Augusti 2014

Pippi: Var det måndag till tisdag du skulle vara borta, eller var det tisdag till onsdag?

Thompa: Det var tisdag till onsdag, hur så?

Pippi: Äh jag bara undrade, för veckans planering av träning och annat. Hade vi varit i nyförälskelsestadiet hade jag naturligtvis undrat med ångest i rösten och hjärtat fyllt med sorg… men nu var det mest för att ha koll på flödet, veta hur allt kommer att stämma i vardagen liksom. För logistiken.

Thompa: Vaaaa? Å fy faaan vad dåligt, verkligen… det var dåligt.

Så där ja, då var vi tillbaka i vardagen igen. Bye bye till all utsträckt ledighet, adjö all nu-gör-vi-vad-vi-vill-tid och farväl till semesterromantiken. Nu har vardagslunken, ekorrhjulet och stresshelvetet tagit vid. Thompa sattes fast i regeringskansliets rumsposition 1370 med fin utsikt över centrala Stockholm. Och Pippi på skolans så kallade Vintergata som namnet till trots, inte bjuder på särskilt vida vyer.

 

 

Som spindlar i nät och dagarna i ända fixar och trixar vi, felsöker och ställer till rätta. Alltid är det något som fastnat i nån tråd. Månaden med siffran sju har redan hamnat en bit bort och vi hör definitivt inte till sjusovargänget längre.

 

De sju sovarna var enligt en gammal legend, sju kristna män som levde omkring år 250. Ett avgudatempel byggdes i staden och kejsaren hotade att döda alla som inte dyrkade i det. De sju männen delade då ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i en grotta i berget Celion. Kejsaren murade igen grottan för att männen skulle dö av hunger och törst. Två män skrev ner männens liv och lade in skriften mellan stenarna.

Drygt hundra år senare var det en ny kejsare som regerade. Han hette Theodosius. Några murare bröt upp stenarna framför grottöppningen för att bygga ett stall, och de sju sovarna vaknade till liv igen. De trodde att de bara sovit en natt och en av dem, Malchus, skickades ner till staden för att köpa bröd. När han försökte betala med sina hundraåriga mynt blev det stor uppståndelse eftersom männen han köpte brödet av trodde att han funnit en begravd skatt. Han fördes inför biskopen och borgmästaren, där han berättade att han dagen innan flytt för kejsaren. Biskopen och borgmästaren följde honom upp till grottan, där de fann brevet mellan stenarna som intygade männens historia. De sände bud efter kejsar Theodosius som reste till platsen för att själv se miraklet. Efter att de sju sovarna talat med kejsaren la de sig ner och dog. Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

Den 27 juli infördes som sju sovares dag i den svenska almanackan 1680 och fanns där fram till 1901 då den utgick. Minnet av de sju sovarna har högtidlighållits i olika sammanhang genom att det den dagen var tillåtet för alla att sova länge. Dock för den som sov längst väntade en mindre populär arbetsuppgift som straff. Andra folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt. Nu för tiden är det Marta som har namnsdag på det som tidigare var sju sovares dag och i år är det en måndag. Ett litet tips när den dagen kommer är att sova lagom länge.

Förra månadens löfte kvarstår. Att ta reda på så mycket som möjligt om en siffra, och siffran som vann var… brrrrrrr…trumvirvel…katsching… siffran sju. Helt nyligen avslutades här i huset boken ”Sju jävligt långa dagar”, skriven av Jonathan Tropper. I boken beskrivs en mer eller mindre dysfunktionell familj, som när pappan dör ska sitta shiva (judisk sorgevecka) i enlighet med hans sista önskan. Det känns som om allt händer denna vecka och familjemedlemmarna lär verkligen känna varandra på riktigt. Gillar man relationsdramer är boken ett hett tips.

Men vad är det egentligen för märkvärdigt med siffran sju? Ja beroende på var och när i världen, betyder siffran olika saker. Dels var den betydelsefull i forntida magi och vidskepelse. Så långt tillbaka som till fornorientalisk tradition nämns sju demoner i litteraturen och i den fornpersiska religionen sju odödliga heliga ting; bland annat gott sinnelag, ödmjukhet, hälsa och lydnad. Sjutalet i Gamla testamentet har i stället att göra med förstörelse genom Guds vrede. Sju präster med sju vädurshorn gick sju dagar kring staden Jeriko. På den sjunde dagen gick alla sju varv och när prästerna blåste i hornen, skrek alla israeliterna så muren rasade. Den judiska skapelseveckan hade (med vilodagen inkluderad) sju dagar och de sju planeterna ordnades efter veckodagarna till en sjuuddig stjärna.

