I början av juni var vi kvar i Vassiliki… det är vi förresten fortfarande – rent själsligt – även så här i slutet av juni. Det är svårt att tänka sig en mer perfekt semester i fråga om resmål, väder, aktiviteter, boende, mat, logistik och trevligt sällskap. Därför är vi fortfarande kvar en smula. Hur bra vi faktiskt hade det, finns att läsa och titta på under rubriken ”Wildwind i Vassiliki”.
Det fina vädret som startade när vi kom dit, tog vi också med oss hem till Sverige igen. Temperaturen låg runt 25-30 grader mellan den 3:e och 12:e, för att sen tvärångra sig och bli nyckfullt svalt och ostadig över student & avslutning. Med andra ord; den riktiga sommaren hade kommit igång! Vi klippte gräs för första gången och oljade in altanerna men råkade missa fönsterputsningen igen, förstår inte?!
Under semestern skrev vi på facebook: ”Okej…ett par små bakslag; en av oss har numera hår som en aussie-surfare dvs solblekt, glanslöst & tovigt. Den andre; två stygn i ögonbrynet & penicillinkur 8dgr men that’s The Hobie way of life?!” …Såååå detta justerade vi när vi kommit hem. Thompa hos distriktssköterskan som tog emot de oätna penicillintabletterna samt demonterade stygnen och jag hos distriktsfrisörskan som rättade till håret.
Ville som vi inte sett på flera dagar, kom hem och var köpsugen. Vi åkte till BR och hade bara en sak i huvudet. ”Knallpulverpistol”. Köpte en sådan och laddade den med ollonskott som lät ”fjutt fjutt” i stället för ”knall knall”. Bytte ut den till en annan knallpulverpistol och testade krutremsa att mata in i pistolen i stället. Då lät det ”puff puff” i stället för ”knall knall”. Helt värdo! Inte alls som på Wyatt Earps tid. Då bestämde sig Ville för att köpa en plopp-pistol i stället och då lät det precis som förväntat… nämligen ”plopp plopp”. Förresten… det visade sig ju vara ett Nerfvapen (uttalas Nörf). Hur hett som helst. Vi bidrog till den stora Nerfhysterin i bygden där bleka långhalsade föräldrar fick punga ut med så mycket som 700 kronor för att möta barnens krav på Nerfvapen. ”Visserligen i 2-pack” lät de meddela med mer färg på kinderna. Men… Villes ploppis kostade ju bara 69? ”Jamen, då var det inte ett lika bra magasin”. Ehh? Så pratar föräldrar till varandra nu för tiden. Nerf(en) var hur som helst fett nice.
Glädje skänkte även Markus 10-årskalas som Ville var bjuden på. De grillade hamburgare och alla grabbarna, som i sin helhet ses för sista gången, lekte utomhus och hade vattenkrig i en härligt solig kväll. Hela klassen träffades några dagar senare i Skavlöten där de hade 5-kamp och kvällsbad samt gemensam picnic med alla föräldrar. Då var Joel och Emilia med också. En skön kväll och lagom blåsig för att hålla undan myggen, som annars redan finns i obegränsade mängder.
Andra lördagen i juni, tog Malin studenten. Ida och Ville följde med och vi var på plats i stora Duveholmshallen strax före 12. Där var det sång & psalm, kör & rockband, stipendieutdelning & tal under cirka en timme. Sen utspring och flakåkning. Precis i denna stund kom regnet och det blev rusning åt alla håll. Malin bjöd fram emot eftermiddagen på buffé och presentöppning för släkt och vänner, Simon höll ett fint syskontal och de flesta var kvar fram till tidig kväll.
Även Ville tog sin examen. Alltså från lågstadiet. Och från fritids. Efter fyra år på ”Blå” på Myrängen går han i höst över till ”Gul” en trappa upp när han börjar 4:an. Det betyder att fantastiska Barbro blir utbytt mot Susanne. Kanske är även hon fantastisk? Susanne är Joels gamla dagisfröken som han hade för 14 år sedan på Skogsbacken. Och Joel han avslutade sitt första år på Barn- och Fritidsprogrammet med godkänt i alla ämnen. Bravo och Grattis!
