Årets hetaste månad, juli. Nu har även den passerat och lämnat några minnen efter sig. I år hade juli 5 fredagar, 5 lördagar och 5 söndagar. Detta händer bara vart 823:e år och kallas tydligen ”money bags”. Några påstår att det enligt Feng Shuifilosofin ska ramla in pengar inom 4 dagar från det att man skickat denna vetskap vidare. Feng Shui betyder vind och vatten och handlar om att lära sig leva i harmoni med de energier som omger oss. Det handlar inte om pengar. Men önska sig nåt kan man säkert… som till exempel att lära sig fånga ögonblicket, att leva med lite mer närvaro, här & nu. Utan kärleksfulla relationer överlever vi inte. Det går inte att söka annat än kortvarig lycka i saker och pengar. Fenomenet hedonistisk anpassning – njutningens avtrubbning – fungerar så att man vänjer sig och anpassar sig till det man har så att man vill ha nåt nytt snart igen. Fler tum på TVn, större gräsmatta, snabbare bil, mer i påsen, högre upplösning, smartare mobil. Visst känns det igen?
”A happy life is just a string of happy moments. But most people don´t allow the happy moments because they are so busy trying to get a happy life”.
När sommaren kommer är alla spänstiga sinnen öppna för registrering. Varje tecken på sommar gör kroppen lätt och glad. En liten knopp, lite fågelsång, is som smälter och vägar som dammar. Man kan gott fundera över vad som är det somrigaste av sommaren. Är det när man för första gången drar på sig shortsen över bleka, dammtorra och hårbeväxta ben som vants att frysa under nästan 7 kalla månader? Eller är det när man klipper gräset första gången? Kanske när uteplatsen får liv då man drar fram möblemanget som sett sjavigare och mögligare ut för varje år de grävts fram under presenningen?
Är det när dimman lägger dig i nejden efter den första varma dagen då alla unisont bestämmer att grillen ska fram? Är det när man sjunger ”Den blomstertid nu kommer” och sommarlovet startar? Den första lunchen eller middagen utomhus? Första mjukglassen som dräller och droppar i takt med måsskriken i Vaxholm? Sillen och jordgubbarna på midsommar? Sjöväder-rapporten? Kanske det är premiären av ”Allsång på Skansen” som känns somrigast? Det där är inte lätt att veta när man är mitt i det. Det är nog någon gång i kalla januari som man ska fråga sig vad man längtar efter och vad man mest ser fram emot. Svaret är nog alltihop! Tror nog att det absolut bästa och mest somriga är signaturmelodin till ”Sommar i P1” som ju också kommer precis efter sjövädret. DET är sommar!!
Av de sommarpratare som passerat hittills kan några varmt rekommenderas: Mark Levengood som berättade om de små tillfällena som gjort livet till ett äventyr. Hans sommarprat kretsade mycket kring fastigheten Soludden. Göran Gudmundsson, byggnadsvårdare och samlare av gamla ruckel. Han inledde sitt sommarprat med orden: ”Göran, du har förstört mitt liv” och nu ville han förstöra våra liv också under en och en halv timme. Artisten Nanne Grönvall, som kommit till världen av en blott 16 år ung mamma och växt upp med mormodern. Om hur oredan runt familjen men kärleken dem emellan präglat hennes liv. Timbuktu lärde oss att ”alla världens hav inte kan fylla en hink med hål i”, om vikten av att ta tag i sina issues och laga hålen. Jonas Jonasson som skrivit boken ”Hundraåringen”, lät oss inte bara hänga med på sin livsresa – mycket fängslande berättad – utan vi fick också lära känna morbror Hans. Skådisen Ann Petrén pratade om duktiga fickor och driftiga män, om identitet och könsroller. Om alla dessa pigor som fått någon annans liv att skina så blankt. Hon klurade exempelvis runt det faktum att tjejer överrepresenterar som stallpigor medan killar helt plötsligt dyker upp i klart utjämnat antal när det gäller ritt på elitnivå. Förklara det, Malin & Ida…!
