April 2017

Dumma, dumma, dumma mig. Idag är det den första lediga dagen av tre i samband med Valborg och första maj, och vart hamnade jag? Vid datorn med jobbdokument. Och varför då? Jo, vi spec.tanter är sedan starten av denna termin helt marinerade av tankar på handlingsplaner, extra anpassningar, åtgärdsprogram och särskilt stöd och minst tusen funderingar runt det. I vilda diskussioner kring olika elevtyper och deras skolsvårigheter, vilken dokumentation som behövs (som måste finnas) och vad som kommer att bli supersvårt att få en bra ordning på. Några papper blir kluriga att motivera eller helt omöjliga att förstå. Vi anar hur mycket våra kollegor kommer att hata oss, att de tvingas gå ännu mera på knäna för att göra rätt, och hur irriterade vi blir när de inte gör det de ska. Fatta, vilket engagemang. Vilket i-världsengagemang, vilka champagneproblem… men nog så viktiga ändå.

April månad är nog den tuffaste på hela läsåret. Det är färre dagar att arbeta på, så varje dag blir som ett exalterat töcken. En period då mejlboxen dignar och elever gråter. MDå många nationella prov görs och flera specialöverenskommelser skräddas fram med både elever och kollegor. Det här är en sån där period då man absolut behöver undvika personalrummet, eftersom det ofta innebär ännu mer jobb. Det handlar om elever som löper risk att bli utan betyg och särskilda planer som därför behöver göras. Andra elever som tror att de inte kan någonting eller inte kommer att klara fortsättningen och bara därför stressar sönder. Och så elever som redan räknat ut att de kommit dit de behöver betygsmässigt och därför lite grann börjat ta sommarlov. Och så vi lärare, som nu är i full galopp när det gäller betygssättning, var och en på sitt sätt.

Våren står i sin fulla blom. De allra första vårblommorna har fått sällskap av vitsippor och blåsippor. Träden har börjat grönska, gatorna är sopade och första utefikat avklarat. Just det var den andra april, i nya terrassmöbler, och tur nog hann vi innan det blev vinter igen. Sällan har vi väl haft så mycket nordliga och svinkalla vintrar som i årets april, så mycket hit-och-dit-väder med frost, hagel och snöglopp som i år. Påsklovet var rena vinterlovet och sista snön föll så sent som den 26:e. Kanske, kanske förkortar dessa sena snöfall en eller annan fästings livscykel? Tips inför den stundande säsongen av sånt som flyger och bits kommer här. Eteriska oljor: Lavendel – luktar väldigt sött, men insekter hatar denna lukt. Polejmynta – tillhör en mynttyp, och är ofta giftig för insekter. Citrongräs – Denna eteriska olja kommer från det tropiska citrongräset och har därför en citrondoft. Kan appliceras direkt mot huden och är bra mot fästingar och loppor. Eucalyptus – Använd denna olja med en liten dos av citronilla för att hålla borta insekter. Forskare har undersökt saken och denna olja ska tydligen minska betten och dess infektioner och effekter. Lime – Viss citronolja stöter bort insekter och fästingar. Går bra att använda såväl direkt på kläder såsom på hud. Så där ja, nu kan vi snart smörja in oss mot än det ena, än det andra för att våga påbörja den bästa av alla årstider. SOMMAR!

På tal om absolut ingenting eller möjligtvis på att man alltid hittar något nytt att besväras av hur mycket man än har längtat, så kommer här också fem giftfria tips för att bli kvitt myror.

I sommar öppnar ett museum för tekniska misslyckanden i Helsingborg. Den som står bakom ”Museum of failure” är organisationspsykologen Samuel West. Han är intresserad av lekens betydelse för kreativitet och hur viktigt det är att tillåta sig att misslyckas om man ska få fram succéer. Det är inte bara de briljanta idéerna och mest lyckade uppfinningarna som förtjänar en plats i historien och genier som Steve Jobs eller Alfred Nobel prickade inte rätt varje gång. Det finns massor av fiasko och missar för uppfinnare att ta lärdom av och det saknas inte precis misslyckanden att ta upp. Man hoppas på att få ihop uppåt femtio objekt att ställa ut, däribland kirurgen Paolo Macchiarinis konstgjorda luftstrupe. I stort sett varje era och teknik-kategori har sitt skräckexempel och även flopparna gör avtryck. Exempelvis det svenska innovationsmisslyckande som tillverkades i 15 000 exemplar. Plastcykeln Itera från 1982.

