Juni 2012

I skrivandets stund är det fredag kväll. Man kan, om andan faller på och viljan verkligen överanstränger sig, titta på fotbollsmatchen mellan Sverige och England. Jag vet inte… fotboll i sig är inte särskilt intressant, det är en och annan tröjas innehåll som kan vara värd att beskåda, en observation som för övrigt gör fotboll trevligare än hockey. I hockey är det mest bara näsorna som syns. En spansk tröja till exempel kan vara sevärd, eller en fransk eller ännu hellre en italiensk, men en engelsk… njae, jag vet inte. De som är riktigt bitna av fotboll blir ju ändå så sura när Zlaaaataaaan inte ’sätter den’ eller när Källström fumlar, Mellberg snubblar och Lustig är olustig. Ojojoj, man säger att kärringar gnäller, tjatar och aldrig blir nöjda men som det lät lite varstans från diverse karlar efter första matchen. Ingen pardon!

Dock och som tur är, finns de som är totalt sålda på evenemanget, annars skulle det bli synd om arrangörerna. De som är trogna EM-supportrar är så hängivna att arrangörerna får jättejättemycket jobb. Dessa supportrar åker gärna 150 mil i bil för att se fotboll under två veckor i Kiev. Målet för resan är ”Camp Sweden” en temporärt uppslagen campingplats på ön Trukhaniv vid floden Dnepr där tält, husvagnar, husbilar och cirka 5000 personer trängs. Där finns en scen och en 40 kvm stor bildskärm, artister och även idrottsstjärnor besöker campet. Det finns sjukvårdsteam, ett hundratal bajamajor, en polisstation och runt 30 duschar. Alltså 1 dusch per 160 boende. Ehhh? Och ändå finns ingen lockelse, känner helt enkelt inte suget att vilja åka dit. Men Simon gjorde det! Han och tre kompisar åkte till Camp Sweden och de kom till och med i tidningen, se här:

Vartefter dagarna går, kan man föreställa sig hur detta camp, knappt ens iordningställt inför EM, sakta förvandlas till en sopstation. Alltså, man behöver bara ta en sväng över Rålamshovsparken framåt kvällen för att få rätt känsla här. På tal om sopor, stinkande sommarplågor för oss men betydelsefull livnäring för andra; I tidningen förra veckan kunde man läsa att jättesoptippen i Rio som under 34 år sysselsatt tusentals människor nu ska stängas, en katastrof för dem som då blir utan jobb. Vi kunde också läsa att Sverige behöver importera omkring 1,6 ton sopor eftersom vi har för lite sopor till våra avfallsförbrännings-anläggningar.

Vi ber att få uppmärksamma ett samband mellan Kiev och Rio här och plötsligt har vi en lösning. Svenskarna tar med sig sina sopor hem igen (obs; inga konserver för de ger rekordhöga halter av hormonstörande ämnet Bisfenol) och nästa EM kan gå i Brasilien. Där är fotboll redan så stort med lag som Vasco da Gama, Cruzeiro Esporte Clube och Fluminense FC. Då kan alla de som blivit arbetslösa på soptippen i Rio skapa ett Camp Sweden på den redan befintliga soptippen och så skulle alla entusiaster få se på riktig fotboll. Inget gnäll i fikarummen längre och vips skulle vi ha skitsnygga matchtröjor med! För att höja komforten för camparna och sysselsättningen i regionen, kan brassarna göra som i årets Hultsfred. Hultfredscampingen som tidigare kallats ”Träsket” har från och med i år fått ett lyft med s.k. Podpads, ett miljövänligt boendealternativ med solfångare. En sorts mobil igloo där en natt kostar som ett dubbelrum på ett enkelt hotell. Hela detta boendetänk kan få vilken campare som helst att känna sig yr av förväntan. Olympiska kommittén behöver organisationstips inför Rio 2016 och det här är bara början, ett OS skapar redan nu cirka 100.000 jobb men fler behöver jobb. Det vet vi.

Nåväl. Nu är det som sagt fredag och kanske kanske kollar jag in Englands tröjor. Kanske kanske går det att hitta en som är tillräckligt fin för att hålla intresset uppe för pågående match. Än så länge har de inte fått fart på bollen. Jag tillsammans med en kopp kaffe och en påse från Karamellkungen, skriver Windrike medan Thompa dricker öl med grabbarna på Belgobaren och Ville är på 11-årsmiddag hos Marcus. En parentes här är att på killmiddagen bjuds det på kalv- och oxfilé. Så numera kan man säga: ”Bye bye korv-med-brödkalas och bye bye fantastiska-finess- korvspett.” Hello and welcome dyrkött-&-bea-kalas.

