Maj
Den 2 maj var det högtidsdag. En stor men högst inofficiell högtidsdag – mest privat – bara känd av några få och rätt så introvert. Det var sol- ink. bokpremiär på Windrikes altan. Efter en lång och ganska kall vår blev det plötsligt sommarvarmt.
Vi fyllde terrasspoolen och tog första doppet 17 maj – i bara 13 grader. Vi till och med lyxade med ett morgondopp. Därefter blev det ett gäng härliga dagar med sol och poddar. Jag har lyssnat på vargattacker och tinderbedragare, mord på Wisby hotell och politiker som styckmördar (gissa partitillhörighet) samt tagit del av kidnappningar, tortyrmord och förgiftningar. Mycket engagerande.
En plötslig stekhetta överraskade oss med temperaturer runt 25 grader plus. När det gäller seglingen kan jag inte ens minnas när torrdräkterna byttes ut mot våtisar så tidigt på året. Uppvaknandet, eller svettchocken om man så vill, drabbade oss när vi körde Lidingö Runt. Bogseringen från Bosön startade redan vid åtta-tiden och så dags på dagen kändes det givet att klä sig väl. Efter att vi hade bogserat båten mot Lidingös nya tågbro, vält båten för att komma under bron, och senare låg i väntan på starten drabbades vi av stillastående svettpanik. Ingen vind! Redan innan start annonserades kortare bana vilket var bra för om denna insikt inte kommit hade seglare och tävlingsledningen fått hålla igång till midnatt. Det som från början var svag vind, blev dålig vind och slutligen urkass.
Windrikarna korsade mållinjen som första båt, som snabbaste katamaran och som första flerskrov… Det senare var ingen kalasbragd eftersom det bara fanns två flerskrov på banan. Men ändå. Vi kände oss happy över att ta emot 1000 kr och en pokal under prisutdelningen men först slukade vi varsin hamburgare ihop med övriga seglare och pristagare. Alltsammans serverades på ”Brödernas” på Lidingö.
Resterande majträningar bestod av avrostning, startträningar, trim- och halvvindsövningar. En raidträning planerades från klubben, via Tegelön och tillbaka men det var så vindstilla att vår tränare rodde fortare än vi seglade. Banan kortades och genomfördes med bitvisa bogseringar. Utöver träningarna körde vi senare en repris av just den seglingsturen plus ytterligare en skön tur runt Vaxholm och Oxdjupet med mycket halvvind.
En söndag körde vi tre timmar intensiv segling på Stora Värtan, långa ben och lite vila. Det var kul som attan. Och nyttigt. Vi gjorde en busig video i vilken vi utnyttjade kamerans 360-perspektiv till max!
Lite olika grejer gick sönder på båten under våren. Först en reva i trampolinen och sedan en trasig mackapär i storen, plus dragkedjan och fönstret på focken. Det blev flera vändor med operation lagning och tejpning. Och för varje segling – fler och fler små hål i gennakern. Den liknar numera något som utkämpat krig, totalt skottskadad, men funkar fint ändå. Hm, allmänt förfall men hon går bra, Frau Kattresan II.
I matväg har vi överraskats på olika plan. Dels hos kompisar med en supergrillkväll då vi bjöds på dovhjort, lök och champinjoner, halloumi och hasselbackspotatis. Dessa godsaker i kombination med en skön kväll ute – vad kan bli bättre? Ja möjligen en hotellfrukost på Skandic. Möjligen.
Eller en utelunch i det gröna, sköna på Bergianska ihop med världens bästa Manne. För att inte tala om en alldeles vanlig köttbullemiddag ihop med Lelle. Just den senare var inget för honom men vi gillade i alla fall både maten och sällskapet. Vi badade och lekte, och det gillar han, den lille sälen.
Min mormor fick två döttrar, som fick två döttrar som fick … ett stort gäng grabbar, vilket medför att omgrupperingar emellanåt behöver arrangeras. Tjejfika? Självklart! Jag, Ida och Loretta sågs på Viggans tågcafé, och förgyllde en helt vanlig måndag eftermiddag. Grabbarna i stället, de kämpar med sina bilar.
