The Story of Twist

– Men verkligen…?! Twist var rasande. – Under månader har jag planerat fordon och utrustning för ett hållbart jordbruk. Format en komplett företagsledning, ett stabilt karriärsläge och hållbar produktion av min skörd. Jag har skaffat nya djur, såväl kor som höns och får, dessutom mer varierade grödor. Så bjuder jag in er online och vad händer? Ni sumpar allt för att ni inte kan hantera kontrollen? Har ni ingen känsla? Om ni ska vara med online och sköta min gård, driva mitt jordbruk i multiplayer och nyttja mina mods, så…

Twist bet ihop om det sista, slet av sig headsetet och lutade sig tillbaka. Spänd i nacken efter flera timmar vid datorn. Han stirrade tomt framför sig och blev sittande så ett långt tag. Datorn gick ned i standbyläge medan hans käkar sakta började slappna av. Spelet Farming Simulator var det som för närvarande tog nästan all hans lediga tid och normalt sett var det oerhört engagerande. Med en ny router gick spelet dessutom snabbt, datorn svarade utan betänketid på varje kommando. Årets upplaga av spelet var kanonbra på så sätt att man kunde dela mods, fordon och utrustning. Det var ett helt komplett onlinespel med möjligheter att bjuda in flertalet spelare och på så sätt dela ansvaret över jordbruket. Hundratals fordon och tjugo stora varumärken fanns att välja bland, även fler djur och grödor än vad tidigare versioner erbjudit. Layouten var vackrare med finare texturer för mer realistiskt utseende och känsla, vilket gjorde det fulländat. Men… sedan han börjat bjuda in fler i spelet, hade han sakta tappat kontrollen över sin gård. De andra spelarna hade inte samma engagemang som han. Ibland kändes det som om de egentligen var djupt ointresserade av vad de höll på med. – Det gäller att välja rätt medspelare, muttrade Twist. De var bergis såna där stadsbor som bara spelade lite som verklighetsflykt, utan reell förankring i bondgårdsliv, tänkte Twist syrligt.

Varje gång Rut gick förbi bakom hans rygg konstaterade hon att ratingen såg sämre och sämre ut. Företaget började gå back eftersom antalet djur hade minskat. Flera av grödorna som kommit upp hade börjat vissna och några fordon var ivägkörda åt fel håll. Det var ett allvarligt läge, påminde Rut honom om så fort hon fick chansen. Han tålde inte höra det, speciellt inte från henne. – Det är jag som är civilingenjör och kan det här. Du kan ingenting om onlinespel och ingenting om datorkapaciteter, än mindre något om programmering och absolut nada om mina skills, påminde Twist henne precis när hon skulle dra av en ny svada av kommentarer. – Kanske du skulle gå ut till korna i stället? Eller till hästen. Se efter hur getterna har det förresten. Se om du kan fånga in lösdriften på gården vettja!

Det här humöret var verkligen inte vad Rut var van att koppla samman med sin man. Oh nej, fast härom dagen blev hon förvånad över hans humörs berg- och dalbana. Det var när han sa: – Jag tycker att man ska lägga ned några städer i Sverige… De heter ju inte ens städer, vad är de? Kommuner? Skicka iväg dem bara, de är för många. Rut som suttit och vevat runt i frukostfilen tittade förvånat upp på sin man och frågade honom vilken stad han i så fall tyckte att man skulle börja med. – Surahammar, svarade Twist som om det var en uppenbar självklarhet. Surahammar skulle jag skicka till Spanien. – Jaha ja, svarade Rut aningen förbryllad. Då säger vi väl så då. – Surahammar bort.

Twist har ett visst intresse för energi- och klimatfrågor så frågan var om detta påstående hörde samman med någon outvecklad tanke här. Annars är hans humör ganska jämnt, utan några totala överraskningar. Han är inte särskilt busig och sprallighetsfaktorn ligger på noll eller där under. Förutom på dansgolvet när det är fest med dans. En gång var Rut och Twist på fest och dansade så mycket och så länge att det till slut bara var de två kvar på dansgolvet… och diskjockeyn så klart. En av gästerna bad dem betänka möjligheten att DJ:n kanske ville packa ihop och sluta jobba nu efter timmar av skivspelande bara för dem. Annars så, om Twist skulle höja volymen på radion hemma, så var det inte för att dansa runt i vardagsrummet i sin ensamhet. Nej, i så fall skulle det vara för att lyssna efter konstiga ljud eller obalanser i surroundsystemet. Twist är tekniker, praktiker och realist. Han tror inte på astrologi, inte heller på någon slags slump och tycker sig sällan ha tur med saker och ting. Han ser glas hellre som halvtomma än halvfulla men kommer ofta på hur trist stämningen brukar bli då. Och karaoke… det skulle han aldrig, verkligen aldrig, ställa upp på. Han känner starkt obehag över pinsamma situationer och konversationer, så mer än en gång har han lämnat TV:n speciellt om 4:an kört någon så kallad realityserie. Inlevelse kallas det visst, även med tårar lite då och då.

