Maj 2012

Citat: ”Den kaxige droskkusken Maximus Muskixus i Draskenhachsen kuskar med fuxar och fuskar med taxan för snuskiga tricksare och läskiga laxfiskare. Klockan tickar, klackar klickar, flickor plockar krickor, kockar hackar tickor på prickiga brickor och sju sjösjuka sjömän skjuter sjuttiosju skönsjungande sjuksköterskor i en… laxask”.

Ja, typ så där känns det med skrivandet. En explosion av ord som lämnar huvudet och trycks ut på tangentbordet. Det är som en pingpongmatch i skallen och synapserna petar igång nya tankebanor som kräver nya ord. Plötsligt har tusentals bokstäver fyllt skärmen. Coolt att det fungerar! En tanke delas upp i meningar, ord och bokstäver som slutligen formas till ljud tyst inne i huvudet. Dessa ljud kopplas per automatik ihop till en bokstavsbild; Fonem matchas mot rätt grafem. Ögonen hittar rätt symbol på tangentbordet på ett ögonblick och tummen trycker mellanrum på exakt rätt ställe mellan de olika ljuden och bokstäverna. Plötsligt sätts en punkt. Det är ju fantastiskt! Vi hittar också rätt ihopkoppling av bokstäver som behövs när det handlar om ljudstridig stavning men det blir trots allt en del fel med ändelser, semantik och feltryckningar. Därför genomgår texten ett åtskilligt antal avläsningar i sin helhet och till delar, man ändrar och ändrar och hittar nya fel hela tiden. Till slut är månaden publicerad och då dyker ännu flera fel upp. Ingen som korrar men heller ingen som knorrar när man fritidsbloggar till en liten snäv krets. Jag tror ni är 3-4 stycken som läser varje månad och ibland fäller ni en kommentar. Snacka om schyssta lirare! Då tar vi oss väl igenom maj på samma sätt?

Nu är det knappt tre månader kvar tills startskottet av Midnattsloppet går och redan är maxantalet 30 000 anmälningar gjorda. Vi joggar på här hemma i vanlig ordning och numera fylls rundan av fantastiska dofter. Det är hägg, nyklippt gräs, jasmin och annat ljuvligt. Grönt och skönt. I år har jag verkligen hållit koll på vitsipporna. Vanligtvis säger man ”hej & välkomna!” till dem när de visar sig i april men strax senare är de bara borta. Känslan är att de står i blom någon vecka men icke! Jag kan meddela att de kom i mitten av april, de hukade sig under snö i slutet av april och stod stolta kvar även in i majs näst sista vecka. Så många, så fina! Trots sin sköra outfit klarar de av såväl blötsnö som vägdamm och så slår de ihop sig lite gulligt till kvällen när kylan trycker till dem ytterligare. I rabatten här hemma finns inköpta och noga utvalda riddarsporrar, daggkåpor, löjtnantshjärtan och lavendel men jag har också grävt ned en bunt vitsippor. De är de som får klart störst uppmärksamhet och omvårdnad.

Hör du till de cirka 20 procenten som är en HSP? Kan en mindre tillrättavisning på jobbet förstöra hela din dag för att du om och om igen ältar denna oförrätt? Är du lättsårad, känner du dig försiktig i nya situationer, fattar du genomtänkta beslut och ser saker som andra missar? Blir du irriterad över att göra flera saker samtidigt, nervös vid tävlan och mår dåligt av oljud? Reagerar, registrerar och påverkas du av andras sinnesstämningar som avspeglas i deras blickar, kroppshållning eller röstlägen? Har du ständigt känselspröten uppe och tror exempelvis att kollektiva bannor är riktade enbart mot dig? Då är du förmodligen en HSP, dvs ”A Highly Sensitive Person”.

Att vara HSP eller orkidébarn, är motsatsen till att vara utrustad med ”gåsfaktor” där motgångar lätt rinner av. Du känner sig extra tunnhudad helt enkelt. Detta beror på att du har ett synnerligen reaktivt nervsystem som reagerar ovanligt starkt på yttre stimuli och har en lägre tröskel för att ta in olika sinnesintryck. I hjärnan bearbetas intrycken på ett djupare mer förgrenat sätt och mycket psykisk kraft ägnas åt att dela in och kategorisera i flera fack, i många nyanser. En ständig katastrofberedskap och oförmåga att filtrera intryck kan i värsta fall  leda till att du inte får tillräckligt med tid för återhämtning. Risken för stressrelaterad ohälsa i form av ångest, depression eller utagerande beteende ökar. Men likväl som en HSP är känslig för påfrestningar är man också mer mottaglig för positiva livserfarenheter. En HSP är ofta kreativ, empatisk, reflekterade och analytisk och får tack vare sin högkänslighet intensiva konst- och musikupplevelser. Och… Känner stora lyckorus av knoppande träd och av fantastisk musik:

