Maj 2013

Rut gick i förväg och Twist skramlade på bakom. Så var det ofta, att de gick framför/bakom, snarare än bredvid. Rut funderade ibland över det faktum att hon ofta hade Twist tätt i sina hasor exempelvis när hon var på shoppingstråt. Han gick precis ett steg bakom och följde varje sväng och inbromsning med perfekt precision. Helt nyligen hade en fundering börjat gnaga i hennes huvud. Den formade elaka tankar om vad som skulle hända den dagen en avgrund öppnade sig, kanske den vackra vitsippsbacken plötsligt skulle sluka henne; typ som ett hål i marken… eller en sjö av kvicksand, en vak i isen…  skulle Twist bli totalt lost då tro, när ledstjärnan i hans strövtåg plötsligt bara försvann? Helt säker var hon dock på att nedåt skulle han aldrig titta. Han skulle i stället kika höger, vänster, bakom och runt om i cirka tre och en halv sekund och innan han hade rett ut vad saknaden av frugan berodde på, skulle han själv fort glida efter i samma avgrund innan han hunnit blinka. Så skulle det bli. Missing people.

Om Twist i stället var den som hade ett mål i sikte eller ville få något överstökat skulle han gå i täten. Han skulle också veta att han hade en arg kvinna efter sig som bara hatade att trampa på bakom, så emellanåt skulle han stanna och ”samla ihop” dem. Precis två steg innan hon skulle kommit ikapp, hade han på nytt tagit täten och dessutom anklagat henne för att hon saktat in på de sista stegen. Han kanske också skulle säga att hon var som en sån där tidsoptimist som inte kommer i tid till bussen utan springer som fasen för att hinna fram i tid. Den snälle busschauffören och hela bussen skulle tvingas vänta… och sen skulle tidsoptimisten – som nästan kommit fram till bussen – nästan kunnat ta på den, återigen börja gå långsamt. Jävligt irriterande, i stället för att springa ända fram. Så skulle Twist prata med Rut vilket i sin tur skulle få Rut att gå ännu långsammare. Bara för att.

Twist hade mer än en gång blivit kallad för muslimgubbe av henne för den delen. -Du gör som muslimerna, hade hon sagt. Går först i sällskapet som om du var viktigare än allt annat medan kvinnan din hamnar i skitänden av alla dina funderingar. Beträffande avgrundstankarna (om vi kan kalla dem så) skulle utfallet egentligen bli nästan detsamma. Hon skulle försvinna, kanske skulle lämna hans kölvatten, ta ett litet steg vid sidan av hans upptrampade gång och då kanske obemärkt fara ned i en avgrund. Men med den skillnaden att han inte skulle märka att hon försvann, han skulle mest troligt bara trampa vidare… mot sitt mål.

Den här dagen var de på väg över till Frödins. De skulle besöka dem dels för att luppa in den gode sonens muskler och hantverkshänder och dels se om de kunde gaska upp honom en smula. De skulle berätta lite löst om konsten att göra getost och förklara vilken glädje en välkyld äppelmust skänker. Nu hade Rut stannat för att vänta in Twist och så småningom var han ikapp. De såg att Frödins hade besök. En silverfärgad BMW Z4 med nedfälld cabriolet stod parkerad på gården utanför verkstaden. Vid en närmare titt såg de att klädseln i bilen var av skinn. Mjukt, välskräddat, snyggt format skinn. Sportpaket. Utsusande på snabba ben kom ett par i femtioårsåldern, på något sätt bekanta men ändå inte. -Var det inte… nej… jo… jo visst var det väl de där två som var hos oss i höstas och frågade efter en båtmotormekaniker, väste Rut i örat på Twist. Jo det var absolut de och lika uppjagade och stressade som vanligt, det var nästan det intrycket som var mest igenkännande för det paret.