Rut hade träffat en grymt teknisk och händig man. Och stark! Han är dessutom intelligent, alltså i den bemärkelsen av ”intelligens” som teknik efterfrågar. När han blivit grillad, scannad och skrollad i intelligenstester vid arbetsintervjuer har de kommit fram till att han dessvärre är föööör bra, och just därför inte fått jobbet. Han är därtill ärlig och uppriktig (lite väl så ibland). Han skulle aldrig glömma pengaskulder, lura av någon pengar eller fuska i spel och tävling. Twist skulle inte snoka, rota eller så att säga kika i andras toalettskåp. Han är noga. Hans bästa vänner alla kategorier är presenningar, skyddande sprayer, grenkontakter, lock och skokräm. Hans värsta är barr, pollen, damm, repor, fukt, småkryp… både de som flyger och de som stretar runt på marken. Ändå är detta en person som tillbringat sina första sju levnadsår på en ö i skärgården. Hmmmm.

Rut och Twist håller sedan några år tillbaka i traktens julgransförsäljning. När alla andra köpt hem sina granar och klätt dem, lagt paket under och kanske dansat ett par varv runt dem, står Rut och Twist alltid kvar med en stor hög med osålda granar på gården. Tidigare såg de detta som ett stort stök att ta rätt på, men sedan förra året var problemet som bortblåst. De kvistar numera av granarna och eldar stammarna i sin lilla kamin. Själva grankvistarna, ger de till sin fantastiska flock getter som de skaffat. En perfekt lösning. Granhögen försvinner, de får värme i huset, getterna får mat och mår bra och ger tillbaka mjölk som är huvudingrediensen i gårdens getost.

Vid själva införskaffandet, var det inte svårt att välja ras. Det fick bli den utrotningshotade Lappgeten. På grund av ensidig intensiv uppfödning av vissa raser, exempelvis Cashmere-geten, har andra genbanker för lokala getraser gått förlorade. Risken är som allra störst i Europa. Getter som fötts upp av människor i tusentals år, som fortfarande är den viktigaste resursen i jordens allra fattigaste länder. Getter som är bestämda, intelligenta och tåliga. Som livnär sig på marker som inte lämpar sig för något annat ändamål. Som hindrar marker från att växa igen och ger hanterliga mängder av bra kött. Hur kan de vara hotade? De är överlevare. Uppfödningsidén känns lika ologiskt som att odla fram nya kaktussorter och låta ”de gamla” dö på något sätt. Med en getflock kan man dessutom sprida gårdens kapital i stället för att binda det i några få kor. – Vi har verkligen gjort en kanoninvestering, sa de när de sista granruskorna tagits om hand och portionerats ut. Full stormning! Getterna knuffas och tränger sig, kliver på varandra och vräker i sig av grankvistarna. På fem minuter är sista granen ett minne blott. Gran som tall, allt funkar. Nästan allt utom ädelgran och andra ”storstadsfasoner”.

Twist är alltså både en naturmänniska och ett riktigt storstadsfenomen. Han vill ha både vatten och vidder, tystnad och stillhet men också närhet, bekvämlighet, funktionalitet. Han är en man med bra generella värderingar, som är trygg och omtänksam, som gärna tar upp frågor om jämlikhet; alltifrån jämlikhet mellan kvinnor och män samt mellan anställda och chefer, fattiga och rika. Twist är också fantastiskt tankspridd och glömsk. Det är lika olämpligt (egentligen bra mycket värre) att ge Twist ansvar för nycklar som det är att ge en nyckelknippa till en åttamånaders baby. Han har fått åka miltals av omvägar efter bortglömda nycklar, inlåsta nycklar och borttappade nycklar. Han har fått knipsa lås, ett här och ett där. Att vara så noggrann som han är och därför köpa lås med hög säkerhetsklassning, för att senare försöka knipsa fanskapet, är inte en bra kombo kan man väl säga. Om han inte var så fenomenalt bilintresserad och kär i sin bil, skulle han lätt kunna tillhöra de 15% som anmäler sin bil stulen men som i själva verket inte vetat var den parkerats.

