F16 Europeans i Morges, Schweiz 16-21/7 2017

Inleder med en summering:

• Boende: Tält på gräs alldeles i närheten av klubben. Sista natten sov vi i bilen. Funkade bra.
• Väder: Spännande vindförhållanden. En del mycket lokala vindar som överraskade.
• Antal seglade timmar: 25
• Antal race: 12
• Resultat: 20-(DSQ)-17-10-20-20-24-17-20-25-(36)-9. Plats 19 av 42.

Alla resultat här!

Japp, då hade det äntligen blivit dags att bege sig iväg och störa runt lite i mästerskapen. Med Vipern på Genévesjön och med Hobien på Nordsjön.
Vi hade plockat ihop allt vi trodde oss behöva utifrån den lista vi byggt upp genom åren för att inte glömma något i båt- eller campingväg. Listan fylls ständigt på och nytt för i år var tillägget brandsläckare.

Det krävdes god packningsstruktur bara för att få plats med dubbla uppsättningar segel, roder, bommar och kapell. Till det alla seglarkläder, selar och flytvästar plus tält, sängkläder, egna kläder, ett minikök, apotek… med mera, med mera. Vi hade handlat torkat kött, konserver, tuber och bakat fröbröd eftersom man aldrig vet hur det går att få tag i frukost som inte kräver kylskåp. All teknik var laddad och alla avgifter betalade. Vi hade järnkoll på bokningsbekräftelser, försäkringar, medlemsskap och biljetter.

Vipern ställde vi underst på släpet och Hobien skulle upp ovanpå så med två reglars hjälp tränade vi på att ensamt skjuta upp Hobien upp på Vipern. Det var bra att kunna klara det själva eftersom vi skulle behöva göra den manövern flera gånger under resan. Vi skulle givetvis bara segla en båt i taget men vi behövde alltid ta ner båda från trailern för att komma åt alla prylar som låg i kärran. Två master skulle också med och så strandvagnen. Allt var surrat och fastspänt och röd ”vimpel” satt där bak. Båttrailer, baklucka och baksäte precis så packade de kunde vara. Genom våra seglingsäventyr i olika länder har vi alltid haft som yttersta mål att få hem båt och oss själva hela och helst utan en jumboplats i resultatlistan, men vi har aldrig tagit det för givet. Även denna gång höll vi tummarna för treenigheten; hälsan, materialet och vädret. Det sista vi tog med oss var förväntningar, farhågor och en flaska skumpa. Bröllopsdagen närmade sig. Så! Äntligen klara… hopp och lek. 66 mil till Trelleborg. Klockan var 10 på förmiddagen torsdag 13/7.

Så fort vi kommit ut på motorvägen tryckte vi igång Jens Lapidus ”VIP-rummet” som gick varm i bilens högtalare resan igenom. Den byttes längre ner i Europa ut till ”STHLM DELETE” och hela trilogin avslutades sen med ”Top Dogg” på hemvägen. Men än hade vi bara kommit till Sillekrog där vi tog ett fikastopp inklusive bulle. Vid 19-tiden var vi framme i Trelleborg och det enda mankelemanget på vägen var  några vägarbeten plus att en spänntamp plötsligt hade gått av (!?) men överraskande nog fanns kvar. Den hängde och slängde där den suttit. I Trelleborg finns det två märkvärdigheter. Dels palmer utmed huvudleden vid hamnen och dels världens godaste pizza. Ett tag trodde vi att endast palmerna var det som återstod av dessa märkvärdigheter eftersom pizzerian inte låg kvar. Va!? Hela huset var borta! Men så lotsades vi till den nya adressen, hämtade en pizza och slukade den i fem stora tuggor var i Trelleborgs hamn. TT-Lines färja Peter Pan gick klockan 22.

Mellan Travemünde och Karlsruhe var det 71 mil. Vi hade valt ett hotell just i Karlsruhe för att vi tänkte att det var en lagom sträcka att köra i ett svep. Prick klockan 07:30, som fjärde fordon rullade vi av färjan för att påbörja nötandet av dessa mil. 80 km/timme är det som gäller med släp, vi låg på 90.

