Nu dör en – nu föds en – nu dör en – nu föds en – nu dö… Ja, så där höll man på som barn. Fast, har det visat sig; helt i onödan. Egentligen är sanningen den att det inte alls endast föds ett barn i sekunden, utan fyra! Under året som gått har 130 miljoner nya små människor fötts och under samma tid har Windrikes haft många bullar i ugnen. Det verkar vara så populärt med årskrönikor, så här kommer en till:
”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken”. Midvinternattens köld är hård och Windrikes år har passerat. I januari i stadens slott vi var, i källarn där allt var raserat. Moderna, Koh Pangan, The Public och Tegel, flänga runt har visst blivit en regel. Globens Skyview var värsta buren. Synd att tomten dissade turen.
”Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot med vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva. Tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta”. Står där så grå vid ladgårdsdörr, februari gasande fort förbi. Med skogsfrulle, IKEA, och Svansjön med Bounce. En fika på Vetekatt utan svans. En sightseeingtur med en båt ifrån kaj, Fjäderholmsrunda med redigt svaj. Vi hörde hur isflaken skrapa & hoppa, stackars tomten missade soppa.
”För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta — ”nej, den gåtan var alltför svår, nej jag gissar ej detta” — slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla”. För sin hand genom skägg och hår, mars är en underbar månad. Första segling med Hobie nu körd å besiktningsman Thomas blev mätmansnörd. Lunchat i Herman´s vegobuffé å hämtat i Holland vår Viper -”trofé”. Tre musketörer de fäktades så, Ville var med när det hela sågs på. Härligt med scener som passar för alla, ja utom tomten — han tänkte nog jalla jalla.
”Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen — korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och töm Pålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; —” Går till visthus och redskapshus, åker till Västervik. Påskbord där, samt hos mor och Per. Seglar med Viper en första gång, bygger altan för tunna. En tunna som puttrar med ved och av sång, bredvid står en ny paviljong. Rejsat med Hobien kört Majblomma så, och här knep vi platsen med numero två. Valborg vi fira’ som vanligt i Ängsan, tomten känner nu viss typ av ängslan.
”Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne: Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro goda vänner”. Går till stängslet för lamm och får och bryggor som rasat i vinter. Lagas på Mjölkan och Örö också att det blev bra, ja det må ni förstå. Lidingö Runt är startskott för vår, ett race som ger känsla av båt efter båt. Vaxholm och mjukglass är också ett mys, och syrran blev femti i finfinaste fys. Vassiliki i maj vår skönaste resa, med crosshore som får oss att skrika oss hesa. Åter i år med segling så skön, med allt man kan önska från Grekiska ön. Från tomten hörs endast ett litet stön.
”Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka”. Tomten smyger sig sist att se husfolk det kära i Juni på Belgobar, Skänkstuga å Tegel helt nära. Nationaldag firas på Karby Gård, med minnen från bröllop i ständig vård. Ida hon bytte från ett rum och kök till lya med uteplats, åh vilket bök. Och loppis där två syrror nu stod, de rensade rent uti varsin bod. Så startskott för Gotland runt mitt i stan, på Fjällgatan vi stod och heja som fa’n. Midsommar starta med skumpa där bak, på nya altan så skön med sitt tak. Vi hamna i Rönninge By som sig bör. Tomten, är numera ingen som stör.
”Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrande, åldrandes gick — men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!” Så har han sett dem, far och son eller kanske far och styvson då? I långsnygga rockar med korgar som krockar, en Yasuragisk klangskola få. I juli motorbåt hämtad och förd; Galärbrygga, Baggenstäk, kanalen är körd. Stopp i Svinninge via Strömma krog, hela dan med en sol som log. Svartlöga mål med annan resa; grillfest, släktmys, förpikssömn. En första natt i vår motorbåtsdröm. Saluhall på Östermalm, Birkatur från hamn till hamn. Kabyssen som är Vaxholms pärla, samt en festkväll i vår stad så nära. Femtioåring som firades stark i sin Blecktorns-trädgårds-park. Träningsrace ett med Vipern gick lätt, vi hamnade typ sist rätt och slätt, tog lilla båten med picknick uti, Ägnöfjärd med strandhuggeri. Minigolf vi spelat på olika banor, och Yxtaholms slott bjöd oss dyrköpta vanor. På tur till ett Hästö i Östgötska skärgår’n med grillfest och stoj, dans på brygga O’hoj. Hemresan stanna i Taxinge slott, stackars tomten fick ej ett endaste gott.
”Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom, men våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka”. Tomten vandrar till ladans loft och vi lade till vid Vaxholms kastell. Ännu en tur med Scanden den sköna, till Grinda med bryggplats och lunch i det gröna. Två härliga turer med Hobien hanns med; ett strandhugg på Lidingös Södergarn, och Ingarös Stora Sand nu med barn. Med folk som var sugna att testa på, de segla & paddla & SUPpa så. Vi käka och fika på ställena tre; O´Learys & Tegel, Stora skuggans café. Farbror fläsk körde afterbeach en kväll, på film Snabba Cash var knappt någon nå snäll. Xtravaganz-träna lyfta och dra, och vara på Örö en helg det var bra. Vilsamt och skönt på Skansen en dag, och långpromenad till Gullsjön är lag. Som träning för Midnattslopp är man klok, man prommar och gymmar på som en tok. Å tomten han målar nu ren(h)ens snok.
”Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg lyser månen på gubbens skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker”. Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne. I september så gäller ju lägerliv, i Stensund en helg med fullaste kiv. Köra Hobie, umgås, hänga och träna race. Det är min själ ett trevligt place. Hemma vi körde ett KM igen, och en andra plats vi lyckats ro hem. Vipern den tränade oss som på nytt, den kämpar nu på som enna förbytt. Om tomten ska med, det helst ska va hytt.
”Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fall höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara”. Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset. Nej, så varmt och skönt det än var, ej frost i oktober och marken helt bar. Olympisk regatta i gassande sol, en diskning av tjuvstart så himmelskt cool. I Boo skola priset för KM vi fick, med Hobien de framhöll det uti en mick. Skaldjursbuffé ett dygn ut med Birka, grymt gott att med skalen försiktigt få lirka. Vi städade klubben på Mjölkan också, bjöds på korvar & bröd både en och två. Så äntligt vi seglade in plats nummer ett, i Höstlövet vi vann bara helt rätt och slätt. Vi såg filmen Callgirl från ett 70-tal, en klassträff från Viggan i minnenas sal. Så gammal man blev av ett helt annat liv, och tomten han smyger snart fram med ett kliv.
”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken”. Midvinternattens köld är hård och nu finns här ej mer att minnas. En andraplats knep vi det sista för året, i Snöflingeracet med vindar i håret. Bond är en kille en snubbe en jätte, i Skyfall som nya filmen ju hette. I Grindtorp vi var på Wennbergafika, en första advent med glögg så vi kikna. Julmarknad i Visby en helg så perfekt, att novemberdagar blev helt utan jäkt. Sen blev det så jul men avslutning först, och tomten kan återigen vara störst.
Den tjugoåttonde november föll första snön och efter ett par dagars snöande var vintern ett faktum. Det blev minusgrader, ibland så många som femton och vi fick därför en alldeles vit och vacker december.
Den femte december var det sånt snökaos att hela Storstockholm lamslogs. Ja, så heter det faktiskt. I alla fall i media. Att lamslå = förlama, bedöva, paralysera, förstena. Fast en sån här dag handlar det mer om att ”sätta ur funktion” eller ”sätta stopp för”. Vadå, kan man undra..? Snön kommer ju varje år. Är det verkligen en sådan överraskning att vi behöver bli så fasligt paralyserade? Dags för lite trollformler här.
Hos SL, Vägverket, MTR, Roslagståg med flera trafikansvariga slår en Obliviate till någon gång i november/december. Den förtrollningens effekter gör att en persons minne av en viss händelse förstörs eller ändras. Man kommer helt enkelt inte ihåg hur det var förra året. I flera fall kan också en Obscuro slagit till som gör att målet får en ögonbindel runt ögonen och på så sätt inte ser någonting. Man har alltså inte noterat att löven skiftat färg från grönt till gult och vidare till rött, att de börjat falla av och att det har förekommit frost ett antal morgnar. Mest troligt har några av de ansvariga också missat att omgivningen förtrollats med Glacius, alltså att föremål fryser till is. Exempel på områden som kan drabbas av förbannelsen är vattenpölar och fukt som finns på vindrutor. Man har med andra ord fått ”skrapa rutor” som det heter.