-Deras kalender skulle man vilja kika in i, tänkte Twist i samma stund som mannen riktade sin nyckel mot bilen, det knäppte till och en bit plåt höjde sig över alla andra. Aha, han hade börjat öppna cabrioleten. Plötsligt hade Rut och Twist första parkett i något så spektakulärt som en nöjespark och magishow samtidigt. Var det en sån där bil som de sett på reklamen tro, där alla bildelar plötsligt lossnar och transformerar hela bilen till en robot som dansar på skrangliga ben? Rut och Twist stirrade andäktigt på skådespelet framför sig. Bilägarna själva tittade uppåt mot de alltmer uppsprickande molnen på himmelen och vände sig sedan bort mot Rut och Twist. De i sin tur stirrade rakt fram med munnarna på vid gavel, heeeelt begeistrade av skådespelet. I samma stund som caben jobbat sig igenom hela öppningsceremonin och avslutat det hela med ett nästan ljudlöst ”klick”, smällde Rut och Twist igen sina munnar så det smackade till, långt ifrån ljudlöst. Rut såg i ögonvrån att Twist sakta drog utsidan av handen mot ena kinden. -Dreglar du? frågade Rut, nej nu får du skärpa dig. Det 50-åriga paret nickade bort mot dem med ett litet leende, satte sedan solglasögonen på plats vid näsroten, hoppade vant in på sina platser i självaste attraktionen och startade motorn. De körde mjukt därifrån.

Kvar stod Rut och Twist. Hade det funnits en avgrund nu, tänkte Rut… ett hål, en vak, lite kvicksand eller varför inte alldeles vanlig mjuk blålera… skulle hon hoppa ned frivilligt bara för att slippa höra allt ältande om bilen, klädseln, däcken, motorljudet, lacken, caben och allt som antagligen gömde sig under motorhuven. Twist stod och tittade bort mot rökmolnet efter bilen och när han var som längst bort i drömmarnas värld, hördes ett svagt ”bäääää” från deras del av nejden. ”Bäääää”, ”bäääää” lät det och Twist var åter tillbaka i det som kallas en helt vanlig vardag. BMW Z4 bye bye. Det var maj månad, massor av sysslor och pyssel, mek och treck, bygge och hygge väntade… Han kisade med ögonen i hopp om att det skulle ta lite, lite längre tid att förflytta sin skärpa och tanke från en Z4 och över till en get. När han ställt in skärpan fullt ut såg han vem av getterna som kallat på uppmärksamhet och han såg också en gestalt stå på huk vid staketet. Han tyckte absolut att det såg ut som Frödins grabb, visst var det väl det? -Bäst att fånga in honom på en gång muttrade Twist och pinnade av hemåt igen. Men i huvudet på honom lät det fortfarande mer ”brum brum” än ”bäää bäää”.

I samma stund som Twist lämnat Rut kom herr Frödin ut. Han skakade oavbrutet på huvudet och ett leende spred sig över hela ansiktet när han gick Rut till mötes. Det var inte ofta de träffade grannarna, trots att de bodde så nära varandra, för de hade mycket att stå i på de bägge gårdarna. I ärlighetens namn visste hon inte ens vad de hette i förnamn, ett litet pinsamt erkännande faktiskt. Herr Frödin nickade bort mot vägen där BMW:n nyss försvunnit. -De där två, sa han… De verkar inte riktigt kloka på nåt sätt, fortsatte han sedan. -Vadå? undrade Rut även om hon oavkortat hade kunnat hålla med honom. Hur då? på vilket sätt är de inte kloka tycker du? -Jo, fortsatte herr Frödin, de har fler båtar än de klarar av. Här hos mig har deras motorbåt stått med haveri av olika sorter hela vintern och nu när våren har kommit och båten är i tipptoppskick, kan de inte använda den eftersom de inte har någon båtplats. Det enda de lyckats jaga rätt på var visst en landplats på gruset där borta, fortsatte han och nickade bort mot båtklubben på andra sidan vägen. Sen har de visst två mindre segelbåtar också att hålla i form skrattade han gott. Det är tur de har en sportbil så de kan hinna med allt, hahaha… En sportbil som går riktigt snabbt, hahaha… Dragkrok har den visst, men tror du att den kan dra båten? Näe, då ringer de till mig, hehehe… Nu hade herr Frödin börjat vika sig framåt för att få luft mellan skrattanfallen. Samtidigt som han hävde sig framåt för andra gången, stannade han upp. I samma ögonblick såg också Rut det som herr Frödin uppmärksammat på marken ett stycke bort.

