Augusti 2024

Som vanligt efter våra europaresor behöver Thompa kasta sig rakt in i jobb medan jag klarar mig bättre undan. Jag brukar i stället ägna dagar åt tvätt, plock och uppackning. Som ovanligt efter våra resor behövde vi denna gång knappt tvätta eftersom det mesta var rent. Tänk tanken: fem och en halv veckors semester och ingen tvätt. Det tackar vi vistelsen i Comosjön för där det fanns tvättmaskin och gott om tid för sånt pyssel första veckan.

Ytterligare ovanligt är att 120 små plastankor placerats runtom i hela huset, något som vi GENAST satte igång att jaga rätt på. Alltså för tydlighets skull ska sägas att de inte levde, så inget jagande i den bemärkelsen men herregud; de var överallt. De första tiotalen gick fort att hitta och sedan ytterligare många fler men de sista tjugo gick trögt. Ännu är fyra kvar som inte hittats fram ur sina vrår. Men ändå; fyra av hundratjugo!

Medan Thompa jobbade ägnade jag dagarna åt solstunder på altanen inc bokläsning och lite poddar, nej där ljög jag. Det var faktiskt ett jädrans jobb med att skriva resebloggar och det blev tre stycken efter den här resan. Alla tre ligger uppladdade i Windrike.se. Mycket läsning!

Inlägget överst här ovan ringar in hela reseperioden från avfärden i Täby… Bilresorna genom Tyskland där vi stannade i Gemünd, plus Frankrike med stopp i Cannes, Italien med två dagar i Venedig och senare Gardasjön. En båttur till Bellagio samt Maloja- och Julierpassen i fantastiskt vackra Schweiz (här i höstskrud) … Och slutligen tillbaka till Täby igen. De andra två inläggen rörde mest bara seglingarna i Medelhavet respektive Comosjön och allt som hör därtill.

Men, det första viktiga att göra var givetvis barnbarnskollen. Både bebis och storebror. De där två är vackra ända inifrån och ut. En har öppna ögon, väldigt öppna. Glada, påhittiga och såååå sugna på glass. Den andra sover jämt. Jämt, jämt, jämt. Och äter. Det finns en fin cykelväg mellan oss och kyrkisarna, och den har jag tagit ett par gånger. Drygt tjugo minuters cykeltur för att titta på bebis som sover. Men sedan, klockan 15 händer det grejer, när glassögonen hämtas på föris.

Vi hann också med ett besök hembygdsgårdscaféet i Vaxholm. Årets enda faktiskt och det körde vi ihop med kyrkisarna. Och så årets musikfest hos Manne. Länge outade hon att det inte skulle bli något i år men som tur var ångrade hon sig. Då var mamma också med, familjens största musikdiggare.

Vi hade fest! Vi som bor eller har bott på Skopan 33. Alla har något att fira alltid eller ofta, bara det att vi inte tänker på det. Själv hade jag sett fram emot den 12 augusti 2024 eftersom det då var 30 år sedan vi flyttade in. Jag, Ida och Joel i det alldeles nya huset utan fullt inredd övervåning, utan beredd tomtmark och med avsaknad av häckrad mot vägen. Men vi hade allting annat, bland annat en diskmaskin som även den fyller 30 faktiskt 😉 Dagen till ära drack vi i skumpaglas medan vi gick igenom allt vi hade att fira. Sedan åt vi pizza. Älskar huset och mina människor.

Efter en sommar som mest bestod av att resa blev det mycket hemmasocialt att ta ikapp. Under månaden hann vi träffa familjerna i olika omgångar samt för min del även Manne, Carina samt nuvarande och gamla byängare. Anita, Babsan, Nina, Jeanette och Pia åt middag i kvällssolen på Pont’s terrass i Hägernäs. Vi klämde in en grillkväll med musik på Sjöboden på Djurö. I stort sett sista chansen innan stängning. Artisten var Mikael Rickfors och det var långt bättre än förväntat. Fin stämning och härlig musik. På tal om härlig musik; DJ:n sedan!! Iron Hinc med soul, funk och disco som specialité – Då fattar man. Vilken sköning.

Min vardag tog också form men utan vanlig skolstart. Den började med ett upprop 19 augusti. Enkelt gjort, bara ett SMS. Första uppgiften sedan var att skriva en presentation om sig själv samt givetvis att läsa andras. Vi är fem stycken i min studiegrupp, plus handledaren. Därefter följde eget arbete 2,5 veckor och den första inlämningen, på 10 sidor, var 28 augusti. Vi får alltid en vecka i tid för genomläsning av allas texter, alltså ca 40 sidor, och denna första gång följdes läsningen upp i ett digitalt möte med opponering… tycka till/trycka till. Det är bara två digitala tillfällen per termin. Textlabbet är kursens namn.