Vidare finns det berättelser om de sju kardinalsdygderna även om de kanske inte är lika kända som de sju dödssynderna. Och i bibeln fick Jakob tjäna sju år för Rakel (Jakob var gift med Lea men föredrog Rakel) och Josef talade om de sju feta och de sju magra åren för Egypten. I Nya testamentet då, vad sägs om siffran sju där? Jo, när Petrus ville veta hur många gånger han skulle förlåta sin broder svarade Jesus ”icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju”. Samt att Jesus sa sju ord på korset (nyfiket undrar jag vilka) plus att det i uppenbarelseboken talas om bokrullen med de sju inseglen.

I medeltidens Europa var sjutalet också högt skattat, då man talade om den helige andes sju gåvor; sju duvor, sju dygder, sju fria konster och vetenskaper, sju sakramenten, sju levnadsåldrar, sju laster och sju böner. I det gamla Kina representerade siffran sju, kvinnans levnadsperioder räknade i år; Efter två gånger sju år börjar ”yin-vägen” (den första menstruationen) som slutar efter sju gånger sju år (klimakteriet). På den sjunde dagen den sjunde månaden hölls en stor fest för flickor och unga kvinnor. Efter dödsfall i Kina skulle det offras och hållas minneshögtider för den döde var sjunde dag, sju gånger tills den 49:e dagen.

I reklamen som körs för fullt just nu, nämner bilföretaget Kia sin sjuåriga nybilsgaranti i sammanhanget med regnbågens sju färger, sju små dvärgar, sju sorters kakor, sju veckodagar och de sju kullarna i Rom. Listan kunde faktiskt förlängts ytterligare med exempelvis de sju haven, den sjuarmade ljusstaken, världens sju underverk, de sju kontinenterna och de sju världshaven. Vid sidan av Snövits sju små dvärgar i folksagornas värld, kanske de sju korparna och sjumilastövlarna känns bekanta. Och i ett Seinfeldavsnitt argumenterar George för att Seven är ett perfekt namn på ett barn, vare sig det är en pojke eller flicka.

Nu för tiden talas det också en del om seven generations, vilket är kärnpunkten för hållbarhet i exempelvis miljöarbete. Man menar att allt man gör idag ska vara bra även för dem som lever minst sju generationer framåt i tiden. Dessutom finns det tankar om att avståndet mellan en själv och andra aldrig är längre än sju människor. Man känner någon som känner någon som i sin tur har en vän som känner någon och så vidare. Det brukar i alla fall vara min broms för att inte vara sur och otrevlig utan anledning… Man vet aldrig vem man har framför sig.

Jag har hört nån gång i världen att sju kallades för ett ”skryttal”. Med det menades att siffran gärna plockades fram när man skulle överdriva något med finess. Sju är tillräckligt udda för att inte vara jämnt vilket gör det mer trovärdigt. Hur många gånger har man inte svarat sju på frågan ”tänk på ett tal mellan 1 och 10”. I en internationell studie kom den brittiske matematikern Alex Bellos fram till att favorittalet i världen är just sju.

 

Enligt psykologiska studier sägs att det bara tar sju sekunder att fälla elva intuitiva omdömen och bilda sig de första viktiga intrycken av en person. Ickeverbal kommunikation gör att vi på ett omedvetet plan reptilsnabbt bestämmer oss för om människor vi möter är trovärdiga, sympatiska, kompetenta eller inte. Vi drar slutsatser om status och auktoritet, bestämmer snabbt kön och ålder. Vi antar vad hen kan tänkas jobba med och hur hen mår samt om det är en vän eller fiende vi har framför oss. Allt enligt samma grundläggande princip som härskat på savannen sedan urminnes tider, det är en överlevnadsfunktion i människohjärnan. Uppsyn och kroppsspråk räcker. Det hela går med ljusets hastighet och intrycket kan bli bestående.

Sju sekunder! Tänk då på att vid ett första möte: Sträcka på dig (utstråla säkerhet/kompetens). Le (visa vänlighet/tillgänglighet). Ta ögonkontakt (kan tränas upp genom att studera ögonfärgen hos andra). Höj ögonbrynen (signalerar bekräftelse). Skaka hand (effektivt sätt för etablera kontakt, annat slag av interaktion kräver tre timmar). Stå lätt framåtlutad (visar på engagemang/intresse).

