November nu och med det följer… ja ni vet… mörker. Värt att veta då, är att minst en sån här liten rackare stretar fram dagligen även om vi inte känner det. Det röda är ett myosin-protein som drar en endorfinboll längs ett axon inne i hjärnans parietala cortex. Just den delen av hjärnan bearbetar sensorisk information och producerar känslan av lycka. Enkelt uttryckt kan man säga att filmen visar lycka i rörelse.
Vi bidrog och njöt om vartannat av lite lycka, lördagen efter mammas 80-årsdag. Döttrarna trummade ihop en heldag med små happenings. Vi åkte till stan och rörde oss i city. Just city och kanske främst områdena runt Hamngatan och Stureplan är mammas gamla ”hoods”. Det första vi gjorde var att ta en NK-korv och sedan gick vi mot Operahuset. Därifrån avgick ”Oceanbus” som med guidning inkluderad tog oss runt city och Östermalm.
Vi passerade först Dramaten, vars verksamhet grundades strax efter premiärföreställningen i juni 1787. Dittills hade pjäser spelats i huvudsak på franska och så såg det ut ända till Gustav III blev regent. Efter trontillträdet 1772 avskedade han Adolf Fredriks franskspråkiga teatergrupp och började i stället undersöka möjligheterna att spela teater på svenska. Pjäserna spelades sedan på flera olika scener i staden och den nuvarande byggnaden blev inte klar förrän 1908. Då hade Gustav III lämnat in för länge sedan, likaså Karl XIII och Karl XV, även efterträdaren Oscar II men däremellan någonstans debuterade ändå den 21-årige August Strindberg med ett teatermanus. Då fattar man att det här var ett tag sedan. Inspiration till teatern hämtades från Parisoperan och scentekniken från Tyskland. Dramaten anses vara en av Sveriges mest representativa jugendbyggnader och det visas omkring tusen föreställningar per år på de sex scenerna där.
Det trevliga med guider är att de får en att uppmärksamma sånt som man inte ens tänkt på, exempelvis att kupolen på Dramaten är oproportionerligt stor. Förklaringen till det är att kupolen inte fanns på ritningen från början, men sedan Dramatens grannhus byggdes en våning högre, ville man att teaterhuset skulle kännas större. Då klämde man dit kupolen. Hela Dramatens fasad är klädd i marmor, och guldbeläggningen som är dekorerad utanpå, bestående av 24 karats bladguld, är en hyllning till Gustav III. En kung som för övrigt skrev några pjäser till teatern… undra om de var skitkassa fast ingen vågade säga något eftersom han var kung?… men nej, hans pjäser spelades faktiskt långt efter hans död.
Sett från Dramaten sträcker sig hela Strandvägen iväg mot Djurgårdsbron. Guiden berättade att kvadratmeterpriserna på Strandvägen ligger på mellan tjugo- och tjugofemtusen kronor kvadratmetern. Med andra ord behöver man bara slanta upp tio miljoner om man vill bosätta sig i en normalstor etta där. Vi fick veta att Björn Borg bor (eller åtminstone äger) en lya på nummer 9, och mest troligt rör det sig inte om en etta.
Om Humlegården berättades att den anlades som en kunglig trädgård av Johan III och att man senare odlade bland annat humle där. Genom åren har det varit en plats för teater, tivoli, värdshus, kälkbacke och djurpark. Sedan 1869 är det en allmän park och den iordningställdes till trädgård i och med Stockholmsutställningen 1897. I modern tid har den lite fyndigt kallats kexparken på grund av alla rån. Området runt Humlegården var ju ett av mammas vattenhål under sina dagar på Apoteksbolaget.
Därifrån tuffade vi vidare på Karlavägen med den tio ton tunga bussen. Karlavägen är en gata där husen har ovanligt hög takhöjd, det förstår man om man tittar på fönstren. Självaste Karlaplan är konstruerad efter franskt snitt som en stjärna med gator i varje väderstrecks riktning. Sverige sneglade mycket på Frankrike på den tiden så det förklarar utseendet på platsen.