Mitt skrivarbete startade med att lyssna igenom Pepper ännu en gång för att leta upp trådar att dra vidare till nya Waller. Därefter öppnade jag upp skrivprojektet som i stort sett vilat sedan i januari, då i väntan på om jag skulle komma in i skola eller inte. Nu har jag kommit in och kan lägga upp hela skrivdagar. Dagen börjar så fort Thompa stängt ytterdörren efter sig på morgonen och avslutas inte förrän han öppnar den igen. I stort sett så, förutom joggingrundor, någon sällsynt utflykt och lunch. Mycket effektivt. (Startade 13 aug, nådde delmål ett 3 okt.)

Sista chansen att fira min 60-årsdag var i och med trippen till Svartsö som jag fick av familjen Mia, med Mia. Vi fick en alldeles underbar heldag mellan klockan 09 och 21. Båten gick från Vaxholm och där dukade sys upp en frukost med bröd och lyxpålägg, juice och kaffe. Vi lånade varsin cykel vid Alsviks brygga och de var med oss hela dagen igenom. Runt ön går en slinga grusvägar som vi följde, bitvis också snårig skog (vi gillar ju smarta genvägar) och snart kom vi ifatt den första vätskepausen. Läskeblask och nötter vid Stora Insjön.

Färden fortsatte mot nästa stopp, en laxlunch på mysiga ”Sågen”. Vi satt på deras gård i solig sol och lite galen vind, för det var vädret som bjöds på denna dag. Nästa mål var Stora Insjöns andra sida där vi badade när vi var små och gästade ön. Idag var det inte badväder men väder för lite skumpa och snacks, plus kaffe och bakverk är det alltid. Mia hade kånkat med sig både det ena och det andra. Man kan säga att det ändå började lätta lite i packningen så dags. Middagen hoppade vi över men sedan vi missade båten som Mia hade planerat för, satte vi oss ändå i en solstol med en öl på Svartsö Krog. Då kom regnet. En fantastisk härlig välplanerad och fin utflyktsdag var till ända. Tack allra käraste syster. <3

Backar bandet. När vi seglade i Spanien tog vi beslutet att utan brådska försöka sälja vår C2:an, den större båten. Det gick upp för oss att den är lite för tung för oss, det var tydligt där i hårdvind på vattnet och allt baxande i sand. Vi kommer att fortsätta segla Vipern och har dessutom hottat upp den med ett nytt modernare segel. Vi ställde båten på plats på Bosön när vi kom hem och lät F18 vara kvar hemma på trailer så länge.

Antalet så kallade torsdagsseglingar håller på att ta slut och med dem de tillhörande middagsbesöken på Prestogrillen. De har uppåt 40 olika slags rullar, Pippi-rullen inräknad (med sallad, lök, tomat, stekt ägg och prestosallad). Facebook har en tunnbrödsrullegrupp som jag är osams med sedan jag nämnde min Pippi-rulle där. ”DET SKA VARA KORV!” sa de (nästan skrek), med tillägget ”möjligen kött”, och då gick jag ur gruppen. Hur som helst, har de nu röstat fram de fem bästa ställena i Storstockholm. Pssst: jag la till en, gissa vilken.

I årets Archipelago Raid var vi inte med som deltagare men väl vår F18. Den härjade runt i Stockholms skärgård med Joe Bennett, vår Brittiska vän från Wildwind, och hans Irländska kompis Declan från Tyresö. Vi var staff denna gång. Båtmek och -riggare på söndagen, korvgrillare onsdagen därefter, bagagevägare och ivägputtare på torsdagen och sedan var gänget på väg.

16 team startade varav ett återvände ganska snart så 15 team styrde mot Mörtö Bunsö och senare Lökholmen. Nästa dag seglade de till Rödlöga och Lidö. Den kvällen klev plötsligt super-staffen på igen. Vi tog oss till Gräddö där vi blev hämtade och landade en timme innan middagen serverades på Lidö.

Vi inkvarterades ihop med Joe och Declan och om det är någon som vet hur en English-Irish-Swedish snarkning låter så är det jag. Nästa dag gick raiden till Möja och Nässlingen och vi var med på start- och målbåten. Ny middag, ny övernattning.

Då i stuga ihop med samma nationaliteter fast denna gång i varsina rum. Det räddade läget. Sista raid-dagen gick via Stavsnäs och hela altet avslutades som det började: i Saltis. Efter städning av startbåt och prisutdelning bogserade vi båten tillbaka till Bosön, i solnedgång. Vilken helg alltså!

Tro inte att vi bara har roat oss eller förresten… tro gärna det. Men vi har också gjort svartvinbärssaft och äppelmust. Hälften sant, för musten gjorde musteriet. Vi bidrog med ett par kassar äpplen från vårt enda lilla träd = 23 kilo och de utarmade vätskan.

Något mer att orda om? Nä, det får vara bra här.