Februari 2016

En dag hade en av facebookvännerna lagt in följande status: ”Vem hade du varit om du haft ditt andranamn som förnamn, det efternamn din mamma hade som ogift och arbetat med det drömyrke du hade som barn?” Kul tanke va? Lite Sliding doors så där. I det experimentet är jag Eva Johansson och arbetar som barnmorska, gift med Albert Karlsson som dessvärre inte vet var han jobbar.

Vårkänslor, eller? När medeltemperaturen för ett dygn ligger i intervallet 0,1°C till 9,9°C kallar man det för ett dygn med vårtemperatur. Detta dygn räknas som vårdag om den därefter efterföljts av sju likadana dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår. Definitionen känns som hämtad ur skapelseberättelsen: ”…och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.”

Och på tisdag morgon, den tjugotredje februari hände det. Våren var här! Eller i Göteborg i alla fall för att vara mer exakt. Våren kommer normalt till södra Svealand under andra halvan av mars, så nu kan man nästan känna lukten av den. Det börjar närma sig, det vet vi, och snödroppar har redan synts till här i krokarna. Nu i slutet av februari är det ljust ända fram till kvart i sex på kvällen och det känns uppfriskande att slippa en del av mörkret.

I början av månaden däremot, då blev det mörkt strax före halv fem. Det vet vi, för då satt vi på Långholmens fängelse. Innan vi hamnade i cellerna och guidades runt i muséet, åt vi ett supermättande Afternoon Tea på deras värdshus. Vi valde mellan olika sorters snittar, fina bakverk och scones. Lemon curd, rört smör, färskost och Långholmens egna marmelader. Och det var verkligen te som serverades, ingen tog för givet att Afternoon Tea gick att likställa med något sorts kafferep inte.

Att vi relativt snabbt blev mätta berodde på att vi timmen innan precis hade svalt det sista från våra tallrikar under brunchkryssningen med S/S Stockholm. Fartyget, som är en liten pärla med en stor matsal och ljusa luftiga salonger, avgår från Strandvägen. Från bordet får man en förstklassig utsikt medan båten kryssar fram i Stockholms innerskärgård, rundar Vaxholm och kör tillbaka till stan.

Ett av ställena man passerar är Anna Johansson – Visborgs semesterhem. Anna Johansson Visborg var bryggeriarbeterska och verksam i Stockholm under första hälften av 1900-talet. Hon var fackligt och politiskt aktiv och beskrivs som ”en socialdemokrat i hatt, med ett språk som fick männen att huka”. Hennes starka sociala patos, hennes medmänsklighet och uttalade krav på rättvisa gjorde henne till en mycket ovanlig kvinna vid den här tiden. Anna gjorde många betydelsefulla insatser på olika områden med banbrytande gärningar inom arbetarrörelsen. Hon genomförde sina visioner att hjälpa kvinnor som hade det tungt och svårt. I unga år hade hon själv upplevt hur problematiskt det var att ta sig fram som ensamstående arbetarkvinna i Stockholm vid 1900-talets början och detta kom att prägla hennes framtida gärning i livet.

Tankarna på ett kvinnohus började gro och det dröjde inte länge förrän hon tillsammans med andra villiga, hade bildat en ekonomisk förening i vilken man kunde köpa andelar för hundra kronor i det planerade huset. Fyra år senare, 1946, var den fjorton våningar höga ”kvinnohuset” på Kungsholmen klart. Bryggar-Anna fortsatte på den inslagna vägen och snart följde andra husprojekt inom ramen för den stiftelse Anna bildade 1944. Huvudmotivet för stiftelsen var att hjälpa kvinnor och framför allt de bryggeriarbeterskor, vilkas villkor Anna så väl kände till, att få en bra bostad till ett rimligt pris. Vidare ansåg hon att kvinnorna måste ha utbildning för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden och i samhället. Därför avsattes inom stiftelsens ram även ett penningbelopp som skulle användas till utbildning eller understöd till behövande.
1928 startade Anna ett semesterhem i Nacka för kvinnor som inte hade möjlighet att ta sig någonstans på semestern. Idag är det företrädesvis ensamstående arbetande kvinnor ur låglönegrupper som får möjlighet att veckovis eller per säsong hyra ett billigt sommarboende i någon av semesterhemmets småstugor eller rum.

