Wildwind i Vassiliki 2012

Natten till den 3 juni klockan 00:15 landade vi på Arlanda. Det var 5 grader i luften, regn och storm… vi skulle kunna säga höst faktiskt. Tror det var exakt samma väder senaste julaftonen, så vilken kontrast. För det vi kom ifrån var 25 grader i luften, knallblå himmel, turkosfärgat Medelhav, fartfylld segling, himmelsk lyx och en massa happening. Joniska havets juvel Vassiliki.

Om du och din reskamrat tillsammans sätter in knappt 6300 kronor på Airtours postgirokonto och i samband med det betalar Seafari 8600 så har ni en fullfjädrad aktivitetssemester en hel vecka. Ni bor på ett hotell 50 meter från stranden, på ett av tre hotell som ägs och drivs av grekiska familjer. Som gäst går man emellan och tillgår alla tre hotellen och dess barer/restauranger. Det är familjerna Kavadias, Melas och hotell Sunwave som föder och göder er under tiden i Vassiliki såvida ni inte föredrar att promenera en kvart bort till hamnen för att få sig ett meal på en av alla restauranger där.

Allt ni äter och dricker på området skrivs upp på rummet och sen går ni runt sista dagen och löser ut er, that´s the only sad part of the vacation. När vi gick igenom våra skulder på de olika hotellen fick vi ihop en nota på totalt 400 Euro, inklusive transfer t.o.r Preveza Airport. Med oss i fickan från Sverige hade vi också 200 Euro för den händelse att någon man handlar av inte tar kreditkort och den risken är rätt överhängande kan man säga 😉  ….Och varför skriver vi nu så uttömmande om dessa summor tro? Jo! Det hela handlar om att beskriva en veckas fullfjädrad semester inklusive 100% service, lyx och myspys som inte kostar mer än 10.000 kronor per gubbe. Se här:

Förra året var vi 16 som åkte, i år var vi 19 denna så kallade Wildwinds svenskvecka. Just denna vecka samlar Pia L´Obry (Mrs Seafari) ihop oss alla. Det betyder inte att man behöver sitta ihop när man väl är på plats, var och en lägger upp sin dag men eftersom vi alla seglar blir det gemensamt fokus på det. I år var det några av oss som vid sidan av seglingen tog massage, några som körde sup (paddleboard) och ett par som hyrde en bil. Annars har ingen vare sig kört yoga, scuba diving, pilates, kajakturer eller cykling så vitt vi vet. Men möjligheterna finns!

Det enda på minuskontot är att dagarna går lite för fort. Från det att man anländer till Vassiliki 22.30 efter en dryg timmes transfer från flygplasten, tills man en vecka senare med ångestdämpande tag kör de sista slagen i bukten. Dagarna innehåller mycket: Fantastisk frukost med olika bröd, pålägg, frukt med grekisk yoghurt, kaffe i morgonsolen blir starten på dagen. 10.30 har instruktörerna alltid någon sorts briefing kring dagens upplägg. Första dagen handlar det mest om att välkomna oss, visa båtflottan samt att hålla i en safety briefing med regler och annat bra att tänka på. Därefter delas resenärerna upp i grupper utifrån termerna nybörjare och mer seglingsvana. Det finns grupper för alla.

De andra dagarnas briefing består av exempelvis raceinstruktioner, träningsrace, trapetsinstruktion, bantävling, sail away. Förutom dessa gruppträningar har man också när man vill alldeles privata genomgångar och instruktioner, allt utifrån egna smaker och behov. Såååå… efter briefing 10.30 följde snabb morgontoalett, därefter på med badkläder + våtdräkt, knäskydd, våtskor, sele, flytväst, solskyddskräm och solglasögon. Upp med sitt sailing card på rätt krok ovanför det skot man lånar för att sen efter seglingen ta ned kortet. Om det hängde kvar vid dagens slut, vilket det gjorde i de flesta fall, ansågs man ”lost at sea”.