Precis där bilen stått parkerad, låg det en liten bok i gruset. Liten och liten förresten. Det var en kalender av märket Filofax… Den stora, den tjocka, den välfyllda. På framsidan var två initialer ingraverade med någon slags låtsasbroderad stil: ”PW”. Rut plockade upp den och tillsammans bläddrade de fram den sida som var markerad med ett rött band, ett bokmärke, där det stod ”En helt vanlig maj månad och lite till”. Här och där var det bilder, små budskap, inbjudningar och viktiga kom-ihåg fastsatta med gem i kalendern. Viktiga saker var inringade i ovaler eller moln, skrivna i rutor eller häftigt och hårdhänt understrukna. Det var stört omöjligt att lista ut vad som var egentligen var viktigast att komma ihåg här… det understrukna eller molnen, rutorna eller ovalerna. Rut och herr Frödin tittade storögt på varandra och utan ett ord, i en slags tyst överenskommelse dem emellan, började de sakta vända blad i den fullklottrade och slitna kalendern.

Den första noteringen de såg var några spretiga anteckningar som löd så här: ”Håller på att smälla av. Har gjort en remsa med antal dagar kvar till Grekland, klipper en dag i taget. Vart tog april vägen och shit vad saxen går hårt i maj. Mitt i allt… efter TVÅ (!) års väntan kom lärarlegitimationen. Våren 2011 skickades alla betyg, intyg och examensbevis in. Därtill ett långt följebrev angående det tioåriga arbetet som speciallärare. Kanske kunde tillgodoräknas som erfarenhetsår? Kanske? Lärarlegitimationen kom. Inte ett ord om specialpedagogik trots att det är i det ”fältet” jag har flest högskolepoäng. Däremot är jag behörig för Bild årskurs 1-3. Stackars barn. Måste överklaga inom 3 veckor …fast de hade 2 år på sig att skicka leget. Och på jobbet är alla galna. Sista nationella proven är förbi och därmed all organisation runt det. Snabbt ska saker rafsas fram för att betyg ska kunna sättas, för de som inte får betyg behöver dokumentation samlas. Uppdatera och skriva nya åtgärdsprogram i elfte timmen, återgivning av tester, pedagogiska kartläggningar, informationsbilagor till gymnasiet, ett mobbningsärende mitt i allt. Paradox: Just nu är eleverna i vägen för verksamheten. Boka tolk o delta i sena utvecklingssamtal och återgivningar av tester. Skitarg!! Vi testar för att få pengar av skitsnålbajskommun, ändå blir det inget. Trots allt; hatar älskade maj.”

– Oj, sa herr Frödin. – Waow, sa Rut. What a mess. De fortsatte att bläddra… Först ut låg Valborg, en tisdag. Närmare bestämt den 30 april.

30. Mösspåtagning för Joel efter 4 år i gymnasiet. Valborgseld vid Ängsan (svinkallt) + Kvällsskumpa i badtunnan.

1. Säsongens andra Viper-segling. Med bravur! + firade med glass på Fjällgatan. Tre kulor är en för mycket… Springrunda.

2. Fixa naglarna eftermiddag. Premiär på Tegelbrukets veranda (infravärme behövdes). Blev det vanliga; en sallad och en öl.

3. Polisen, Drop In fixa nytt pass till Ville + Inköp sommarkläder inför Lefkas. Shorts, skor, underkläder. Springrunda.

4. Glöm ej! Tanka på Villes mobil. Bröllop Vallentuna Kyrka, blåsigt och kallt, stackars partyklädsel + Badtunna kväll.

5. Ville bågskytte utomhus, någonstans i Upplands Väsby-skogen. Prom; två varv 2,5 km-spåret.

6. Slutredigerat Joels bildspel till studenten, 269 bilder, oj! Valt bild, skickat in och beställt skylt hos Fuji Foto. Gymmet.