Just dessa boenden passerar man med S/S Stockholm. Likaså Fjäderholmarna, Telegrafberget, Hasseludden, Bogesund och Badholmen innan man rundar Vaxholms kastell. Och under tiden äter man. Det vi försåg oss med, alltså strax innan Långholmens Afternoon Tea var: sill– och strömmingsinläggningar, gräddfil, lök, ägghalvor, västerbottensost och grönsaker.

Färska, marinerade, varma och matiga sallader på exempelvis potatis, bönor, kål och matvete. Gravad och varmrökt lax, fiskpaté och ishavsräkor med tillhörande såser. Salami, skinka, rostbiff och korv, Janssons frestelse, prinskorv, kycklingklubbor, fetaostgratinerade grönsaker, köttbullar, paj, bacon och olika äggrätter. Ostar med tillbehör, pannacotta, fruktsallad, pannkakstårta, chokladmousse, glass, parfait, crème caramel, smulpaj med tillbehör samt småkakor och mjuka kakor. S H I T pommesfrittes säger vi bara…

Det är därför vi vet att det blev mörkt strax före halv fem den dagen. För när man är så mätt att det värker i solar plexus och när andningen är påverkad och hjärtat slår orytmiskt… då sitter man med sin ångest och stirrar rakt ut i tomma intet. Det tomma intet just denna dag strax före halv fem var ganska så mörkt. Anledningen till tabberaset var att Thompa fyllde år. Vi hade ätit oss igenom hans 56-årsdag, en hållning som gick helt i födelsedagsmannens tecken. Frukost på sängen, brunchbuffé, eftermiddagste och väl hemma igen; en skumpa och klassisk grönsaksdipp. Åsså lite Mello på det. Släkten och grannskapet kom ett par dagar senare på fika- och knopkalas. Uppdelade i par skulle vi knyta knopar och berätta om deras tänkbara användningsområden. Lagtävlingen bestod av balansövningar i grupp på utsträckt rep.

Det här med näringsrik mat i stora mängder, det är ändå himla bra, särskilt som man hyfsat ofta kallas in för stridsberedskap.

Tänk dig att leva under ständig press, i en krigszon där man aldrig vet vad det är som utlöser bomber. Där marken är minerad och du saknar möjlighet att avgöra vilket steg som är det livsfarliga. Det du heller inte vet är hur stark detonationen är, hur stor skadan blir eller hur du ska försvara dig. Det är också svårt att veta var bomberna kommer att falla, vad de drar med sig och vilka konsekvenser som följer. Det är en verkligt pressad situation, var och en kan begripa det. Det spända läget gäller visserligen inte dagligen men det är ingenting du vet i förväg. Har du tur kan du klara dig, men det är inget du vare sig kan räkna med eller ta för givet. Det kan vara ”det” svaret, ”det” beslutet, ”det” samtalet eller ”den” frågan som ofrånkomligt tvingar dig in i stridsberedskap. Plötsligt står du bara där, mitt i krigssituationen där enbart ena parten känner till logiken i krigföringen. Strategierna är nyckfulla och oförutsägbara. I värsta fall kan kemiska stridsmedel ha förberetts. Eller förresten, det är nog inget som är förberett. I stället är det ett sånt där spontant och nyckfullt krig där krigsherrarna skjuter vilt omkring sig, utan att egentligen veta vad det var som hände. Det finns många kända krig: Första världskriget, en hel hop av inbördeskrig, Falklandskriget, Vietnamkriget, Andra världskriget och Kalla kriget bara för att nämna några. Det har också pågått en rad befrielsekrig runt om i världen och här hemma pågår ett av dem. Det så kallade tonårskriget.