Det är helt underbart att köpa 3 chokadbitar men betala för 2, Twist glömmer alltid bort att det finns en tredje så den tar Rut efter ett par dagar. …Fast hon är säker på att han unnar henne den.

Noll prestige. Så skulle man kunna summera det. Utan behov av att hävda sig, överdriva, framhäva sitt eller ha en stor önskan av att ”vinna” en argumentation. Därför har han heller aldrig varit i närheten av att ta hjälp av påhittade fakta för att vinna en diskussion. En gång, rätt tidigt efter att Rut och Twist träffats, fyllde de i en ganska kul ”Du & Jag”-bok. Bara att få Twist att tycka att det var en-ganska-kul-du-&-jag-bok krävde sitt. En av frågorna var vilket djur man tyckte den andra liknade. Rut fyllde i lemur. Ja, hon tyckte att Twist liknade en lemur. Om Rut fanns inget ifyllt på länge länge… så en dag när Rut öppnade boken och letade efter något föll hennes ögon på just denna fråga igen. Då såg hon att han fyllt i ”terrier”.

Rut är en terrier, en Skytt: Aktiv och frihetsälskande. Skytten har stort behov av omväxling och social stimulans och upplevs aningen rastlös. I relationer och samarbete är skytten ärlig, rak och välmenande. Med sin ivriga, spontana läggning kan skytten ibland trampa andra på tårna. Skytten är öppen och pratglad, generös och frimodig, trivs i naturen och på resande fot. Det brukar bli många spännande resor för den som är präglad av detta eldtecken. Skytten är med sin optimism och välvilliga läggning duktig på att inspirera andra. Generositet och humor hör tecknet till. Här finns en stor kunskapstörst och nyfikenhet på livet som leder in skytten på spännande stigar.

Lemuren, Vattumannen väljer ofta att gå sina egna vägar. Är egensinnig och nytänkare som eftersträvar frihet och oberoende. Vattumannen är självständig och ogillar inblandning från andra. Lyssnar gärna på råd, men gör i slutändan allting på sitt speciella sätt. Går ofta mot strömmen, är djärv, företagsam och idérik. Vattumannen är en stor humanist med en brokig bekantskapskrets. Vattumannen blir lätt uttråkad av det vanliga, monotona vardagslivet. Den som är präglad av detta lufttecken föredrar omväxling och har ofta annorlunda intressen och okonventionella åsikter. Vattumannen följer sina impulser och kan upplevas en smula nyckfull och rastlös. Kan vara bestämd.

Olikheter håller. Elden flammar inte utan luft och luften värms inte utan eld. I områden som man inte vet något om ökar kreativiteten, likaså chansen att något händer. Så fort man är kunnig på ett område så har ens värld krympt. Att vara nära människor som man är olik, ökar möjligheterna till misslyckande och världen blir på så sätt större. Kanske är det därför en lemur och en terrier trivs i varandras sällskap, de står inför ständiga utmaningar.

Twist stängde locket på laptopen, reste sig från stolen och gick för att sätta på sig arbetskläderna. Det började bli eftermiddag och de hade pratat om att laga staketet till gethagen borta vid skogen. Twist sysslor på gården bestod till stor det av att laga, bygga, ställa till rätta och pyssla om prylar. Han njöt av det. Det var ett sätt att fokusera, vara med sig själv, se saker växa fram och samtidigt veta att allt mådde bra. Det var en bit att gå upp till hagen och medan han gick lugnade han ned sina tankar kring Farmingspelet och hamnade plötsligt i stället mycket långt bakåt i tiden. – Det är min själ, verkligen fullt möjligt att teleportera sig, sa han till sig själv medan han knatade på.

I tanken hamnade han i sitt ungdomsrum. På väggarna finns affischer på motorcyklar och segelbåtar. Det var länge sedan nu som han var rädd för tigern under sängen. Nu var han i stället rejält kär i sin franskalärare, hon som alltid hade kjol. Så han gillade verkligen att gå på franskan men hans bästa ämnen var trots allt teknik och gymnastik. Direkt efter gymnasiet blev det militär utbildning i Flottan, på Kungliga Sjökrigsskolans Regementsofficersutbildning. Ett par månader in i utbildningen i augusti var första utfärden. Twist var då tre veckor på Skonerten Falken, en tur som gick från Göteborg till Bergen och tillbaka. Hans arbetsplats under resan var att som förtoppsgast sköta det allra översta seglet, alltså seglet över storseglet högst upp i masten. Det var en aktiv resa med arbete i riggen dag som natt. Sov gjorde dom i väggsängar eller hängmattor när tid gavs.