7. Öppet hus på jobbet; grill, fikabord, försäljning, tipspromenad. Joel & Thompa tittade förbi. Skoj o solen gassade.

8. Ledig onsdag; Solat i bikini på altanen 😉 Ville till simhallen medan vi gymmade.

9. Skansen; ett och annat djur. Sockervadd, kanelbullar och marmeladstänger + glass Fjällgatan, igen! Två kulor.

10. Provkört Z4 nedcabbad biltur till Pampas Marina, en öl i solen + givetvis en fikatur till Mälarpaviljongen. Springrunda.

11. Ranängen; hämta strandvagn som blivit kvar. Saltis; flytta runt båtar på piren + middagspizza på Deli Italia, Mörby.

12. Tune Up Race Mjölkan, 5 båtar på vattnet, 6-10 sydlig. Mer träning än tävling. Springrunda.

13. OBS! Glöm ej, köp simfenor idag. Till gymmet. Mjukglass med strössel i Vaxholm. Påbörjat ”Windrike”.

14. Tisdagsträning Viper i Saltis. Innehåll: Samarbete och teamspirit ombord. Så oense att det gick gäss på vattnet. Kall kväll, fy f*n, blev sent, hemma 22.30.

15. Gymmet. Ägnat kvällen åt att försöka rädda/laga/återställa USB-minnet som kraschat. Åtskilligt med tid var nedlagt i dokumenten på detta minne. Hela läsårets reflektioner. SHIT! Bara att göra om. När?? Ska vara inne 12/6.

16. Drygt 240 mail senare oss klassmammor emellan… Vinkat av Ville; Klassresa till Vaxholm kastell + camping. Solen sken på de små! Lyckat! Springrunda.

17. Å-berga och tatoo… tre små huvudfotingar, tripp trapp trull. Ville hemma igen, hes som ett troll. Syrrans födelsedagskalas på kvällen, fördrink på altanen.

18. P gymmet och Ville i badet, T på GoCart-bana med Pelle. Eftermiddag; Henke födelsedagskalas; satt ute hela middagen. Grillgott och tårta, mysigt. EM i schlager; Heja Robin!! Nej! Sverige på 14:e plats, helt ”utslagna” får kvala nästa år.

19. Hobie 16 Race Majblomman med 7 båtar. Haveri så vi såg första start från land medan vi mekade. Kom 2:a ändå, hur gick det till? Proffs!

 

 

20. Fixa matsäck, Ville på idrottsdag Tibblevallen. Gymmet.

21. Tisdagsträning i Saltis, T körde Kattresan alldeles själv idag. (Tur han inte träffade en krokodil) körde fort liksom en pil.

22. Gifta 34 månader 🙂 And so what… vem hinner med sånt? En extra puss. Gym som vanligt.

23. Spec.träff (tryffelträff) med Anita & Ann-Helen på Tegelbruket (ny dejt om 3 mån bokad). Fixa matsäck, Ville på idrottsdag Tibblevallen. Ja… igen ;-/

24. Springrunda. Köpa buffédryck och blommor + plantera till studenten. Avböjt jobbets sommarfest i Rålis. Pallar bara inte. Kan säga ”NEJ”. Bara att hitta en parkeringsplats känns övermaga.

25. Springrunda. T till Västervik/Örö. Överraskning: 12 tjejer fira Carina (snart 50) på O´Learys Roslagstull. Hamburgare/sallad + Bowling. Vann bowlingen helt oväntat 🙂 Not bad at all.

26. Syrrorna på Galoppen-Loppis. Somrig sol med tilltagande sandstormar övergick i bistert höstregn. Försäljningen gick nätt & jämt ihop sig men vi fick ”leka affär” igen vilket är toppenkul! Lägga in bilder, redigera Windrike.

27. Kompletteringshandla till studenten. Igen. T snygga till carport o köra till tippen. Fjortonde Vårruset med start 19.15. Elva från Skärgårdsstad (även Ida) och en från Byäng (typ jag). Tid: 26:53. Picknick: Lax, potatissallad, oliver, bröd, kalkonost på tub satt fint efteråt.