Ena dagen sitter tonåringen på polisstationen som en god medborgare och avlägger vittnesmål för att få stopp på ”buset” som polisen kallar det. Tonåringen som är krigsherre hemma är faktiskt mest som en lammfiol borta, men lyckades en eftermiddag vara på fel plats vid fel tillfälle. Tre dagar efter besöket på polisstationen gick jag bakom samma tonåring som vi hämtat efter en av alla konfirmationsträffar. Han är lång nu… över 170 cm… och eftersom han därmed skymmer sikten, fick jag lägga blicken på självaste honom istället. Då såg jag vad han höll i handen. Det var en röd psalmbok. På konfaträffen där han först fuktat strupen med lite förstklassig sång, hade han också blivit med psalmbok. Det blir läger sedan i augusti. Som sagt, polisförhör och psalmbok på en och samma vecka. Helt ärligt vet jag inte vad som skulle vara värst (eller bäst): Att lägga sin tid i polisrelaterade händelser eller bli bokslukare av psalmböcker. Det ena söker nog sin förtröstan i  det andra och en god balans där emellan är nog att föredra.

För att slippa några av de mest överraskande spänningarna på hemmaplan, gick vi på bio vilket var riktigt länge sedan sist. Alldeles för länge sedan. Nu var det min tur att överraska och det skedde med hjälp av en film som bygger på den bok som vi alla tre har läst ”En man som heter Ove”. Lassgård fanns i huvudrollen och filmen var underhållande, händelsevis bra och lagom trevlig. I filmen fanns det alternativa förebilder. Den argaste och mest missnöjda var vuxen medan tonåringen var initiativkraftig, framåtblickande och ansvarstagande. Hehe…

Hur vet man när man ”snäppat upp” i ålder? Ja det finns flera tecken skulle jag vilja säga. Ett är att man transpirerar så hårt att man måste lämna arbetet redan vid lunchtid för att köpa en ny tröja OCH en deodorant. En nödvändig insats för att själv överleva dagen samt även för att skona sina medarbetare… nämner inga namn här… Ett annat tecken är att man störs av höga ljud, mycket prat och irriterande sorl. Alltså det man i yngre åldrar karakteriserar som skojigt, bubbligt mingel. Att man föredrar grön paprika framför gul är ett säkert ålderstecken och ytterligare tecken är att titta på Grammisgalan utan att känna igen en endaste själ. Det man istället lägger fokus på är hur alla ser ut samt kommentarer på det. Ta Rebecca och Fiona till exempel. De är så stylade och sminkade att tankarna kretsar kring både vilket antal timmar som krävs för att ”bli” Rebecca och Fiona samt hur många timmar som behövs för att reklejma deras forna jag. Plus att det är en hel fest däremellan. Alldeles säkert är, att de har helt andra läggtider än oss.

Dock visade det sig att några personer gick att känna igen. Som programledaren Petter till exempel. Han gjorde en briljant insats på sin post. Danny Saucedo var likaså ett känt ansikte och precis dagen efter Grammisgalan skulle han fylla 30 år. Som en alldeles fantastisk födelsedagspresent i förskott vann han priset för årets bästa låt. Det är stort. Petter poängterade flera gånger under kvällen hur enastående det var bara att alls bli nominerad i den rådande konkurrensen mellan artister i det framgångsrika musiksverige. Om man dessutom går och vinner, ja … det är som sagt stort. Och det gjorde Danny. Det kändes gott att den som tog hem årets låt, var någon som vid sidan av att vara talangfull, dessutom var möjlig att känna igen. Än så länge. I sitt tal nämnde han sin tacksamhet över att ha fått växa upp i fattigdom och lärt sig uppskatta allt han fått och har. Ja, det var väl en sund reflektion där bland allt glitter och cool teknik, bland peruker och partaj.