I magarna hade vi en söt brakfrukost intagen på båten. Fruktyoghurt, fruktcocktail, fyrkantig ost, marmelader och ljust bröd = tyschkt. I takt med antalet tillryggalagda mil i bilen ökade utomhustemperaturen grad för grad och det märktes att vi var på väg in i sommaren. Vid två tillfällen stannade vi till, i Allertal och Hasselberg för att fika eller äta eller tanka och när klockan blivit 18 kom vi fram till hotell Maurer, noga utvalt utifrån möjligheten att ställa av ett släp med två båtar på. Vi fick rulla in släpet på baksidan och efter incheckning, en dusch och nya kläder promenerade vi 500 meter till en italiensk restaurang med en stor utomhusterrass där vi åt pizza respektive pasta. Tror faktiskt det var första middagen utomhus sedan Greklandssemestern.

”Ooops (fniss fniss) I need new glasses, can’t see anything”
… sa hotellreceptionisten slash bartendern som hällde whisky över kanten på centiltermåttet. Hon fixade just en Irish Coffée på automatkaffe minus grädde fast med sann entusiasm.”I never drink, have no idea about this”, sa hon sedan medan hon fnissade åt sin egen tossiga drink. Så avslutade vi hotellkvällen. Från och med nu och i sexton nätter framöver skulle vi bo i tält med allt vad det innebär. Nu skulle här njutas av barliv, mjuk säng, dusch och toa inom räckhåll och torr inomhusluft. Nästa dag skulle vi köra de sista 40 milen till Morges en mindre stad nära jätten Lausanne på norra sidan av Genévesjön.

Lördag: Hur många gånger under en semester när man ideligen är på nya ställen, har man inte först en plan (en seriös, genomtänkt, stringent, smart idé) kring ett upplägg… för att sedan stå med kepsen i hand, skägget i brevlådan, svansen mellan benen och handen i syltburken och säga: ”Jaha, åh, va? Hoppsan, går det inte, kan vi inte, hur blev det nu? …det tänkte vi inte på.” MASSOR av gånger. Så här: ”Jag vet! Vi gör si eller vi gör så, men först kan vi hämta ditten eller datten och sen är det bara att gå hit eller dit…!! Nähä, åh, va? Gick det inte? Skit också, Varför då? Aha, det tänkte jag inte på.”

Vi skulle köpa en vignette inför gränsen mellan Tyskland och Schweiz. Dessa vägavgifterna betalas på olika sätt och är ett klistermärke som sätts på vindrutan. Ibland registreras fordonet av en kamera och har man inte betalat avgiften kan det bli dyrt. 40 Schweizerfrancs kostar vignetten och vi var förutseende nog att ha köpt en på bensinstationen precis innan gränsen. Sååå himla nöjda. Vi hade gjort alldeles rätt och det skulle bara vara att passera tullen. Vi kanske till och med kunde köra en sån där kylig lastbilshälsning till tulltjänstemannen, knappt ens bromsa in utan bara när passera. Svenskar är förberedda och riktiga, vet vad som gäller. But not. TVÄRNIT! Ingen kylig vinkning, i stället en kall hand som stoppade oss. Vi var inte fullt förberedda. Även släpet skulle ha en vignette. 40 francs till tack. ”Även släpet? Totalt åttahundra spänn i vägavgift? Oj, det var mycket”, sa vi som fortfarande satt med handen höjd i en förberedd slags kylig vinkning. ”Jo, men så räcker den i ett år också”, svarade tullpappsen.

Vägen steg och steg och steg… sedan gick det utför, nedför, nedåt. Snart var vi på väg upp igen. Upp och ner, upp och ner. Som max körde vi på 650 meters höjd och efter fem timmar var vi framme. En stor gräsmattan fanns till evenemangets förfogande. En gräsmatta som tog slut där en båtklubb tog vid vilken bestod av massor av katamaraner, ett 50-tal. Och så Genévesjön, inramad av Alperna på den franska sidan. Det var stillastående varmt när vi klev ur bilen, och med samma känsla som när man hällt en tallrik mat över sig var det bara att hugga i tag i nån ände att börja med. Vi visste att det bara var att sätta igång. Lasta av båtar för att komma åt packning i trailern. Sortera vad som var båtgrejer och vad som hörde till campingen. Vilka seglargrejer som skulle vara kvar vid båten och vad som skulle finnas i tältet. Registrera oss och få de nya seglen inmätta, resa masten, rigga båten och sätta fast reklamlappar på skroven.