Synd då om alla dem som lägger sin tid och budget på bröst- och läppförstoringar, omopererade näsor och utslätande av rynkor. De som lyfter och tar bort, suger ut eller fyller på. Alltså av ickemedicinska skäl. Vid ett möte med en sådan extra tillfixad människa blir intrycken, vid sidan av alla uppenbara funderingar, ganska knepiga. Mimiken hos vederbörande fungerar inte som man är van vid och originaliteten saknas med, kort sagt; hela personen blir svår att läsa. På sju sekunder skaffar man sig i stället en massa förutfattade meningar och minst elva intuitiva omdömen: Exempelvis att hon har dåligt självförtroende, dålig kontakt med minst sig själv och kanske också med sin pappa, hon har inte blivit nog bekräftad, har fått saker om bakfoten och är medialt lättledd. Är hon en bimbo eller är bara totalt vilsen i pannkakan? Kanske jobbar som pole-dansare (eller dansar på vilken bardisk som helst förresten, typ porrklubb…när så kan det väl inte va?) Kanske caféflicka? Hur gammal är hon förresten? Hon har säkert dålig ekonomi eftersom hon uppenbarligen missbrukar dyra operationer. Hon har säkert svårt att känna nöjdhet och slutligen… Var det tänkt att bli som det blev eller är det ett misslyckat resultat jag ser? Tycker hon själv att det blev bra?

Just ett sånt möte har jag nyligen haft. Där, i en klädbutik mötte jag en uppförstorad människa som inte hade något som helst ursprung kvar. Jag fick anstränga mig maximalt för att på åttonde sekunden skärpa till mig och ta kontakt genom att be om hjälp. På trettonde sekunden föll jag hårt igen i fördomsgruvan. Det var när hon öppnade sina svullna läppar och började prata. Då visade det sig att alla konsonanter var nasala och alla vokaler utdragna och överdrivet öppna. ”Tyyyyp preeciiiiiis”. Det tog många sekunder att vänja sig vid det men efter minuter av återhämtning insåg jag att hon var fantastiskt trevlig och duktig på att sitt jobb. Hon var tillmötesgående och mycket social. Säkert en kalastjej, men de elva intuitiva omdömena skymde dessvärre sikten först.

 

 

En alldeles ypperlig paus i livet tog Ville och jag genom en heldag på Yasuragi. Inomhusbad, varmpool och solstol växelverkade på förmiddagen. Vi åt lunchbuffé efter en halvtimmes avkopplande klangresa och tillbringade eftermiddagen i inomhusbadet eller i varmpoolerna ute. En mycket lyckad dag. Och prisvärd. För totalt 995 kronor fick vi båda badkläder och yukata, hur mycket frukt och te som helst, tvårätters lunch, obegränsat med bad och olika typer av aktiviteter. En heldag!

Vi badade över huvud taget ganska mycket i augusti som fram till mitten av månaden bjöd på varmt och tropiskt väder med temperaturer på mellan 25 och 30 grader under dagtid. Vi och Scandalen hittade in i den lilla Kyrkfjärden och där drabbades jag av en metamorfos. Baddjävulen vann slaget över badkrukan. Badade från båtens badstege eller hoppade bomben från däck. Tänk att det var så skönt att bada, den känslan hade försvunnit nånstans på vägen för länge sedan.

 

 

 

En annan dag badade vi på Solbrännan i Österskär och i poolen i Norskogen. Det var tydligen fler som återupptäckt badandet fick jag klart för mig på jobbet sen; ”jag som aaaaaldrig hoppar i annars, har badat som aaaaaldrig förr”, var det flera som deklarerade …så då var man inte särskilt märkvärdig då ;(

Förutom badturer med båten har vi åkt en härlig Djurgården-runt-tur då vi passerade Grönan på nära håll och överraskande hittade restaurang Oaxen precis intill. Det har varit fantastiska ljumma kvällar, många vackra solnedgångar och ett oändligt antal dramatiska varianter på himlar denna månad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Okej, så blev jag väl förkyld då bara därför och till råga på allt med feber precis innan skolan startade. Vilket var synd eftersom kondisen verkligen var på topp med flera sköna löpstunder i minnet utan alltför mycket flåsande. Efter ett par dagars feber och vila samt på grund av en rosslig hals som inte gav med sig, blev träningen tyngre igen, särskilt när det gällde återhämtningen.

Detta märktes inte minst när vi körde årets midnattslopp (för sjunde 😉 året i rad). 31.389 personer deltog i loppet som därför blev det största milloppet i Europa. Förutom 140.000 vattenmuggar fanns 1.350 funktionärer, 3 läkare, 17 sjuksköterskor och 5 ambulanser längs banan och jag skulle behövt dem allihop. Det var så kämpigt att en tänkbar lösning redan vid 4-5 kilometer var att avbryta. Nåväl, vi sprang ändå i mål på minuten under en timme. Inte det vassaste resultatet precis men tjipp, vi kom i mål!

Taggade som vi blev av den beska smaken och styvnackade som vi tydligen är, anmälde vi oss till Stockholm halvmarathon som går den 13/9. Då ska vi ge asfalten vad den tål bland vattenmuggar, funktionärer och åskådare. Antalet deltagare kommer att vara drygt hälften mot Midnattsloppet medan längden på loppet är det dubbla. Thompa har startnummer 12946 och jag 14645, vår start går klockan 15.50. Det största målet är att komma i mål senast klockan 18.00 och nästa att komma i mål över huvud taget. Alltså helst innan de stänger halvmaran klockan 18.50. Det tredje målet är att inte bryta loppet. Läkare har rätt att plocka av skadade eller utmattade löpare från banan så det får bli det sista målet; att inte ”plockas av” banan. Självklart vill ingen av oss kräkas heller eller bajsa på sig. Det är överordnat alla tidigare mål. Särskilt inte vid målgång eftersom alla deltagare filmas i mål.

