April 2016

I bilen på väg till jobbet. Pippi: ”Tror du att vi ska satsa på att fira pärlbröllop?” Thompa: ”Hur många år är det?” Pippi: ”30 tror jag, hur gamla är vi då?” Thompa: ”Tja… 85 … 80” Pippi: ”Jaaaa! Då kan det ju funka. Pärlbröllop. Då satsar vi på det!” Thompa: ”Vi får väl se om vi har hälsan.” Pippi: ”Skit samma, bara vi firar. Kan vi väl göra även utan hälsa?” — TYSTNAD — Thompa: ”Faaan, det är nåt fel på framaxeln eller nåt. Bilen känns så trögstyrd. Nåt fel är det där fram. Pippi: ”Men hallåååå! Vi pratade ju pärlbröllop!”. Thompa: ”Mmmmm…”

Toapappershållare har recenserats tidigare här på bloggen och främst då en sån där plåttunnas varande eller inte. Varje gång jag går på toan på jobbet, tvingas jag att uppleva det sämsta med just en sån hållare. Den onaturliga ställningen som man hamnar i medan man jagar efter änden på papperet som gömts i den där stora jävla plåttrumman på väggen. Tacka vet jag vanliga hållare där man häktar på rullen utan strul och där man klart och tydligt ser var papperet börjar. Plus att man med logikens hjälp, även anar slutet. Men nu är frågan: Hur hänger du toarullen på plats? Låter du den orullade delen hänga under rullen eller ligga uppe på? Jag menar: Rullas papperet ut underifrån eller ovanifrån? Det är viktiga grejer nämligen.

Det finns en undersökning (en studie gjord av relationsexpert Gilda Carle på New York Times) som visar att om du hänger toarullen på hållaren så att papperet kommer underifrån visar det att du är en mer undergiven och beskedlig människa i dina relationer. Hänger du upp rullen så att papperet kommer ovanifrån är du mer dominant och bestämmande. Värt att veta när man träffar nya människor, kör den där första trevande dejten eller knyter affärskontakter. Försök få till ett toabesök så får du veta om din nya bekantskap är dominant eller undergiven. Lyckas du inte med något toalettbesök, kan du alltid vara rakt på sak och fråga. Folk uppskattar klarspråk, tro mig. Den som har en hel plåttrumma på väggen där hemma bör du nog passa dig för tänker jag.

På toaletter, oavsett om det är i hemmiljö eller på hotell faktiskt, hänger det allt som oftast en ”Smedbo Outline FK438” på väggen. Den är svängbar, blankpolerad och kan förstora upp till fem gånger. Smedbo Outline FK438, en pålitlig liten rackare som i rätt belysning visar allt man inte vill se. Vi pratar rak- och sminkspegel här. Priset för en sån spegel är 749 kronor. Exakt samma pris som det kostar att trycka en hel bok faktiskt. Och just nu är tre av fröken Wikes böcker tryckta för leverans och försäljning. En svindlande känsla. Omtumlande skulle man kunna säga. Särkilt om man vore i kretsen av kungafamiljen. Det finns inga andra på denna jord som tycker att så mycket är omtumlande som dem.

Härom sistens var det Prins Carl Philip som svarade ”omtumlande” på frågan om hur det kändes när lille prins Alexanders kom till världen. Månaden innan var det prins Daniel som sa samma sak när deras lille prins Oscar föddes. Och mammorna till dessa små bebispojkar, som ofta engagerar sig i organisationer för välgörenhet använder samma uttryck; de är med om omtumlande upplevelser. Och nu gör jag detsamma, använder ordet omtumlande stup i kvarten. Bara i det här stycket fem gånger. Vad säger det om mig? Att jag: a) Vill vara kunglig, b) Inte känt till ordet tidigare, c) Lider av upprepningstvång, d) Har dålig fantasi, e) Är lättpåverkad, f) Är en härmapa?

På tal om kungligt, som likaså knyter an både till de 749 kronorna och en viss typ av speglar, kan vi berätta att tryckfrihetsförordningen i år fyller 250 år. Vad passar inte bättre då än att uppmärksamma just det, när man själv är i tryckartagen?

Under februari månad nämnde vi Gustav III med anledning av Palmemordet. Nu är han på tapeten igen men konstigt nog i samband med den svenska tryckfrihetsförordningen. Denna förordning är unik och ingenting att ta för given, därför uppmärksammar vi den i månadens blogg. Svensk tryckfrihetsförordning var den första lagen i världen som gjorde tryckfrihet till en fastställd rättighet. Tack vare den infördes också offentlighetsprincipen. Den senare gav medborgarna grundlagsskyddad rätt att ta del av protokoll och andra handlingar från riksdag, regering och myndigheter. Att Sverige var först i världen med dessa stolta bestämmelser är okänt för många i dag.

