Mars 2016

De två finaste pronomina är jag och du. Gång efter annan lyfts det fram i fortbildningen bland lärare att det viktigaste en särskilt skicklig lärare har, vid sidan av ämneskunskaper, är förmåga till relationsskapande. Man kan vara än så duktig på sitt ämne, men lyckas man inte nå elever i en förtroendefull relation, kan man vara ”rökt”. Särskilt om det handlar om omotiverade, skoltrötta och ofokuserade elever. Man måste kunna slänga ut såna där ”jag-och-du-trådar”… slänga ut och fånga in, slänga ut och fånga in. Är man alltid på humör för det då? Svar: nej. Men man måste hålla på ändå.

De två finaste pronomina alltså; jag och du. Därefter kommer ”vår”. Äntligen har vi kommit fram dit! Likt de där första skotten på trädgrenarna och det nya som poppar upp ur rabatten har vi kämpat, inneslutna i mörker. Värjt oss undan vinden, hukat oss i kylan, försökt stå ut medan vi har längtat efter ljuset.

Därmed har det blivit hög tid att damma av våra kunskaper om allemansrätten. Thompa och jag har ibland olika uppfattningar om vad man får och inte får göra. Exempelvis när man kommer fram till en skylt där det står ”privat väg”, då brukar Thompa tvärnita. Jag tänker att en sån skylt kan man skaffa hur lätt som helst, men har man verkligen rätt att sätta upp den och kan man driva frågan mot allemansrätten? Detta gäller: Vägens ägare får bara stänga av vägen för trafik med motordrivna fordon. Ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. Utan tillstånd från kommunen är det förbjudet att sätta upp skyltar som avvisar allmänheten från område av betydelse för friluftslivet. En enskild väg får inte skyltas med förbud mot gångtrafik eller cykling, och i normala fall inte heller mot ridning. Hur som helst är det ingen förbudsskylt, punkt slut. (Faan vad jag ska gå på privat väg från och med nu).

Allemansrätten etablerades efter andra världskriget till följd av en fritidsutredning som tillsattes redan 1937. Med anledning av den andra lagstiftade semesterveckan som kom det året, ville man ta fram åtgärder som kunde underlätta för tätorternas befolkning att komma ut i naturen. Sedan 1994 är allemansrätten inskriven i en av Sveriges grundlagar; Regeringsformen. Där står: ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Det innebär rätt för alla människor att färdas över privat mark i naturen, att tillfälligt uppehålla sig där och till exempel plocka bär, svamp och vissa andra växter. Men med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor. Man får exempelvis passera genom inhägnad betesmark och liknande bara man inte skadar stängsel, stör boskapen eller glömmer stänga grindar så att boskap kommer lös. (Hänger ni med?)

Huvudregeln är att inte störa – inte förstöra. Du får ta dig fram till fots, cykla, rida, åka skidor och tillfälligt vistas i naturen om du inte riskerar att skada gröda, skogsplantering eller annan känslig mark. Men du måste respektera hemfriden och får inte passera över eller vistas på privat tomt. Tomt, som inte alltid är inhägnad, är området närmast boningshuset. Där har de boende rätt att få vara i fred. Om insynen är fri måste du hålla dig på rejält avstånd så att du inte stör. Din vistelse i naturen får inte heller medföra att markägaren hindras i sin verksamhet. Det är tillåtet att slå upp ett tält för något dygn på mark som inte används för jordbruk och som ligger avlägset från boningshus. Ju närmare bebodda hus och ju större risken är att du kan störa någon, desto större anledning är det att be markägaren om lov. Kravet på hänsyn är ännu större vid fri camping med husvagn eller husbil. Om man rider eller terrängcyklar kan risken för markskador vara stor särskilt över mjuka och ömtåliga marker. (Tips: Ställ hästen hemma innan du går!)