Just nu pågår det vilda spekulationer kring vad som egentligen hände den där fredagskvällen i februari för snart 30 år sedan. Ja, inte kring Dannys födelse kanske eftersom den får anses som mer lokal, utan snarare kring Palmes död. Mordet på Sveriges statsminister blev givetvis en nationell angelägenhet för många oavsett ålder och politisk tillhörighet. När en statsminister mördas på öppen gata i ett land där människor ser sig som neutrala och utan fiender, då rasar väldigt många föreställningsbilder. Det blev som ett kollektivt trauma, ett paradigmskifte i hur man ser på världen. Tilliten till vårt samhälle ställdes på sin kant. Fram till mordet hade Sverige varit ett tryggt land där sånt här bara inte förekom.

Egentligen dödförklarades Palme några minuter efter midnatt lördagen den första mars men eftersom skotten fått sådan uppmärksamhet och är det som alla minns, så är det den 28 februari som blivit den officiella dödsdagen. Själv var jag 22 år och jobbade precis på Sveavägen, knappt femtio meter från korsningen där skotten och statsministern föll. Det här var min sista arbetsdag på Sveavägen 39 och på måndagen därefter började jag ett nytt jobb på Kungsholmen. För Sverige kom detta mord att bli en brytpunkt och inledningen till ett annorlunda Sverige. I och med mitt nya arbete hade jag personligen också kommit till en brytpunkt och stod i startboxen till ett annorlunda liv. Om skotten på Sveavägen för alltid raserade bilden av Sverige som ett tryggt och lugnt land, kan man säga att mitt vuxna liv började i samma stund.

Jag tog anställning innanför den här dörren på Hantverkargatan 48, på ett produktionsbolag där jag kom att arbeta under flera år. Jag släppte taget om min ungdomskärlek, flyttade till en ny plats i Storstockholm och fick barn. Jag brukar tänka om den tiden som en period då jag blev vuxen på riktigt. Hopp & lek var plötsligt slut. Thompa var för tiden 26 år. Han befann sig i ungefär samma läge fast i Linköping där han pluggade till maskiningenjör. Vi båda hade, på varsitt håll vaknat till en ny värld denna lördag morgon. Jag tror att de allra flesta vet vad de gjorde just i denna stund, då de slog på radion eller på annat sätt nåddes av den obegripliga nyheten.

Vid ungefär samma tid blev det en brytpunkt på flera andra plan samtidigt, då det hände massor runt omkring oss. Inte minst rent tekniskt. Den första PC:n lanserades, videoutrustning brädade filmtekniken och CD-skivor gällde framför vinyl. NMT infördes och de första mobiltelefonerna såg dagens ljus. Det var spaningsledarna Hans Holmérs och Hans Ölvebros presskonferenser som trollband svenska folket mer än Sonny Crocket och Thomas Rico Tubbs i Miami Vice dessa dagar. Ja, ungefär så. Den hippa men också den läskiga världen var här.

På trottoaren i korsningen Olof Palmes gata/Sveavägen ligger nu ros på ros återigen på varandra och har tillsammans bildat ett nytt hav av blommor  som en slags vördnadsfull hälsning på trettioårsdagen. Det som skedde den där fredagskvällen 1986 är fortfarande olöst. Mördaren försvann spårlöst från platsen och är fortfarande spårlöst borta. Just detta tillsammans med att motivet till mordet fortfarande är okänt, gör att den kris som mordet utlöste fortfarande finns kvar. Att polisen misslyckats med att klara upp Palmemordet spär på det nationella traumat. Idag finns det 250 hyllmeter utredningsmaterial, nära nog 22000 spaningsuppslag och en bit över 10000 personer har förhörts. Cirka 1000 vapen och 4300 fordon har undersökts. 134 människor har erkänt, den senaste bara för några dagar sedan. Det ligger en belöningssumma på 50 miljoner i potten för den som med sitt tips leder polisen i rätt riktning. Man tror sig vara övertygad om att svaret finns någonstans i allt det här materialet och alla uppslag gås igenom igen och igen och igen. GW menar att det på sin höjd är några hundra sidor av allt utredningsmaterial som är intressant.

