Mitt i denna sköna månad började häggen dofta. Finns det någon mer underbar doft? Jo! doften från ett nyöppnat kaffepaket. Och… höll på att glömma… nybakade bullar luktar också gott. Likaså White musk och Comfort sköljmedel. Äh… kom också på doften av kaprifol, nybadad hund, tallbarr, spolarvätska, bebishud, nyklippt gräs, lakan som torkat i vinden, ny bil och smultron… Men häggen är bäst. Prinskorv är Pumas favorit!
Starten av maj var fruktansvärt kall, 1:a maj var så kall att vi började dra på oss dunjackorna igen. Vi hade då den goda smaken att ta en tur på Baggen, vet inte hur vi tänkte där…? Målet var att ta sig runt alla små öar där ute men turen blev kort och enbart runt 4 öar med tanke på kylan. Också på grund av pågående ombyggnad av Värmdös elnät, då man drog sjökablar rakt över Baggensfjärden. Dessa sjökablar, som låg och flöt på ytan, kom senare att observeras som en U-båt från någon primadonna på Saltsjöbadens ”solsida”.
2:a maj haglade det för säkerhets skull och den tredje landade ett litet lager snö, ve och fasa! Sen steg tempen så sakteliga och en vecka senare hade vi 27 grader. Inte fel minsann! 
Thompa gjorde årets första ”reparations”-tur till Örö ihop med storasyster Yvonne och svåger Lasse. Målet för resan var att räta upp Bertabodsbryggan vars stenkista fått sig en omgång av nåt förbipasserande isflak under vintern.
Under tiden höll Pippi ställningarna på hemmaplan och tog med Ida & Yarre på skogsfrukost bland vitsipporna i Ellagård. Ida har, efter mycket avlång och oändlig längtan kommit på plats i Grindtorp, i sin första lya.
Förra månaden fick öronen njuta av en mycket begåvad föreläsare vid namn Torbjörn Hortlund. Han hade det delikata uppdraget att implementera den nya läroplanen LGR 11 för tvåhundra utarbetade, sönderstressade & skeptiska lärare. Och han fixade det! Bland många väl valda ord sa han så här: ”Barn och ungdomar kan aldrig målstyras. De flyger inte genom tillvaron som jetflyg rakt fram på autopilot som vi vuxna ställer in. Barn och ungdomar flyger som fjärilen vilt och vackert åt alla håll. Precis som fjärilar vet de vart de ska och vad de vill. Jetflygspedagogik passar inte för dem, i stället är det improvisationen i mötet mellan vuxna och barn som gäller”.
Även improvisationen mellan enbart vuxna är viktig, exempelvis på bilprovningen. En varm (som kom att bli odrägligt svettig) eftermiddag på Vallentunas bilprovning: -Vart ska jag egentligen? Kartan på Eniro var ju värdelös. Verkligen värdo. Väl framme: Oj… vilken fil ska jag välja? Tänk om jag ställer mig långt bak och kommer i kläm mellan två bilar… hur ska jag då komma loss när mitt reg.nummer med aggressivt blinkande anmodas att köra fram? (Stresshormonerna gör sig redo). Inne vid expeditionen; datorn säger: ”Slå in ditt reg.nr”: Okej UKF 470. ”Är detta en Kia Ceed”? …ja…tryck… ”Tyvärr finns ingen tid för ditt fordon aktuell dag” (Stresshormonerna börjar jogga) Vafaaaan, här har jag förberett mig, tagit ledigt, kört hit… vad är det frågan om och vem ska man egentligen fråga?
Sträcker på såväl hals som fantasi och ser en liten gubbe som jobbar för fullt med en bil i hallen. Okej… honom tar jag! -Uschäckta… jag har en tid idag men bilen finns inte i datorn. Tydligen. -Alltså hemma fanns den, det kollade jag senast igår, men nu…? Besiktningsmannen började engagera sig, andra kunder fick vänta, stresshormonerna började springa på… -Näe, du har ingen tid här. Gå ut till expeditionen och vänta tills någon kommer. Någon någon…var då? Hallåååå… knack knack på lilla rutan… eller var det kistlocket för här var dött som i graven.