Som en del av officersutbildningen gjordes en fyra och en halv månad lång fartygsresa med Älvsnabben. Detta var för övrigt ”Snabbens” 25:e och sista långresa och fartygschefen hette Carl Gustaf Hammarskjöld. Resan förbereddes från land i fem månader och startade sedan i Göteborg en fin novemberdag med växlande molnighet och en vindstyrka på 5 m/s. Det var mycket folk som samlats i hamnen för att vinka adjö. Det inkom telegram med hälsningar till besättningen och alla övriga, exempelvis från stabschefen ”Good luck, fair winds, happy landing” och från skolan ”Flottans långresefartyg tillönskas god seglats av personalen vid sjökrigsskolan”. Just denna dag när de kastat förtöjningarna och äntligen kommit iväg rapporterade den första fartygspressen om att sommartid skulle införas i Sverige, att Harry Schein sagt upp sig som generalkonsul i Los Angeles. Att förhandlingar strandat mellan LO, PTK och SAF, att Schahen erbjudit sig att lämna USA samt att IFK Göteborg gått till kvartsfinal. Sverige vann också damhandbollen med 20-19 över Polen. Men vem brydde sig väl om det? Besättningsman Twist med nummer 139, tillhörande Mäss 1 var nu på väg.

Redan utanför England kom första ovädret, en kuling som satte sjöbenen på plats ordentligt. Första stoppet på resan var i Azorerna, på den gröna ön Sao Miguel mitt i Atlanten. Efter Azorerna stannade de i Port of Spain i Trinidad, detta badparadis som också hade sevärdheter som exempelvis asfaltssjön i La Brea. En 41 hektar stor asfaltssjö, med ett innehåll av uppskattningsvis 10 miljoner ton asfalt, en stor turistattraktion. Efter detta stopp passerade de igenom Panamakanalen på sin väg mot Acapulco Bay och där, när han och en vän var ute och gick längs med stranden, fick de se katamaraner som man kunde få segla. De tog av sig sina kläder som de lämnade i en hög på stranden och gav sig ut. Det var första gången som Twist seglade en Hobie 16.

– Obegripligt, så mycket jag fick se och uppleva på denna resa, tänkte Twist och kände nu stor iver att försöka komma ihåg så mycket som möjligt. Han hade haft en hel massa att leta rätt på och reda ut bland alla minnen, så han hade utan medvetenhet råkat gå i cirklar på gården. När han tittade upp, hade han inte kommit ett uns närmare skogen där hagen fanns. I stället hade han hamnat utanför vedboden varifrån han plötsligt hörde en massa konstiga ljud. När han gläntade på vedbodsdörren, såg han sin favoritget stå och gnaga på den tidigare så snyggt staplade veden. Av oredan att döma förstod han att detta hållit på ett tag och innan han fann sig för att leda ut geten ur boden, skymtade han en rörelse ögonvrån. Han försökte fixera blicken i det dunkla ljuset och såg ytterligare en get i färd med att gnaga ved. Och så en till, och en till… -Näe, nu måste det bli ordning på djuren. Snabbt. Gethagen SKA bli klar nu. Uuuut! Schaaaas! På momangen! Bakom rumpen på den sista geten, drämde han igen dörren med en smäll. Ett klingande ljud hördes. Han tittade ned på marken och såg resterna av ett hänglås. -Ja jädrans, det var det där låset jag fick klippa förra veckan. -En nytt lås alltså. Och en ny hage. Han tog på nytt sikte mot hagen.

