökat under året. Sverige gick från att betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat till ett prioriterat mål och hoten som riktades mot Sverige ansågs allvarliga. Precis då slogs dörrarna upp för Norrbro Marknad som utgjorde mittpunkten av årets upplaga av Stockholms Kulturfestival. En otrolig folkfest! En symbios av mat, dryck, musik och kultur men givetvis inte helt avslappnande att vara där. För det var vi – inte länge, men vi gled igenom allt ett varv. Foodtrucks, ölvagnar, musikscener, ”silent disco” med mera. Som gjort för en liten terrorbomb, men inget hände and the show went on.
Hemma plockade vi av alla vinbär och kokade saft… hehe, skojade bara. Nejdå, vi satte hellre en sats med vinbärslikör vilket egentligen är ganska enkelt. Man tar alla vinbär, noppar bort det värsta skräpet och sköljer dem innan man häller på starksprit. När detta stått i tre veckor, silades det och sockrades med tre deciliter strösocker. Klart! Gott! Vi plockade av alla äpplen från vårt enda äppelträd också, och hör här: 31 kg! Det blev tre bag in box och fem flaskor. Så duktigt av det lilla trädet!
Solcellerna som skulle vara på plats i april kom aldrig på plats. ”A” Energi sa att de skulle börja i juni i stället, i alla fall vara klara senast i juli, innan vår semester. Precis det hände inte. I stället blev det ett jagande av folk, överenskommelser, avtal och borttappade löften. Vi fick lite grann börja om i augusti och passade därför på att pruta lite. Så äntligen satte de upp en byggställning den 23:e augusti… som revs dagen efter… det var fel grejer beställda och en komplettering behövde göras. Fortsättning följer.
SEPTEMBER
Första helgen i september seglade vi Lidingö Runt igen; ”Shorthanded”. Det var 21 båtar på startlinjen i en gemensam start – fem flerskrov, resten kölbåtar. Vi låg länge trea efter starten men vid Stora Höggarn (ön med oljetcisternerna) lade vi oss på position två… som strax innan Bosön blev en förstaplats vilken vi höll runt Storholmen och hela Askrikefjärden upp och in i mål. Därmed vann vi inte bara priset för första båt över mållinjen utan också pris för snabbaste flerskrov. Vi slog trimaranen som gick i mål 35 seglade minuter efter oss med ynka 11 sekunder, beräknad tid. Vårt andra hot, som låg långt före oss i starten men som vi tog i höjd med Bogesundslandet, kom fyra trots att de gick i mål bara fem minuter efter oss. På så sätt slår SRS-tal i resultatlistan. Vi kände oss nöjda! Riktigt nöjda och vi vann 1000 kronor. WOW!
Efter lite dammsugning i den närmaste kretsen för att hitta en ny hyresgäst, utökade jag sökandet till något så läskigt som Marketplace och då hände det mycket. Onödigt mycket men alltsammans slutade väl och nu har vi en ny närmsta granne. Det första som flyttade in var ett soffbord, sedan en soffa, en säng, ett nattygsbord och en stor byrå. Sedan kom hyresgästen som började langa ut en del. Välkommen!
Annat kul: Mia, jag och mamma åt en babbelmiddag på Melanders i Täby Centrum. Ljuvlig Ceasarsallad med scampi. Thompa och jag träffade Per och Annelie på den italienska restaurangen Adria på Tulegatan. Vi firade Ville på 22-årsdagen genom att äta hotellfrukost. Då poppade också Kyrkisarna, Joel och Loretta plus mormor d.ä. och Pelle upp. Skojsigt.
Överraskande nog kom de tillbaka. Solcellsgubbarna. Den 7:e september var ställningen uppe igen och vindskivorna bytta. Smack, smack, smack. Från morgon till sen kväll jobbade de med att sätta upp solcell efter solcell. 36 stycken fick plats och två dagar senare var de klara. Vi lämnade dem i slutskedet och åkte in till stan för att fira en seglarkompis på 60-årsdagen. Vi var bjudna på gårdsfest på Söder. Medan mörkret sänkte sig över gården och partyslingorna tog över roade vi oss med skumpa, plockmat och babbel. Det var fint att titta upp mot fasaderna och de belysta fönstren och ana rörelser och aktiviteter på de olika våningsplanen. Mysigt!
Och sedan kom dagen D; då vi åkte till Grekland. Den nionde i nionde.
Flygtornet på Arlanda. Hade ingen aning om att det står en text på det. I en spiral längs med tornet är det sista kapitlet ur författaren Antoine de Saint-Exupérys bok Postflyg Syd skrivet. Om ett ensamt flygplan som försvinner under en nattflygning över Sahara. Handlar det om KBT eller ren och skär psykning av den flygrädda?