        

I vinter har det varit ett riktigt brygg- och ramppajarväder. På båtklubben hade hela rampen slitits i stycken så en helt ny ramp har byggts och lyfts på plats. Även på Örö fick en del av bryggan sig en puff. Thomas och Simon tog en vårtripp dit för att klippa gräs och laga brygga. Ville och jag var då hemma och det som gäller nu och som verkligen körs varje dag är att tricksparka med kompisarna. Det övas på tailwip och backflip och gud vet allt. ”Nu-sätter-jag-den-nästan-dramat” och ”det-går aldrig-när-du-tittar-scenarion har utspelats under månader nu.

Vi kör varken tailwip eller backflip och förhoppningsvis heller inte nån pitchpole. Även i årets trevligaste segling, var vinden för snäll för att några sådana händelser skulle vara aktuella. Lidingö Runt den andra helgen i maj. Vi körde båten på plats under fredagens eftermiddag men sparade påmastning och dylikt till lördagen. I årets LR var 306 båtar med, runt 50 var flerskrov och 5 av dem var Hobie 16. När startskottet gick hade vi ett första delmål; att komma iväg från nästa startfält som var stora stora båtar med många kvadratmeter segel som bara skulle kvadda vinden för oss. Det andra delmålet var att inte tappa Leff ur sikte och det tredje att inte komma sist. Vi klarade alla delmål och gick i mål som 2:a på tiden 2:50, 4 minuter efter Leff & Karin. Lite bättre förhållanden än förra året då det tog 7 timmar. Plats nummer 2 alltså, det betydde prisutdelning, hamburgermiddag och skumpa på Lidingö!

   

Maj månad gick fort. Vi slarvade bort en del dagar när vi hade två kortveckor; dels härliga Valborg och dels Kristi himmelsfärd. Dessa långhelger var späckade med altanprojekt inklusive badtunna, segling, små utflykter och en hel del lättja. Den sjuttonde maj var en dag i världsklass! Förutom att det var Norges nationaldag och bästa syrrans 50-årsdag, så hade vi det toppen. Mia firade för övrigt sin födelsedag i London så då slapp man henne 😉 På bilden nedan är de på väg till Arlanda och Mia har precis konstaterat att hon är sin sista dag på ”40-nånting”.

Utan att ha Mia hemma den vackra 17:e maj vaknade vi upp efter en skön sovmorgon. Vi tog den vanliga joggingrundan på 7 km. Sen åt vi god utefrukost i nya paviljongen på altanen, särskilt varmt var det inte men jaja… Vi hjälpte Pelle att få sin Campus i sjön och åkte sen vidare till Saltis för att segla Viper. För första gången (vi började visserligen i mitten av mars) var det en riktigt skön segling. Vi tränade på i två timmar med långa längder i dubbeltrapets och jag… vilket jag aldrig trott … fick kläm på att ta mig ut i trapets och samtidigt hålla i gennakergajan, utan att förlora gennakerns form. Tänk att det går att lära gamla hundar sitta! Så stolt! Så ont i musklerna sen.

Några dagar senare gick det inte alls lika bra. Då hade vi det första träningsracet med Viper F16 ihop med F18 på Baggen. Vi klantade till det på alla tänkbara vis. Vid en start var vi den enda av 15 båtar som inte kom över startlinjen, har vi hört den förut? Och vi fick inte riktigt fart på båten på kryssen. På ett kryssben höll vi på att krocka och Thomas skrek ”styrbord” åt en båt som kom just styrbord och därför ska ges företräde. Pinsamt. På en bana tog vi kryssbojen på fel sida och vi lyckades hänga tepåse båda två. Hej och hå och rätt så slut efter 4 timmar på detta vis. Första racet kom vi 7:a, sen 9:a, sen på plats 11, därefter 12 och slutligen 10. Totalplacering 11 av 15 båtar. Men VAD vi lärde oss massor! Exempelvis att man inte andfått ska behöva simma med båten framför sig på väg till rampen när alla andra seglar in, kör bredsidan till och kliver av helt snyggt och kontrollerat. Men man är så olika. Hahaha!

Här är 32 sekunder Viper, systerbåten, dvs den andra av de två båtarna som vi körde hem från Holland i mars.