Och vad gjorde man ombord… Twist försökte minnas. Ja, till att börja med var det uppställning klockan 0800 för arbetsfördelning och utbildning på halvdäck. Egentligen var det tre huvuduppgifter ombord, dikterade av självaste Regeringen: 1) Utbildning av yrkesbefäl. 2) Att ”visa flaggan”, med andra ord visa upp och göra ett prydligt intryck av Sverige. 3) Att ta chansen att lära känna de platser som besöktes. Givetvis var det en hel del navigering, dag som natt. Man tränade på stjärnnavigering och så kallad Astrometri som har med stjärnors och andra himlakroppars positioner, avstånd och rörelser att göra. Ibland blev det rätt. Det var viktigt att hålla finishen ombord och det kunde handla om att måla skrov och så städade man en hel del förstås. Med närmare 270 man på båten fanns en hel del att röja upp. 18 grabbar bodde i mäss 1, ett rum utan luftkonditionering och med trånga sängar som fälldes ut från väggen. Att städa hytter var minst lika snuskigt som att skura toaletterna, minns han. Man utbildades också i ekonomi och äktenskap, det senare gav inblick i äktenskapets etik och kärlekens psykologi samt sexualkunskap och hygien. Jobb fanns det som sagt gott om, om inte annat var det ett jobb bara ”att vara”. Städade man inte eller tjänstgjorde i maskin kunde man få servera befälen i gunrummet och alla ombord skulle träna etikettsregler genom att äta en middag med kaptenen.

Det var tidiga morgnar och arbete till havs. Ute till havs vaktade man dygnet runt och när fartyget låg i hamn, vaktade man varannan dag. Även om det var skönt att slippa tjänsten ombord, möttes de ofta av hamnsnusk, kackerlackor och prostitution i land. Cocktailpartyn var vanliga i hamnar och på konsulaten men även ombord. De låg i hamn fyra dagar i sträck men endast två av dem var lediga. Det var dessa lediga dagar som de försökte se så mycket som möjligt så det gjordes utflykter i varje hamn. Man kunde också tillbringa sin lediga tid i gymmet eller i solen på fördäck, ”backen” även kallad. Twist minns en stilla dag i både luft och hav där det plötsligt kom delfiner från ingenstans och började leka i fartygets vågor. De hoppade överallt runt omkring dem. Framme i San Fransisco besökte de baren på Fairmount Hotel, en bar som låg högst upp i hotellet och därför bjöd på en storslagen utsikt mot Golden Gatebron. Det var ett minnesvärt ögonblick, tänkte Twist. Vad man än valde att göra i land var det benhårda regler att vara hemma före 2400, annars blev man båtarrest i nästa hamn. Ett strängt straff.

De färdades vidare mot Vancouver där Twist och en kompis fick en hel dags skidåkning i Whistler Mountain, ett av de populäraste skidområdena så här års och där utmärkte de sig genom att åka skidor i sina vapenoveraller. Det var riktigt cool skidåkning på riktig snö! Det hade nu varit ombord i ganska exakt två månader och det var januari när de besökte Los Angeles. Ett besök på Disney World var den stora behållningen där. Därefter styrdes stäven mot något så fantastiskt som Galapagos. Efter lite sjabbel i navigeringen nådde båten målet. Rockorna svävade fram i vattnet och sköldpaddorna masade sig fram. När Älvsnabben och alla besättningsmedlemmar passerade ekvatorn, vilket man ju gör precis vid Galapagosöarna, gjorde de ett så kallat Linjedop. Denna ritual, som faktiskt kändes som ett välkommet avbrott i en relativt enformig vardag, kräver en närmare förklaring. Ritualen, som såg olika ut beroende på vilken nation sjömännen tillhörde, hade gamla anor men huvudpersonen är alltid den hedniska Guden/Konungen Neptunus.

Den 29 januari var det så dags för ”Sotning för Euqwatorn”. Rollbesättningen vid sidan av havets konung var hans drottning och två prinsessor. Därtill konungens sändebud ”Löpar-Nisse”, en sekreterare och en kammarherre. Läkare, sjukvårdade, tvålare, klippare samt trafik- och polischef. Sist men inte minst var det en negerhövding och åtta negrer med bland rollerna. Rollbesättarna var alltifrån kommendörkapten Hammarskjöld himself, övriga kaptener, sergeanter, löjtnanter, fanjunkare och fänrikar hopplockade från självaste fartyget. Skådespelet inleddes med att Löpar-Nisse skickades med ett telegram om Neptunus ankomst. Sedan hissades det flaggor, hölls tal, utfördes inspektioner och presentationer, hölls exerciser och uppställningar. Som punkt 11 i programmet för sotning stod ”läkarmönstring och behandling”. Exakt vad denna behandling avsåg är höljt i dunkel men inför det hela framställdes blod och slem samt svart och gul galla av de ingredienser som fanns på fartyget. Chilisås, tabasco, pulveriserade koltabletter, matolja, smält smör och Novalucol. De skulle tvålas, rakas och klippas och alla negrer, det vill säga Jumbo, Sambo, Tabasso, Romjax, Snabbfot, Kofot, Hajmat och Brandy skulle badas och masseras. Därtill skulle chefen dekoreras. Sist av allt nedhalades Neptuniflaggan. Twist pustade. – Vilken show det var att komma över på andra sidan av ekvatorn. Skitskoj, men vart tog egentligen min hårvirvel vägen?