PKK-spår, kurdspår, 33-åringen, bombmannen, polisspåret och Christer Pettersson-spåret… allt detta var enbart spaningsuppslag och några av dessa uppslag har ännu inte helt släppts. Petterson är väl det spår som många haft svårast att släppa. Han hade setts i närheten av biografen där paret Palme tillbringat kvällen och utpekats av vittnen som den som följde efter dem. Att han var där, råder det inga tvivel om, frågan är bara vad anledningen var. En kan ha varit att han hade sin langare där i närheten till exempel.

Han plockades givetvis in som misstänkt och användes i den vittneskonfrontation som fru Palme deltog i. Hon hade fått förhandsinformation om att den misstänkte var missbrukare. Denne amfetaminberoende, kriminelle alkoholist i skitig islandströja och risiga gympadojor ställde upp bland poliser och brandmän som övriga figuranter. Lisbeth Palme pekade ut Pettersson. Det hela påminde mer om en enkel fågelskådning än någonting annat. GW som inte för ett ögonblick tror på uppslaget Pettersson, menar att det förmodligen var lika svårt att peka ut honom, som att upptäcka den enda papegojan bland 12 bofinkar. GW tror inte att fru Palme ens sett mördaren och därför inte kunnat vara säker eftersom han stått bakom henne i hennes synskugga. GW hävdar att det finns ett starkt vittne som talar för att det inte är Pettersson. Vittnet kände Pettersson som ”kvartersskräcken” där de bodde, och var den man som gömde sig bland Tunnelgatans byggbaracker precis efter skotten. Han såg mördaren på nära håll och hävdar att det inte var Pettersson. Just det vittnesmålet bortsåg man ifrån. Pettersson greps 1988 och dömdes till mordet men frikändes av hovrätten senare. Och nu är han död sedan tolv år tillbaka.

Så länge Leif GW finns i livet har i alla fall inte min kris infunnit sig helt. Han arbetar nämligen frenetiskt med mordet fortfarande och undersöker varje tips som kommer in till honom och det är många. Till och med fler än de som når Palmegruppen. De enda spåren som finns, är de båda kulorna som hittades av privatpersoner helgen efter mordet. GW menar att om man hittar revolvern som användes så är den, tillsammans med kulorna, det som skulle kunna kallas spaningsgenombrott. GW tror att mördaren inte är en person utan flera. Dessutom har de god kännedom om Palmes förehavanden den aktuella kvällen. Kanske en mindre konspiration av människor i offrets närhet, som finns inom säkerhetsbranschen, i säkerhetspolisiärt arbete. Personer som drivs av ett starkt Palmehat. GW tror att mordet har begåtts av en professionell skytt med bra lokalkännedom, alltså förmodligen ingen utländsk förmåga. Han är helt säker på att mördaren är vid liv och har behållit vapnet som en trofé. GW känner sig hoppfull kring att den nya mordutredningen kommer att kunna lösa mordet.

Det här mordet vad det första på en nationell ledare i landet sedan Gustav III sköts på Stockholmsoperan 1792. Då handlade det om politiska motiv och kungen blev skjuten av personer som fanns i hans närhet. GW ser likheter här.

Kung Gustav III var en skicklig politiker och domptör. Kungen som blivit reducerad till en symbolfigur i ett rike som styrdes av riksråd och riksdag, avskaffade frihetstidens riksdagsvälde. Han antog därmed att han hade fått stopp på åratal av käbbel och kaos. Det var många som delade kungens uppfattning, inte minst den adel som såg sina privilegier hotade i de politiska rummen. Att få folk att knipa trut genom att införa censur, var på 1700-talet en trygg och välbekant utväg. Gömde man undan det obehagliga, så försvann det. I år fyller världens första tryckfrihetsförordning 250 år. Yttrandefriheten är sällan något vi aktivt reflekterar över. Alltför lätt tar vi den kanske för given. Mer om detta i en senare blogg.

