Oktober 2023

Ett blogginlägg varannan månad var det sagt men den här månaden har varit så händelserik att minnet skrek efter avlastning redan nu.

Vi kom hem från Göteborg efter bokmässan och landade i diverse allt möjligt. Faktiskt också i något så underhållande som en massa nya, obeprövade aktiviteter – flera som vi aldrig tidigare kört.

Exempelvis Joyvoice. En popkörsverksamhet som passar alla! Ida tog med mig och stunden inleddes med avslappning- och andningsövningar – allt för att få oss deltagare att vara i nuet, i glädje och i trygg gemenskap med varandra. Noll prestation var målet … men säg det till den som inte har annan strävan än 100 procent prestation. Dagarna innan hade jag övat på texter och tonarter, så well prepared 😉 och det var riktigt kul! Tre stämmor, texter i en app och en sångdirigent som inspirerade och strösslade med sin energi över oss alla. Tacksam! Så roligt.

Annat nytt som tagit form är vår torsdagssimning. Den inleddes redan i december förra året men det är först nu vi har kommit ner i vattnet. Med det menas att vi skaffade klippkort och vilade sedan i beslutet i 10 månader innan vi packade badkassen. Väckarklockan drar oss ur sängvärmen redan halv sju och – utan att passera frukost – åker vi direkt till Täbys nya, fina simhall. Hallen är allt den gamla hallen inte var. Den är fin, stor, varm, dekorativ, fräsch, smart, smidig, varierad, genomtänkt och välkomnande. Så här års är det fortfarande mörkt när vi kommer fram och för att väcka kroppen långsamt, startar vi passet med en stund i bubbelpoolen. Därpå simmar vi 500 meter …på morgonen spelas musik i hallen… och avslutar som vi började; i varma bubblor.

Jaha ja. Nytt och nytt… jag vet inte (skoja) men plötsligt satt jag i en bil på Mantorpsbanan tillsammans med proffsföraren, ambassadören för Lamborghini, tillika juniormästaren i STCC Cup. Oliver som han heter, är 24 år. Han och jag forsade runt på banan i en BMW M4 CSL, den mest extrema bilen som BMW hittills tillverkat. Den snabbaste BMW:n någonsin, en lättviktsmodell med 551 hk, byggd i 1000 exemplar; kostnad 1,8 miljoner. Men här köptes ingenting, snarare slets och brändes däck på. Vi sladdade runt i 238 km/h på raksträckorna och 170 i kurvorna. Men hallå, hur hamnade jag egentligen där?

Jo alldeles otippat, var det tack vare Thompa. Han ville köra bil på Mantorp och trodde att jag också ville det så först blev det en biltur till Vadstena klosterhotell, dit vi anlände på två hjul och fem minuter försent. Sedan fick vi och övriga 14 deltagare varsitt glas skumpa och lite uppvärmande coaching om kurvtagningar och rattkunskap (zzznark). Därefter direkt slussning till en trerätters middag inklusive tre sorters vin serverat i en av klosterhotellets alla fantastiska salar. Godnatt, godnatt och så frukost på det. Rummet var top notch och frukosten likaså. I Konungasalen.

Lille Valdemar var bara 12 år när han valdes till kung år 1250. Lite för ung för att regera men inte för ung för att ha svinkul. Medan pappa Birger Jarl höll ordning på landet, roade sig sonen i stället i nöjeslivet tillsammans med den danska drottningen. Ingenstans ägnade man sig så helhjärtat åt partaj som vid hovet i Vadstena. Många kungligheter reste dit för att pröva på den tidens Las Vegas. 100 år senare testamenterades Birgitta Birgersdotter rättigheterna till palatset och 1384 invigdes ett kloster med plats för 60 nunnor och 25 bröder. År 1595, efter Gustaf Wasas reformation, stängde Hertig Karl det för gott. Efterföljande 350 år har byggnaderna haft skiftande användningsområden; som krigsmannahus med vård för sårade soldater, sedan som länsfängelse och slutligen som mentalsjukhus.

Nästa dag praktiserades kurvtagningarna, gas- och bromsövningarna, slalomkörning och undanmanövrarna – haha – men inte för mig. Man skulle kunna säga att Thompa gick lite bet på tanken om att även jag skulle köra men… medan han och gänget körde de där dammiga M3:orna, pratade jag till mig en tur med … ja, ni vet vad. Och med vem. Den låååånga näsan på Thompa, jeij, vad jag gillade den.

Vi har varit i stan fler gånger än vanligt den här månaden. Exempelvis ätit på Ukiyo Sushi på Norr Mälarstrand, den godaste pokébowlen någonsin! Raggarrunda är ett måste för att se så mycket som möjligt av stan – kolla bara hur fint Kaknästornet är på kvällen. Och så har vi roat oss med två musikaler. Två fantastiska musikaler dessutom, båda bokade för många månader sedan. ”Moulin Rouge” med sånginsatser så fantastiska att tårarna rann och ”The One” med utgångspunkt i dansen snarare än i skådespelandet (bra det).

Moulin Rouge´s handling känner vi alla till men det som upplevdes alldeles extra bra, var att nutidens musik också var uppblandad med originalmusiken. The One handlade om ett gäng dansare som arbetade hårt i förhoppningen om att vara den enda som blev utvald i en audition. Musiken här är hittills outgiven och skriven av ex Linnea Deb, Miss Li och Anton Hård af Segerstad. Alltså mer av en popmusikal!

Hela månaden har varit ovanligt social och fylld av träffar med släkt, vänner, familj, en hund och en katt. Till och med sotaren har hälsat på efter minst tio års eldning. Fråga här: kan man få ett mer förstklassigt beröm än en kommentar om att askan (som lavinföll genom skorstenen) ser superfin ut?