Okej… tillbaka till lilla gubben i hallen (och lilla kunden som återigen fick vänta) för att få nya tips och vägledningar. Denna gång for han iväg långt bort i environgerna medan jag och den andra kunden stod kvar och bligade upp, ner, hit & dit. -Näe, sa lilla gubben när han var tillbaka. Du får helt enkelt vänta nu. Gå tillbaka till expeditionen så länge. Okej, tack… sa femåringen med stresspåslag som en mobbad fjortonåring. Vänta vänta vänta… Kollar väl reg.numret igen då. Kryssar ut blicken genom fönsterrutan, förbi köer av väntande fordon och längst bort ser jag reg.skylten på min bil… konstaterar att numret är UKF 273. Oj, shiiiit, pinsamt… jag kanske skulle kollat det först?! Slår in numret på datorn på nytt och piddelipom var jag välkommen klockan 13.55. Hmmmm… Ojojoj, bara lilla gubben inte ser mig sen. Hamnade så klart hos besiktningsmannen precis bredvid. Rodnande skam. Valde att vänta utanför medan bilen gicks igenom.
Vi förberedde oss för Lidingö runt. Packade båtarna på Mjölkudden under torsdagskvällen och körde dem först hem till Täby. Vi körde sen över ekipaget till Lidingö på fredagen och reste master. Så iväg 07.30 lördag morgon och synkroniserade allt inför starten 10.10.
När startskottet gick, gled vi över startlinjen i ultrarapid med obefintlig vinds hjälp. På Lilla Värtan blev vi snabbt uppseglade av jättebåtar och luften trasades sönder av minst 117 stora segel som förmörkade hela himlen runt oss. De praktiskt taget åt upp den lilla vind som fanns och vips var vi rejält på eftersläp.
Duvholmen passerade vi efter 2,5 timmar (förra året kom vi runt hela Lidingö på 2 timmar).
På Askrikefjärden fick vi en lugn och överdrivet sansad kryss för att avsluta i totalt bleke sista biten. Mållinjen hade vi i synen under säkert en och en halv timme. Hela varvet runt tog nästan 7 timmar och solen gassade hela dagen. Totalt startade fem Hobie 16, två började paddla men vi kom trea! Efter denna bragd, packade vi båtar och körde tillbaka dem till ”Mjölkan” och landade hemma 21.30. Total tidsåtgång för evenemanget: 21 timmar.
Månadens nästa segling var årets Booregatta, 8 båtar var med i fleeten som toppades av Leff och Håkan. Vi fick bronsplats (tack såååå mycket) efter fyra race: 4-3-3-3. Det var fin jämn och generös vind hela dan. Maxfart 16.5 knop. Dagen avslutade vi med glassmakerna kaffe latte, ägglikör, hallon/lakrits på Fjällgatan.
Nu är även Pelles Campus sjösatt och bryggseglad!
Månaden maj bjuder också på lite avslutningsevenemang. Ville hade avslut på Ung Teater efter 3 terminer och vill göra något annat i höst, blir nog jujutsu. Pippi och Mia avslutade sin första termin streetdans. I publiken satt tre personer; mormor, Ville och ytterligare ett barn. Kändes lagom. Applåder är generellt så högljudda och generande ju. En kväll lyssnade vi på Myrängens kör också, de körde schlagertema. Full fart. Även Skärgårdsstadsskolans vårshow var klart sevärd i år. Vilka elever vi har! Tre begåvade tjejer i högstadiet framförde exempelvis låten ”zebra” av Beach House totalt fläckfritt. Håren reste sig.
Det 13:e vårruset är avklarat. Årets tid blev 29 pigga minutrar. Picknicken var något lite kall och blåsig, dock utan regn. Pippis sista händelsen för månaden var en träff med några av skolkamraterna från grundskolan. Vi skildes åt i 9:an för 32 år sedan, en del har haft kontakt men andra inte. Vi, m.a.o en fjärdedel av klassen, sågs på Tegelbruket under klart stimmiga förhållanden. Gamla minnen av alla sorter.
Månadens bästa: Äntligen Wildwinds! (Förtjänar ett eget inlägg i Windrike). Syrrans 49-års-afternoon-tea med fantastiska snittar & efterrättskrudilutter! Och nu endast 4 arbetsdagar kvar till skolavslutningen.
Månadens sämsta: Tisdag morgon noll-sju-tretti; däcket platt som bandspaghetti. Mitt i gummit satt en spik, oj! här blir man inte rik. Lämna däcket för att lagas men ett sprillans nytt fick tagas. 1300 spänn för det kalaset, shit för det semester-budget-raset. Snön och ”låtsasvärmen” + fästingarnas återkomst också sämst faktiskt.