Så småningom plumsade bussen ner i vattnet i närheten av Sjöhistoriska muséet på Djurgården. Alldeles logiskt och inte det minsta skrämmande spelade guiden då filmmusik från både Titanic och Pirates of the Caribbean. Han öppnade takfönster för att förbättra ventilationen och berättade sedan vidare. Utefter Djurgårdsstranden som är kantad av diplomatvillor ligger bara en enda privatbostad, det är cykelkungen Grimaldi som bor där. Vi fick också veta att det är tjugo års kö för båtplats hos KSSS vid Djurgårdsbron och mitt i allt fick vi frågan om vad skillnaden mellan en brats och en stekare var. Det tittades runt i bussen efter någon som kunde tänkas sitta på svaret… men vi resenärer hade väl ingen anledning att fundera på sånt. Svaret var att båda lever ett liv i lyx och flärd, i sus och dus… men Brats har fått allt från mamma och pappa medan stekare faktiskt har jobbat lite själva. Utrett och klart.
Bussbåten passerade Kastellholmen, den lilla ön med det röda tegelhuset och det runda tornet. Under slutet av 1660-talet byggdes kastellet och användes först som krutkällare, förråd och ammunitionsfabrik. Huset blev senare rum för officerare och vaktmanskap i två våningar. Tornet med sitt ännu högre trapptorn har varit ett välkänt landmärke från sjösidan för Stockholm. Kastellet har alltid haft en flaggstång och på den har en tretungad örloggsflagga hissats sedan 1660-talet. Den flaggar för Sverige i fred. Härifrån hälsades passerande fartyg med flagg- och kanonsalut. Om man googlar på Kastellholmen kan man läsa om ”flaggskämtet”: Den 17 maj 1996 lyckades några unga män med skämtlynne byta ut den svenska örloggsflaggan mot den norska flaggan. Flaggan togs skyndsamt ner och ersattes med den svenska tretungade flaggan. Man införde också förbättrad säkerhet mot obehörigt intrång till tornet. Buspojkar.
Förr i tiden, för mycket länge sedan… säg strax efter Dinosaurierna men före Gustav III tid, gick vattnet ända upp i höjd med Dramaten och NK. Och det som idag heter Nybrogatan var så klart en bro som byggts för att man skulle kunna ta sig fram torrskodd. Självaste Hamngatan, ja den adressen kommer sig så klart av att det var närmaste gatan mot hamnen. Om NK hade funnits då, hade man kunnat lägga till båten i hamnen i stället för att cirkla runt och leta P-plats till förbannelse. På tal om NK; I varuhuset som invigdes 1915 installerades Stockholms första hiss och i den åkte folk upp och ner så till den milda grad att besökare till NK fick frågan: ”Är du här för att åka hiss eller handla?” Någonstans här kanske idén med hisspojken föddes, för någon måste ju hålla ordning på hissåkarna. En tjänst som helt har gått ur tiden men som jag gärna skulle söka om den hade funnits kvar.
Efter oceanbus-turen tog vi så klart hissen upp på NK bara därför. Vi fikade där uppe innan vi trampade vidare. Teatern ”Donna Juanita” var bokad på Stadsteatern. En musikalisk uppsättning med närmare trettio melodier ur Hasses och Tages låtskatt. Innan det, blev det mat på Knuts Bar. En restaurang med norrländska specialiteter. När draperierna drogs för efter teatern var dagen över, men ändå sparad som ett rött myosin-protein på en särskild plats i parietala cortex.
Det är ganska fint att dela födelsedagsår med andra födelsedagsbarn. Det var inte bara mormor Vanja som firade 80-årsdag i år, utan också Sveriges mest kände pojke Solstickan. Solstickepojken har prytt tändsticksaskarna sedan 1936 och finns avbildad på över tio miljarder askar. Tändsticksfabriker var tidigare en betydande del av svenskt näringsliv. Numera är det en marginell företeelse men endast en fabrik finns kvar, den i Tidaholm. Och det är på Swedish Matchs fabrik i Tidaholm som Solstickan-askarna fortfarande tillverkas. Företaget framhåller gärna att en del av försäljningspriset för varje såld Solstickan går till Stiftelsen Solstickan. Stiftelsen som verkar till förmån för barn och gamla genom att dela ut projektbidrag, bidrag till forskning samt ett årligt Solstickepris.
Den stiftelsen hade varit bra att tömma valutareserverna i den 19 februari 1875 då en brand bröt ut i tändsticksfabriken Vulcan i Tidaholm. Eldsvådan bröt ut tidigt på morgonen och efter bara några minuter var den dödligaste industriolyckan i Sveriges historia ett faktum. Fyrtiosex personer omkom och nästan alla av de 70 som arbetade i fabrikens askfyllningssal på olycksdagen var tjejer mellan 11 och 18 år.