Vi träffade Antoine där han hade sitt mobila kontor under ett träd i skuggan. Antoine månade verkligen extra om oss då vi möttes första gången på F16 VM 2013, så även denna gång. Han är fransman och ingår i staben av arrangörer, han mäter segel och jobbar på startbåten, är alltid på gott humör och oerhört vänlig. Han var då som nu mycket glad över att ha en svensk båt med, dels för att få ett ”exotiskt” inslag med resande långt ifrån men också för att han har kopplingar till Sverige. Han har jobbat med teknikutveckling för Scania tidigare och varit där ofta. På VM i Travemünde pratade han om möjligheten att lägga ett mästerskap i Sverige och han har mejlat frekvent för att informera oss om vad som händer inom förbundet och i tävlingsväg sedan dess.

Antoine ringde oss också när vi var på hotellet i Karlsruhe dagen innan ankomst för att höra om vi var på väg. Så ja… vi var efterlängtade, så mycket förstod vi. Under hela veckan kom folk fram till oss och kommenterade vår långa resa och imponerades av att vi åkt så långt bara för att segla. 170 mil enkel väg?! Bara för att segla här? Nej, förklarade vi. Vi ska vidare till Holland och segla med den andra båten sen. Men var bor ni då? var nästa fråga och när vi nickade bort mot campingen, då tog de oss nästan inte på allvar.

Efter att båten var fixad behövde vi göra oss av med bilen så då checkade vi in på campingen, reste tältet, packade in allt vi behövde och bäddade slutligen sängen.

Och när kan man få kissa, var är mina flipflop, jag behöver byta tröja, dör om jag inte får vatten och undrar var man kan käka…? Klockan var halv 7 innan allt var klart och vi kunde ta hand om oss själva, dvs duscha och få något i magarna. Det blev tandoorikyckling på salladsbädd och bubbelvatten, det dyraste vi ätit på hela semestern. Bara vattnet kostade 9 francs, alltså 90 spänn. ALLT var minst 30 procent dyrare här. Avlutade dagen med facebookinlägget:

”Framme! Tältet uppspänt och bäddat. Båten avställd och riggad. Vi äntligen. matade och duschade. Här är värmen stabil, bergen snöklädda, äpplena stansade och sjön full med vatten. Å man säger årevoar och märsi stup i kvarten. Kan inte bli annat än lovande! I morgon kör vi ett träningsrace ihop med ytterligare cirka 40 båtar. Det stora flertalet är oanständigt unga men bara en flagga är blågul. Hissad för herr & fru Windrike. Nu skymmer det över Morges och Genévesjön. Vi säger godnatt.”

Söndag 16/7: Thompa var uppe mitt i natten och knöt om båten. Av detta hörde jag ingenting, jag sov som en klubbad men sängen var hård!

Det var så kort bit mellan båtarna och campingen, att vi såg masterna från tältet. Det var otroligt smidigt om man (eftersom man) hela tiden glömde grejer. Vi gjorde morgontoaletter och plockade fram vår eminenta tältfrulle. Mjukt bröd med mjukost som vi kunde limma fast bitar av torkat viltkött på. Thompa hettade upp vatten sekventiellt med vattenkokaren för att inte säkringen skulle gå i elskåpet. Vi delade också på en burk fruktcocktail.

Skepparmötet var klockan 12. Idag skulle det bara vara två träningsrace och inga resultat skulle räknas ihop med framtida. Här kunde tävlingsledningen testa praktiskt på sina teorier och seglarna sina grejer, lite av ett genrep. Men vem vill stå och säga fel repliker eller sjunga falskt på ett genrep? Kul vore det så klart att visa vad man går för här!

Vi hade gott om tid för att rigga på och kolla av båten samt få ordning på alla seglingstillbehör i lugn och ro. Det var 42 båtar totalt och alla skulle i från en och samma ramp, strandvagnar och skyddskuddar skulle lämpas undan och storseglet hissas innan de puttade ut oss. Hur skulle detta gå? Mark som var ansvarig, kände sig hellugn och självsäker. Han hade slagit vad med övriga i staben att alla båtar skulle vara i vattnet på maxtiden 40 minuter. Mark meddelade seglarna på skepparmötet att han behövde hjälp med det, att öl stod på spel och att han inte ville förlora vadslagningen.