Det är fantastiskt att varje dag bli presenterad en ny värld som många gånger varit fullkomligt obekant. Ena dagen är man musiker eller konstnär, så helt plötsligt bergsingenjör eller byggnadsvårdare, eller varför inte artist, politiker eller fotbollsspelare? Helt plötsligt är man helt insatt i hur filmindustrin fungerar i Los Angeles för att i nästa stund veta allt om järnmalmen i Sverige. Som exempelvis att mammor lämnar in sina barn, en del inte äldre än ett år, för provfilmning med förhoppning att få en liten liten hörna av berömmelsens kaka. De ombedes skriva under formulär om att deras barn får förekomma i en rad olika scener, mer eller mindre brutala, och ytterst få säger ”nej tack” å sina barns vägnar. Varför gör man så? Detta får underskriften om: ”ditt barn får synas på bild på skolans hemsida” eller ”ditt barn får lov att färdas i skolpersonalens bilar” här hemma att fullkomligt blekna. Vidare till att Sverige har så mycket outforskad berggrund där järnmalm (och diverse andra läckerheter) kan finnas inkapslade som skulle göra det orimligt att fortsätta importera 88% järnmalm som vi nu gör för att täcka behovet för svensk stål- och verkstadsindustri. Fler gruvor i drift skulle innebära mängder av arbetstillfällen, obefintlig import och minskad utflyttning från norra Sverige. Varför gör man inte så? Särskilt som tydligen endast 3% av Sveriges yta är bebyggd. Ja, hur som helst, sommarpratare engagerar för man…
…får glutta in hos nån annan!
Segling är ju ett stort intresse som vi delar kärleksfullt. Med seglingen följer en del bestyr. På kvällen innan vi ska segla förbereder vi alla prylar; dvs kläder, skot, stövlar, flytvästar, GPS, selar mm. i all oändlighet. Vi kollar också om vi har bra matsäcksmat som duger för lunch. Sen på morgonen försöker man göra bedömningar över väderförhållanden så man har rätt utrustning och även rätt vanliga kläder, både före seglingen och speciellt efter, då det kan kännas lite kallare i luften. Man fixar matsäck och kaffe. Packar bilen full och kör 5 mil till Mjölkudden – Saltsjö Boo – där vi kånkar ur all bråte ur bilen, drar fram båten, strippar av trampolin- och roderskydd, tar fram segel, riggar, skruvar, pillar och byter om. Alltså… ännu är vi inte på vattnet… Sen är det inte ovanligt att vi missat nåt i riggen, vajrar som ligger i kors eller dylikt så vi måste välta båten alternativt ta ned seglet och fixa lite till. Och lite till… så… Äntligen på vattnet!! Och första lördagen i juli fick vi verkligen lön för mödan!
Förutom oss var det Ludo och Hanna, Åke och Roman samt Cim med bror Per. Det var närmare 30 grader och solen strålade ihärdigt bakom skira moln. Det blåste 8 m/s och vi hade fantastiska vindbyar i detta som gav oss massor av häftiga skjutsar. Den bästa mätte 23,3 knop! (Det finns ett par videoinslag att titta på under ”filmer” högst upp på Windrike-siten). Vi gjorde strandhugg på Sumpholmen där vi fikade och åt mackor innan vi seglade på ett par timmar till. Och det bästa av allt: Vi hade våtdräkt och var riggade precis som i Vassiliki, mao lätt och praktiskt! Alltså… vilken fantastisk dag!
Vi avslutade dagen med att stanna kvar på altanen på Mjölkan, där vi grillade en massa allt möjligt supergott medan suktade måsar och hungriga kråkor steppade runt på grusplanen. Nästa tillfälle för segling var Sommarracet. Tre båtar deltog och vinden var i princip obefintlig. Vi körde bara ett fullt race och två avbrutna men hade en stark etta… Leff med Ville som gast! Seglingen avslutades med att Ville kastade sig överbord men enligt planen blev han snabbt upplockad.
Nästa segling blev ett par timmars träning innan Tyskland. Det blåste nästan 8 m/s på Baggen och det var rejält med vågor. Stående i dubbeltrapets sköljde vatten över oss gång på gång och det rann ljummet Baggenvatten längs med ryggraden. Vi körde en liten kryss-länsbana och Tjolahopp! så gjorde vi en lugn pitchpole (framlängesvurpa) precis i ett slag. Det var snopet men gav bra träning och lärdom.
Vi startade ett nytt projekt hemma på baksidan. Det projektet stavas skogsavverkning & moränmark, gräva & gjuta, såga & skruva, spika & mäta. Blod – svett – muskelvärk – men inga tårar. Återigen konstruerar Thompa ett bygge som kräver en icke oansenlig mängd dynamit för att rubbas. Återkommer senare med rapportering kring detta. Vi har framtida planer här.
Äntligen Visby. Precis efter Almedalsveckan då det varit halvruggigt väder och bitvis endast 16 grader, kom vi och rätade upp det hela med sol som sprakade i hettan.
Vi kom med morgonbåten, utan bil och letade upp lägenheten som låg precis invid domkyrkan, kärt återseende 4 år sen sist. I denna lägenhet pågick då, i juli -07, ett telefonumgänge från tidig morgon till sena kväll. I närheten av denna lägenhet finns en ICA-affär som då tömdes på Comviq kontantkort i en hastighet som ingen trodde var möjlig. Huvudpersonerna i dramat var på Visbysidan; Pippi och på fastlandssidan; Thomas. Det var precis i början av vår relation, vi hade bara träffats under en timme och en kvart veckan innan på Stora Skuggans skafferi, för Thomas skulle till Marstrand och segla och jag skulle till Visby. Såja… tillbaka i realtid.