Vassiliki
Genom åren har vi skrivit så mycket om denna plats att alla försök till beskrivningar nästan bara blir urvattnade. Kort kan vi säga att vi var där i två veckor även denna gång men seglade mest bara en vecka. Första veckan bodde vi hos Ilias, i huvudbyggnaden, och vecka två flyttade vi till Melas övervåning. Vi träffade hela ”septemberfamiljen”; tyska, brittiska, holländska och nederländska vänner. De kom på plats en efter en och några var redan där när vi kom. Utvalda älskvärda minnen kommer här:
- Att låsa ytterdörren om alla förberedelser, sätta sig i bilen, parkera på Arlanda, sätta taggar på bagaget, gå igenom alla kontroller och slå sig med den svindyra ölen. Men alltså 😉
- Att komma fram, kliva ur taxin, hitta Ilias i sena kvällen och mötas av ett glatt välkomnande. Slänga in väskorna i rummet, hänga upp handdukarna och gå ner till den upplysta poolen. Andas och känna lugnet 🙂
- Gå ner till Safety briefing och senare Welcome chat, där fler kända ansikten syns. Kramar och glada kommentarer, uppriktigt välkomnande återträffar. Känsla av att höra till 🙂
- Svängarna runt mellan hotellen och båtparken, se vad som är nytt. Värme och semester-mood 🙂
- Bänka upp sig vid poolen. Eller på stranden. Lyssna på bok och varva med bad. I mitten av september 🙂
- Eftermiddagsdrinken/bärsen på balkongen. Går inte av för hackor 🙂
- Valet av restaurang, oavsett vilket… titta i menyn. Välja förrätt, mat och dryck. Njuta, njuta 🙂
- Middagen på Melas med underbar grekisk buffé (det GÅR inte att ledsna på den) och bra musik – gitarr och sång i den ljumma kvällen 🙂
- Utsikten från Tavernan i bergen, de 190 trappstegen plus en lång backe upp från Ponti. Därifrån ser man hela bukten och stranden, bilvägen, the village, hamnen, bergen och öarna Kafelonia och Ithaka. Vackert 🙂
- Alla minnen vi fick med oss hem. Pokaler och medaljer, vin, olja och en härlig solbränna.
Efter att ha slappat vid poolen i några dagar, drog vi på oss seglargrejer på fjärde dagen och deltog i ”Round the Rock Race.” Tio båtar deltog, uppräknade i storleksordning/kapacitet: från 20-fotaren Tornadon, en C2, fyra Tigrar, en Pacific samt tre Hobie 16 (varav vi var på en av dem). Vi tog starten och täten och var tillbaka som första båt av alla efter 50 minuters TJOHOOO!!! Dagen efter var det race training och vi körde C2:an, sedan blev det ett nytt ”Round the Rock Race.” Denna gång var nio båtar med och vi körde Hobie 16 igen. I de här racen är kapsejsad båt lika med diskvalifikation. Jag åkte av båten men drog inte omkull den, så upp på pållen igen och köra vidare. Det var starkare vind denna dag och vi ledde i omgångar men tappade i slutet, så det blev en 4:e plats.
Raceday = fredag och vi körde C2:an i fyra race med placeringarna 1-2-1-1 och sedan hände det otippade. Vi fick chansen till ett ”Round the Rock Race” igen!! Alltså. Vi har varit på Wildwind totalt 20 veckor och har aldrig varit med om att det blivit mer än max ett RR-race. Idag var bara åtta båtar med och tre båtar gick i mål nästan samtidigt. Vi kom på en 5:e plats. På raceday´s prisutdelning tog vi emot 1:a pris i förmiddagsracet och en 3:e plats i RR-race. Tackar tackar!
På tisdagen i semestervecka två började det dra ihop sig för planering av Ionian Regattan. Vilka som ville delta, banans sträckning, säkerhet, fördelning av båtar, startprocedur samt upplägg med bussar och restaurangbesök i Sivota. Dagen efter var det dags.
Vi var med för sjunde gången i år men hade aldrig startat i svag vind. Vi elva båtar från Wildwind startade efter alla kölbåtar, vilka var ett fyrtiotal. Inte heller det har hänt tidigare. De gled över startlinjen i sakta majestät, några med motorn påslagen för att alls nå startlinjen. För oss tog det 45 minuter bara att lämna bukten men sedan kom vinden. Och vågorna. Ganska så höga, vilket var utmanande. Alla katamaraner spreds ut och det var svårt att veta var vi låg i fältet men det kändes dåligt, som om vi var bland de sista. Efter 3 timmar, 23 distansminuter senare, var vi tillbaka på stranden som 4:e båt. Så överraskande. På kvällen åkte vi buss till Sivota och åt mat på Spiridoula; en massa förplock och därefter en huvudrätt. Som vanligt bjöds det på musik från scenen efter de stora båtarnas prisutdelning.