Bitna som vi blivit av halvvindssegling i full fart kom vi iväg till Baggen dagen efter studenten. Vi stötte ihop med Roman och Susanne som också tänkte ta en tur så vi fick ett par timmar tillsammans i Baggens glada vindar. Det var blåsigt i byarna, synd nog glömde vi GPS:en men kameran var med och ger en god bild av farten. Två minuters mys i sittbrunnen såg ut så här:
Fjällgatans glass är ett måste efter några timmar på Baggen. Smakerna varierar: Polka, kaffelatte, lakrits/citron, choklad-brownie, ägglikör eller hasselnöt… Våfflan är alltid densamma och geléhallonet likaså! Bäst!
Vi firade att sommarlovet startat genom att åka till Kolmården. Först skulle vi bara skaka liv i Ville & Teo som sovit här hos oss för att sen tillsammans med Wilmer, Annika och Henke åka tidigt lördag morgon och hänga på zoo-låset. De öppnade 10.00.
Under gång, med andan i halsen och på mjölksyrestinna ben i första backen, försökte vi få nån slags koll på dagsprogrammet. Få se nu… kl 12 är det säl- och sjölejonshowen ”Kapten Sjösjuk” och 13.00 delfinshowen ”Kapten Snorbuse” och vi ska hinna fika medtagna mackor. Vi måste se tigermatning och rovfågelshowen ”Trollpackans fåglar” som är vid 15, åka nya linbanan över safariparken, hinna åka berg & dalbana (ehh, på Kolmården ?), äta lunch, besöka Wild Camp, lekplatsen Kulmården samt apor och gorillor. Just det! Glass fick vi ju inte glömma… Och parken stänger 17. Blir nog lugnt och skönt…?
Första stoppet var i Bamseland… det måste väl vara sista gången man står dubbelvikt i Lille Skutts stubbe, snubblar över honungsburkar och funderar över hur farmors pannkakor smakar? Som en kontrast till detta kan vi väl säga att det är första gången i vår föräldragärning som vi fått mobilsamtal från våra barn medan de stuckit upp sina huvuden mitt bland präriehundarna. Förr stod man och vinkade tills armarna domnade för att få kontakt, nu ringer man helt enkelt. Tack Tele2.
Safari med bil gäller inte längre. I stället hoppar man på en gondoltur som sveper över safariparken under 23 fantastiskt harmoniska minutrar. En speakerröst guidade oss över trädtoppar, genom savanner och förbi vattenhål. Speakern sa: ”Här ser ni Sveriges största rovdjur, brunbjörnen”. Vi kikade och kikade precis så ambitiöst som 14 ögon kan. Då sa rösten: ”Om du inte ser några björnar kan du titta uppe i träden för björnar är skickliga klättrare trots sina 300 kg”. Genast tittade alla upp i träden och där fanns förstås inte ett enda trehundrakilos rovdjur, vad trodde vi egentligen? Rösten mässade på och berättade om zebror när vi såg giraffer, om vildhundar när vi såg lejon, om älgar när vi såg visenter och om sabelantiloper när vi såg strutsar. Men med rätt ”svampögon” påkopplade, kunde vi lära oss urskilja rätt djur till rätt budskap så småningom.
Ytterligare några nyheter som vi upplevde på Kolmården: Man löser en biljett för allt och sen passar man bara tider för diverse shower och attraktioner. Det är bra shower, både underhållande och familjetrevliga men fordrar en del köande. Resterande tid ser man bara till att man är på rätt ställe i förhållande till vad man vill hinna se. Är man på fel plats måste man helt enkelt skippa en del. Vi såg inga elefanter eller noshörningar, inte heller apariumet. Ett tänkt värsta-scenario ser ut som så att du betalar dryga tusenlappen i inträde för din lilla familj, för att sen enbart stå i lekparker eller köa och åka berg & dalbana.