Det första och största att nämna är att Joel äntligen tagit körkort och med den lyckan följde ännu en, nämligen en alldeles ny begagnad bil. Ville däremot som haft körkort i flera år redan, är inne på sin tredje alldeles nya, fast begagnade mammabil. Bilar som till hans stora glädje bara blir sportigare och sportigare – för så jobbar de som inte relationsfikar. De putsar upp andra viktigheter. Och mamman herself firade inte Mors dag. Först väntade hon länge på att punkt 1 skulle hända, och punkt 2, faktiskt också punkt 3, 4 och 5. Plötsligt rasslade det till i SMS-flödet och punkt 6 levererades. DÅ firade hon!
Så har vi kommit till Lelles avdelning. Bad, Pippi Långstrumpfeeling, drakbehov och allt däremellan. En unge som mest bara bjuder på glädje och en positiv livssyn.
Sötast i maj: Levis fröken berättade att han hade bett henne om att bara de två skulle gå och sätta sig på en bänk på gården och ”prata lite”. Det gjorde de och Lelle skötte snacket. Han frågade fröken om hennes mamma och pappa och vad hon ska göra på sommaren och så. 
Fröken är 45+ men han var uppriktigt intresserad om hennes mamma och pappa, och vad de skulle göra. På sommaravslutningen sedan! 
Då kan man ha finskjorta och fluga eller klänning, håruppsättningar och krusiduller… eller så kan man vara en helt vanlig drake. 
Inte av en slump, det var välplanerat sedan ett par dagar tillbaka.
För knappt ett år sedan ströddes pappan till mammas barn ut över en plats på Trälhavet. Det finns inget ont som inte för något gott med sig. Jag tänker vår efter vinter, äppelkaka efter leverstuvning, liv efter död.
Under den korta rensningen som skedde i pappans hus tidigare hittade vi en massa bilder som vi inte ville lämna kvar – och så plötsligt visste vi vem som skulle bli mottagare av dessa fotografier. För… Dödsfallet hade meddelats i kringliga vägar till Östersund där pappans kusin Janne bor. Och han lever i allra högsta grad och roar sig med att forska bland de döda. På Jannes pappas sida finns namnet Lindh, vilket också är vår släkt. Det var vår farmors namn, ett fält som är totalt blankt för oss men Janne kan massor om den sidan av familjen. Vi träffades honom under ett kort möte och fick veta mer. Här är länken till hans osannolikt spännande hemsida med rötter långt tillbaka i tiden och oändliga förgreningar av människor som är både döda och vid liv. Inklusive referenser till stora händelser i världen, för att ge läsaren en chans att koppla sig rätt i tiden. Vi är visst inget annat än små fluglortar tänker jag då. Vem man än är, eller var man än bor, så blir man slutligen bara ett namn på ett streck i ett släktträd.
Med den insikten säger vi tack för i år, härliga maj.
Juni
Första juni, i en kompakt sommarvärme gick starten för Stockholm Marathon. Vårt marathon blev en cykeltur till stan även detta år för att njuta av evenemanget, ett glas öl och en glass. Två och en halv mil senare var vi vid starten utanför Stadion. 23 000 löpare var anmälda och vädret drev ut folk på gatorna. Kanske att detta event blir mer partaj än nationaldagsfirandet samma månad. På vägen ner mot vårt första stopp (= Mälarpaviljongen) stannade vi till och hejade på löparna.
Mälarpaviljongen strax senare, var en enda stor folkmassa av sommarnjutare. Ändå går det alltid att hitta en plats stor nog för en ölstund. När maran passerade på Norr Mälarstrand hade löparna 30 km i dojorna och många såg ännu förvånansvärt pigga ut. Vi cyklade på nytt upp till Stadion för att se dem gå i mål. Efter en god stund på läktaren i skuggan hejade vi åtminstone in de 3000 första i mål. De flesta sprang, några spurtade men en och annan fick snudd på bäras i mål. Rackarns så starkt jobbat.
