Det var kallt… men allting är relativt. Alltid.
Fem till femton minus eller så, och snö varje dag – precis så hade vi det ett tag.
Och så sattes det ett nytt köldrekord i Sverige, men det var inte här utan i Vittangi, med 44,6 minusgrader den 2 januari. Tvi fan, så kyligt.
Bästa uppstarten på varje nytt år är att ha en vecka ledigt. En skön start som för min del innebar mycket skrivande. Jag fick ihop en helt nytt upplägg av gamla Waller + en ny titel: Wåller – Bokcirkeln. På något märkligt vis har jag försökt saxa ihop Pepper med gamla Waller där ”jaget” i Pepper fått namnet Anna och tar på sig uppgiften att hålla i en bokcirkel. Hon gör en efterlysning efter medlemmar inför att starta projektet och till denna ansluter sig en lärare (Millan), en skribent på en lantgård (Selma) och en fondförvaltare (Aje). Var och en har sina skäl för att medverka och har förbindelser på ett sätt de inte alls känner till.
Bokcirkelns första uppgift blir att bearbeta en redan befintlig bok, ett uppdrag som kommer från Annas förlagsredaktör. Millan och Selma anmäler sig av nyfikenhet medan Aje ser chansen att få gratistips inför att skriva sin egen självbiografi. Efter första träffen är Selma förbannad. Inför träff två är Millan återhållet ursinnig och lagom till tredje träffen är Aje ute ur matchen. Så långt in i historien finns två gåtor att lösa, eller egentligen tre.
Tur för mig att jag i dagarna lyckades vinna en skrivcoachning av Hanna Landahl, en författare som jag knöt ihop mig med i och med hennes lansering av sin elfte bok. Jag och 260 pers till åtog oss att läsa den, dela den på sociala medier och sedan recensera den. Som tack för det, lottade hon ut skrivcoachning till tre personer, varav jag var en av de lyckliga vinnarna! Hooray!
Det passar perfekt med tanke på mitt nuvarande skrivprojekt. Tack! Jättekul! Jag behöver så klart bolla en hel del. Hon gav några tips som jag ska ha i bakhuvudet i redigeringsfasen senare.
Vid sidan av en massa skrivarbete, som enbart är kul, har jag fortsatt med ett never ending marknadsföringsarbete. Det senaste nu är några filmer (eller låtsas-tv om man så vill) i ett program som alldeles självklart kallas för Kulturmagasinet Babbel. Obs, alltså inte Babel med Jessica Gedin, oh nej, utan Babbel som leds av programledaren Jennica Digén och hennes bisittare Pugg Lilja. Givetvis innebar det att en mängd material behövdes klippas bort, klippas till och faktiskt klippas ihop i en separat film:
Vad mer? Jo! Jag följer Sofiasbokhylla på Insta och hennes sida firade jubileum nyss. Pepper ingick i firandet genom att vara en bok för utlottning. Villkoret för de tävlande var att följa både hennes Insta och min. Efter ett antal dagar drogs en vinnare av alla följare. Låter det krångligt eller rent av obegripligt? Hur någon firar och fler följare börjar rotera, en av dem får en lott och jag ger bort en Pepper… paketerar och postar till Nyköping? Ja lite kanske, men marknadsföring handlar om att både betala och ge – för spridningens skull.
För ytterligare spridning har jag tackar ja till två intervjuer också. Den ena gjordes av Nina som är en av alla engagerade bokbloggare på Instagram och den andra intervjun gjordes av Sofia som är administratör på ”Feelgoodfredag” – en stor boksida på Facebook. Roligt nog hade de helt olika typer av frågor. Titta in genom att klicka på deras namn.
Utöver detta har jag följt upp det impulsiva övermodet som utspelade sig en dag i december, då jag lämnade en Pepperbok till Akademibokhandeln i Mörby Centrum. Tanken var att be dem ta in den för försäljning, och uppföljningen nu handlade om just det; vill ni ta in den eller inte? ”Njae det vill vi inte hur som helst… men du är välkommen att komma hit och representera din bok en dag i mars så köper vi in några exemplar.”
H E R R E G U D så pirrigt. jag ser framför mig att jag står där och ingen bryr sig. Ett uppfångat mod tycks förutsätta ännu mer mod. Bah…
Den 14:e blev det bestämt, en dag för signering och kanske försäljning om det vill sig väl. Jag återkommer om resultatet.
Och vi har varit på bio! Mycket ovanligt men något att längta efter och alltid en kul upplevelse. Hur mycket man än kan titta på teve, är bio ändå oslagbart. Vi såg komedin ETT SISTA RACE, en historia om streetracing genom Sverige där Jonas Karlsson, Johan Glans och Ola Forssmed bjöd på de bästa skratten.