Det mesta av isbjörnsvattnet var urtappat och i stället fanns snöleoparder inhängnade där. Tigermatning var ett minne blott, likaså tigerburarna skönt nog. Deras område var så stort och kuperat att man borde tagit med en kikare med periskop för att kunna se dem. Ni vet hur ofta man stått på Skansen vid lodjuren och tittat uppåt, nedåt, längs med staket och långt bort i fjärran med en förhoppning att se ett litet tofsigt öra eller nån slags fläckig päls….? Så har det nu blivit på Kolmården också. Djurparken har blivit så fin för djuren och de lever stort och avlägset från besökarna. Vi behöver ta oss dit en sväng till!
Mormor & Pelle fick skjuts till skärgårdsbåten ”Sjögull” i Vaxholm inför midsommar, vilket länkade oss samman med en god – riktigt god – hamburgare på Kabyssens veranda. Midsommarafton startade vi med en promenad/cykeltur runt sjön. Vi hade hälften av släkten på Svartlöga och andra halvan på Örö. Våra barn var utspridda kors & tvärs medan vi själva ihop med Ville (och även Joel en snabbis) valde att stanna på hemmaplan.
Vi var på Ängsan med familjen Schöning, en himla massa små grodor och en näringsrik sillunch. Regnet blev hängande i luften utan att trilla ned, ett tag var det riktigt varmt och barnen badade till och med en stund.
Mitt i all skön falsksång – men dessvärre innan ostkakan – upptäckte vi hundbajs på, under och bredvid picnicfilten. Resten av tiden på ängen bestod av glada tillrop som ”akta bajset” och ”woohoo, se upp…bajset”. Senare på kvällen bar vi över jordgubbstårtor till La Casa Schöning och blev bjudna på sagolik förrätt och en trevlig grillfest.
När lovet startat fanns tid för allt möjligt: Ville & Joel med en stunds fotbollande. Ville & Elin körde ett parti ”UNO” när vi var där och hälsade på.
Vi hälsade på familjen Lottie & Kent på nya stället en bit ut på Djurö. Fridfullt, skogsskönt och havsfriskt på en och samma gång. Inga surrande gräsklippare, inte ett ljud från effektiva högtryckssprutor, total avsaknad av rivstarter med bil eller vrålande flygplansmotorer. Bara några stilla hammarslag och fiskmåsprat. Vi blev kvar hela eftermiddagen och kvällen så det hanns med både trampolinhopp, bastu och grillning. Så gött! Vill verkligen ha den bastun. Jättemycket.
I Clas Ohlsons reklamblad hittar man ingen bastu men i övrigt finns det mesta: Till exempel poolhögtalare med mp3-spelare som är vattentäta och flyter. Eller vad sägs om en trådlös backkamera som monteras bakom registreringsskylten för säker parkering? Man kanske har saknat en digital bagagevåg eller en speciell bildammsugare? Man kan väl hur som helst inte klara sig i livet utan en plattång mini eller för den delen en 7″ portabel DVD/MPEG4-spelare widescreen – perfekt för bilen båten husvagnen? Själv föredrar jag nog Magnus medarbetare på sista sidan som står för sommarservice för 0 kronor. Verkar pålitligt nu när Thomas faktiskt måste jobba hela två veckor till…! Buuääää.
Månadens sämsta: Nu blir det mörkare och mörkare igen… Fy!
Månadens bästa: Sommarlov! Från Kamratskap, Respekt, Ansvar & Mod. 
Få släppa kollen och bara vara.
Fick en idé: Kan vi inte ändra lite? Om man växer & blir äldre typ till 65, så kan väl allt backa årsvis till 20 och så vänder det tillbaka sen igen? Det vore väl gött och inte helt svårt?! Just nu känns det som om alla dagar bara består av morgon och kväll. Snabbt passerar juni och sedan…
Och slutligen… en sann hjärtekrossare att plåga sig med
Kanske du skruvar dig lite? Artisten är American Idolartisten Chris Medina. Hans fästmö råkade ut för en olycka strax innan de skulle gifta sig -09. Hon blev gravt hjärnskadad men de gifte sig ändå. ”Through thick and thin”. Precis som i Bamsevärlden. Här känns en torr ond boll i halsen vilket är lika befriande som att få en gurglande glad där bland.
Ses i juli, Quack Quack från oss!