Med på resan fanns självklart en fartygspastor, FPa Håkan Nordlund eller Haquinus som hans pseudonym var. Han hade alltid öppet i Prästgården på trossdäck. Han höll i aftonbönen och Gudstjänster på söndagar samt handhöll själavård och personalvård i övrigt. Det var också FPa som lånade ut sällskapsspelen, exempelvis Monopol, hockeyspel och schack. Det var friska tag i vår herres hage. Fritidsundervisning fanns också för den vetgirige. Dessvärre var det brist på lärare men möjlighet och önskemål fanns att utbildas i allt från gitarr- och orgelspelning, som körledare till matlagning och skepparexamen. I San Fransisco spelade brassorkestern och kören in en skiva med titeln ”Sista valsen med Älvsnabben” och alla som var intresserade kunde hämta en skiva i Prästgården. Om man inte tillbringade sin tid i Prästgården fanns mer populära mötesplatser, som till exempel klipperian eller fördäck och postutlämningen där man fick sin post. Breven hemifrån var alltid lika välkomna. Man kunde också se långfilm och det var filmen ”Blåsningen” med Robert Redford som ansågs lagom karaktärsdanande för detta gäng med unga grabbar.

Lappskojs… det var bland det godaste besättningsmannen 139 kunde tänka sig. Men det fanns gränser och givetvis tröttnade även han på den skörbjuggsfödan. På söndagarna hade man söndagsmiddag med vin. En utlottning iscensattes, vilken gick ut på att alla någon gång under resan hade chansen att få ett eget helrör vin. En dag i slutet av januari kom ett anslag. Kort orientering om fettman som uppstått ombord. Köket kommer att köra en motionsdrive, så tio minuter före varje måltid kommer ”alle mans motion” att blåsas. Detta innebär 20 grodhopp, 10 äkta armhävningar, fingerkrok med närmsta kamrat samt 3 varv runt brygghuset. Hårda bud ombord.

På resans hemväg, gick de igenom Panamakanalen igen och denna gång firade Twist sin 20-årsdag där. Sista stoppet innan Lissabon i Europa var Santo Domingo. Inför den hamnen, möttes de av en kraftig motsjö och fick i stället styra bort från det paradiset de sett fram emot. De hamnade för ankar utanför Isla Catalina i 26 graders värme innan de slutligen kunde gå in hamnen på Dominikanska republikens sydsida. Nu hade de varit i alla hamnar och betygsatt dem utifrån hur billiga, intressanta, roliga och återbesöksvänliga de varit. De hade också poängsatt dem utifrån hur vackra flickorna var. Högst poäng beträffande det sistnämnda fick Acapulco. Ponta Delgada var billigast, Los Angeles roligast och Vancouver vackrast som hamn betraktad. Twist vill minnas att San Francisco vann totalpoängen i kampen om bästa hamn. Efter 133 dagar ombord och 20513 nautiska sjömil senare anlöpte de hamnen i Karlskrona. Känslan var blandad inför hemkomsten och vimplen med sina ståtliga 37,2 meters längd var hissad. Längden på vimpeln var inte på något vis slumpmässigt bestämd, nej nej… det var fartygets längd, resans dagar och lite matematik som låg till grund för beräkningen. Fartyget var drygt 102 meter långt, den längden delades med antalet dagar på ett år och resultatet, det vill säga 0,28 multiplicerades med antalet dagar som ”Snabben” varit ute. Alltså blev vimpeln 37,2 meter. Det var en häftig känsla att slutligen segla in i Karlskrona och det var där besättningens vägar skildes åt. Nu var det mitten av mars månad. 1980

Twist vacklade till när han kom tillbaka ur sina djupa tankar. – Vad i hela friden, det är ju 33 år sedan, sa han högt för sig själv. Väl på landbacken, kunde de läsa om sina strapatser i FIB-aktuellts marsnummer, ett reportage som Twist givetvis sparat. Han var till och med synlig på en av bilderna, som nummer fyra av alla vita hattar i främsta ledet. Läs här!