Thompa har bowlat med systersonen Martin, vi har åkt på brunchbåttur med Malin och Daniel på S/Y Stockholm och passat både Rio och Otis. De sistnämnda blev kvar nästan en månad. För första gången som utekatt med huvudsakligt fokus på att jaga skator.

Kyrkisarna var på semester på Kreta en vecka. Det var Lelles första utlandsresa, också första gången han dansade på en scen och umgicks med lite äldre tjejer. De hade badväder varenda dag och skickade många bilder. Såna där som gör lite ont att titta på nu när höstkylan slagit klorna i oss.

Mia och jag gjorde en klassisk Dupondt-utklädnad och toklurade kusin Helena som precis fyllt 60. Vi anropade porttelefonen med lögnen att vi hade en leverans från Interflora, blev insläppta, knackade på och överlämnade paket. För att förgylla besöket alldeles extra meddelade vi att en sång skulle levereras, varpå vi sjöng ”och med en enkel tulipan” samt hälsade från Mia, Pippi och Vanja (”konstiga namn, kan man verkligen heta så?”) Inte ens då gick det upp för jubilaren att det var vi. Alltså Dupond och Dupont.

Vi trodde att hon förstått från start att det var vi och hennes lite bleka, suckande attityd avslöjade att vi nog störde, var alltför tjatiga eller möjligen hade gått lite för långt. Men så var det inte. Det hon i stället kämpade med var snarare att hålla en undantryck ångestattack i schack med tankar i snurr över att inom en snar framtid bli beskjuten. Hon såg inte alls vilka vi var, tyckte allt var helskumt och kände sig rädd. Tänk så det kan bli; att en tänker på liv och död medan två andra har svinkul.

Den 5 oktober kom den första frosten och det blev lite grann startskottet på diverse höstbestyr under ett par helgdagar. Vi plockade av de sista tomaterna och rensade bort tomatplantorna, klippte häcken, tömde poolen och tog hem båten. Det var andra året med terrasspoolen och den har verkligen fyllt sitt syfte. I år byggde vi inget nytt utom att vi projekterade för att få solcellerna på plats. Men om man någon gång ska bygga något som både är fint, väcker glada känslor och är riktigt användningsbart, då får det nog bli en sån här.

Musikal-lördagen, vår ”The one”-dag, var lång. Vi åkte in tidigt till stan och promenerade runt, både i de centrala delarna av stan och på Djurgården. Vi åt en lunchpizza på Djurgårdscaféet och fikade på Arturs café intill Skansen innan vi äntrade Cirkus. Klockan var runt 18 när vi lämnade eventet och åkte hem. När vi kom hem konstaterade jag att vi hade glömt att släcka. Sen såg jag marschaller utanför och blev glad över att grannen hade en house warming… men något var skumt. Ballonger på vårt hus (frågetecken – utropstecken – frågetecken?!?) Ett hus som var fullt med folk (frågetecken – utropstecken – frågetecken?!?) Någon har ätit ur min gröt! Någon har suttit i min stol! Någon har sovit i min säng! Vem? Vad? Va?

Trettio pers. Sång och hurra. Skumpa i glas. Kramar och ståhej. Kragstaplanka och tårtor. Tal och Pippi-quiz. Manne och Ida hade förberett allt under dagen. Plockat undan, burit grejer, dukat, planerat flöden, ställt fram, blåst ballonger med mera, med mera. Mia hade varit med i planeringen från start men var sjuk och föll på målsnöret. Och Thompa hade dragit igång hela detta generösa superkalas, men var på musikal med mig (den lurade). Jag kan säga att det är verkligen inte bara besvärande att vara reflekterande och trögtänkt. Tack vare det har jag glädjen att fortfarande bearbeta den här kvällen och den kommer för alltid att vara med mig. De fyra musketörernas inbjudan här på Facebook (för den som har FB).

28 oktober var dagen som var både lång och kort, överraskande och stillastående, omtumlande och lurig… När klockan slog tolv slag fast hon bara var 18:22. När askungen tog av sig skon i stället för att tappa den, när hon faktiskt tog av sig båda. När inte bara en prins bjöd armen till en dans utan många – de allra finaste prinsarna och prinsessorna, kära vänner! Hur galet var inte det, så säg?! Och att inte få alla rätt i quizet om sig själv, hur förvirrat? Ändå är 60 år det nya 40… hm. Fast 60 är mer än så. Det är kärlek! Det är uppskattning och ansiktslyftning, mat och dryck, fest och tal, babbel och bubbel, trångt och mysigt, glatt och innerligt.Till den överraskningen fanns också paket att öppna. Jag hade en spännande förnatt och paketöppning. Snälla ni, vad fint!

Den 29 oktober slutade sommartiden. Nu råder höst och vinter i hela landet. Från den sista helgen i oktober hade inte ens de allra sydligaste delarna av Sverige meteorologisk sommar längre. Enligt SMHI råder höst och vinter i hela landet nu. Kriterier: när en plats har en dygnsmedeltemperatur på under tio grader, fem dygn i följd, är det höst. Vintern gör entré vid temperaturer på under noll grader fem dygn i sträck.

Avslutningsvis är vi en familjemedlem, släkting, bekant mindre sedan i 16 juli. Det tog sin tid men nu är far Arne strödd utifrån hans alldeles egna önskemål: av vänner och inte sin familj. Han dog som han vuxit upp, uppfostrats och levt: utan en djupare nära anknytning till någon. Här följer några bilder; på barnet, ungdomen, maken, pensionären, den gamle, askan, platsen och slutligen inbjudan till den allmänna minnesstunden.

Men morsan, hon ångar vidare och det är vi otroligt tacksamma för. Vår sista förälder.