Man får plocka vilda bär, blommor och svamp, nedfallna grenar och torrt ris på marken. Vissa blommor är så sällsynta att det finns risk för att de ska utrotas, sådana blommor är fridlysta och får inte plockas. Du får inte ta till exempel kvistar, grenar, näver eller bark från växande träd. Naturligtvis får du inte heller ta buskar eller träd. Jakt och fiske ingår inte i allemansrätten, alla vilda djur och fåglar är fredade, men jakt får bedrivas enligt bestämmelserna i jaktförordningen. Men du får fiska fritt med spö och vissa andra handredskap i våra fem största sjöar: Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön, samt längs kusterna. Annars krävs fiskekort eller annat tillstånd. Du får bada, förtöja din båt tillfälligt och gå iland nästan överallt, utom vid tomt eller där det är särskilt tillträdesförbud. Du får också förtöja tillfälligt vid annans brygga förutsatt att det inte hindrar ägaren. Övernattning i båt bedöms ungefär som tältning. Djurarter som hotas av utrotning är fridlysta, exempelvis alla grodor och ormar. (Börjar det bli lite ”storebror har sett dig” nu?)

Linor och krokar, glas, burkar och kapsyler och all form av nedskräpning… behöver det sägas? Det kan bli dödsfällor för djuren. Eldning och fimpar kan ödelägga värden för miljoner. Eld direkt på berg gör att det spricker sönder och får fula sår som aldrig läks.

Med facit i hand inser vi kanske nu att vi brutit mot många regler. Eller, råkat bryta mot många regler. Jag har exempelvis plockat fridlysta blommor med stort välbehag (det var ju själva grejen att de var fridlysta). Jag har brutit åtskilliga kvistar från träd i jakten på det perfekta påskriset (kunde man lika gärna köpa ännu finare). Jag har fångat tjogvis med grodyngel för att roa mina barn (alla yngel utom ett dog). Jag har skurit bort stora sjok med näver som jag använt till brevpapper och postat hem till mamma (med frimärke och allt). Jag har slängt ut fimpar genom bilrutan både en och två gånger (hur torrt det än varit ute vill man ju inte ha lukten i bilen).  Jag har definitivt inte respekterat husfriden när jag har busringt på dörrar, pallat äpplen och genat över tomtgränser både med och utan cykel (fast aldrig med häst). Fiskat har man väl gjort både här och där. Och eldat. Till och med myrstackar, med bensin och fotogen. Däremot har jag aldrig vågat gå på PRIVAT VÄG. Slut bekännelser.

En av våra lagstadgade rättigheter alltså; allemansrätten. En annan är tryckfrihetsförordningen och den fyller 250 år i år. Mer om den, kanske redan nästa månad?

Mellan oktober och mars pågår en årlig vinterfågelräkning i Täby. Det går ut på att man som fågelräknare promenerar runt till 20 olika punkter som ligger omkring 400 meter från varandra och räknar fåglarna där i fem minuter. Detta upprepas vid fem tillfällen. Hallååå?! I sex månader, verkligen? Någon som tänker något här?

Jag undrar till exempel om de som dragit igång fågelräkningen, vet att fåglar flyger? Och kanske också om de vet att de flyger lite kors och tvärs, jag menar det kan vara samma fåglar de räknar om och om igen. Jag undrar också vem som har kommit på den här metoden och varför man ska utföra den? I en kommun finns det brister på många plan. Kulturen får stryka på foten, tryggheten försämras, barngrupperna är rekordstora, lärare går på knäna, sportanläggningar möglar, tiggare och hemlösa kantar trottoarerna och åldringarna får nöja sig med en dusch varannan vecka. Typ.

Är det verkligen jätteviktigt att veta att pilfinkarna är 277 stycken och därmed vann tävlingen? Och att talgoxarna är 266 och koltrastarna 256 till antal? Det verkar konstigt på något sätt, men nu vet vi i alla fall hur det förhåller sig. Gråsiskan kom sist i listan, på tionde plats. De var bara 61 stycken eller så var det en enda gråsiska som flög runt 61 varv. I och för sig var det en smula intressant att veta att gråsparvarna minskat med 90 procent under senare delen av 1900-talet. De lever mest på frön i hästspillning och det är tydligen inte så lätt att få tag på. Fast hur hänger egentligen det ihop? Det finns ju hästhagar och gödselstackar överallt, och kan en fågel flyga härifrån och till Afrika, borde den väl kunna hitta hästbajs någonstans?