Vi avslutade dagen med en glasstrut på ”Sthlms glass- och pastahus” på Valhallavägen, och det var inte den första därifrån i år kan sägas. Slutligen avrundade vi dagen med en färdknäpps-öl i Tessinparken.
En helt spontan idé kläcktes vid frukost en söndag: ”vi drar till Sandhamn.” Så, mot Stavsnäs i 180 (nästan) för att hinna med båten… och vi hann! Vädret och sommarvärmen hade vänt oss ryggen just den veckan så det var bara 12-14 grader och blåsigt. En timme senare hade vi tagit oss över fjärdarna. Vi tog en promenad och åt glass, fikade på bageriet och promenerade igen innan vi avslutade stunden i solen på Seglarhotellets altan med varsin öl. Vi fick en fin dag. Trevligt, spontant och väl värt.
Så plötsligt, var det bara två arbetsdagar kvar med elever i korridorerna, därefter väntade avslutning och 4,5 dagars efterarbete utan elever.
Torsdagen den 7 januari 1999 hade mitt nyutexade ’jag’ det första mötet med en alldeles egen klass. Och nu, onsdagen den 5 juni 2024 hade jag min sista lektion. Då, 1999 var 35 år och hade bott de första åren i huset med två barn – Joel i förskolan och Ida på lågstadiet. Semestrarna blev mest små och billiga, som längst till Visby med eller utan tält och kidsen skämdes över bilen vi hade. Efter 4,5 års studier fick jag min första lön och det firade vi med ett besök på Hard Rock Café på Sveavägen. Käkade hamburgare och drack läskeblask så det skvalpade i glasen. Efter en stunds övervägande tog jag mig till och med råd att köpa en alldeles ny bil.
Nu har tjugofem bitvis skrämmande och mycket innehållsmättade, lärorika, stundtals tuffa, stolta, översvallande, sönderstressande, frustrerande fast spännande lärarår passerat. Jag äter helst inte hamburgare alls längre och dricker inte läsk. Det barnet Ville som inte ens var fött då, är 22 år nu. En ny och trygg relation hittade mig och jag fastnade som en fluga på en tejpbit. I år har vi hängt ihop i 17 år. Också sida vid sida i varsin vajer i en lutade katamaranseglings tjänst. Vi har rest massor – snabbt räknat har vi gjort ca 25 seglingsresor i 10 olika länder.
Jag som dittills inte hade den blekaste aning om den slags världen och plötsligt blev det något att ladda livet med. Det är skolans tjänst som har försörjt och försett mig/oss/oss alla med allt det goda under tiden. Exempelvis lyckades jag behålla huset, och rörelsefriheten har ökat bit för bit sedan dess. Min tanke med läraryrket var att följa mina egna barn i vardagen, både i skolarbetet och genom ledigheten. Men nu har jag en ny era att välkomna och engagera mig i, blivit både mormor och skribent. Därför känns det alldeles lagom att ta en paus här.
Som det såg ut då, ser det inte ut nu, och lärarjobbet har förändrats massor. Därför tackar jag för mig i min lärargärning. År av erfarenhet, elevernas hälsostatus och kunnande, skolverkets krav och juridik samt svårigheter och möjligheter har under årens lopp verkligen blivit något helt annat. Jag började med årskurs 1 och slutade med årskurs 9. Har passerat tre läroplaner och lika många betygssystem, gått från analog till digital skola, gått från kommun till kommun, från kommunal till privat skola men det är något som skaver. Vi lägger mer tid på GDPR och kepsars varande eller inte – men har inte en skola för alla och så lär det fortsatt se ut.
Förutom tre högskolekurser, väntar jag nu besked från Romanskrivarlinjen. 
Konkurrensen var ovanligt hård denna termin. 153 personer sökte 26 platser varav 13 går direkt till dem som gick förra terminen. Återstår endast 13 platser att fördela. Jag ligger just nu på reservplats 5. 