Vi tänker att bidrag femtioett till denna samling kunde vara familjens motorbåt SCANDal. Vi lyckades pricka en av månadens mest soliga dagar då vi i den sjuttongradiga värmen tog bort båtställning och presenningar och putsade upp henne ordentligt. Dagen efter skulle vi ha fyra visningar OCH en av intressenterna slog till. Äntligen!! Förra säsongen fick hon sig ju en genomsmörjning som hette duga så vi visste att vi inte sålde någon gris i säcken. Han som köpte båten var kunnig inom området och högst medveten om att reparationer och service följer med på köpet av en äldre sorts båt. Ändå kändes det surt att behöva flytta fram överlämningsdatumet två veckor på grund av nya komplikationer. Så här var det:

Thompa och Pippi skulle som vanligt ”bara” putta i båten en eftermiddag, dagen innan hon skulle iväg. Vi körde båten från uppställningsplatsen till rampen. Vevade i den och fick henne på plats vid bryggan. Där upphörde fenomenet ”bara”, som så många gånger förr.

-Är det torrt i motorrummet?, skrek herr Windrike till fru Windrike.

-Det beror på vad du menar med torrt, svarade fru Windrike.

-Men du fattar väl vad torrt är fru Windrike?

-Ja, nu är det torrt men snart kommer det att vara blött. Snart kommer det att finnas en liten sjö här i motorrummet. Vi kan inte ha båten i vattnet, herr Windrike. Den tål inte det. Den kommer att sjunka.

-VAAADÅÅÅÅÅ??! Kommer det in vatten eller?

-Både ja och nej, alltså det droppar. Från en mojäng här på golvet, droppar det vatten. Dripp, dropp, dripp, dropp.

-Vi måste ta upp henne igen och undersöka saken, sa herr Windrike.

SCANDalen-damen vevades upp och kördes tillbaka från rampen och till sin uppställningsplats på land. En blöt fartrand var allt som återstod av dagens sjösättningsförsök. En kvart senare ringde köparen. Han undrade om han kunde hämta båten på lördag.

– Goddag goddag herr båtsäljare, är min båt färdig?

– Ack nej.

– Är den inte färdig? Varför det då?

– Ack jo, det bidde ingen torr båt.

– Jaså, bidde det ingen torr båt? Vad bidde det då?

– Det bidde en sjö i båten.

– Jaså, bidde det en sjö i båten.? När blir den utpumpad då?

– Nästa lördag.

– Det var bra, herr säljare. Tack så mycket, herr säljare. Adjö, adjö, herr säljare.

Och så la den lille köparen på luren… Hur fortsättningen på sagan lät kan vi inte avslöja denna månad eftersom sjösättningen kommer att göras 1 Maj. På demonstrationsdagen (herregud tänker vi nu).

Att göra hål i botten på en båt är ungefär lika korkat som att spotta snus i motvind, dra en tiger i svansen eller hoppas på fiskefångst i en gatubrunn. Helkorkat upplägg och ett givet utställningsexemplar till ”Museum of failure”. Herr och fru säljare körde ner till båtattiraljs-försäljarstället för att hitta en ny mojäng att sätta i hålet på botten av båten eftersom den gamla blivit gammal.

På tal om kirurgen Paolo Macchiarinis. I början av 1700-talet föddes Jaques de Vaucanson i en fattig familj. Fadern gjorde handskar och själv ville han bli urmakare och hålla på med finmekanik. Vaucanson drömde om att bygga levande maskiner, fungerande mekaniska system för matsmältning, blodcirkulation och andning. Den visionen hade han fått med sig från tonårstiden då han jobbat med en mentor som var kirurg. Han startade en verkstad och planen var att bygga en uppsättning robotar som kunde servera mat och plocka disk för att imponera på dignitärer. Tio år senare byggde han en robotflöjtist i naturlig storlek som kunde spela tolv olika visor, och dessutom en tamburinspelare samt en mekanisk lärka i en bur. Automater som härmade levande varelser var en trend bland den Europeiska överklassen, och Vaucansons var bland de bästa. Han blev en kändis.

