Men tänk vad januari gick fort… Å vad ljust det blivit! Å vad lite socker (typ inget alls) vi ätit denna månad. Ut med julen… jätteskönt! Igen.
Tomten tinade långsamt ute på altanen, hamnade senare i badkaret för renovering. (Pssst, alltså inte tomten utan tomten. Tomten tinade inte en smula, snö & is låg hårt där nån lagt dem). Så här såg det ut halv 4 på nyårsnatten:
och så här såg det ut 6 månader tidigare, i juni.
Alltså, tomtens ovårdade skägg, var ojämnt och hade bitvis lossnat. Ena armen ur led. Under hösten har tomteboy både trängts i dubbelsäng och hängt upp & ner i flaggstången. Han har stått intryckt i ett toalettskåp och senast… infrusen i ett isblock.
Sen bar det av på nya äventyr! På måndagen, sista dagen i januari, stod han med sin glada uppsyn i personalrummet på Skarpängsskolan. Där bjöd han thyrran och hennes kollegor på fruktkolor.
Å thyrran viiiiiisste iiiiiingenting!
I början av januari for vi en sväng t.o.r Västervik. Där var snövallarna ännu högre. Vi vrålshoppade en dag… hittade salladsbestick för 15 kronor. Mor/svärmor mådde bra men slarvar med gympan. Så började jobb och skola.
Thompa sa ”Nej tack” och kör eget nu. Pippi sa ”Nej tack” men jobbar på som vanligt. Det funkade faktiskt att skruva tillbaka morgontiden från 10.30 till 06.30 men det var hårt. Tog en vecka att komma igång.
Vi underlättade chockstarten med ett restaurangbesök på Koh Phangan. Starkt, gott & mysigt. Åsk-o-vädret kom igång så klart.
Tur förresten att valet föll på att vara kvar på jobbet. För vet ni vad som hände? En dag bultade eleverna på klassrumsdörren. Glatt och uppspelt hördes ”Pippi blablabla Pippi”. Vad? En av eleverna höll en guldfärgad presentförpackning à la Systembolaget i handen och ord som ”kolla” ”skumpa” ”till Pippi” blandades i sorlet. Då visade det sig att en julklapp hamnat på villovägar och stått i ett elevskåp ända sedan avslutningen i december. Och! Den hade fått stå i fred. Vad säger det om dagens ungdomar?? Och om dagens speciallärare?? Rörd till rodnad och glad som fasen togs guldpåsen över av den rättmätiga ägaren.
Streetdansen är igång. Jätteskoj och träningsvärken… ja, den bara härdar. Teaterskolan är också igång och därtill årets första föreställning, ”Karl-Bertil Jonsson”. Fantastiskt fint med julstämning igen. Ville hade huvudrollen Tyko vilket han fixade galant.
Årets första Hobiecatmöte och årets första skogsfrukost avverkade. Vi har värmt upp oss några gånger i simhallen. Men inte en gnutta hud åkte ned i det kalla poolbadet utan vi hängde i bastun. Nåt annat var osänkbart otänkbart.
Brödbaket! Måste nämnas. Tänk en hel ugnsplåt som väller på alla bredder och bor i ugnen hela natten sen. På morgonen kliver man upp ur sängen, snubblar ner i köket och möter ett nybakat och färskt bröd. Glädje! Bekymmer… Vad gör man med allt bröd? Man delar ut i bygden. Hur mycket som helst… Kanske skulle bakat in tomten?
Hobien är nu så nära, så nära, så nära. Seglet hämtat och bor ihop med oss nu. Nya segelnumret är 112571. DIF-färgat, styvt och olydigt. Själva båten är arkiverad, magasinerad, undanstoppad, fajlad och inplastad i Fisksätra. Men snart så. Snart är det april! Vi har också varit ombord på den 62-fotade aluminiumskuta som ska färdas jorden runt senare. Kolla!
Så äntligen, sent om sider, plogades isen på Rönningesjön och Ville plågades runt ett varv (5km) på skridskor i vårt sällskap. Ett par välförtjänta grillkorvar fick vi i oss när vi var tillbaka i Skavlöten sen. Såååå gott det är att äta ute, till och med korv.
Windrike har slagit igenom i så gott som alla register. ”Storebror” har verkligen hjälpt oss. Det enda vi behövt göra var att skaffa nya körkort och det enda hindret blev ett par öron och en haka som hamnade på tok för nära marginalerna.
Så…. vad dyrt deeee´ blev då.
Googlar man på Windrike, finner man följande: Ett svärd som konstruerats från den numera nedlagda metallen Ucron. Känt för att vara oförstörbart. Detta svärd dräpte 500.000 demoner i en strid. Så…. Då är vi väl i ganska trygga händer? Vi har fått fin respons på vårt namnval. Tack för det! Och övriga får väl vänja sig så småningom.
Vi hörs av i februari igen. Svejs! från Pippi & Thomas