Alla båtar kom i och vid den tidpunkt då vindvriden dansade som bäst på sjön, så det var svårt att lägga bana. Som vanligt för oss när vi kör allra första racet gjorde vi en skitstart men vid båda racen denna dag käkade vi placeringar på första kryssen. Vi rundade kryssbojen som 6:e båt och gick i mål efter två varv på 9:e plats. Vid nästa race rundade vi kryssbojen som 4:e båt, man tappade placeringar under varven och kom i mål som 10:e båt. Det gav oss en 6:e plats totalt vilket vi var supernöjda med, men som sagt, det var bara träning.

Efter racet hämtade vi varsin öl i en temporär villagebar som ställts på plats för veckan. Där såldes förutom dryck lite foccacia, korv, energibarer, frukt och dryck. Vi plockade sen med båten och rusade därefter iväg till duschen för att vara redo inför tågturen (modell Skansentåget) till det medeltida slottet ”Chateau de Morges” och invigningen där. Den yngsta i varje nation skulle hålla i landets flagga – alltså jag, och någon skulle säga något trevligt och smickrande till arrangemangets fördel – alltså Thompa, eftersom antalet landsmän därefter var slut.

Nio nationer var representerade, den yngsta deltagaren var 8 år och den äldsta 75 och startsignalen för varje land att beträda scenen var en snutt ur nationalhymnen. Den svenska är bra så dyster kan vi meddela nu när vi hört den spelas i följd av alla andra. Vilket drama i moll. Kvällen bjöd på finger foods av alla sorter, både salta och söta och baren var fri. Vi drack som besatta, mest alkoholfritt efter denna varma dag. Efter ett par timmar fick vi en skön och otroligt vacker promenad i den ljumma och sköna kvällsluften tillbaka till campingen. Det kändes helt underbart och smått häpnadsväckande att vara där. Så lustig känsla. Platser som man hört namnet på i så många år och när man väl är på plats blir perspektivet helt twistat. Som att gå omkring i sin gamla skolatlas på något underligt vis. Typ Alice i underlandet.

Facebook: ”Efter en natt då Heliga Birgitta hade avundats vår asketiska bäddning, körde vi två träningsrace. Sjön var otroligt vacker. Ett klart fjällvatten med bergen som kuliss på frankrikesidan och storstaden Lausanne på schweizersidan. Mont Blanc var snöklädd och lyste majestätiskt upp de mörka bergen. 42 båtar på startlinjen och team SWE rundade första kryssmärket som 6:e resp 4:e båt (applåder!!) Fick 6:e plats i resultatlistan. Ikväll öppningsceremoni med en flagga för varje deltagande land. Vi behöver inte skämmas… idag i alla fall.”

Måndag: Vi hade redan rutiner och en bestämd prioriteringsordning på morgonens sysslor. Vakna och lära känna kroppen, morgontoalett, frulle och prom till båten. Strippa roderskydd och kapell, sortera upp prylar, hänga allt fuktigt på tork, fixa trapetserna, hissa focken samt ladda båten med vatten och energibarer. Skepparmöte kl 9 denna dag men ingen vind. Apan hissad (=uppskjuten start) Väntan… på gräset, vid rampen, vid tältet, i villagebaren. Ingen vind, alldeles stilla. Strax före 16, apan ner (=Segling inställd). Packade ihop båten och la tillbaka seglingsutrustning. Ny rutin på campingen: Vi diskade. Det gick också åt otroligt mycket dricksvatten så vi såg alltid till att ha flera flaskor laddade. Sen en dusch och därefter gemensam middag i klubbhuset med BBQ på altanen. Potatissallad och buffé av spett med lamm, oxfilé, kyckling och korvar. Det var en härlig kväll med utsikt över sjön och de franska bergen. Vi hade börjat hitta några kompisar bland seglarna. Spanjoren Alfredo, tysken Stephan samt två lokala schweizare Gerhard och Burkhart, plus ytterligare ett par från Schweiz fast de kände vi lite innan, sedan VM 2013.