En film som kategoriserades kalkonrulle av en recensent som skrev: Jag skäms över dialogen där varje kommande mening går att gissa sig till på förhand, som levererar vitsar i linje med ”sa hon Kicki, Pippi Titti eller Titti Pippi Kicki” (och jag som trodde att göra narr av folks namn slutade vara roligt i lågstadiet)… Kära recensent, tänk så olika man kan tycka. Just Titti Pippi Kicki-grejen var absolut roligast 😉
På jullovet hade vi också Lelle hos oss en kväll, inklusive övernattning. Allt gick bra ända till klockan 02 isch, då en mycket liten röst frågade: ”är det morgon nu?” som senare somnade om till ca 06:30 när samma lilla röst väckte mig med orden: ”ska vi gå ner nu?” Så då gjorde vi det. Vi gick upp, som det heter på morgonen, och sedan ner, för att komma till frukostbordet, och efter frukosten åkte vi till simhallen och lekte järnet i ett par timmar. Vi var som blötdjur, snabbast i vattenrutschbanan och coolast i piratskeppet, simmade både medströms och uppströms, och trots att Lelle inte ville doppa håret så var det ungefär det enda han gjorde. Superkul!
Lelle fyllde tre och vi var så klart där på kalas. Ida skrev och berättade vad Lelle sagt, eller snarare gjort en sum up av sitt liv därefter: ”Jag har fyllt år. Tre år. Jag har vart på bio, Bamse. Min bästa kompis Ruben har också sett Bamsebio. Jag har klippt håret igår. Och sovit borta. Hos mormor o thompa. Jag ska till tandläkaren när jag blir större. Mycket mycket större. Jag var på förskolan igår. Jag har sovit. Och borstat tänderna. Jag fick godis igår.”
Lelles mamma berättade också att han sagt till sopgubbarna att hans mamma och pappa inte lyssnar på honom och att han blir arg då. Det är himla bra med lokala terapeuter. Billigt och nödvändigt när man behöver prata av sig på morgonkvisten. Apropå vad som sägs på morgonkvisten så levererades informationen (fast denna gång till föräldrarna själva) att de som smyger omkring natten före julafton är något så spännande som tomtesnipporna. Ja, vad ska man tro?!
Vi barnvaktade en kväll i slutet av februari och då fick vi veta att Lelles pappa tycker att man ska ha jääääättejättemycket ketchup på tallriken OCH att det är helt okej med mycket glass. Till och med, med godis uppe på, eller åtminstone socker. Absolut!
Vår torsdagssimning, som gick i pausläge över jul och nyår, återupptogs så snart helgerna var över. Vi är nu uppe i 1400 meter och det är en alldeles perfekt start på dagen. En annan fin start är att inta en frukost på Såstaholm. Jag fick det i present när jag fyllde 60 och den smockade vi i oss. Supergott och vackert upplagt. Ingenting saknades, snarare var det lite för mycket av det goda.
Jobbet drog igång, med trötta elever. Först är de trötta för att en hel termin har gått och efter lovet sedan, är det helt slut och kommer tillbaka ännu tröttare. Men varför då? Jo, för under tre veckors tid har de gått i säng kl. 04:30 och sovit till 15:00 så när mitt lärarjag tänker att de ska finsmula en ekvation, bre på lite procent, ringla upp en och annan skala samt tugga i sig några volymenheter… då är det, i deras jetlag-läge, fortfarande natt. ”Meh palla…”
Som deras tveklösa lagkapten jobbar jag matte vare sig de vill eller inte. Med genomgångar, pepp och uthållig geist samtidigt som jag tänker att motståndet nog lägger sig snart. Däremellan har jag pysslat med annat. Exempelvis skrivit gymnasiebilagor till alla dem som både vänt på dygnet, uteblivit från skolan och dragit sig för att jobba under skoltid. Förutom det, ägnade vi specar tre dagar åt att formulera oss i kartläggningar så att samma små elever blir beskrivna för kommunen. Där sitter nämligen en jurist som behöver upplysas om hur läget ser ut i skolan för en del elever. Vi gör detta för att äska medel eftersom vi vill att alla elever ska ha en chans att gå i mål med någon liten känsla av ”jippi.” Ibland godkänner kommunens jurister vår bild och uppfattning av verkligheten och ibland inte. Hur fan deras urval ser ut är en gåta. I alla fall för mig.
En lika stor gåta är den att Peter Pluntky plötsligt står för underhållningen i vårt hem. Han och hans Märklinbibel lotsade sig igenom kartong efter kartong med Märklintåg. Alltsammans funnet i tok-Arnes förråd. Det var lok, vagnar, spår, snurrplattor, lokstall, tillbehör och originalkartonger. Det mesta i mycket fint skick och eftersom Pluntky är expert och inte vi, så fick han ta med sig allt härifrån för att värdera mer exakt.