…Så här sitter jag mol allena på min pinne och konstaterar när dammet lagt sig att det bara är en enda arbetsdag kvar. Sedan sjunker vi in i sommarkoman och tar 62, 55 eller 28 dagar ledigt beroende på vem av oss det handlar om. Det finns en korrelation mellan ålder och antal lediga dagar här. Riktningen och styrkan i sambandet är helt befängd. Ju yngre desto längre ledighet. Det brukar vara tvärtom. Plötsligt vaknar Mellberg upp, fotar in två mål inom loppet av 10 minuter och någon zom annarz är målgörare zer lite zur ut. Tyvärr räckte inte detta mål till och efter två matcher, kan vi säga: ”Bye bye Euro 2012” för Sveriges del. Markoolios åsikt om EM kanske fler instämmer i; ”Ehhh… ja, Ukrainamatchen var som en påse hundbajs”.

Match tre mot Frankrike sändes fyra dagar senare på svt1 samtidigt som ”Panik i byn” och ”Mot resans slut” sändes på svt2. Men det blev inte panik utan en riktig succématch med en Zlatan som fullkomligt låg i luften, i nån spännande vriden position samtidigt som han ’satte den’! Å han var inte det minzta zur då.

De sista dagarnas syssla på jobbet var att skriva hur läsåret varit. Det gör man genom att skriva läsårsreflektioner kring sina olika arbetsroller. Jag har haft tre roller: Dels att arbeta kring och med elever i behov av särskilt stöd, dels det gemensamma övergripande arbetet i spec.gruppen och så även engagemanget i likabehandlingsteamet. För tidpunkten gäller det att vässa minnet och skärpa sinnet. Det är bevisat att stress stryper våra sinnen, därför får man lita på att minnet inte sviktar när man ska lägga rätta känslotonen i reflektionerna. Utvärderingar handlar om att ringa in vad som behöver förändras, att hitta förbättringsområden, men jag tror också att det har lite av en kontrollerande funktion; ”har du varit lönsam lille vän?”. Det finns ett knep här! På ett arbete där man ofta känner sig jagad och otillräcklig är det viktigaste inte att oja sig över det man inte hinner utan att formulera allt man gör. Då syns det tydligt och klart vad som uträttats, alla kan pusta ut och själv kan man känna sig duktig. Det som inte hunnits med har vi gemensamt ansvar för, har främst chefen ansvar för, det behöver inte tapetsera mina reflektioner. Tror det totalt blev ett tiotal sidor med ris & ros. När allt satts på pränt…  shit så duktig man känner sig. På med spec.brillorna inför firandet med jordgubbsbubbel på jobbet och senare intogs en 3-rätters meny på Skänkstugan i Kyrkbyn. Vi hade otroligt trevligt med måååånga skratt.

Få se nu. Vad finns skäl att illustrera denna månad? Jo en given bild att bjuda på är den om en närbesläktad 23-årings bråda dagar. Vi kan kalla henne Ida. Även denna gång kan vi röra oss utefter ett band, fast inte ett koppel utan snarare en tråd. En tanketråd. I ena änden av den tråden finns en etta på 29,5 kvm och i den andra finns en etta på 29,5 kvm, plus balkong. Just detta lilla tillägg är det som satte fart på stora delar av nejden. Tanketråden förtrollades sakta till en spännande actiontråd med inslag av mer eller mindre desperation. Ofta mer.

    

Det som hände var följande: sol – värme – önskan – annons – mäklare – bankman 1 – mäklare – bank – budgivning – mäklare – bank – mäklare – budgivning – mäklare – Grrrr – HSB – utbrott – bank – mäklare – prisbud – mäklare – nervtabletter – mäklare – hopp & förtvivlan – flyttkartonger – bank – överlåtelseavtal – lånehandlingar – kökshandtag.