Tisdag 18/7: Stilla morgon… Vi sover bättre och bättre och även om vi vaknar då och då så är det från en allt djupare sömn. Varje gång jag vaknar blir jag förvånad över att jag alls somnade. Därefter en stunds grubblande över sin egen förvåning och sedan funderingar kring om man är kissnödig. ”Är jag inte lite kissnödig, ska jag gå upp, inbillar jag mig, det kanske vore bra att gå upp, jo lite kissnödig är jag allt”. Så somnar man om och så vaknar igen… och så där håller det på. Tältplatsen var perfekt. Vi slapp direkt solljus och värme på morgonen. Hela campingen var perfekt. Lugn och städad, rent på toa. Det fanns tvål och toapapper, aldrig kö till vare sig toa eller duschar. Närhet till båten. Vi hade allt vi kunde önska.

Vi var uppe strax efter 6. Tidig racestart var planerad. Riggade och klara enligt gårdagens manér redan klockan 8. Ingen vind. Apan upp, segling posponed. Vi la oss på trampolinen och lyssnade på Lapidus. Fikade och tog det lugnt. Så plötsligt kom vinden och vi kom ut klockan 13.

Vi hann med fyra race och var på sjön i sex timmar. Eftersom vi kom i land så sent som 19 var vi svinhungriga. Dock var det F16 årsmöte inklusive utlovade pizzor. Vi var på möte men i stället för pizzor hamnade vi i protestförhandlingar efter en incident på sjön. En enda pizzaslice hann jag norpa, sen var det kväll och godnatt.

Dagens facebookinlägg: ”Klockan kved 06:15. Idag skulle vi ut tidigt. På vattnet redan 8 som en revansch på gårdagens no no vind. 42 team stod beredda 8:00 inför dagens race. Väntan blev lång. Klockan 13 kom vi ut. Arbetsdagen blev 6 timmar och 4 race kördes. Vi lyckades haka på alla ”supersailors” och låg i täten ihop med top 10 i varje race efter första kryssen… Vi gjorde fantastiska kryssben, exempel: korsade startlinjen sist i ett race men lyckades ändå runda kryssmärket som 4:e båt!! Överraskande och kul! DÄREMOT på undanvinden losade vi massor. Men supernöjda med dagens fyra placeringar: 20-18-17-10. Totalt för dagen plats 16 men så vi fick en protest på oss och vi hamnade för första gången i protestförhandling …och diskades i andra racet. De inseglade 18 poängen förvandlades till diskvalificeringens 43 och en 16:e plats blev en 20:e. Vi åkte ner rejält i rankingen. Dock: Alla naglar är hela, ögonfransarna grymma men håret kalasrufsigt (gäller inte Thomas).”

Rent regelboksmässigt var det rätt att vi diskades eftersom vi inte höll undan tillräckligt för båten med företräde. De fick gira lite, sånt som händer hela tiden på banan. Girar även vi fått göra flera gånger redan. Däremot är det få som drar det till förhandlingsbordet och särskilt om det inte ger en fördel resultatmässigt. De unga killarna på SUI 3, låg långt ner bland resultaten men var kanske mest sugna på att dra en protest hela vägen. SWE kunde ha tagit straffet på vattnet men var inte sugna på en 360 (snurra ett helvarv) i den svaga vinden, så vi gamblade lite. Sånt kostar. Vi fick veta av en Schweizisk ledare att de uppmuntrar ungdomar till att protestera och gå hela vägen, att de ska lära sig göra det. Synd bara att vi stod i vägen för den coachningen… Men fler race skulle komma och hädanefter lovade vi oss själva att ta straffen direkt.

Onsdag: Idag blev alla utskickade på sjön klockan halv ett och starten gick. Däremot knappt båtarna. Det hela höll första varvet om man knappt andades och rörde sig ombord, men efter ytterligare ett halvt varv beslutade man att avblåsa racet. Under nästkommande timme fanns inte en vindgnutta, och startbåten gjorde tappra försök att flytta hela fleeten och banan längre norrut. Plötsligt från ingenstans kom något slickande utefter vattnet. Det visade sig vara en riktig lokalare, en otroligt stark vind som inte hade synts på någon enda väderrapport. 31 grader i lufttemperatur blev många grader kallare, så kall att jag hackade tänder. I detta seglade vi tre race och gjorde det hyfsat bra. Vi var tillbaka på klubben halv sex och ännu en gång jobbade vi intensivt med att få ordning på båten och oss själva inför kvällens middag.