Nåväl. Plötsligt kommer alltså den dagen då Glisseo varit här, då trappor förvandlats till rutschbanor och fotgängare träffats av Tarantallegra vilket får ens ben att dansa okontrollerat. Ingen har dessvärre hunnit sanda än (eller hunnit sätta upp skylten som säger att gångvägen/trottoaren ej vinterunderhålles). I de lägena är trollformeln Relashio ett faktum vilken tvingar en att släppa taget om allt man håller fast, för att helt enkelt rädda liv och lem. Precis efter det ögonblicket kan en Aresto Momentum slå till som gör att rörelsen fryses i ungefär en sekund innan crescendot nås i den totala kroppslåsningsbesvärjelsen Petrificus Totalus. Den låser fast hela kroppen. Det är då man oftast faller till marken.
I detta läge sitter de ansvariga fortfarande på sina arbetsplatser och gör sitt pyssel som om det fortfarande var låååångt kvar till… lamslagningen…
Det är faktiskt inte förrän Evanesco slår till med full kraft, dvs när föremål börjar försvinna under snön, som reaktionerna kommer. Besvärjelsen Obscuro tappar kraften och ögonbindels lossnar sakta. Då börjar man titta och titta som aldrig förr och ser då att snön inte bara snöar uppifrån och ned utan från vänster till höger, från ost till väst samtidigt som Muffliato har tagit över situationen helt. Det är ett surrande ljud i öronen som gör att man inte kan höra konversationer ens på nära håll. Det har börjat blåsa hårt, kanske till och med i kulingstyrka.
Nu reser sig samtliga upp och börjar agera efter alla konstens regler. De trycker på knappar, ringer på varandra, delar ut order och tjoar än hit och än dit. Det de inte vet är att de, medan de suttit i väntans tider, drabbats av Locomotor Mortis. Den förtrollningen gör att benen låses ihop och omöjliggör rörelser åt alla håll. De ansvariga liksom alla andra i Storstockholmsområdet har nu fått snö upp över öronen, vilket innebär lamslagning. Man stänger skolor, ställer in bussar och tåg samt varnar med olika klassgraderingar så att vi… vi som redan förberett oss med såväl Relashio, Aresto Momentum som Petrificus Totalus ska förstå allvaret. Just detta hände den femte december.
Denna månad blev ”vi” inkallade till vakttjänstgöring på Näsbyvikens båtsällskap. Vår egen båt stod på verkstad tvärs över vägen men alla andra båtar blev rejält vaktade av Thomas The Thief Catcher. Det var upptakten på en rad händelser under december. Vi förlade exempelvis även detta års bokslut i första bästa badtunna i Sandhamn och åt julmiddag på hotellet. Små små bitar av allt möjligt gjorde sakta våld på oss och när vi höll på att dö av mättnad sjönk det sista på plats, varpå skjortknapparna flög åt alla håll. Nästa tilldragelse, så kallad parmiddag med Mia och Gösta på TGI i Kungsan innan vi såg bästaste Christer Lindarw med flera transandes för oss på Börsen. Verkligen skitbra.
Inte bara Chrille kan, utan också Ville kan! Alltså klä sig i särk och sjunga vackert. För sista gången någonsin var vi i Myrängens idrottssal och tittade på lussande barn. Ville var den finaste stjärngossen av alla och så fint de sjöng. De måste ha tränat hur mycket som helst. Som pricken över i:et av uppträdanden var mamma och jag på Dansens hus och såg streetdansversionen av Svansjön (igen). Fötterna dansade, huvudet diggade, fingrarna trummade och ögonen tårades. Så bra, så bra!