28. Tisdagsträning Viper i Saltis, fast vi orkade inte. Vi åkte dit, åt i stället en picknick och hade stilstudier från land, mekade båt. På hemväg passerade Fjällgatan… Glass. Städa, tömma köksbänkar inför student.

29. Till gymmet. Kväll: Städa, bära bord & stolar inne. Läste i DN om en Kinesisk babypojke som spolats ned i en toalett och lyckligtvis räddats ur det 10 centimeters tjocka avloppsröret. Min majstress ter sig blek i jämförelse. Idioti.

30. Städa, bära bord & stolar ute. Röja ur i hallen. Fixa naglar 17.00. Klippa gräs. Till gymmet. Skura, torka, skura, torka. Pollen!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

31. Inget regn!! Dukar, dynor ut. Björkruskor och ballonger. Joel student; Utspring 13.00 vid skolan. Gassande härlig sommarvärme, finaste vädret på länge. Buffé från 16.00. Cirka 35 pers här, ute & inne i åldrarna 2-91. Vi dog på kuddarna efter disk & pyssel cirka 23.00. Stendog. Dagens budskap: ”Skit i kondom, vi vill ha jobb”.

 

 

 

 

1 juni: Upp med tuppen klockan 7; Boo-regattan. Sju kattor, halvfjärtig vind, tilltagande regn efter hamburgerlunch. Tilltagande förlust efter hamburgerlunch. Låg etta före, landade som 3:a därefter.

2 juni: Upp tidigt idag med. Bågskytte för Ville, sen glass Fjällgatan och hämta Hobien från Boo. Tshirt-varmt idag. Ljuvligt somrigt. Överklaga i mail till Skolverket i kväll, alltså inte på värmen.

5 juni: Sista jobbdagen!! På skolan; brännboll lärare mot 9:or . På kvällen Nygårds; 9:ornas avslutningsfest. Jag + 4 till kör Gangnam (Byäng) Style. Text och Musik: Psy och Pippi. Mohahahaaaa! Återkommer kanske med filmsnutt.

Därefter två veckor Wildwind som mycket väl förtjänar sitt eget utrymme på P och T-sajten. Lägg ut i slutet juni.

– Ja, herregud sa herr Frödin. Vad kan man kalla det här? Är det mänskligt? Varenda dag är fulltecknad… alltså njuter de aldrig? Rut drog efter andan och började prata osammanhängande: – Närvaro, här och nu, mental och själslig ro, eftertänksamhet, ta dagen som den kommer, bejaka sitt liv och sina lustar, höja blicken, sänka garden. De här människorna vet inte ens vad det är. De vet inte vad de missar. Precis så här såg min kalender ut innan jag bestämde mig för några år sedan att bryta allt och skaffa en gård på landet. Häst, höns, några mjölkkor, getter. Nåja, nu har visst planerna börjat dra iväg igen med musteri och nya inhägnader. Kanske jag borde passa mig så det inte blir en sån här schematiserad kalender igen, tänkte Rut och blickade ner i Filofaxen.

– Herr Frödin, sa Rut. Det var mycket trevligt att träffas idag. Jag hade ett ärende, eller ”vi” hade ett ärende när vi kom hit över nyss… men vid närmare eftertanke undrar jag bara om vi kan få bjuda över er alla tre på middag till kvällen. Glöm allting annat så länge. Jag ser att grabben din redan hamnat hos oss, sa hon och pekade bort mot staketet där alltfler getter nu flockats för att bli klappade. Kanske du och fru Frödin kommer över också om en stund, undrade Rut.

– Det tackar vi för, sa herr Frödin och tog i hand. Du kan kalla mig Mac och frun min heter Pia-Carin, eller PC som vi brukar skoja om. Och grabben våran kallas bara för Mini rätt och slätt, sa han med ett leende. Lite tokigt kanske men så har det blivit. En förkortning av MacMini helt enkelt. -Och jag heter Rut, sa Rut, fast det vet du ju redan… vad tokig jag är. – Rut som i ruta utan ”a”, inte helt fyrkantig alltså… hahaha, skojade Rut. Vi ses sen, vid 19-tiden. Carpe Diem