Hur tränade vi då för att förbereda oss? Dels sprang vi lite mer och lite längre än vanligt. I stället för den vanliga sjukilometersrundan började vi köra dubbla längden, och en dag åkte vi in till stan och gick hela halvmarans sträckning. Det var smart! Att känna på backar och krön, svängar och färdvägar. Så himla proffsigt. Och smart. Nu vet vi preciiiic vad som är vad. I ärlighetens namn var vi bannemej helt slut efteråt, stela och eländiga. Vi tänkte; hur ska detta gå? Det återstår att se i nästa månads bekännelser.

 

 

 

Under sista semesterveckan sjönk temperaturen plötsligt till under 20, vilket kändes kallt i all jämförelse och baddjävulen gick åter i dvala. Då lade jag i stället ner en hel del timmar på Rut och Twist och de andra i Laduvik. Eftersom det framkommit att en av de bättre insatserna man kan göra för att få ett bokförlag att nappa på ett manus, är att skriva två böcker. Så då gjorde jag det, alltså skrev mer. Nu är historien om folket i Laduvik betydligt fylligare, karaktärerna tydligare presenterade, deras tankar och minnen mer utvecklade och sysslorna ytterligare fler. De båda manusen valsar nu runt i syrrans makalöst långsamma granskningskvarn som jag ändå är evigt tacksam för, eftersom det helt enkelt inte finns någon bättre. Hon har kommit en halv bok framåt men endera dagen är båda genomlästa, färdiga och ivägskickade. Igen.

 

Thompa Mätman, honom har väl ingen glömt? Herrejösses, här har han kursat både i Helsingborg och Stockholm. Licensierat sig och legat i, utrustat sig med måttband och vågar. Därefter har han mätt tvåkronor inför ett av deras race och någon F18 vid sidan av det. Uppdragen har inte precis haglat in… Men så en vacker dag, ja väldigt solig och vacker faktiskt, fick Thompa Mätman ett uppdrag. Några på Saltis hade köpt nya segel så då var det full fart framåt i verksamheten. Frugan hakade på. Två personer plus bil och bensin och lunch, då debet och kredit slog ut varandra fortare än vi hann blinka. Kredit vann. Men sånt gör inget så länge solen skiner, lunchen tog vi i Rålis minsann.

Ville blev i ett obevakat ögonblick i våras anmäld till ett innebandyläger på Åland. Det var väl en himla tur. Vips blev vi skjutsande föräldrar och vips hamnade vi också på Åland. Färden gick på fredagen från Grisslehamn och över till Eckerö. Campet där närmare femtio killar skulle träna och bo, låg två mil in på ön, i Godby. En superfin idrottsanläggning simhall och gym inkluderade. Vi däremot, bodde på hotell och gjorde lite annat än att köra just innebandy. Vi promenerade en hel del mellan hotellet och Mariehamn och första kvällen tog vi en barsväng. Hela Mariehamn var dött. De har tydligen bara öppet i juli. Nästa dag shoppade vi, tog en biltur till Havsvidden längst norrut och fikade på Johannas goda bullbageri. Sista dagen träffade vi Lotta som är Thomas barndomskompis och förutom det, hann vi med en skyltguidad tur i skogen bland exotiska träd (samtliga ganska döda). Vi var hemma vid 17-tiden på söndag. Ganska trötta och faktiskt… ja faktiskt, med lite ”turistmage”.

Lördag och klubbmästerskap. Dimma, stiltje. Nio båtar anmälda, två kom inte ens och två lämnade fältet innan startskottet ens gått. Vid den tidpunkten blåste det max två m/s. Men vi som var där, som bet ihop och som härdade ut… vi var fem stycken och två race hanns med innan halv ett då lunchbrejket kom. I första racet tog vi ledningen och behöll den rakt igenom. I andra racet tog vi också ledningen men så blev det en liten dragkamp som vi vann tack vare en ”privatare” från ingenstans. Som på beställning vred vinden till vår fördel. Jag kunde gå ut i trapets vilket ingen annan besättning var i närheten av. Ibland har man flax 😉 Två perfekta starter, snygga slag och en smula tur var receptet och därmed satte vi två spikar. Den segern var så himla söt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var väl inget dåligt slut på den här månaden? Nu vill vi bara avsluta månadens blogg med ett litet wake up call, Tjing – e – ling!