Sen pressades pulsen upp pulsen ytterligare och allt upphöjdes i kubik med nya inslag som – Blocket – förvaltning – tapeter – bankman 2 – brygglån – nedpackning – plock & panik – vindsförrådsnycklar – spackel – soffköp – mäklare 2 – släpkärra – pirra – mäklare 1 – slipmaskin – HSB – reparationstapet – säljare – köpekontrakt – inre fond – suckar – säljkontrakt – flyttstädning – tårar – slutligt kontrakt – källarförråd – tapetsera – borra. Under en och en halv dag ringde Ida 21 gånger och majoriteten av samtalen startade med: -”Men hallå, jag fattar inte…” eller: -”Men kolla, vad menar dom med…” Vid sidan av dessa 21 samtal har det gått lika många samtal i alla väderstreck lokalt i Täby. Till Thompa, mormor, Pelle, Nordea, HSB, Mäklarringen… Under själva flytten var vi 7 stycken som hjälptes åt och som ytterligare sällskap hade vi ett jämnt flöde av regn exakt hela tiden. Natten mellan söndag och måndag 18/6 sov Ida för första gången i sin etta med balkong, i den lägenhet hon nu ska bo länge länge länge.

Fler avslutningar. Som nämnts hade speclaget en utekväll eftersom vi fått 500 kronor var att fira ”årets framgångar” med. Hela Byäng hade också en avslutningsmiddag i skolans matsal dit det beställts supergod cateringbuffé med både rött och vitt vin till. Även vi gamla speckompisarna från Skärgårdsstadsskolan firade av teminen. Vi har fortsatt att träffas ungefär var tredje månad på Tegel hela detta år även om vi inte längre jobbar ihop. Så gött!

Så hade Ville sin avslutning och för en gångs skull hade vi olika avslutningsdagar så jag kunde följa. Ville & jag bakade en tårta som vi balanserade ner som en av de fem tårtor alla klassisarna åt när avslutningen var klar. Först var det avslutning i idrottssalen och sen i klassrummet. Nu har vi bara ett enda år kvar på Myrängen och alldeles nyligen vet jag att Ville sneglade  mot dagisbyggnaden när vi passerade och med tårar i rösten sa: ”Jag vill vara där inne”. Alldeles nyligen… ja, alltså för 5 år sedan. När det sista Myrängsåret passerat har jag haft barn i skolan i 18 år, sedan läsåret 95/96. Ida var första sexårskullen på skolan sedan kommunen just detta år beslutat att 6-åringar inte längre skulle tillhöra förskolan. Men det är en helt annan historia. Bästasyrran Mia hade i vanlig ordning bakat avslutningstårtor och fixat på hemmaplan för att ta emot våra små studenter av olika storlekar. Så fint. Efter en sån här dag med tårtor från morgon till kväll känns det vid sidan av högtidligt sorgligt också ganska sörjigt. De stackars kalorierna får det liksom lite trångt.

Den 6:e juni var det Nationaldag. Visserligen av det lite kyligare slaget under grå himmel och med hot om regn. Vi var på Karby Gård där det var kaffeförsäljning, spelmän, folkdans, tre olika körer ihopsatta i en enda stor samt en blåsorkester. Medelåldern låg på 65+ men Ville var med och sänkte den något. Det var fin stämning och regnet uteblev.

Ett företag som i sin småskalighet är lönsam, inte bara för de som har drivit igång businessen utan också för var och en som står där, är loppisen på Galoppen. Systrarna körde en vårstädning och detta var vår tredje loppis tillsammans. Så trevligt, så roligt, så galet, så mycket ”leka affär” och så många dråpliga små händelser. Även denna gång fick vi ihop tillräckligt för att få platsen betald plus lite till. Fantastiskt! Vi kör nog en höststädning också så får vi ha skoj igen om ett tag. Vi har nu lovat varandra att aldrig mer köpa något som man inte kan äta upp. Aldrig mer köpa sånt som bara ligger. Det man köper ska användas. Syrrorna bröt löften redan dagen efter.

Kom seglingen av sig efter Wildwind? Näe, knappast… jo lite, men hur har vädret egentligen varit? 11 grader och regn, 21 grader och vindstilla eller 15 grader och kuling kanske? Vi kom ut och luftade Vipern i alla fall en dag och träffade då farbror Åke ute på Baggen. Han kom från Mjölkudden med Hobien och vi från Saltis. Vi fick möjlighet att mäta farten mellan de olika 16-båtarna och konstaterade att Vipern behövde slå ned på takten på kryssen för att vi skulle kunna hålla ihop. Däremot på undanvinden, om vi inte satte gennakern, var vi ungefär lika snabba. Efter tre timmar var vi skitkalla. Igen, man vänjer sig visst aldrig.

Kattfan, Markattan, Katharsis, Kissekatt, Kattegatt, Katarina, Katastrof… många namn kunde vara aktuell på vår skuta men nu är Kattresan det båtnamn vi har under processande. I Arosenius saga från 1909 träffar en flicka en katt som erbjuder skjuts på sin rygg. Tillsammans ger de sig ut på underliga äventyr. De får träffa både djur och människor och de kör på ”uti galopp” tills katten spricker. Fast då sys den ihop av nål och tråd i stället för att lappas med gelcoat. Katter kan bjussa på upplevelser de och även vanliga katter kan ha flera skrov, som på bilden nedan; ett vitt & ett svart.