Denna gång en bussresa upp i bergen för att bjudas på galamiddag. Vajert, tänkte jag som hade sett till att klänningen lagts fram i tältet. Nope, kvällen till ära skulle alla ha sina vita EM-pikétröjor, basta! Det var varmt, olidligt varmt och bussen saknade luftkonditionering. Resan tog en kvart, och en kvart till, och slutligen tuppade en av gästerna av så bussen fick stanna. Hela gänget stod i en rondell och undrade vad nästa drag skulle bli. Mannen bars medvetslös ut på trottoaren och efter ett smärre trafikkaos där i rondellen portionerades vi ut i bilar och kördes vidare. Den sjuke kom till sjukhus, där han lyckligtvis tillfrisknade något under kvällen medan vi andra njöt av mescluner, tartarer, ballottiner och tarteletter på restaurang och konferensanläggningen ”Signal de Bougy” varifrån utsikten över sjön var än mer imponerande.

Facebook: ”Uppskjuten start även idag, 4 race men den första avblåst på grund av att 3 m/s förvandlades till enbart 1. I de andra racen var det i stället vi som höll på att bli avblåsta. 8 m/s och vågor på det. OMG vilka uppvaknande duschar. Oräkneliga antal nosedips, vi grävde tång och sjögräs med stäven. Dagen för blåmärken, kallsupar och ursköljda linser kom till slut. Vi fixade det, men inte helt utan problem. Här vaknade nämligen ungdomarna, rävarna och raceråttorna upp. Stora skiften i resultaten. Vi gick in på plats 20-20-24 i de tre racen. Vi lyckades segla upp oss efter diskningen igår, nu till totalplats 17 . Gårdagskvällen bjöd på årsmöte, protestförhandling, och en pizzaslice. Ikväll galamiddag; skumpa och trerätters. Dagarna levererar! Två seglingsdagar kvar.”

20/7, torsdag: Innan sjösättning idag körde vi förstärkt frukost. Jag köpte några croissanter i butiken och körde ner mjukost och vildchips i dem. Ett riktigt stilbrott om jag får säga det själv. Race 1 idag var i lugnaste laget, de fick korta av banan innan det skulle spåra ur helt. Precis som dagen innan följde en timmes väntan och hela gänget inklusive bana lotsades om norrut. Därefter drogs racen i gång i knappt godkända vindar. Tre race hanns med. Team SWE fick ett ”klassiskt” problem vid kryssmärket där vi hamnade i att göra slag på slag och då vi hela tiden trycktes på fel sida av märket. Det blev nog tre eller fyra slag innan vi var förbi och under tiden körde båt efter båt om oss. Den känslan… grrrr. Vi rundade som näst sista båt men plockade några platser innan målgång.

Vi hade 8 timmar på vattnet och var grymt trötta och galet sura när vi gick i land. Som omväxling tog vi först en dusch, och plockade båt sen. Hamburgertallrik i klubbhuset blev middagsmålet och vi avslutade dagen med att tömma, fälla och plocka ihop tältet. Sista natten i Morges skulle avnjutas i bilens skuff, så var det planerat.

Facebook: ”Knappt någon blund i tältet inatt… regn, blåst och en massa ljud. Kollade till båtkraken kl 5. Strax efter 9:00 var alla ute på sjön. Åtta timmar på vattnet i gassande solsken och enbart softa vindar. De matchade inte vårt sopiga humör det minsta. Herr & Fru Windrike nära bodelning. SWE 250 var inte den vassaste kniven i lådan, knappt ens möjlig att slipa upp. Nåväl, vi var glada mellan varven och det är himla fin stämning bland de tävlande. Typiskt svenskt är att vara ”lagom”, lite mellanmjölk så där… och där har vi uppenbarligen fastnat. Tillbaka till totalplacering 20 efter 4 race. Vi tog oss in på plats 17-20-25-36 idag. En dag återstår, då får vi försöka rätta till serien lite. Imorgon em rullar vi mot Noordwijk, byter båt och kör på nytt.”