Säkerhetständstickorna med plån på asken hade uppfunnits redan 1844, men var dyra att tillverka. Så tändstickorna som producerades vid fabriken var fosfortändstickor. De var billigare och behövde inte dras mot ett plån på asken, utan kunde tändas mot alla möjliga ytor. De kunde också självantända i asken om de inte hanterades varsamt. I lokalen låg nya tändstickor till 40 000 tändsticksaskar klara att packas av dagskiftet och för att få innehållet att sätta sig behövdes små knackningar göras för att packa ihop stickorna.
När en av kvinnorna vid packningsborden knackade till räckte det för att asken skulle fatta eld. Kvinnan höll i den så länge hon kunde, men gnistorna föll på en av travarna med opackade stickor som låg öppna mellan arbetsborden. Lågorna löpte från bord till bord. På några sekunder var rummet ett eldhav. Många fångades direkt i lågorna och några försökte fly men huset var byggt av trä och det fanns bara en enda utgång. Det var en dubbeldörr som öppnades inåt och blockerades av alla som i panik försökte ta sig ut samtidigt.
De som kunde ha hjälpt till var alldeles tafatta och någon brandkår fanns inte på orten. Ägaren menade också att branden var guds straff för att många av flickorna hade gått på dans kvällen innan. Plåtslagaren Otto Bengtsson passerade platsen. Han lyckades krossa ett fönster och dra ut två medvetslösa kvinnor i snön. En av dem var hans fästmö. Bengtsson sattes också att sköta efterarbetet, ett traumatiskt uppdrag med att ta hand om de förbrända, icke identifierbara kroppar som låg i ruinen. Flera hade brännskadats så svårt att de avled kort efteråt. Ett av offren, en 14-årig flicka, hade plötsligt börja röra på läpparna då hon skulle läggas i en av de framskaffade kistorna. Flickan levde faktiskt, även om hon var svårt bränd. Man hyste inte stort hopp om att hon skulle överleva, men det gjorde hon. Hon gick bort som 73-åring 1934.
Att tändsticksfabriker var brandfarliga var ingen nyhet. Arton flickor från Motala hade kommit till Tidaholm strax före branden för att jobba, tändsticksfabriken där hemma hade nämligen brunnit ner. Av dessa arton flickor överlevde bara sex. Trots vetskapen om farorna hade man inte gjort något för att göra fabrikerna säkrare eller för att förbättra utrymningsvägar och bara några månader efter branden var tolvtimmarsskiften igång igen på Vulcans nya fabrik.
Från tändstickor till ved är steget inte så långt. För några helger sedan hämtade vi en släpkärra full med vedpinnar hos Åke i Orminge, och efter det följde jobb. Det visste vi. Vedsågning, vedklyvning och vedstapling är tre goda exempel på hur man kan underhålla ett medelålders par en hel dag. För att backa bandet lite, var det så här allting började:
T: Äh, jag bygger ett vedförråd. Drar och köper virke till det. P: Hoppla, hoppla och stopp i galoscherna, här köps ingenting, vi har plank. T: Nähä. Hur ska det kunna bli ett vedförråd av det? P: Vi har virke av alla sorter, det finns massor runt carporten, i friggisen och i förrådet. T: Okej, vill du ha ett vedförråd som rasar ihop och är byggt på småbitar så fine. (ANAR MAN STÄMNINGEN HÄR?) P: Du kan väl kolla vad vi har i alla fall, det kanske bara behöver kompletteras några bitar, jag menar så jäkla snyggt behöver det inte bli. T: Meh, ja jag gör väl det då, men det kommer inte bli nåt bra.
Ett par timmar senare… T: Kan du komma ut och hålla lite, det är väldigt svårt att hålla och skruva samtidigt. P: Kommer! T: Ja, gärna med en gång då för det mörknar tidigt nu. (ANAR MAN LITE IVER HÄR? P: Men shit vad fint det blir, du är sååå himla duktig. Hade vi allt som behövdes? T: Mmmm, det var ett fasligt plockande med skruvar och många är olika. P: Meh, det gör väl inget. Jag håller här nu, behöver jag göra nåt mer just nu? T: Takpappen räcker inte. P: Vi kan väl rulla ut och mäta. (ANAR MAN ATT VI RULLAR OCH MÄTER HÄR?) T: Tamejfan, det räckte precis. P: Perfekt, helt otroligt. Det trodde jag inte… även om vi hade mycket material hemma, att vi hade så mycket så det räckte till allt. T: Ja, men så är det helt utplockat också, nu finns ingenting, knappt en skruv… fan nu tappade jag en skruv också (anar man att nån försöker spela lite svår hjälte här?)