Nu kommer några nyheter i korthet och månadens tidningsrubriker visar på spännande variationer: Fåglarnas intåg blev jättesländornas fall och polis jagar äggtjuvar. Skåne vill erbjuda fria fertilitetstester, dock är abort i farozonen i Turkiet. Inget skadestånd för amputerad arm men 11.000 i skadestånd för vält gravsten och svordomar i Vitryssland ger dagar i fängelse. Valar siktade vid Bohuslän och Coop skippar tigerräkorna. För tidig födsel kan ge psykisk sjukdom och passiv rökning kan ge barn kissproblem. Flera ben ett måste för dagens bonde och fler kameler syns på svenska gårdar. Fastställt är att träna mindre gör dig bättre men dåligt flås ökar risk för ångest. 16 år gammalt ruttnande kött  såldes i Sverige och storstadsbarn löper ökad allergirisk. Dinosaurierna var inte så stora men det finns fyra gånger mer plankton under Arktis is än i öppet vatten och olika tumstockar är förklaring till skevt Vasa.

Den svenska enkronan har hux flux fått en ny prägling. På en del mynt står det numera ’vår horkarl till kung’ i stället för ’Sveriges Konung’. Med andra ord och i stort sett kan man säga att allt stämmer inte i regelverken eller i förhållande till praxis, utifrån sunt förnuft, enveten forskning eller envisa studier. Det man tidigare trott, blir förr eller senare tvärtom eller på annat vis. Så därför läser vi med glädje; Ingen sol i sikte och hoppas att inte heller det stämmer. Sedan 1920 har det bara hänt en gång (1991) att juni blev helt utan högsommardagar med en maxtemperatur över 25 grader. Sannolikheten anses liten att vi ska ha några väderomslag i det närmaste. Det får vi väl ändå anse som bullshit va?

Midsommaraftonen; en dag man gärna hade velat stoppa i burk, skruvat på locket på för att senare kunna kika ned i. Morgonen erbjöd en skön sovmorgon ända till kvart över tio. Det som fick mig att slitas från sovande till vaket tillstånd var bakdoften från köket. Synen jag mötte var en naken karl i sina bästa dar framför spisen i full färd med sconesbakning och frukostfix. Eftersom det inte bara var midsommar utan också den 22:a betydde det skumpa, så vi körde champagnefrukost på altanen. Lång och härligt god frulle som avbröts när vi insåg vad klockan var. Rönninge by och resning av stången 14.00… ojojoj då blev det brådis. Som väl var valde vi cykel som färdmedel till Rönninge by eftersom det bildats en kö av bilar hela vägen från Arningevägen. Ängarna var fullkomligt beklädda med filtar, picknickkorgar och glada människor. En efterlängtad dag för många, inte minst för att solen sken.

När det är så där mycket folk och man försöker urskilja några, är det som när man går in i ett mörkt rum. Ögonen måste vänja sig, liksom ställa in sig. Vi stötte på Carina & Patric med vänner och senare Annika & Henke med flera. Lyckliga vi, tänk att av alla dessa människor landade våra ögon på dessa fina kalasmänniskor, ibland har man tur! Joel, Emilia med kompisar och Ville med kompisar skrotade också runt. Men ingen av oss dansade, verkligen skitdåligt! Det var en sån underbar dag och sån njutning i luften att vi blev sittande länge, var inte hemma förrän strax före fem så det blev ovanligt sen sillunch. Grillningen hoppade vi helt sonika över och i stället eldade vi på tunnan där vi avslutade kvällen varmt, gott och myggfritt i den stilla kvällen. En plats för odelad uppmärksamhet. Ingen TV, ingen FB, inga SMS och inga andra förkortningar heller. Då finns tid att bara prata och vara.

 

 

På midsommardagen följde vi upp traditionen från förra året och landade på Vindö hos bror Kent och Lottie för bastu- och grillkväll. Vi trotsade de ynka 14.6 graderna och satt ute hela kvällen. När vi hade satt oss till bords, lunkade en räv över tomten. Den kissade på en buske, mötte våra blickar i en oväntat lång ögonkontakt för att sen trippa vidare. Den försvann iväg till grannen på andra sidan tomten där den tydligen bjuds på mat. Räven var inte intresserad av vårt matos och kanske var det vad hon sa med den långa blicken. ”Skit på er, jag vet var jag blir mätt”.