Nästa dag var det raceday igen och vi paxade C2:an även denna gång och gick för vinst i alla race. På kvällen var det prisutdelning, både för dagens seglingar men också för Ionian. I denna långdistanssegling tog vi en 2:a plats, beräknad tid, men också en 1:a plats bland Hobie 16 SAMT en 1:a plats bland båtar utan spinnaker.
Sista veckan i september
Vi landade med väskor av alla sorter i hallen vid halv ett, sen kväll. Gjorde en hysto-uppackning och sov några timmar, innan vi åt en morgongröt och hastade iväg till Bosön för att delta i andra dagens SM. Gänget hade redan kört på lördagen men vi ställde upp på söndagen, något vi inte ångrade. Lite höstkall morgon men sedan tog det sig. Svettigt blev det, både på grund av vädret och graden av ansträngning. Vi var sammanlagt 19 båtar och kappseglingen kördes på Värtan i piskvind och vågor. Många duktiga seglare från Saltis deltog och vi var fyra båtar från Bosön. Jädrans vad vi seglade! I skummande sjö och bland vita gäss. Se en film här (av Johan Lundqvist) och stämningen ombord här (filmat av Kalle Fredricson).
Vi kom på plats: 12-8-9-10 i de fyra racen och när båtar hade vält och kapsejsat både här och där, tyckte tävlingsledningen av det var lagom att avbryta. Och vi höll med. Det var klokt eftersom det så dags blåste 20 knop i byarna med en vind som bara tilltog. Totalplacering på plats 16, men så hade vi ju missat en hel dag också.
Nästa segling kördes torsdagen därefter med en bonusträning. Numera blir det mörkt så fort att vi avslutade seglingen i kompakt mörker. I sista racet såg vi inte rundningsmärkena så Oscar fick lägga sig i närheten med RIB-en. Spännande avslutning. Fortsatta seglingar kommer att ske på dagtid och utan pannlampa vid eftermekandet. Nästa blir KM den 14 oktober.
September månad avslutades med en stor händelse. Min första bokmässa. Peppers första bokmässa, Thompas med… och göteborgarnas 😉 Monter B02:29 var platsen, förlaget Own Your Books monter. Vi åkte mot Göteborg vid lunchtid och hittade vårt bokade Airbnb, smidigt nära mässan och Göteborgs centrala delar.
Efter att vi installerat oss, tog vi en sväng för frukostinköp innan vi delade på oss. Thompa gick ”hem” och jag slöt upp med övriga OYB-författare på Stures Brasseri. Det var kul att träffa alla live, vilket var första gången. En trevlig kväll helt enkelt.
Nästa dag blev en heldag från mässans öppnande klocka 09 till den stängde nio timmar senare. Alla författare intervjuades angående händelserna i vars och ens bok, om författarnas tankar och idéer samt hur vi tänkt när vi valt genre. Jag och två ”feelgood”-författare intervjuades kl 14:00 och lite senare ordnades en paneldiskussion kring specifika frågor om skrivande och skrivprocesser. Prata i mikrofon, ha publik, hälla ut sitt innersta eller rättare sagt att välja rätt sak av allt som bubblar där inne, var ingen lätt sak. Fråga – svar – följdfråga – svar – fråga på det … Holy!
Närmare 86 000 besökare passerade under helgen.
Thomas, Robert och Katarina kom alldeles lagom till intervjuns start, oklart om det upplevdes lugnande eller bara kändes mer pirrigt. Nåväl det gick väl ganska bra. Efter mässans stängning gick vi på krogen och det kan sägas; att hitta ett bord för fyra en lördag mitt i mässhelgen var ingen enkel sak. Vi fixade det mot alla odds och åt gott, hade det mysigt och kul. Hahaha… fotot!
Nästa dag, efter utcheckning från vår källarlägenhet åkte vi raka vägen till Robert och Katarina, där vi hamnade i deras kök. Vi körde baklängeslunch och startade med att fika hos dem innan vi åkte mot nästa bokade bord. Först en sväng för inspektion av deras båt, en IF i stort sett i original från 1974. Snart därefter tog plats på en sjönära krog där det mesta var både slut och utfiskat. Sista dagen för säsongen, då kan man inte begära för mycket. Halv fem vinkade vi hejdå till vännerna och lämnade Göteborg. Fem timmar senare var vi hemma i Täby…
…Hos den här lilla godingen. Killen med hästarna, dansen, utflykterna. Han har det som vi andra; liksom fullt upp! Världens gullunge, med ett hjärta lika mjukt och lockigt som håret.
… Och plötsligt var vi inne i oktober. För den nyfikna/e som undrar: hur gick det egentligen med solcellerna? Jo, vi kan avslöja att Thompa har full koll. Han har följt varenda solstråle och vet både hur de har tagits emot och vad de har lagrat upp. Vi kan konstaterat att de redan laddat upp tillräckligt med kilowattimmar för en genomsnittlig månadsförbrukning här hemma. Très chic! Men nu går vi mot mörkare dagar. Hörs!