Snabbt marscherat efter att vi installerat oss… pizza och öl, ICA Atterdag, Stora Torgetmarknad, stenkastning på stranden och glass i hamnen. Nästa dag var molnig vilket passade ypperligt för shopping. Det blev ett par påsar med bland annat en klocka och en klänning, lite vin, ett par linnen, en pilbåge och några presenter. En fikapaus på ”Rosas” för smak av nybakade scones, sylt och filadelfiaost någon gång i halvlek och när regnet kom på eftermiddagen satt vi tryggt under stora parasoll ihop med varsin öl på Munkkällaren vid Stora torget.
En dag var det soligt men fantastiskt blåsigt. Just denna dag tänkte vi till utan eftertanke och hamnade på sandstranden. Hår och sand yrde om vartannat och ute på bryggan kastades vågor och skum högt upp i luften. Norderstrand camping, detta pittoreska ställe somewhere nowhere hade förvandlats till ett backslick- & platåplace à la Tott Hotell. Markiser, soffor, filtar, Fatboys och trend. Efter stranden skön eftermiddag i lyan och lite pilbåge på kyrkogården, en sväng till Almedalen och Allsång på TV:n. Till kvällen blev det en utesittarmiddag på Packhuskällaren. Inte helt fel.
Sista dagen tog vi en runda på stan och till Almedalen, städade och åt varsin Langos i hamnen. Manne och Sussi kom under onsdagen och tog över vårt bo. De hade flugit över och turen hade varit stabil och inte det minsta läskig. Tror vi det, med all den packningen…
Båten hem avlöpte hamn strax efter 19 och på båten träffade vi trubadur Thomas från vårt bröllop. Han tyckte, som så många andra; Varför inte göra om den festen? Det var ju en sån trevlig kväll! Ja, sa vi, vi får väl funta på den. Ingenting är omöjligt. Hör bara här:
På Jamaica Bays stränder utanför New York lägger diamantsköldpaddor årligen sina ägg. Stranden gränsar till John F Kennedy-flygplatsen, så för att låta 150 äggstinna sköldpaddor passera landningsbanorna, får man helt sonika ställa in flygtrafiken ett tag. Det hade man velat se!
I början av juni kom ett erbjudande om nytt jobb. Samma typ av jobb men närmare hemmaplan. Å ena sidan kändes det hela totalt otänkbart men också lite spännande å andra sidan. Faktiskt skrev jag ett CV för 4 år sedan med tanke på att lämna in det på just denna skola. Återstod tid av grubblerier & bryderier. Efter åtta år på samma ställe, med allt arbete som byggt upp verksamheten som nu börjat kännas stabil och trygg… nejnej… Men å andra sidan, så spännande att börja med nåt nytt och i ny omgivning. Fräscht!
Så kom ett inlägg på Facebook: ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”. Ja, kanske jag ändå skulle…? Strax efter det pratade en sommarpratare om att våga lämna sin så kallade ”comfort zone” och hur bra det är både för individen och för omgivningen man kommer till. Ja visst! Så är det; Att fastna i en comfort zone kanske gör att man till slut inte kan flytta på sig. Det blir nog bara svårare och svårare…?! Plötsligt kändes beslutet lätt, och egentligen lämnar jag ju ingenting, utan snarare kommer till nåt. Jag fick sluta omgående på nuvarande skola så lite chockartat sker starten redan 11 augusti. Plopp så där bara.
Ida blev 22 under juli månad och för första gången firade hon sin födelsedag i sitt egna hem, det är stort! Det var en varm och solig dag med 25 grader. Hon fick en tårta och massor av fina presenter från oss alla. Yatzy fyllde 9 år dagen före. Och vi har firat vår första bröllopsdag, eller räknas det kanske som den andra (?), vet inte men lyktan svävade iväg i stilla och varm luft sent på kvällen. Så till det sista vi gjorde innan juli tog slut, vilket var att ge oss iväg på ett s.k. catamaran abenteuer sowohl inländische als auch ausländische. Bara att demontera och packa båtar och båtprylar inför trippen tog större delen av en dag. Kellenhusen och Marstrand. Det är väl uppenbart att ett separat inlägg blir nödvändigt här.
Nu håller vi i augusti lite va? Vi kan alltid Lära av katter… vila och våga ha lite tråkigt och medan vi varvar ned kan vi lyssna här på en synnerligen bra låt med Camela Leierth.
Hörs om en månad igen, då skolorna har dragit igång och de allra flesta redan är djupt involverade i diverse arbetsbestyr. Det blir nog en spännande höst det här. Må bäst så länge, Pippi & Thomas