Därefter bankades det ett tag till och snart var allting klart varpå vedsågning, vedklyvning och vedstapling var det enda som så småningom återstod. Ännu bättre var det att vi precis hann klart innan supervilda-megasnön kom. Det började med snöblask redan 2/11 och den 3:e låg ett vitt snötäcke. Två dagar senare rådde full vinter med minusgrader. Mer om det senare.
Snöflingan, säsongens sista race med Hobien, ställdes in. Inte bara för att det var kallt som sjutton utan också för att det blåste som sjutton. Faktiskt så mycket som sjutton sekundmeter i byarna. Vi åkte och hämtade hem båten från Mjölkan i stället och ställde upp den för vinterförvaring hemma. Vipern står fortfarande på Bosön i fullt ställ, redo för segling, men det blir nog ingen mer segling i år. Vi fick ihop runt 150 timmar, vilket är det mest seglingsintensiva året sedan vi började 2008.
Annat mys: Ville och jag åt höstlovslunch med Carina och Elin på Fridays. Och en kväll bjöd bästa Ida oss på jättelyxig tacomiddag. I månaden har vi också lyckats tajma Afternoon tea på Näsby Slott och hann med ett par After Work på The Public. Vi gamla specar från Skärgårdstad lyckades trycka in en novemberträff också.
Sista helgen i månaden var vi i Linköping och såg Simon agera och sjunga i rollen som Rasputin i Holgerspexet ”Tsar du revolution?” Publiken var, som genren kräver, aktiv med tillrop som ”omtag, argare, lägre, större, på gotländska” osv. Ensemblen var med på noterna och löste allt kreativt. Dagen efter invigde vi Mannes och Jims Konststia, numera platsen för livskonst med fokus på hälsa och livsglädje. Medicinsk yoga stod på programmet när vi var där. Vi fick sjunga ”Ong Namo Guru Dev Namo”, sen andas in (Sat) och andas ut (Nam) många gånger, göra rotlås och fällkniv, eldandas, rulla nacke och meditera Sa-Ta-Na-Ma. Jag är så imponerad över Manne. Efter år av förberedelser gick hennes stora dröm i uppfyllelse. Det går knappt att föreställa sig känslan av att sitta mitt i sin dröm och leva den. Lokalen var verkligen ingen stia längre. Jim hade helrenoverat den från golv till tak och därtill installerat toalett och kök… fantastiskt!
Jeanne D’Arc, Jane Austen och Audrey Hepburn är tre mäktiga kvinnor från olika århundraden; 1400-tal, 1700-tal och 1900-tal. Det är dem jag varit i mina tre senaste liv. Allt enligt Facebook, som verkar veta allt om alla, så förändrade jag världen stort innan jag föddes i detta livet. Samma källa menar att det finns ett ord som beskriver mig absolut bäst och det är IVRIG. Med tanke på att Audrey Hepburn dog 1993, och att jag då måste ha levt två liv samtidigt innan jag föddes på nytt som 30-åring, är jag beredd att hålla med. Nu har jag i alla fall fyllt 53 och för att fira födelsedagen kördes en badmintonturnering med storfamiljen. Testerna avslöjar för övrigt att min familj och mina vänner älskar min äventyrslystnad. Att sätta varsitt badminton racket i händerna på familjemedlemmarna säger absolut ingenting om någon äventyrslystnad. Det säger däremot otroligt mycket om vilka tävlingsjävlar som finns hos var och en. Se här:
Övriga händelser fast mer under rubriken ”inte så kul” behöver också nämnas: Raoul Wallenberg har slutligen dödförklarats. Affärsmannen och diplomaten som blev känd för sina framgångsrika insatser för att rädda närmare hundratusen judar i det naziockuperade Ungern. Hans heroiska insatser utfördes under de senare stadierna av andra världskriget och i januari 1945 försvann han. Enligt sovjetiska myndigheter hade Wallenberg fängslats i Ungern och enligt officiella sovjetiska uppgifter avled han i Ljublankafängelset 17 juli 1947. Den 31 oktober i år dödförklarades han av svenska myndigheter och dödsdatumet sattes till 31 juli 1952.