ALLA, precis alla pratar om simhallen. Ska simhallen rivas? När ska den rivas? Vart ska den flyttas? Vad ska det bli på platsen där bassängen nu är? Ska hela sportcentrumet rivas? Och så vidare… JA! Simhallen ska rivas vilket är oerhört synd eftersom vi inte har någonting att titta på då när vi nöter på springband och roddmaskin uppe på gymmet. Luften kommer att förändras från fuktig och lätt att andas, till vanlig tråkig torr gymluft. Å man är ju sig själv närmast, vill ha det som blir bäst för en själv… men simhallen ska flyttas, till det som kallas Rospiggen och som när vi var små ansågs vara en oerhört exklusiv badmintonhall.

Den är nu full av mögel och ska rivas. På platsen hamnar simhallen. Kanske. Där simhallen nu är, ska Täby gymnastikförening hålla till. De ska använda den till en så kallad motorikhall. Parkour, akrobatik, truppgymnastik och idrott för funktionshindrade. Täbys gymnastikförening är en av de största klubbarna i Sverige, det visste vi inte va? Så det är klart att de ska ha någonstans att vara. Typ cirka sådär ungefär 2019 är det klart. Bra! Då får vi ju någonting att titta på från gymmet ändå! Har lagt in bilder på hallarna redan nu, på det som ett-tu-tre plötsligt rivs och försvinner från vår syn och Täbys ”skyline”.

Någon som definitivt har slutat med såväl akrobatik som gymnastik… ja som rent av har slutat andas, är Bo Ljunggren. Han kom från Täby Kyrkby och gick bort vid en ålder av 102 år och det kommer att vara begravning någon gång under april. Bo Ljunggren kommer för alltid att bli ihågkommen som en pucko man. 1952 fick han i uppdrag som kemist på Mjölkcentralen att ta fram en recept på en ny chokladdryck till sortimentet. Han gjorde specialanalyser av grädde, mjölk och glass för att hitta ett lämpligt recept och själva chokladsmaken kom till efter flera tester och slutligen med hjälp av en brittisk kollega. Så drick med omsorg och skåla extra med just Bo någon gång nu i april. Fast själva Puckon som namn är redan borta. Ersatt av något så fånigt som ”Cocio”.

I januari månad skrev vi om neutriner som passerar genom våra kroppar utan att vi märker det. Men hur är det med allt rymddamm då, känner vi av det här nere på jorden? Och ökar det jordens vikt? Solens ljus som får livet att blomstra och växa samt en befolkning som bara ökar och ökar… påverkar det planeten? Nej, att vi blir fler och fler på jorden påverkar egentligen inte jordklotets vikt eftersom alla atomer återanvänds. På två månader har alla atomer i våra kropp bytts ut och vi människor blir till av det som redan finns på jorden.

Jorden och vårt planetsystem rör sig konstant i galaxen och krockar med stora damm- och grusmoln. Den största viktförändringen sker genom att jorden samlar på sig rymddamm och mikrometeoriter som kommer från asteoroider som kolliderat och splittrats. 94 procent av alla meteoriter består av sten, resten består av nickelhaltigt järn eller en blandning av de båda. Det låter väl tungt va? Tillsammans med lite större och ovanligare meteoriter läggs 400 000 kilo per år till jordens massa. Det kan låta mycket, men på en miljard år motsvarar det bara 0,000000007 procent av jordens totala vikt. Jorden väger 6,0 x 10²⁴ kilo och den vikten är väldigt stabil. De flesta rymdstenar kommer faktiskt aldrig fram till jorden eftersom de löses upp genom atmosfären. Av dem som kommer fram så faller sex av sju ner i vatten. Tack, det var skönt att veta.

I Sverige känner man till nio meteoriter som träffat landet sedan mitten av 1800-talet. Man har också hittat spår efter två jättelika meteoriter som slog ned i Jämtland för runt 458 miljoner år sedan. Den största av kratrarna är runt 7,5 kilometer i diameter och ligger i närheten av Brunflo. För 365 miljoner år sedan slog en meteorit ned i Sverige med enorm kraft och bildade det som idag kallas för Siljansringen. Det är den största kända nedslagsplatsen i Europa. Siljan, Orsasjön samt flera småsjöar till i Dalarna är kraterns yttre ring. Kratern mäter 50 kilometer i diameter och är 160 meter som djupast.