Även Textlabbets återkommer med besked. De har fått in ett 70-tal ansökningar till 15 lediga platser och kan i nuläget inte erbjuda mig en plats. Jag har plats nr 7 på reservlistan. 
Så länge har jag deltagit i ett skriv-webinar som kan erbjuda samma tjänster, dvs att jag får jobba med ett eget skrivprojekt. Skillnaden då är att det kostar pengar, så vi får se. Oavsett vad och hur så är det att plugga skrivande som gäller i augusti.
Nationaldag 6 juni, och flaggan hissades i Hobiemasten! Vi kollade att det såg bra ut, tog ett foto och cyklade sedan till Karby gård. I jämförelse med det som hittills varit, kändes luften något svalare nu. Arton grader, växlande molnighet och vind som fick allt det blågula att vinka runt. Många människor samlades. Det bjöds på dans, kör, fika och hamburgare, en clown, ponnys och en hel hage med getter. På plats var också kyrkisarna. De siktade på olika aktiviteter. Dreas på fikat, Lelle på ponnyridning och Ida på att hålla ihop hela dagen – så dags i vecka 33 och Alba är inte nådig. 👻 Lelles bästa vän och föräldrar kom dit också och ett, tu, tre så var vi hemma på deras altan med bad och jordgubbar, bara så där! En fantastiskt fin nationaldag att spara i minnet.
Sommarfestligheter på jobben: Thompa åkte räktrålaren Vindhem en kväll och spelade lite brännboll en annan… Om det inte var så att det regnade så mycket att brännbollen brann inne. Ganska ungdomligt ändå. Jag åt sommarmiddag med jobbisarna i Täby Park samt firade årets framgångar över en lunch med spec.gänget på Melanders. Lite mognare i tempo och stajl.
Syster och jag hade en fin eftermiddag/kväll på SUS = ”Stockholm Under Stjärnorna” på Brunkebergs torg. Där firade vi födelsedag med ett par drinkar och en Ceasarsallad. Det var sol, skön musik, fotboll på storskärm och ovanligt högt till tak. Jag vill minnas att vi pratade lite också.
Seglingsträningen avslutades med fem båtar på banan och samling vid grillen efteråt. Det blev inte bara grillning faktiskt utan skumpa och Aperol minsann! Det var faan inte dåligt. Vilket avslut. 😁
Äntligen kom årets sista arbetsdag, den 19 juni, två dagar innan midsommarafton. Jag tackades av. Mina gulliga spec.kollegor hade köpt en härlig påse med godis, chips, oliver och skumpa. Därutöver önskades jag lycka till av många andra. Av ledningen meddelades rätt och slätt att jag kommer att vara tjänstledig nästa år. Mer ordat än så blev det inte och det kändes ganska ocharmigt, men bye bye Byäng för dessa 13 år. Sista arbetsdagen skruvade vi ihop en mysig AW, även den på Melanders.
Midsommaraftons morgon vaknade vi med Levi på Pippikudden. Hans föräldrar var på egen-tids-middag och Lelle hängde med oss. Vi åt pizza med morbröderna och Loretta, fick glass och badade. Kom i säng sent bara för att köra en repris nästa dag fast i omvänd ordning: glass först och bad sedan. Vi fortsatte partajandet på Ängsan, då med mormor d.ä. och Pelle. För att inte tala om efterfesten på deras balkong. Vilken fin midsommarafton, tack!
Båda båtarna är hemma nu, isärplockade in i minsta detalj, lagade, packade och redo. Vi åkte till och med på lite syjobb i sista stund, men jäklars vilket ekipage. Om 1 396 648 varv på hjulen är vi framme.
Juni blev inte mer för tillfället men det kommer att komma massor av både juni och juli. Plus att en ny minsting kommer att ta plats. Då blir det andra bullar för storebror, i alla fall fullt upp med att passa och hålla för öronen. Ses då! Tjüss!