Fredag 21/7: En bra natt i bilen. Hårt på nytt slags vis men tyst. Vi packade ihop våra tillhörigheter och checkade ut från campingen. Tog en stödfika inklusive croissant på klubben, riggade båt och förberedde oss. Alla var på vattnet halv elva och det blev bara ett race. Ett oväder var på väg söderifrån och tävlingsledningen ville inte ha oss ute då. Arrangörerna visste också att när båtar ska riggas av, packas ihop och surras på trailers, vill man inte ha regn över sig. Denna sista tävlingsdag var alla otroligt heta och liksom gritty. Trots att UFD-flaggan var uppe, blev det två omstarter och den svarta åkte upp. Vi gjorde en asgrym start med fart, precis vid startbåten och kom iväg utan en enda båt framför oss. ALLA andra gick åt andra hållet. Det kan betyda två saker: ”Woho, SWE in big trouble” alternativt ”SWE is the sharpest knife in the hoods”… vi kör en cliffhanger på den…

Alltså, med god marginal blev vi inskickade till stranden igen och vi var absolut först in, påbörjade avriggningen direkt och pang, pang, pang körde på som galningar för att få bort allt: Seglarkläder på tork, segel och bom ner, bort med sticksvärd, roder, gennakerbom, mast… de gråa molnen hopade sig… ner med båt från trailern packa lådan … det började mullra en bit bort… lådan full, på med locket, slänga upp Viper och spänna fast den. Sen avbrott för prisutdelning. Alla samlades på klubbens terrass där arrangörer och sponsorer tackades av och där priser delades ut. Inte bara för ettan, tvåan och trean utan också för bästa damteam, bästa herrteam, bästa mixed team och bästa singlehanded (som dessutom bara har en hand). Bästa Masters var de som kom 6:a totalt (däremellan, på placeringarna 7-18 var det bara ungdomar födda -98, -01 osv) och sen kom vi med vår 19:e plats. Totalt var vi second bästa Master, vilket givetvis inte uppmärksammas. Som vanligt nummer två 😉

Så kom regnet. Ett ihållande, ihärdigt, tjurigt regn som beslutade sig för att göra allt för att dränka oss och all packning. Efter att ha tryckt i oss lite tilltugg på prisutdelningen, tackat Antoine, kompisarna och arrangörerna för en trevlig vecka fortsatte vi med packandet. Till råga på allt var en nyckel borta och inte vilken nyckel som helst. Thompa hade kört in ett super-klassat-inbrotts-bombsäkert MC-lås i trailerhjulet. No further comments annat än att en del packning behövde rivas upp igen. I regnet. För att klara oss något bättre ställde vi oss under ett träd, vilket nu var möjligt eftersom nyckeln hittades.

Trots att vi börjat absolut först med demonteringen i land, var vi sista ekipaget ut. Halv 7 tog vi en värmande dusch, åt varsin pastatallrik på tavernan och styrde sedan mot Tyskland för vidare äventyr i Holland. Vi lämnade 25 seglingstimmar bakom oss, nya bekantskaper, en fantastisk vacker plats, ett arrangemang i världsklass (det bästa hittills avseende allt) och massor av fina minnen.

Dags att släppa på vår cliffhanger?! Vi var vrålnöjda med seglingen för dagen. Efter vår fina kärringen-mot-strömmen-start, ilade vi fram mot kryssmärket från andra hållet och mötte hela fleeten där med en rundning som 11:e båt. På andra varvet rundade vi som 9:a och det var den placeringen vi sedan höll ända in i mål. Såååå snyggt avslut med en singelplacering och det gjorde att vi fick en 19:e plats totalt bland 42 båtar. Top 20 var bättre än vi vågat hoppas på.

Facebook: ”Smashing! Sov i bilen inatt, vaknade mer utvilade, riggade om lite på båten, var sams och mer på hugget. Flera andra var detsamma denna sista dag, så det blev många omstarter. I första (och enda) racet för dagen fick de blåsa av två starter pga tjuvstarter. Vi satsade på fri vind och tog oss upp till kryssmärket som 11:e båt och höll ställningarna racet igenom. Knep en 9:a! Därmed slajdade vi in på 19:e plats av 42 möjliga. Vi får vara kalasnöjda med det! Ett oväder var på ingående så tävlingsledningen schasade in oss efter ett race. Prisutdelning och avtack och applåder, sen packade vi båtar i regn. Inte ett helt ovanligt avslut när vi är på event. När vi äntligen var klara, tryckte vi en pastatallrik innan vi styrde upp mot Holland. Stranden där verkar redan vara full av båtar men vi får nog plats!”

För den som vill läsa om fortsatta seglingar i Noordwijk i Holland, finns en länk i listan på Windrikebloggen.