I genomsnitt registreras fem meteoriter om året i hela världen. Över 600 meteoritnedslag har observerats av ögonvittnen sedan 1913. Den absolut tyngsta meteoriten som slagit ned på jorden de senaste 100 åren föll över Ryssland 1947. Den vägde runt 23 ton, bestod mestadels av järn och lämnade en krater på cirka 1,3 kvadratkilometer efter sig.

Forskare har också hittat vad som ska vara världens största meteoritkrater utanför den grönländska byn Maniitsoq. Den härstammar från en meteorit som slog ned på jorden för cirka tre miljarder år sedan. Den grönländska meteoriten ska ha haft en diameter på 30 kilometer och träffat jordens yta med en hastighet på runt 20 000 kilometer i sekunden. (Kolla in bilden, på den pyttelilla bebyggelsen som egentligen är ganska stor). Och 2013 slog en rejäl meteorit ned i Ryssland som också fångades av flera kameror. På vägen ned skadades över 1000 personer. Sedan den slog ned har jakten på meteoritdelarna pågått och härom dagen lyckades man fiska upp en stor bit av meteoriten ur en sjö. Biten väger mer än ett halvt ton och var egentligen ännu större men gick i tre delar när man försökte fiska upp den.

Men storlekarna varierar. För ett antal år sedan fick en tysk pojke plötsligt en glödhet sten i storleken av en ärta på sin hand. Han fick ett sår på handen – men i övrigt var han oskadd. Han är den andra människan hittills som man känner till som överlevt att ha blivit träffad av en meteorit. I Alabama i USA föll 1954 en meteorit, stor som en grapefrukt, ner genom ett tak, studsade på några möbler och träffade slutligen en sovande kvinna. Hon överlevde men fick ett stort blåmärke på låret. Faktisk… jag skulle vilja ha en meteorit i min stensamling. Fast bara en liten en.

Så med facit i hand kring vad som faktiskt kan hända är det lämpligt att fråga om du är en prepper? Om inte, kanske det är på tiden att bli det. Det är inte många som väljer att skippa försäkringar, brandvarnare, struntar i att spara eller anmäla sig till a-kassan. Många har också olika larm och kombinerade låsanordningar. Men de mest basala behoven som rent vatten och mat, skydd och värme samt möjlighet till kommunikation är det förvånansvärt få som tänkt på. Enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) tror mellan 30 och 50 procent av befolkningen i Sverige att beredskapen är låg för att klara dricksvatten- och livsmedelsbrist samt ett långvarigt elavbrott. Ändå är det möjligtvis bara en procent som är i närheten av att kallas preppers. En god grundberedskap i hemmet för en oförutsedd händelse eller kris borde vara en självklarhet. Rekommendationen är som ett första steg att åtminstone ha ett förråd för 72 timmar.

Något som lätt glöms bort vid ett längre elavbrott är kommunikation. Dagens mobiltelefoner har en batteritid på i bästa fall två dygn. Än värre är att mobiltelefonmasterna med basstationer har reservkraft för upp till fem timmar. Sedan kan du varken ringa, skicka sms eller surfa med din mobiltelefon. Man behöver kunna ta del av samhällsviktig information vid en krissituation. Detta skall göras genom att lyssna på Sveriges Radio P4. Har du en batteridriven radio? Har du batterier som fungerar? Vet du vilken frekvens P4 är i ditt län? Det är bättre att vara ett år för tidigt ute än en minut för sent.

Vilka konsekvenser kan ett elavbrott få i vardagen? Gå igenom en hel dag utan ström i fantasin. När du gjort det kommer du lätt att kunna åtgärda de mest uppenbara problemen som kan uppstå. MSB påstår att det på deras hemsida finns en checklista över deras rekommendationer kring nödförråd. Kan säga så här… Jag lyckades inte att hitta den på deras sajt, men som en riktig prepper tänker man själv. Det kostar inte särskilt mycket pengar att bygga upp ett nödförråd hemma för en vecka och det är inte heller svårt. Som en prepper kan det vara bra att ha ett förrådshus. Exempelvis en Ebbe.