Semesterlunken, hur lätt är det att hitta den? Att strunta i klockan, tappa bort vilken dag det är, göra en plan över sådant man annars inte hinner och samtidigt planera in så lite som möjligt. Göra nytta på hemmaplan, besöka sina favoritställen eller se nytt, kanske äntligen njuta av ställen man längtat efter men aldrig kommit till. Inse att dagarna viftar förbi, ta igen det man sagt att man skulle göra förra (eller förrförra) säsongen eller unna sig att slappa i solen? Läsa den där boken som aldrig blir klar eller slänga sig in i någon ny spännande pocket av modernare snitt? Skönlitterärt eller facklitteratur? Kanske laga krångliga måltider av alla recept man sparat i väntan på att få tid eller äta något enkelt eftersom man ändå har semester? Umgås och festa till, bara vara ensamma, förvalta eller förbruka? Lägga bort kalendern, stänga av facebook och Iphonen… nä nä nä, hallå!… där går väl ändå gränsen. Ämnet är lika hett som att prata om vädret. Är det bra att vara uppkopplad när man ska vara avkopplad? Och ”JA” är svaret. Enligt stressforsknings-institutet, är det okej så länge uppkopplingen inte blir en belastning eller att du behöver konfronteras med negativt laddade saker. Iphonen med sitt innehåll är en schysst kompis, inte obehaglig alls.

Hur som helst; det är en svår konst att hitta lunken utan att vara så pass semesterambitiös att det ändå blir ett slags arbete av det hela. Putsa fönster och måla ytterdörr…? Ja, ett måste av hög rang. Titta på Allsången och lyssna på sommarpratare…? Självklart! En sommarpratare nämnde vikten av att ta sig tid att prata med varandra samt att lyssna på svaren som ett av vår tids viktigaste verktyg för att stå oss i världskonkurrensen. I framgångsrika affärskulturer jobbar man visserligen hårt men man träffas mer. Kalendern behöver inte fyllas med möten utan minst lika viktigt är att avsätta obokbar tid för att ges tid att prata med varandra, vara tillgänglig för problemlösning, se varandra i ögonen och hinna ge varandra uppriktigt beröm. Kort sagt att uppmärksamma andra. Ett lagom stort utvecklingsområde under semestern måntro?

Från och med nästa månad kommer vi att ha en något förändrad layout på bloggen. Vi har fått mängder av samtal och brev hit till redaktionen, några upprörda över att vi inte fattat hur en blogg… näe faaan vad jag hittar på. Så här är det; En av de som läser vår site har önskat några små förändringar, bland annat större bilder under varandra. Eftersom hon läser många bloggar och vet hur det ska se ut, anser vi henne vara en bloggläsare av synnerligen god klass och dessutom har hon helt rätt. Layoutansvarig menar att det i ”redigerarläget” är svårt att se hur den slutliga layouten blir eftersom det blir förskjutningar i text kontra bild i det slutliga ”publiceraläget”. Jajaja… Nu har vi hur som helst kickat både copywritern och layoutansvarig och vidarebefordrat denna önskan till ansvarig utgivare som lovat förändringar till juli månads utgåva. Tack kära läsare för att du uppmärksammade oss på detta. En mix av gammalt och nytt kommer det i allafall att kunna bli.

Sista happeningen i juni var att titta på starten av ÅF OffShore Race, tidigare kallat Gotland runt. Vi tryckte in oss uppe på Fjällgatan med varsin strut fylld med polka- och chokladglass. Vi konstaterade att det var en mycket levande och trevlig bild av Stockholm som presenterades denna dag. Inloppet var fullt av spinnakrar och händelser. Vi hängde vidare i stan och observera att solen sken! Därför blev det en fika på sköna Mälarpaviljongen och sen strövade vi runt lite på Djurgården bland turister, hundar, svensexor, uteserveringar och segways.

Ett mysterium att lösa under nästa månad är varför det plötsligt ligger bilder på akterspeglar, motorer och propellrar i kamerarullen på MIN mobil. Vi behöver också reda ut varför det gör så ont i kroppens olika muskler, stora som små. Men först avslutar vi juni månad och välkomnar samtidigt Thomas två första semesterveckor med att längtansfulla sköna sommartoner. Wilhelm Peterson-Bergers Sommarsång ur verket Frösöblomster anno 1896.

Let the sunshine in! / Pippi & Thomas