Tryckfrihetsförordningen med offentlighetsprincipen kom till i uttalat syfte att stärka medborgarnas politiska inflytande. Det här var under den radikala frihetstiden, då kungen reducerats till en symbolfigur och riket styrdes av riksrådet och riksdagen. Några veckor tidigare hade bestämmelsen införts att grundlagar endast fick ändras av två på varandra följande riksdagar med mellanliggande val, även det ett erkännande av medborgarnas inflytande över riksstyret. De följande åren skedde en explosionsartad ökning i opinionsbildande småtryck i de mest skiftande ämnen. Adelns ensamrätt att äga viss mark utmanades och deras monopol på högre statliga tjänster avskaffades. ”Allmän svensk mannarätt” lades fram i riksdagen. Avsikten med den var att göra alla landets medborgare – oavsett villkor, ålder och kön – lika inför lagen. Ett upprop som faktiskt ledde till politiska förändringar.

Denna spännande utveckling avbröts av Gustav III:s statskupp den 19 augusti 1772. Han återställde kungamakten och upphävde alla grundlagar som hade antagits efter 1680. Tryckfriheten avskaffades i praktiken helt då han införde en ny och, som han kallade det, ”rättad” tryckfrihetsförordning i april 1774. Nu bestämde kungen vad som var tillåtet och boktryckare som gjorde fel hotades i värsta fall med döden. Kungen avskaffade frihetstidens riksdagsvälden, (något som adeln inte hade det minsta emot) samt de politiska partierna och menade sig därmed ha satt stopp för åratal av käbbel och kaos. Eftersom de flesta europeiska stater lydde under kungligt åsiktsmonopol var man ovan vid det samtalsklimat som uppstod med en ocensurerad press. Kränkningarna av enskilda var just det motiv Gustav III angav för att inskränka tryckfriheten. Det obehag många kände var inte olikt det som upplevs i dag. Man censurerade friskt enligt principen att allt obehagligt som gömdes undan, också försvann. Det skulle man kunna kalla för strutsmonarki.

Den här historien är allmänt ganska okänd bland svenskar. Gustav III var en skicklig politiker och domptör, så till den grad att hans historiesyn kommit att färga tolkningarna ända till i dag. När man ser hur dagens gymnasieböcker skildrar denna tid förbluffas man av helt felaktiga beskrivningar, exempelvis: ”Gustav III inledde sin regering med en mängd sociala och rättsliga reformer i upplysningstidens anda. Tryckfrihet och ökad religionsfrihet infördes”, står det i en av dem. Studenterna på gymnasiet får även lära sig att politiker mot slutet av frihetstiden blev allt hätskare och att bland annat det, gav upphov till ett utbrett politikerförakt. I böckerna tillskrivs Gustav III goda egenskaper medan politiker som kämpade för att stärka medborgares inflytande, beskrivs som onda. Sanningen om tryckfriheten är precis den motsatta. Det är Gustav III som än idag och genom sekler fortfarande talar till dagens gymnasieungdomar.

1766 utformades den tryckfrihetsförordning som sa: det som inte angavs som olovligt var uttryckligen tillåtet. Offentlighetsprincipen hade samma utformning: de allmänna handlingar som inte uttryckligen undantogs fick offentliggöras i tryck. Det var undantagen som behövde definieras – och de var få. I andra demokratier fungerar insynen lite annorlunda. Där är allmänna handlingar hemliga såvida de inte uttryckligen görs offentliga. Olika kulturer speglar olika villkor och inte ens Sverige är vi längre bäst i klassen på alla områden. Att världens första tryckfrihetsförordning fyller 250 år ska vi uppmärksamma därför att det sällan är något vi aktivt reflekterar över. Yttrandefriheten är central för i stort sett alla samhällsverksamheter men lagar fungerar aldrig i ett vakuum. Tillämpningen förhandlas mot samhällets normer.

Det finns exempel på att svenska myndigheter intar en allt snålare hållning till öppenheten. Statens har behov av skydd för allmänna och enskilda intressen medan medborgarnas ställer krav på insyn i offentlig verksamhet. En ständigt aktuell debatt då den tekniska utvecklingen, överstatliga avtal och terrorhot ställer oss inför svåra överväganden. Medborgarna måste vara delaktiga i förhandlingar om yttrandefriheten och det kräver kunskap. För det man inte känner till bryr man sig inte om. Det man inte bryr sig om kan man inte försvara. Och det man inte försvarar riskerar att en dag tas ifrån en. Tryckfrihetsåret 2016 ger tillfälle att begrunda allt detta.

Under april månad har vi mastat på och provseglat båda båtarna. Upp på hästen bara! Lite tafatt, lite undrande, fummel och fippel men allt är genomgånget testat och verkar fungera. Isflakeracet på Hobien (mer träning än race) och den första Bosö-träningen med Vipern är avklarad. Det var bitvis kallt, bitvis regnigt men syrerikt och fantastiskt kul!