Han är ju ändå utsedd av handelskammaren som värderingsman av antika leksaker samt grundare av Stockholms Leksaksmuseum. Dessutom leksaksexpert i Antikrundan under 23 år, så vem kan göra det bättre?
Se vidare Pluntkys hemsida
Diverse nyårshändelser:
Tandläkare inklusive promenad och lunch på Djurgården. Två månader med fikastunder exklusive sötsaker. Vin och skumpa exklusive alkohol. Mammografi inklusive svettig smärta. Hårklippning inklusive ljusa slingor.
Mello del-finaler (skriver med bindestreck så ingen ska behöva tänka på delfiner) inklusive ost och kex.
Några bra riktigt bra serier; 79-åriga Tom Alandhs tre delar långa ”Hej och tack för mig” – om hans många uppmärksammade filmer och inslag. Dokumentärer om hemlösa, utstötta, missbrukande, kriminella och missförstådda människors liv. Värd att nämna är också ”Boy swallows Universe.
Och så firade vi årets andra födelsedag när Thompa fyllde 64. Presenten gick i upplevelsernas tecken. En flytande, avslappnande stund i stillhet med öronproppar i en floating tank. Metoden kommer från NASA och har bevisad effekt mot stress eftersom kroppens avslappningsrespons löser ut. Vattnet är 34,8 grader varmt och upplevelsen bjuder på en känsla av lyxig tyngdlöshet, lugn och ro. Saltbadet under ca 50 minuter kan motsvara 6 timmars sömn, eller i vart fall en rejäl nedvarvning. När vi kommer att utsätta oss för detta är inte bestämt – men det kommer och är säkert något att längta efter.
Ännu en upplevelse – särskilt för Thompa – är mat. Vi besökte Bohlins hemmarestaurang i Viggan där kvällen bjöd på vinprovning med spännande smårätter till. Först sydafrikansk skumpa och kex med brieost. Till middagen fick vi två vita viner, först ett tysk vin med en tomatbaserad lax, torsk och räkgryta till. Det andra vinet, som var kaliforniskt, kombinerades med torskrygg på en blomkålspuré, toppad med brynt smör och hasselnötter (bäst i test). Därefter ett sydamerikanskt rött vin ihop med en smakportion kyckling med permesankräm och slutligen ett rött kärvt vin från Frankrike som blev näst intill neutraliserat ihop med en boeuf bourguignon. Himmelskt gott alltihop!
Anita och Robban lämnade Norrort för ett par år sedan och flyttade till Vega. Äntligen åkte vi och hälsade på i deras nya område och lägenhet. Det tog en evighet att komma dit och efter en indonesisk, mysig och värdefull kväll upptäckte vi hur otroligt mycket snabbare det gick att åka hem. ”Dom är för fina de där två”, var orden som slapp ur mig när vi åkte därifrån.
Och så hade vi en efterlyst och efterlängtad paltmiddag = K-A-O-S! Det är skört att göra palt. Bearbetar man ”degen” lite fel eller för mycket/för länge, kan allt gå överstyr och förvandla degen till smet. Behöver det sägas? Där hamnade vi. Möjligen orsakat av att hushållsassistenten mitt i allt slutade snurra och inte gick att starta igen. Ett tag var både smet, mjöl, tejp, slev, polygrip och stekspade inblandade i matlagningen. Känns på sätt och vis ganska redigt norrländskt. Visst? No pictures. Det finns giltiga skäl till att dokumenterande bilder saknas.
Något som är diametralt motsatt palt är den lilla schweizaren; munkens huvud ”Tête de moine.” För något år sedan fick vi en bricka med hyvel av Antoine, vår seglarvän från Paris, men nu som först har vi hittat rätt ost för uppgiften. Ganska så tjusigt måste vi säga. Ganska så exklusivt också. Ganska typiskt Schweiz egentligen. Men inte supergott.
Dags för avrundning och det gör vi på precis samma sätt som bloggen inleddes; med en veckas ledighet. Sportlovet är här och det är inte jättemånga veckor som återstår nu men snart kommer nio stycken nationella prov i tur och ordning. Hur det kommer att gå för de jetlaggade eleverna, de där som plötsligt förväntas leverera ”mitt i natten”, när de första proven läggs för dem. Hoppas de är förberedda på att mumsa i sig.
Här syns sista sucken för julblomman men också vårblommornas första försiktiga kik mot ljuset. Äntligen, äntligen går både morgon- och eftermiddagspromenaden till jobbet i dagsljus. Nästa gång vi syns är det redan MAJ 🙂
