April 2012

Den 31 mars öppnade Lill-Skansen. Samtidigt sköljde en våg av minusgrader över oss, vi fick till och med stå ut med några dagars snöande. Helvete vad det var synd om oss vårlängtande människor, och stackars alla smågrisar och duniga ankor och kaninbebisar. Kylan och småsnöandet höll i sig några dagar och i Västervik, där vi var på påskafton, låg det 1 dm snö på backen. Den 14 april vaknade vi även här hemma i ett riktigt vinterlandskap och det snöade på hela dagen. Slutligen låg 1 dm blötsnö i en tung sörja över tussilago, pärlhyacinter, skillor och sköra små vitsippor. Inte särskilt fint faktiskt.

Men det finns värre tragedier. Som exempelvis den om världens mest bekväma, eleganta, moderna, osänkbara fartyg som trots det ändå sjönk den 15 april för 100 år sedan. Fartyget som det tog tre år för 15000 man att bygga, som var 50 meter längre än dagens största finlandsfärjan och som tog sju mäns liv redan innan sjösättningen. På två och en halv timme hade komforten förändrats för 2224 människor och 1514 av dem dog när Titanic sjönk ner på 3700 meters djup i Atlanten. Där och då hade man nog hellre varit en kall liten gris på Lill-Skansen. Eller velat simmat runt på 57:e våningen någonstans på Manhattan.

På Titanic var svenskar den enskilt största gruppen bland amerikaner och engelsmän. 123 svenskar gick ombord. En fråga här; Vad var det för reslystna, modiga, äventyrare som hoppade på båten? Agerade de typiskt svenskt tro och vad innebär det egentligen att vara svensk? I SvD har vi kunnat följa ett tema under månaden där svenskhet har skärskådats. Förr i tiden fanns lärdomen som på stadig forskargrund fastslog att svenskarnas rasmässiga överlägsenhet skulle värnas från utomstående hot. Det var en statlig sanning att vi var det mest renrasiga landet och att människor bara flyttat hit en enda gång, nämligen på stenåldern. Denna totalt felaktiga sanning baserade sig från 1800-talets raslära då man på fullt allvar trodde att de vita var bäst. Egentligen menade man nog den vita mannen, alla andra var ju avvikande på något sätt.

Många svenskar har ofta fått höra att det speciella med Sverige är att det är ett så homogent land. Vilket det aldrig har varit, för samer och finnar har alltid funnits i Sverige. I den försvenskningspolitik som funnits ingick inte samerna, de var skämmigt omoderna. De trängdes helt sonika bort och de som hade samiskt påbrå tystade ned det genom att stryka samiska namn från släktträden. Man tror därför att det funnits mångdubbelt fler samer än de 20000 som nämnts. Svenskheten har byggts på lager för lager från bonde-, bruks-, industri- och postmoderna samhället och successivt har föreställningen om svenskheten skapats. Egentligen finns den ju inte utan den har konstruerats och tillräckligt många har skapat en verklighet som formats till sanning. Och här har vi ju haft god hjälp av de inflyttade! Man kan nog se nationaliteten som en administrativ tillhörighet, ett medborgarskap, ett sätt att hålla kvar resurser i ett territorium. För oss svenskar är det alltid lättare att peka ut vad som inte är svenskt men att precisera svenskheten är svårare. Det kan däremot de inflyttade.

Människor som invandrat hit betraktar svenskhet utifrån den verklighet av förtryck och diktatur som de många gånger kommer ifrån. Därför är det inte konstigt att de pratar om svenskar som solidaritetstänkande, ett öppet folk med mycket frihet, pålitliga och ordningssamma, vi följer med vår tid och är framstegsvänliga. De ser också hur jantelagen styr oss och att vi är ett ensamt reserverat folk som pratar med oss själva och som också bestämmer själva. De ser att vi inte tar hand om våra familjer men att vi gärna vill vara vänliga, främst för att vi är konflikträdda. Svenskar har också mycket kontakt med naturen och våra traditioner syns, exempelvis midsommar. Undrar om det också är känt att vi trycker i oss 6 miljoner ägg under en timme på påskafton? Känner att svenskheten är fångad rätt mitt i prick faktiskt. Någon tyckte svenskhet var lika med mångfald, en festlig paradox mot att många svenskar ännu tycks tro att Sverige är och fortsatt ska vara homogent rasrent.