Den mest avancerade skapelsen var hans matsmältningsanka. Den var stor som en verklig anka och klädd i guldpläterad koppar och hade en rad funktioner. Den kunde använda näbben till att skumma vatten, den kunde kvacka, dricka vatten och äta korn ur handen. Den lämnade också ifrån sig autentiskt bajs genom ett konstgjort matsmältningssystem som smälte maten. Han blev den förste som lyckades tillverka flexibel gummislang, till ankans ”tarmar”.

Vid sidan av ankor, är tivoli ett ställe som definitivt förknippas med mekanik. Benämningen tivoli härstammar från staden Tivoli nära Rom men den allra första nöjesparken byggdes upp i Paris i slutet av 1700-talet. Parken fick namnet Jardin de Tivoli där typiska nöjesparksattraktioner så småningom anlades i parken.

Här hemma har vi Gröna Lund och i år var vi där! Det var till och med innan de öppnade portarna för allmänheten, på Bavariadagen, ett jippo som BMW anordnat för sina kunder. Ville och två kompisar hakade på denna något frostiga men solglada dag. Vi sa hejdå till grabbarna för några timmar och de hördes inte av annat än för ett antal swishningar under dagen. Thompa och jag åkte kaffekoppen, berg-och-dalbanan, jetline, blå tåget och kvasten… kort sagt allt som tog oss på tur men som gick rakt fram utan gungande effekter. Snurrande, krängande, super-G-kurvor gillar vi. Gungandet har vi nog av på båt.

… Fast just segleriet dröjde i år. Vi har nog aldrig kommit igång så sent som denna säsong. Tidigare år har vi kört premiären redan i mitten av mars eller åtminstone i mitten av april men nu var vi inte ute förrän 27/4, då vi hade vår första Viperträning för året. Vi hade visserligen riggat och ställt Hobien på plats, men hoppade av första racet eftersom det var snö, blåste fjorton sekundmeter och var nollgradigt. En urusel kombination. Så ingen Hobiesegling än, däremot en helt underbar första Viperträning. Softa vindar och åtta till tio grader varmt den soliga och sköna seneftermiddagen. Fyra båtar var ute och vi körde bana till halv nio på kvällen.

Nu till det dummaste av allt. Dummare än att snön lägger sig uppe på vitsipporna, dummare än att jobba på en ledig dag eller att sätta slumpmässiga betyg. Mer korkat än att göra hål i båtens botten, uppfinna konstgjorda luftstrupar eller bajsande ankor. Dummast av allt: Alla stjärntecken har ändrats! Förklaring är den att mycket har förändrats sedan de ursprungliga stjärnbilderna ritades och fastställdes för 3000 år sedan. Kalenderåret har förskjutits eftersom planeterna inte står i exakt samma position som förr och det har gjort att datumen har ändrats i det nya horoskopet. Även ett helt nytt stjärntecken har lyfts in; ormbäraren, alltså tretton stjärntecken istället för tolv. OBS det här är inget aprilskämt! I själva verket är det gammal information som släpptes av Nasa redan förra året. Nasa studerar astronomi (och inte astrologi) och enligt Nasa är detta något som forskare känt till länge. Och det beror helt enkelt på årets förskjutning i förhållande till solen.

Här är de nya datumen för alla stjärntecken:

Stenbocken – 20 januari till 15 februari

Vattumannen – 16 februari till 10 mars

Fiskarna – 11 mars till 17 april

Väduren – 18 april till 12 maj

Oxen – 13 maj till 20 juni

Tvillingarna – 21 juni till 19 juli

Kräftan – 20 juli till 9 augusti

Lejonet – 10 augusti till 15 september

Jungfrun – 16 september till 29 oktober

Vågen – 30 oktober till 22 november

Skorpionen – 23 november till 28 november

Ormbäraren – 29 november till 16 december

Skytten – 17 december till 19 januari

För min egen del har jag blivit Skorpion i stället för Skytt vilket egentligen alltid stämt bättre. Jag har ofta läst informationen på dem båda och tyckt att jag mer stämt in på Skorpionen. Thompa blev Stenbock vilket han nog inte tycker gör det minsta alls, typ ”couldn´t care less.” Jag älskade i alla fall min Vattuman men nu får vi kanske en nytändning i relationen. Så här står det om den nya kombinationen: 

Du Skorpion söker djup och din Stenbock söker höjder, vilket kan låta motsatt, men det här är faktiskt en av de saker som binder er samman mer än något annat. Ni förstår varandras strävan, och söker dessutom båda efter en lojal, sensuell och djup kontakt med er partner som till stor del består av känslor. En Skorpion och en Stenbock har till exempel sällan några problem att umgås tillsammans i tystnad. Ni är båda ambitiösa, din Stenbock är till och med ambitiösare än dig, och det här är något du respekterar djupt. Du ger gärna din realistiska och praktiska Stenbock en rad luriga tips som han kanske inte riktigt är intuitiv nog för att komma på själv. 