Vad har hänt mer i maj tro? Vi har haft tre premiärer. Vi har doppat oss i tunnan vilket var helt sagolikt härligt. Det tar cirka 2 timmar att få upp temperaturen till njutningsfulla 37-38 grader men sen sitter man där utan teknik och telefoner. Vi har också premiärgrillat på hemmaplan. Nu är vi äntligen mitt i tiden för allas grillos på helgerna och var & varannan lägger ut ”i kväll blir det grillat” på Facebook. Det har blivit som en folkrörelse. Till och med Joel diskuterar exempelvis hur man bäst tillreder sparris… steka eller grilla? Ytterligare en premiär var mjukglassen i Vaxholm, det var den första men inte den sista. Festligt nog svävade Briggen Tre Kronor in till kaj, denna båt som var precis överallt där vi var förra sommaren. Först Visby, sen Helsingborg och slutligen Marstrand.

Nu kommer en illustration av en hundpromenad. I ena änden av kopplet finns en terrier, i andra en mormor. Bredvid går jag med en svart bajspåse. Låser dörren, siktar framåt, sen tvärnit. ”Ja… så ska det va´… en liten korvbit innan vi går” säger mormor. Så kommer vi iväg och plötsligt sätter sig hunden och tittar utsvultet på korvmataren. ”Ja… en liten korvbit till vovven, vi mötte ju en hund”. Jaså, gjorde vi? Aha, där borta bakom kröken 300 meter bort fanns det visst en hund. Okej, vi knallar på och hunden bajsar. ”Ja… nu blir det en liten korvbit faktiskt, så ska det va´.” Genom skogen och förbi hästarna, full fart vidare och genom nästa skog. Så plötsligt tvärstopp igen. ”Ja… här har vi stannat sen du var liten när du kunde hoppa över de där betonggrisarna men nu är det ett hål i som man kan fastna i så nu hoppar vi inte men korv ska det va´”. Så pinnar vi på en bit till och hunden rullar sig på gräset. Nu händer det något: ”Nej, sånt där småfjams får man inte korv för, kom nu så går vi” (??) Vi kommer tillbaka på hemmaplan och sista lilla biten korv landar i hundens mun efter en bedjande blick. ”Ja, så ska det va´… en liten avslutande bit och sen är det slut”. Där kom alltså svaret på varför det ansågs så fjamsigt att rulla sig att det blev korvstopp… Korvbitarna hade helt enkelt inte räckt varvet runt annars! Precis så generös är våran fina mormor med alla barnbarn oavsett om de har päls eller inte, men det är bara de med päls som får korvbitar i snabbt tempo. Tack och lov.

Ida har gjort ett gott försök i att byta upp sig till en lägenhet med balkong. Hon ringde en dag och beklagade sig över värmen i lägenheten sex trappor upp därifrån hon också har en vidunderlig överblick över allas balkongmys. ”Alla ser ut att ha det så mysigt på sina balkonger”. Jamen, då får vi väl leta efter en etta med balkong. Och på första våningen ett par portar bort fanns den, så därmed blev det snabba puckar med mäklar- och bankkontakt, minst fjörton samtal per dag. Att avvakta är inte Idas starka sida och jag lovar, är verkligen säker på, att mäklaren till slut bad de andra budgivarna och försäljarna att göra affär snabbt för att få komma ur hela kontaktnätet. Med helt underbar precision lyckades alla inblandade inklusive banken samla ihop sig för kontraktsskrivning precis på fredagen som är min lediga dag och dagen innan vi skulle resa bort en vecka. Nu har Ida snart sin balkong och vi vet var vi kan ställa den överblivna balkonggrillen. Och det är fler som hoppar högt! Malin har visst hopplat häst om man ska tro Facebook. Hon och pållan klarade en (1) meter och kom tvåa. Verkar vara en familjegrej det där med placeringarna 🙂 Malin är för övrigt på väg till USA för att plugga i höst. Verkar spännande!

När familjen Mia och Gösta väl var hemma igen bjöds vi på bubbel och tilltugg på altanen och därefter en somrig grillmiddag med goda sallader. Vi satt kvar ute hela kvällen och fortfarande klockan var 23 var det 17 grader varmt ute. Det enda lilla som störde friden var myggorna. Så små, fjäderlätta och tysta… ställer till så mycket oreda.

Nu tar vi sikte på Vasiliki och kortar av maj månad därför. Enligt rapporterna där nerifrån ska det vara 34 grader varmt så vi har underbara seglingsdagar framför oss. Redan nu har vi här hemma kunnat äta middag ute och ha ytterdörren öppen till en bra bit in på kvällen, men… nu byter vi torrdräkt mot våtdräkt under en vecka. Det ska bli så gött. Tack & hej!