Efter Älvsnabbenresan fick det bli lite mer utbildning till sjöss. Denna gång hamnade Twist på en minsvepare typ mindre i ostkustens skärgård inklusive Öland och Gotland. Men därefter stakade han ut en mer jordisk väg för sin framtid, en tekniskt bana med civilingenjörsutbildning maskin och med yrkestitlar som inte gör det möjligt för vanligt folk att förstå vad det handlade om. En klar utmaning för fantasin, hör här: teknologstudievägledare, beredningsingenjör, teknik- och utbildningskonsult, systemutvecklare, PC-stöd och PC-support. Så spännande titlar formade hans liv fram tills han var trettio. Vid 26 års ålder var han på Saab-Scania i Trollhättan. Då arbetade Twist med prototypberedning för sammanbyggnad av bilar, alltså Saab. Tänk, ett bilmärke som ”lämnade in”, ”gick hädan”, kort sagt dog ut i modern tid. Det trodde man väl inte? Geografiskt studsade Twist runt mellan Västervik, Linköping, Trollhättan, Norrköping, Katrineholm och Gunnebo under samma tid. Det var ett flängande och en hel massa bilåkande, så minns han det. Ungefär så här dags i livet hade han också två barn som han skulle försöka hinna se skymten av. Köra bil – jobba – vara pappa.

Nästkommande tio år på arbetsmarknaden bjöd på inslag av Macintosh och Unix System, arbete som CAD-konstruktör, teknikkonsult, webbutvecklare och webbingenjör, tekniksamordnare, teknikansvarig, konsult och IT-arkitekt. Alltså allvarligt… vad är allt detta? Ja, fritt översatt skulle man kunna säga IT i olika former och för användare i blandade miljöer med kommunikation mot andra system samt med en bredd i hela organisationens olika verksamheter. Enkelt uttryckt alltså. Det fanns en spänning i allt. Med de här gedigna erfarenheterna i kombination med vardagslivet på gården, var det inte konstigt att spelet Farming Simulator fungerat klanderfritt. Ända tills… Twist kände hur käkmusklerna började dra ihop sig igen, som om han sugit i sig en grapefrukt.

Twist har många strängar på sin lyra. Han var verkligen som den där påsen med varierade prasslande papper i olika färger… med innehåll som kola, choklad, lakrits, nougatcrisp och dajm. Han kan mycket och ger mycket. Om man tänker sig modern tid som något som börjar vid år 2000, men samtidigt som något som börjar med Twist beaktansvärda ålder av 40 år, så börjar vi tänka webb. Webben fick visserligen sitt genomslag i mitten av 1990-talet men någonstans här startade företagens och hushållens möjligheter att ansluta sig till Internet. Vid sidan av e-mail, började WWW användas som ett stort tillämpningsområde för Internet.

Ruts intresse för tekniska ting var lika stort som hennes vilja att gräva djupa stolphål i gethagen. Hur många gånger än Twist försökt förklara hur världen hängde ihop rent digitalt, är och var hon hopplöst analog. Hon föredrog saxar och lim framför ”dra” och ”klicka”, TipEx framför delete. Hon var nog mer skrivmaskin än dator egentligen. Mer kuvert än mail, mer filmrulle än jpeg, mer checkhäfte än kreditkort och lite mer tjock-TV än platt-TV. Han tittade upp för att se vad hon gjorde men såg plötsligt bara hennes ryggtavla. Hon hade lämnat ifrån sig spaden och hackan, antagligen på väg för att klappa om djuren. – Jaha, då var det bara att sätta igång då… sa Twist. – Först spetta upp stenar och lägga dem på hög för att sen använda dem att kila och stötta stolparna med. – Jag måste samtidigt fundera över hur jag ska kunna förklara det här med webben för min kära hustru, tänkte han. Sedan Rut börjat blogga, hade hon ändå mjuknat något i att se fördelarna med den moderna tekniken men hon hade ett grundaggressivt förhållningssätt till allt tekniskt som gick fel. – Hon kommer ju att bli gammal och trög, ja rent av seg som en gammal knarrande get utan möjlighet att förstå världen genom de digitala donen. Om jag gör så här… Han letade upp en kraftig pinne, satte sig på huk och började skissa i gruset framför sig.