Lite taskigt för den som köpt smycken, pennor, muggar och tishor med sitt stjärntecken på. Eller som sökt en relation på basis av stjärntecken eller som tatuerat tecknet på kroppen. Och stackars den som är ormbärare (jag var nära!) nu ska någon sitta och hitta på helt ny information om tecknet. Liksom tecken tretton… vad mer finns att hitta på? Joel är numera Vattuman, Ida Tvilling och Ville Lejon. Simon Stenbock och Malin Vädur. Helt nya människor att förhålla sig till. Såååå crazy 🙂 Ungefär lika nygamla som de här:

Vad hände då med den bajsande ankan? Jo, den gjorde visserligen Vaucanson berömd, men det visade sig senare att allt var fusk. Illusionisten Houdini analyserade ankan och upptäckte att den fejkbajsade grönfärgat ströbröd som förvarades i en särskild behållare. Va´fan kunde Houdini inte hålla på med sitt? Varför skulle han egentligen ge sig på den bajsande ankan i stället för att bara fortsätta låsa in sig och köra sina utbrytningstrix? Jacques de Vaucanson sålde alla sina robotar 1743 men han kunde inte sluta uppfinna. Han skapade bland annat en automatisk vävstol som styrdes med hålkort. Den fick inget genomslag, men var 50 år senare en inspiration för Joseph-Marie Jacquards banbrytande maskiner. Den blev den utlösande faktorn i den industriella revolutionen, och gav upphov till stora rikedom och stora samhälleliga strukturförändringar. ”Spinning Jenny”, ”Mulan” och allt vad de nu hette.

Åttorna i skolan läser just nu om industrialismen. Med fasa läser vi om hur människor arbetade under långa arbetsdagar, sex dagar i veckan. Hur de trots det inte tillförde annat än svältkost och dödliga sjukdomar i sina kalla, utfattiga lopplådor till hem. Under tiden pös fabriksägare och grosshandlare i sin rikedom och flärd. Och ingen förde de fattigas talan. Kapitalisterna som hade pengar och makt, som var mätta och varma, hade fullt upp med att sköta sig själva. De livnärde sig ju på de fattigas försörjningsbehov och underläge. Sånt där blir svårare och svårare att läsa om, kanske just därför att det fortfarande ser lite likadant ut. Det är inte med samma glädje man går på tivoli när man vet att folk sitter och tigger slantar strax utanför. Plötsligt slår det en att man själv blivit grosshandlare och att människor fortfarande arbetar många, långa arbetspass… fast sju dagar i veckan för brödfödan. De sliter på yttersta marginalen och på svältkost i svinkylan, helt utan rättigheter och särskild trygghet.

För att dra det hela ytterligare ett steg så borde man förbjuda vårfenomenet cirkusar. Alltså de med djur. Hur kul är det att applådera djurens konster när man vet hur deras liv ser ut. Och djurparker över huvudtaget? Varför finns de? Och att äta kött, blir mindre och mindre smarrigt. Det har snudd på blivit osmakligt att äta griskött sedan man förstått hur djuren varit uppstallade och transporterade. Att leva på andras bekostnad praktiseras fortsatt, ja kanske ännu mer idag, fast vi tycker att allt har blivit så mycket jämlikare, mer medvetet och bättre.

Inga av Vaucansons robotar finns bevarade. Ankan tros ha förstörts i en brand. 1782 avled Jacques de Vaucanson. Han testamenterade de papper och uppfinningar han hade kvar, bland annat en svarv, till kronan. Han lämnade också efter sig ett bidrag till växthuseffekten med sitt engagemang, detta oavsett om ankan bajsade på riktigt eller inte. Mekaniken krävde så småningom nya energikällor, såsom exempelvis kolkraft och kärnkraft. Sett ur den synvinkeln var Houdini lite klokare. Han låste ju bara in sig.

24 dagar kvar att arbeta nu, sen sommarlov… och Wildwind. Här är förresten årets tröja. Sommarens planer står alltid längst ner.

 

 

 

GLAD VALBORG <3