För oss svenskar… verkar hudfärg vara en viktig faktor när vi pratar svenskhet. Man ska vara ljus i hyn och blond. Det förklarar varför vi hellre blickar västerut än mot ex. Nordafrika, trots att det är närmare geografiskt, när vi försöker identifiera oss internationellt. Värderingar pratar vi också om som en måttstock av svenskhet. Andra ska anpassa sig till våra värderingar, klarar de inte det ”ska de ut”. Språket anses viktigt också. Man ska prata rent annars är man obildad eller kanske obildbar? Hur många gånger har man inte hört; ”Ja, inte för att jag är rasist men kan dom inte lära sig språket, skaffa ett jobb, sluta stjäla av våra skattepengar, börjar visa lite mer tacksamhet och klarar av att uppfostra sina ungar (å hur många ska dom ha egentligen?) kan dom flytta tillbaka därifrån de kom…”. Vanliga svenska familjer kan fortfarande resonera som man gjorde för 100 år sedan i det gamla bondesamhället då det krävdes många barn för att få gården att fungera. Äldste pojken ärvde hemmanet, äldsta flickan giftes bort och fick hemgiften med sig. De övriga barnen blev liksom över och behövde söka lyckan någon annanstans, men samtidigt ändå finnas tillgängliga och ställa upp för familjen. De som hoppade på Titanic var nog inga typiska svenskar. De gjorde det många människor i världen fortfarande tvingas till. Fly för att överleva.

Typiskt svenskt är att vara så van vid att välfärden flyter på så att det saknas beredskap när det behövs. Exempel på det är följande FB-inlägg som en tonårstjej skrivit: ”Vill inte klaga på vädret men… Här hemma har en björk ramlat över vår utfart, det går inga bussar, det går inte att cykla och jag tänker inte gå i över en timme i en decimeter snö, så hur ska jag ta mig till stallet..? Dessutom har strömmen gått, så det är kolsvart inne på toaletterna, och det funkar inte att spola, det finns knappt något att äta OCH INGEN TV. FÖR HELVETE SVERIGE.”

En kommentar: De där omoderna samerna skulle överleva i minus 40 utan el.

Dagen efter den besvärliga vårvinterdagen var vi ute på Baggen med den nya Viper F16. Det tog hela fyra timmar att rigga allt. Mast, roder, pek, tåtar, linor, tampar, block och schackel… det tog aldrig slut. Fyra timmar!! Sen fick vi en fin timmes segling då vi provade trapetser, gennaker och fart. Allt var nytt och kändes superklurigt men det kommer att bli ordning. Hjärnan jobbade liv i några av de slumrande grå och vi båda var ”all over the place”!

Men klokast är nog att skaffa ett friare djur… kanske skulle satsa på en hel husdjurssvärm i stället. Tänk en drottning, cirka 50000 sterila arbetande honor och så 2000 hanar. Dessa små husdjur är producenter av ett guld som kan slå ut streptokocker, skydda mot 80 olika sorters bakterier och därmed bota halsfluss, barnsängsfeber och blodförgiftning. Det kan läka sår och bota sjukhussjuka, motverka magsår och förebygga matförgiftning. Djuren är lika stickiga som igelkottar, inte på långa vägar lika söta men de tillverkar söt, nyttig honung. Det finns stinkbin, byxbin, pälsbin, slembin med flera sorter och så finns det de sociala bina som bygger kolonier. Det är bara de som producerar honung. Tryggt och skönt när antibiotikan blivit multiresistent.

Man har nyligen gjort ett av världens mest häpnadsväckande experiment. Det är svårt att förstå varför energi läggs på sådant man redan vet och det kallas för en ”galen idé”. Så här gick det till: Man satte karlar i två olika burar. I den första buren fanns kvinnor som var helt ointresserade av sex och i den andra fanns villiga oskulder. Karlarna plockades ut ur burarna efter en stund och placerades sedan i en egen bur. I den buren fanns två olika sugrör.