 

 

 

 

Ebbe, vår lille friggebod har växt så det knakat. Fått tak, dörr och fönster samt lite mera färg. Faktiskt sitter också fönsterplåtarna på plats. På frågan om allt går som det ska, använder Thompa gärna formuleringar som: ”Det är okej”, ”Det funkar väl bra.” och ”Jodå det är bra.” Sällan starka uttryck som: ”Bravo! Utmärkt! Fabulous! Perfekt”. Plötsligt en dag, när vi jobbade med Ebbe hörde jag honom ändå säga: ”utmärkt”, vilket fick mig att reagera. Fast det var i sammanhanget att förklara att på var 30:e centimeter på takpappen var platsen för skruv utmärkt. ”Utmärkt”, sa Thompa då.

  

Han har för övrigt varit i London en hel vecka och jobbat med att flytta datorer på ambassaden. Från tisdag till tisdag. Det var både utmärkt och inte. Halvdant väder, halvdan mat, halvdana hissar och halvdan säng. Men jobbet blev gjort och slutkörda blev de av allt kånkande och som sagt… hissarna slutade att fungera. De såg målgången på London Marathon (den målgången var utmärkt, typ ny rekordtid), hann shoppa lite, spanade in sevärdheter och gick på pubar. Portobello Road, Sladdtrassel, Trafalgar Square, London Eye, Sladdragning, Big Ben, Westminster Abbey och Sladdtjafs. Några fotografier utgör beviset för allt det.

 

Vi har varit på Husa gård och handlat kött över disk från alldeles glada och frigående djur. Ja, eller från deras bonde då, för de som är slaktade och paketerade kan ju inte längre sälja över disk. I alla fall inte sig själva. När vi var där hade tre lammungar precis fötts och sällskapade med sina 45 halvsyskon. Ja, faktiskt. Så många halvsyskon var de för alla kom nämligen från samma bagge. De är matklara lagom till hösten, någonting som inte suktar särskilt mycket sedan man gullat med dem en stund. Köttet var gudomligt. Såväl högrev som köttfärs, för att inte tala om falukorven. Den var som en sån där ”falukorv utav den bästa” som Bullerbybarnen sjunger om.

Ytterligare två vårprimörer har vi njutit av. Det ena var en After Work på Näsby slott, där vi fikade på varsin bärs och några jordnötter. Den största behållningen där var serveringspersonalen som bestämt hävdade att han tog slattarna i alla flaskor och glas och tyckte det var dåligt att alla drack ur till botten. Den andra premiären var Vaxholms hembygdsgård som slog upp sina dörrar på Valborg till bordet med alla bakelser och tårtbitar. Vi var givetvis på plats. Allt för att fira Kungens 70-årsdag.

En morgon när vi satt vid frukostbordet refererade Thompa till ett teveprogram från kvällen innan. Han undrade; Varför tycker man att ska ha robotar till allt… till och med till sånt som att plocka undan från matbordet och diska, vad är det egentligen va?

Exakt samma sak hade han undrat redan där framför teven kvällen innan, så något störde honom väldigt här. Han lät väldigt negativ och menade  att det kunde man väl klara av själv eller skulle man inte behöva göra nånting längre? Eh, en del har levande robotar, andra får utveckla sina på teknisk väg. Resultatet blir detsamma, nämligen att få disken avklarad. Av någon annan. Sedan urminnes tider har det funnits robotar i var mans kök. Mänskliga robotar som inte bara plockat undan och diskat, de har också lagat maten som ställts på bordet. Tänk! Redan på stenåldern, trots att de inte ens kunde stava till t e k n i k, så var de först med det. En lydig, snabb, arbetsvillig, duktig, uppfinningsrik, kreativ och tyst arbetskraft i köket. Och med handen på hjärtat Thompelompen… när diskade du senast? Framför allt, när lagade du någonsin mat? Kan det vara så att du har en alldeles egen robot här hemma? …var frågan som returnerades.

Ett högt och gällt skratt hördes, det klingade av för en sekunds eftertanke. Vi har en robot här hemma, en himla flink en som ger tid för andra att uträtta vettigare saker, exempelvis bygga friggebod. Är det verkligen så dumt med en robot för att plocka, städa, torka…? Ingenting att uppröra sig över trots allt, och definitivt inte för den som faktiskt behöver en. Just det skrattade vi åt ett tag.

       

Så har vi kommit till vårens mest efterlängtade bild. Man hör när de kommer långt innan de syns. Ett envetet mullrande, av någonting som tuggar på långsamt… Grussoparbilarna! Love Them! Och så blommorna förstås, både de man fått och de som står i naturen. Underbart är kort men faaan så gott 😉

 

Tjingeling från Tingeling och Thompelompen <3

 

….ps: Thompa diskar visst, i alla fall var annan till var tredje dag. ds