   

Vi har skaffat Ebbe som till 40 procent kommer att vara förråd och för övrigt bli ”lekstuga”. Fast, i första hand kommer vi inte att fylla upp förrådet med konservburkar, tändstickor, vatten och ved. Nej, det kommer mest troligt att göras plats för vedklyven samt blomkrukor, pulkor, verktyg, trädgårdsprylar, diverse byggmaterial och gud vet allt. Sen håller vi tummarna för att en meteorit inte trillar ner precis på vår tomt… Se här hur hur Ebbe växte fram under påskhelgen 😉

   

Sen krympte det hela lite efter påskhelgen igen då det visade sig att snickarna jobbat på lite för effektivt. Kortversionen: Innan takstolarna skulle hamras fast, skulle lite annat också hamras fast, varpå snickarna plötsligt fick börja dra ut ett okänt antal spikar. Och liksom göra plats för det där som skulle stoppas in innan.

 

Mars månad innehöll inget mindre än två lov. Först sportlovet och sedan påsklovet. På sportlovet gjorde vi inget särskilt och på påsklovet såg det ungefär likadant ut. Grejen är den att ”med inget särskilt” menas att vi inte åkte skidor, var i Thailand, hade inte heller en weekend i London eller åkte på herrgårdsvistelse i Uppland. Men fasen vad vi pysslade på ändå. Exempelvis med Ebbe. Men så var vi också på Skansen och letade efter djuren. De flesta sov, hade inte installerats eller hade hägn som var under reparation. Min fråga är… var stoppar de alla djuren under tiden? Var lagrar man exempelvis en älg? Och alla vildsvin? Vi tittade i alla fall in i flera av gårdarna, såg några grisar och faktiskt så var lodjuren väldigt aktiva.

Vi firade också Joel på 23-årsdagen. Eftersom vi numera har som policy att någon form av lekidé ska bäras fram av födelsedagsbarnet den dagen vi har kalas, så fixade givetvis Joel det. Han hade gjort en frågesport med 21 frågor om sig själv och vi var indelade i lag. Frågorna visades på tv:n och alla tävlingspar hade varsin telefon där man klickade in rätt svar på. Eller fel svar. Allt var inte givet. Frågorna handlade om alltifrån dagis- och skoltid till sport, TV-spel och fritid. Jag och Pelle ledde ända tills sistan frågan. Där sket det sig då Gösta, Thompa och Ville tog hem segern. Kahoot heter verktyget, länk för att komma igång finns exempelvis här.

Övrigt som vi har tagit del av, vi som bara stannat hemma på loven var bland annat den första dagen ute i en värmande solen med en bok och en kopp kaffe. Den dagen kom 11 mars. Ljuvligt! Dagen efter åkte Thompa till Åre över helgen, men åkte han skidor? Nej, knappast. Han kom hem med ett diplom med texten: ”Thomas Windrike har framgångsrikt deltagit i BMW xDrive Experience i Åre den 13-14 mars 2016”. xDdrive = intelligent fyrhjulsdrift. Inga kabinbanor, inga liftköer, inga skidor… bara Åresjön. Så tänkte han. Jag hade under tiden fikamys och bubbelstuga i familjen Carinas nya fina lya, och så kallat manusmöte med fika ihop med Manne. Och så blev det ett besök hos dyrfrissan och naturligtvis en sovstund så där utomordentligt gott hos ögonfrans-Jenny. Linas matkasse fick nytt liv under månaden. Den har legat nere ett bra tag men nu kör vi igen, fast bara varannan vecka. Hon har så många bra och lättlagade idéer, känns liksom kalas. Och på tal om kalas hade vi Ida, mormor och Pelle här på någon form av påskmiddag. Joel var i Björnrike och åkte skidor under tiden.

Mellon har passerat och unge herr Frans vann men den allra bästa låten var inget bidrag. Det var mellanaktens två Guldgossar. Tjingeling från Pippi, Thompa och Ebbe <3