I det ena sugröret flödade en dryck spetsad med 15% alkohol och de karlar som hamnat i den första buren drack sig bortom all redlighet och sans. De som blivit sexuellt tillfredsställda, ville knappt smaka på spriten. En liten molekyl i hjärnan fungerar som en strömbrytare och skapar ett belöningssökande beteende hos individen. OJ! Förlåt… skrev jag karlar… näe, hur fel blev det där nu då? Det var ju bananflugor de laborerade med. Inte karlar. Så klart.

 Det som låter bäst i öronen nu.

Funderar gör vi alla. En del så här: Först en 19-åring som tänker: ”Om man glömmer porto på ett kuvert, går brevet tillbaka till avsändaren då? I så fall kan man ju skicka portofritt och skriva mottagarens  adress på avsändarsidan och sin egen adress som mottagare…”, En 10-åring tänker så här: -Åh, jag gillar sån där skånsk musik. -Jaha… Gör du det, vad är det menar du? -Såna där säckpipor.

Så här års är det dags för utvecklingssamtal i skolorna runt om. Förr fick man hem papper där man tillsammans med sitt lille barn fyllde i glada eller i värsta fall ledsna munnar och värderade skoltillvaron genom detta. Sen samtalade man med fröken om dessa munnar och om hur det gick i största allmänhet i skolan. I en del Täbyskolor lägger man numera ut bedömningsmatriser i något som heter ”Unikum”. Det första man behöver göra för att ta del av dessa matriser är att ta sig igenom 5 sidor av instruktioner för att ”hitta in” i systemet. Det behövs en e-legitimation och därefter loggas du in automatiskt i Unikum. Så faan heller. Du måste leta anslutningssladd som kan föra information mellan bankdosa och USB-port. Du behöver ta fram väska, plånbok, bankkort, pinkoder och en hel påse med starkt och hållfast tålamod, helst för två personer. Det krävs installation av program, aktivering av e-legitimation, autensiering och godkännande av certifikat. Det är obegripligt hur vanliga människor utan en datorprogramsfelsökandeteknisktkunnandesuperman, kanske t.o.m utan dator och i värsta fall med läs- och skrivsvårigheter skulle kunna manövrera allt detta? Bara för att få veta hur det går för sin lille pilt i skolan. Väl inne efter timmar av bryderier, visade det sig att pilten var väldigt väldigt duktig på allt, till och med fantastiskt duktig på att prata! Det är ett unikum.

Årets första Hobierace är kört. Egentligen skulle vi ha kört Isflaket förra helgen men rampen blåste sönder i höstas så det gick inte att komma i. Nu rullade vi plums i Baggen på en alldeles nysnickrad, bred och fin ramp. Majblomman kördes på lång krysslänsbana och vi gjorde två urusla PippiThompastarter. Hur dåliga? Ja… till exempel… när alla andra (tre båtar) dragit iväg över startlinjen, låg Windrikan kvar innanför startlinjen och tvingades göra ett slag för att komma över. Var stämningen god? Nej… Men vi tuggade ikapp i båda racen och kom 2:a totalt.

Valborg firade vi med familjen Schöning i deras nya radhus. Skumpa i glasen, lax på grillen och middag utomhus. Vi gick ner till Ängsan och tittade på elden och kvällen var ljum, ljus och ljuvlig. Valborg är den bästa av alla traditioner; midsommar, Lucia, julen eller påsken kan inte konkurrera här.

Nu har vi rapporterat april efter bästa förmåga och minne. Nästa inlägg kommer om en månad som vanligt. Då kommer vi antagligen att kunna skriva in lite fler seglingsresultat, berätta om hur underbart det varit i badtunnan och vem som vann ”mellon”. Överlevnad handlar inte bara om att fly eller att fäkta. Speciellt för kvinnor handlar det om ett tredje alternativ, att komma ihåg att andas. Avslutningsvis alltså: Glöm inte att andas. Glöm inte att skratta. Gör bara en sak i taget. Kom ihåg att det som ska ske – det sker. Må ypperligt! önskar Pippi & Thomas