Drygt en vecka efter dödförklaringen av den man som gjort så mycket gott att det startats ledarskapsakademier i hans namn, valdes en annan man till ledare i världen. Mr Donald Trump. Mannen med endast fem politiska frågor i sin kampanj: Relationerna till Kina, krigsveteranerna, skattereformen, vapenlagarna och invandringen. Han kommer att driva frågor som exempelvis att tvinga Mexiko bygga en mur mot USA, återinförande av skendränkning som förhörsmetod, utvisning av alla illegala invandrare och nedmontering av sjukvårdsförsäkringen. Något han däremot inte kommer att driva är arbetet med klimatförändringarna eftersom han tror att det är en bluff. Han tror att Kina ligger bakom begreppet, med syfte att undergräva USA:s ekonomi. Jajamen.
Trump vann alltså presidentvalet och USA fick ett institutionellt kaos. Men en olycka kommer sällan ensam. 9/11, eller fenomenet ”nine eleven” om man så vill, var ett olyckligt datum på ytterligare vis. I Sverige fick vi denna dag ett rikskaos, orsakat av den första mycket ihärdiga snön. Bussar stod, skolor stängde och biltrafik stannade. Folk bara gick och gick, som pingviner i rader utefter vägar, på motorvägar, ja överallt. Rapporteringen lät så här (fast det var innan kontaktledningar till Roslagsbanan hade pajat):
Inställda tåg och bussar i Norrort. Samtliga bussar i Norrort är inställda. Just ni har man dragit in trafiken helt i Norrort. Det är Roslagsbanan som går. Det är svårt ute på vägarna just nu. Det ska inte vara helt inställt på Roslagsbanan men det är stora stora förseningar, säger Christian Hoffmann, kommunikatör på SL. Enligt SL är det stora förseningar och oregelbunden trafik på hela Roslagsbanan på grund av ett flertal växelfel – ”till följd av rådande väderlek”. Till Vallentuna går det fyra tåg i timmen, till Kårsta ett tåg i timmen. De säger att det kommer att snöa hela dagen och då är prognosen att trafikläget kommer att vara hela dagen, säger kommunikatören på Arriva.
Extrem trafiksituation i Stockholms län. Det är extremt stora störningar i vägtrafiken i hela Stockholms län. Bussar, långtradare och personbilar fastnade i snödrivorna på både gator och vägar i området. Från 06 till 18 inträffade 14 trafikolyckor med personskador och 54 utan personskador, enligt Stockholmspolisen. Dessutom rapporterades det in 14 viltolyckor under den tiden. Polisen uppmanar alla som ger sig ut i trafiken med bil att bland annat ha med sig varma kläder och kanske filtar eftersom de som kör fast kan bli stående länge. På många ställen står trafiken helt stilla och framkomligheten är väldigt begränsad. Orsaken är att stora mängder snö fallit i området. Vi uppmanar trafikanter att, vid absolut behov av bil, planera sin resa i god tid. Snöröjning pågår konstant, men den stillastående trafiken gör det svårt för plogbilarna att ta sig fram. Visa hänsyn, håll avstånd och ge dig inte ut i trafiken utan vinterdäck.
Den ”konstanta” snöröjningen var det ingen som såg för det tog dagar innan de var i fatt. Den som delade säng med en snöröjare fick ha hela sängen för sig själva många dygn i sträck. Det kom mellan 20 och 30 centimeter snö och här på hemmaplan skottade vi fyra gånger den dagen. Enligt SMHI har det inte snöat så här tidigt på vintern i Stockholm sedan mätningarna infördes 1905.
Innan du stänger ner bloggen för den här månaden, ta en titt på fliken som heter ”kärror”. Där långt ner (bland alla rullande fantastiska små hem) ligger nu ett nytt tillskott: Sprinter conversion. SOM JAG VILL HA!!
Utan musik, så dör man. Musik av alla sorter ger oss njutning, upprymdhet och lugn eller så dränker den oss i tankar, glada eller sorgsna. Oavsett reaktion är det något som framkallas, något som känns. En del musik och en del artister väcker också stor förundran. Ett exempel på det är låten ”Lost on You” med störtcoola Laura Pergolizzo, LP även kallad. Hon har gjort flera sköna framträdanden, kolla på Youtube. Du kommer att bli fast.