Det är många händelser och personer som fyller jämnt plötsligt. Danny och statsministermordet, tryckfrihetsförordningen och Ted Gärdestad… ett stort och kärleksfullt GRATTIS till Ted om han nu hör oss. Han skulle fyllt 60 år i år. Drottning Silvia fyller 70 och kungaparet firar 40 år som gifta. Borgholm fyller 200 år, Trollhättan 100 år och Östervåla IF 90. Kalmartidningen Barometern fyller 175 och Drottningholmsteatern 200. Bara för att nämna några.

 

Och!! Ett stort grattis till A Non Smoking Generation, stiftelsen som funnits i 35 år och som startades av två reklammän. De träffades på en rökig fest och upprördes över hur många unga det var som rökte. Där och då beslutade de sig för att skapa ett mode i att vara rökfri. Idag röker fortfarande drygt 15 procent av Sveriges 15-åringar och ca 30 procent av 17-åringarna. Närmare nio av tio börjar röka innan de fyllt 18 år, varje dag börjar ca 45 ungdomar att röka (över 16 000 om året) och tobaksindustrin försöker hela tiden komma på nya sätt att göra sina produkter mer attraktiva. Ett långsiktigt och kraftfullt förebyggande arbete är nödvändigt och stiftelsen arbetar med att minska nyrekryteringen bland unga. Tobaksbruket här i Sverige påverkar även människor långt bortom landets gränser. Tobaksodling sker i stor utsträckning i fattiga utvecklingsländer där barn och deras familjer lever och arbetar under mycket svåra förhållanden. Tobak kan på så sätt sägas stå i vägen för såväl människors som länders möjlighet till utveckling. Just detta är det få som känner till.

Det pratas och skrivs mycket om miljö och koldioxidutsläpp nu för tiden. Det går inte en dag utan att man öppnar tidningen, sätter på teven eller rattar in en station på radion utan att växthuseffekten och temperaturökningen på jorden nämns. En dag berättades det om en skola där de infört en vegetarisk dag i veckan som ett led i att minska köttkonsumtionen. Vi äter tydligen 18 kilo nötkött per person och år i Sverige. Detta måste halveras för att någon effekt på miljön ska kunna skönjas. En reporter åkte till skolan där man åt vegetariskt en gång i veckan för att intervjua barnen om hur de tyckte att det fungerade med den vegetariska dagen. Och vad gjorde reportern då? Jo, hen intervjuade ett enda barn, och det barnet hette Bore Guldvarg. Ja, vad hade man tänkt annat än att lille Bore var superpositiv till vegoinitiativet. Hemma hos Bore åts det bergis vegetariskt sju dagar i veckan. Hade de frågat Grillsteks-Jocke eller Hamburger-Matte hade de fått ett helt annat svar så klart. Men försöka duger.

All den koldioxid som bildas av vårt levernes ständiga förbränning, tas om hand av träden. Vi har tur som bor på en av de få tomterna i Gribban som har lite skog. De tar hand om koldioxiden och spottar ut friskt syre åt oss. Dock är denna skog så duktig och vildvuxen att något behövde göras, om inte annat för att rädda den själv. Vi tog motorsågen i hampan och arbetshandskarna på och röjde av lite småtallar, sly och det som växte för tätt. Till detta hantverk hade vi en plan: att sätta upp en friggebod på gräsplätten uppe på klacken. Syftena är minst två. För det första är tanken att flytta upp förrådet från carporten för att skapa mer plats för bilarna där. För det andra kan tonåringen flytta dit om han inte är snäll.

Avslutningsvis ett bildbevis på att katten faktiskt sitter upp någon gång per dag, annars vilar han nog mellan tjugo och tjugotvå timmar per dygn. Det vilsamma läget påminner oss om vikten av avkoppling och sinnesfrid. Andningstekniken 4-7-8 ger ett stöd på vägen: Andas ut genom munnen med ett susande ljud. Stäng sedan munnen och andas in samtidigt som du räknar i tankarna till 4. Håll andan medan du räknar till 7. Andas ut hela vägen genom munnen med ett susande ljud, samtidigt som du räknar till 8. Med detta hoppas vi att våren blir lång, slapp och skön. Först ut kommer sportlovet, helt passande kan man kanske säga.