Julgransförsäljningen utanför Hemköp i Lännersta, två dagar före julafton, var lika trevlig som vanligt. Denna gång var Ville med och plockade fram granar, högg med yxa, sågade och nätade. Folk var så glada och okritiska, de bara shoppade utan prut. Små små granar för 450 kronor. Inte en gran fanns att plocka fram till slut vilket tjänade mitt ordningssinne och kontrollbehov. Inget dolt, undanställt eller nerpackat utan allt som fanns syntes tydligt. Så härligt! Tre timmar långt var passet och vi sålde över 20 granar. Det märkligaste denna dag, var en man som helt uppriktigt undrade hur en julgran skulle se ut; ”Jag är inte så van, inte så bra på det här…” En annan kund undrade hur man sköter en gran och vände sig till oss i egenskap av ”experter”. Jag såg mig själv öppna munnen för att påbörja svaret ”experter och experter… ja, jag vet inte…” men hör i samma ögonblick Thomas svara exakt hur man sköter en gran 🙂 Hur det gick med den granen är det ingen som vet, ingen som vet.
Dagen avslutade vi på Gamla Stans julmarknad. Röda marknadsstånd med försäljning av keramik, godis, kransar, hembakat, korvar och glögg. Andedräktsrök och påpälsade människor. Julmusik och snö. Glada tillrop och allsköns förtäring. Lite annan stämning än den som rådde på platsen för knappt 500 år sedan då man i stället tände ett stort bål på torget och eldade upp de kättare som avrättats där. Näe, tacka vet jag grillad korv. Det är både godare och trevligare så här före jul.
I år har det hänt konstiga saker runt om i vår tyckande värld som i sin tur blåsts upp av media. Till exempel har åsikter hörts som vill stoppa alla pepparkaksgubbar eftersom de anses kränka färgade människor. Lösningen på förtrycket i världen är att plocka bort pepparkaksgubbar ur luciatåget.
Dagarna före jul förvandlades vi till ett vitt kränkt folk och den försynte svensken som pekat finger åt andra folkslags heligheter, exempelvis böneutrop som skränar och stör, höjde plötsligt sin röst. Denna gång handlade det om att någon rört vid julens heliga TV-sekvenser, de som ”alltid” funnits där och förgyllt den svenska traditionen. Disney hade rensat bort scener som kunnat uppfattas som rasistiska ur tomtens verkstad i ”Kalle Ankas Jul”. Ingen svart docka kommer att bli stämplad med ”OK” i rumpan mer och ingen skäggig man kommer att dansa kosackdans in i tomtens säck igen. Förklaringen är att svarta och judar anses speglas stereotypt i dessa scener. Sanningen är den att det redan på 60-talet klipptes bort otidsenliga scener ur Kalle Ankas jul och den svarta dockan har försvunnit en gång tidigare, men återförts till tomteverksta’n i slutet av 90-talet. För de observanta systrarna sisters är offentliggörandet av det klippta programinnehållet ett glädjande besked, eftersom vi har noterat förändringarna för länge sedan men blivit trakasserade för det. Ingen har trott oss! Kan det vara för att sex miljoner TV-apparater är påslagna klockan 15.00 på julafton men långt färre antal människor följer TV-programmet? Det vi nu har kvar är ändå en liten negerdocka som kör en åsna, så slentrianrasismen kan lugnt fortsätta ett tag till.
Som om det inte vore nog med allt detta tyckande, har en insändare ansett att man ska sluta göra snögubbar. Dessa installationer kan tänkas kränka tjocka vita män. De tre vise männen då? Det är väl ändå förtryckande för kvinnor att det är just män som är visa och ger gåvor till Jesusbarnet? Och Rudolf med röda mulen… det är ju inte ens möjligt att renar med horn kan vara Rudolfar eftersom endast tantrenar har horn i tomtetider. Alltså sjunger vi väl från och med nu ”Rudolfina med röda mulen”? Eller vänta lite nu… kan man sjunga ”röda” är inte det kränkande…
Julen inte bara kom strax efter sommarlovet i år, den passerade också märkvärdigt fort. Julkalenderns alla luckor öppnades på löpande band, en julkalender som för övrigt slog alla rekord med i genomsnitt nästan 2,2 miljoner tittare per avsnitt. Ingen annan kalender har nått sådana nivåer. Vi fick en rejält vit jul som fyllde på ytterligare med snö hela juldagen, men efter några dagars mildväder förvandlades nyårsafton nästan till vår. En nyårsafton som återigen firades med familjen Schöning.
Tack för titten.