Efter ett par timmars segling i sköna lätta vindar som bjudit på upp till 14 knops fart, hände det ibland att vinden bara la av i väntan på kraftigare vindar. Då tog man sig tillbaka till stranden, krokade i båten i förtöjningen och klädde av sig allt saltstänkt för att skölja det i sötvattenstunnan. Därefter masade man sig upp endera till Melas lunchsallad och öl med utsikt över havet eller till Kavadias dito vid poolen. Det enda som avhandlades vid dessa lunchpass var hur seglingen varit, skulle kunna varit, kommer att bli samt iakttagna bra gippar och slag.

Efter första dagens segling var vi på Welcome meal på Kavadias ihop med de tyskar, holländare och engelsmän som också var där. Strax efter dog vi på kuddarna i rum K4. De två första morgnarna var det lite ostadigt mulet väder, till och med några droppar regn, och vindarna dessa dagar kunde variera mellan starka byar och plötslig vind zero. Stadigt hårda vindar mötte oss under måndagen då det blåste 20-25 m/s. Det var en något för spännande upplevelse faktiskt. Under veckan som gick blev det mer och mer stabilt väder med sol från morgon till tidig kväll och lokalt typiska förmiddags- resp. eftermiddagsvindar, de senare så kallade cross shore. När det blåser cross shore är det full satsning med Hobie 16 båtarna för att nå toppfarter. Många pitchpole blir det, alltså när båten står på näsan och besättningen i trapets slungas fram vid sidan av skrovet ned i vattnet. Och det händer fort! Efter två dagar stod det 8-5 i Team Swedens pågående pitchpolematch. Team Windrike lyckades också lägga båten på sidan en gång då vi skulle runda ett lämärke. Det är bra träning att resa båten och sen köra vidare.

Ett par förmiddagar testade vi Hobie Tiger, en F18 som fungerar ungefär som Vipern där hemma men är lite större. Ena förmiddagen körde vi kryss-, länsbana varv på varv och jag slet med att sätta gennaker, ta ner gennaker… sticksvärd upp, sticksvärd ner… sätta, riva, sätta, riva. Helt slut. Svettig. En annan förmiddag på Tigern var jag rorsman i två timmar och tränade på att slå och gippa, styra, hålla kurs och ”hålla henne på en toffla” (världens töntigaste uttryck). Jag och min fantastiskt ambitiösa gast var uppe i drygt 14 knop. Mallig?? Äsch bara lite.

     

Ett par kvällar gick vi till hamnen och besökte restaurangerna där. Ena kvällen var vi allihop på ”Penguins” och en annan kväll åt vi alldeles själva på restaurang ”Dolphin”. Denna kväll sammanstrålade ändå större delen av styrkan senare på kanontrevliga baren ”155” och drack roliga drinkar.

Raceträning! Ben samlade ihop oss och gav instruktioner om styrbords- respektive babordsfördel, att vara på rätt ställe vid starten, om att hålla kursen mot märkena och om alla ”big no no”, som exempelvis grosshandlarstart och att vi skulle låta bli att krocka med varandra. Det var bara vi svenskar som satsade på träningen. Vi gjorde massvis med starter före lunch och körde sen 10-12 race i hårdare vind på eftermiddagen. Vi vann ungefär hälften av starterna och på denna bild ligger vi först i starten, till och med före Rory som enligt Ben är den duktigaste på Hobie 16 🙂 Rory hojtade bakvända komplimanger efter oss: ”You´re such annoying guys” och ”You’re a pain in the ass”.

 

Samma kväll hade det blivit dags för veckans Barbequeafton på Kavadias. Man köper sig en kyckling – fläsk eller vegetarisk grillbiljett och till det får man olika sorters matiga sallader, bakad potatis och musik. Jättetrevligt ordnat och det var instruktörerna som stod för hela upplägget.

Ett par dagar senare var det race ”på riktigt” och då var alla nationaliteter med. På banan fanns två Tigrar, fem 16-båtar varav två körde singlehanded, en RS 400 och 800 + en himla massa Lasrar. Det var fullt i bukten. Det sista racet som var efter lunch var 9 distans och i hård vind, tillräckligt hård för att blåsas av efter ett race. Under dagen vann vi tre av fyra race bland Hobisarna, dvs kom som trea efter Tigrarna och det racet vi kom tvåa i togs av Stephan som körde singlehanded och därför var en gast lättare. Uppgiften vi fått av Ben inför racen var: ”Hey guys, dont let me down now”, vilket vi ju inte gjorde! Så, vi var nöjda och Ben var nöjd! Vi blev fotograferade under racen av Jay som både satt i en RIB och tog kort och även hade modet att ligga precis vid vattenytan och plåta mitt i banan. Så coola bilder det blev! Efter dagens övningar var det extra gött med after sail vid Melas pool.