– Kära Rut, det känns högst nödvändigt med en liten webblektion. Så här är det: ”WWW”, även kallad webben, är ett system av dokument åtkomliga via Internet. Med hjälp av en webbläsare kan man visa webbsidor som innehåller exempelvis texter, bilder och videos. Du vet, som din blogg. Han fortsatte; Man kan bläddra fritt mellan webbsidorna och planlöst följa länkar, du vet det vi kallar för att surfa. Webbsidor ligger liksom fysiskt lagrade på datorer men är samtidigt spridda över hela världen. Om en organisation eller person samlar webbsidor kan man kalla det för webbplats. Förstår du? Med hjälp av hyperlänkar, du vet webbadresser alltså ”URL”, kan man klicka runt och alla länkarna bildar tillsammans en VärldsVid Väv = WideWorld Web… WWW. Man skulle kunna kalla det för en världsresa, fast utan Älvsnabben. Så skulle han förklara, det lät väl trevligt och lagom? Han skärpte till tonen lite extra och gjorde rösten sammetslen när han sammanfattade: En webbläsare visar webbsidor som i sin tur kan lagras och spridas. De kan också samlas på en webbplats.

Twist tystnade och tittade plötsligt upp. Hans blick mötte tre par nyfikna ögon som följde hans pinnes framfart på marken. Några av getterna hade inte kunnat låta bli att närma sig honom och för sin inre syn, såg han vad de måste ha sett. Ett rasat staket, några verktyg, flertalet stolpar i en hög på marken, ett spett, en oändlig massa sly – och en gubbe som satt och pratade för sig själv. Framför sig i gruset hade han ett virrvarr av cirklar och streck ritade, som en mycket förvirrande mindmap. Han stelnade till och getterna stod fortfarande blickstilla. De studerade pinnen utan att blinka. -Aha, sa Twist och bröt pinnen i tre lika stora delar; gav dem en bit var, borstade av sig och började gå tillbaka till gården.

Under fem års tid arbetade Twist med att utveckla just publika webbplatser, så han visste vad han talade om. Det var Extranet och Intranet i olika projektformer. Därtill hade han det tekniska ansvaret för applikationerna och deras miljöer. Ytterligare några år var fyllda av integration av system och utveckling av webbapplikationer, konsultverksamhet och systemadministration. Men, nu driver han allt detta genom ett eget företag. Därmed hade han fått ytterligare ett konstigt ord i sitt CV: Säkerhetsklassning. Numera är inte bara hänglåsen säkerhetsklassade utan hela han, eftersom han arbetar med stadspolitikernas mailsystem. Twist har sannerligen ett spännande liv. Systemunderhåller och jagar getter, letar nycklar och administrerar, maler granar och pastöriserar getmjölk, lagar staket i gethagen och sköter On-line-farming. Det senare kommer det nog inte finnas tid över till längre, eftersom han blivit inbollad i ett av Ruts nya projekt. En tanke, som säkert inte stannar vid en tanke om han känner henne rätt, är att köra en mindre äppelodling. Och ett litet musteri, kanske rentav ett bryggeri… så småningom? Det är tur att det finns kärlek på gården. På den här gården alltså. I hans Farming simulator är det ju bara kaos. Yes, life is certainly like a box of chocolate.

Kärlek ja. Kanske Twist skulle tro lite på slumpen ändå? Unna sig det nu, när man så här i medelåldern ändå fick vara lite som man var. Ingen skulle väl bry sig egentligen och han blev ju inte mindre ingenjör av det väl? Fjärde gången gillt, det skulle man kunna kalla det för. Tre gånger med närkontakt, och så ”ett två tre på det fjärde ska det ske”…Twist dejtar en tjej en enda gång. Denna tjej råkade Rut ha lite sporadisk kontakt med, men de hade inte mer gemensamt än att deras hundar var halvsyskon. Just vid detta ögonblick hade de lite kontakt och det räckte för att snacka karlar och då så!

Första gången de kunde ha setts och kanske också hade setts var när Twist gjorde sin militärutbildning i Ruts hemkommun. Han var 19 och hon 16, åldrar då man rör sig runt mycket i olika sammanhang. En smålänning i en förort till Stockholm? Andra gången var när de båda under exakt samma period arbetade mycket för SCANIA och SAAB. Han i Trollhättan och hon i Södertälje. Kanske lite långsökt, men vad då? Tredje gången de borde ha setts var drygt 20 år senare, när Twist bodde inneboende ett par veckor bara en tvärgata från Rut. Den familjen som Twist bodde hemma hos, hade då en sexåring och Rut hade också vid samma tid en sexåring och vad är chansen att dessa båda sexåringar hamnar i samma klass och blir kompisar? Men så blev det. Ja, vad ska man säga, hundar och ungar, det för människor samman. Det är snart sex år sedan och tiden den går. Fort.

Likaså getterna, men snart är det slut på lösdriften även för dem.