På wildwind kan man ta sig en sötvattensdusch i telefonkiosken innan man riggar sig för kvällen. Mot slutet av veckan var det dags för prisutdelning som hölls på Melas där instruktörerna återigen höll i trådarna. Denna happening kallades ”Cocktail and Curry” och var just så. Cocktails före maten, under maten, efter maten och som första pris. 

När vi ätit mamma Melas fantastiska currykycklinggryta med stora majsflarn till, var det dags för prisutdelning i alla klasser samt 1-5:e pris i de fyra tävlingarna. Vi totalplacerade oss i fyra race 3-4-3-2 och vann därmed 3:e pris. Vi fick 1:a pris i Hobie 16-klassen vilket var en söt ananasromdrink men det som var roligast var att ta emot dem av Ben ihop med orden ”Excellent topsailing by Thomas and Pipper”. Team Sweden, dvs Slåtteby + Rolf vann första pris och Familjen L´Obry vann sista racet. Sverige rockar fett!!

Den lilla byn Emusa har en fridfull Taverna ett stenkast från stranden. På stranden där ett knippe strandstolar är utplacerade ligger allsköns blandning av turister i solen och myser. Ungefär samtidigt som de slänger ut sina badlakan på strandstolarna och lägger fläsket tillrätta, startar ett gäng katamaraner sin färd från stranden i Vassiliki mot stranden i Emusa. I år var det fem båtar. Ett par timmar senare brakar dessa katamaraner upp på den lugna fridfulla lilla stranden så att turisterna börjar sträcka på halsarna, rynka på näsan, dra åt sig öronen och skaka på huvudet. Tänk Stockholms skärgård på midsommar när de där sista sena båtarna ber att få dra tampar över redan uppdukade silltallrikar och kräver att få bli ursäktade för det. Ungefär sån fin stämning hänger i luften då.

Nåväl, vi drog ihop borden på Tavernan så att vi alla inklusive de tre instruktörerna skulle få plats. Seglingen dit var helt underbart avkopplande men redan när vi satt oss tillrätta började det blåsa upp så direkt efter vi ätit klart riggade vi oss iväg med målet att segla rakt västerut mot fyren på Lefkas sydspets. Det var vågor, blåst och exakt samma väder som förra året då Thomas i gunget fick bommen ’krasch’ rakt över ögonbrynet så att det sprack. En riktig ”Kattresa” kan man kalla det. Vi var denna dag i två hav, dels Medelhavet men också Adratiska havet och på tillbakavägen till Wildwind hade vi en snygg cross shore. En spännande utflykt på totalt 35 distans.

Så var det bara sista dagen kvar. Sista lunchen var av enkel sort för de sista cashen. Hittills hade allt varit top ten och vad hände? Jo som en liten extra föreställning mitt i eftertexten fylldes bukten plötsligt av delfiner. De hoppade i kapp med båtarna och spred sån glädje bland seglarna. De tidigare så målmedvetna seglingsmanövrarna blev plötsligt mer okontrollerade och aktiviteterna lugnade ned sig. Denna dag satte vi också fartrekordet 21,1 knop och det fick sätta punkt för veckans 23 timmars segling.

När vinden ökade, minskade antalet båtar medan vindsurfarna kom ut mer. Snart dök även kitesurfarna upp och visade hur ett höjdhopp kan se ut. Spännande flygturer.

Med dessa ord och bilder vill vi säga; Börja redan nu och spara cirka 30 kronor om dagen, så har du en toppenvecka med skittrevliga människor i Grekland – Lefkada – Lefkas – Vassiliki vecka 22 nästa år. Det är inte på grund av bristande fantasi som en del åker år efter år. Som små tröstade vi oss med tanken på att det kommer en födelsedag också, när vi känt bedrövelsen över att julaftonen var slut. På samma sätt känns det vid veckans slut på Wildwind; ”åh, ett helt år till nästa gång” …men utan födelsedag där emellan.