Mars 2018

Först en liten saga… den om Gutenberg. Det föll sig alldeles naturligt att tänka på honom nu inför ”släppet” av Pussel, den sjunde boken. Alla vet väl vem Gutenberg är, eller i alla fall vad han blev känd för men alla kanske inte vet vilken sorts affärsman han var. Att han var dåtidens risktagare gällande investeringar och projekt.

För länge sedan i staden Aachen i Tyskland ställdes reliker ut vart sjunde år. Då vallfärdade 100 000 pilgrimer dit från hela Europa för att komma i närheten av de kvarlevor och ägodelar som kunde knytas till olika helgon. Trängseln var alltid stor vilket ställde till svårigheter att alls lyckas få en glimt av relikerna. Då kom någon på den geniala idén att konvexa speglar kunde fånga upp det heliga ljuset från relikerna på avstånd. Just detta hade Gutenberg fått nys om, så år 1439 såg han sin chans att tjäna en hacka. Han lånade 600 gulden för att kunna tillverka 32000 metallspeglar. Han räknade med att sälja varje spegel för en halv gulden, vilket totalt skulle ge honom 16 000 gulden. En bra affär om det inte var för att böldpesten bröt ut. Hela relikutställningen ställdes in vilket försatte Gutenberg i ett svårt läge eftersom han redan hade börjat tillverka speglarna.

Ungefär samtidigt som detta hände lät Gutenberg snickaren Konrad Saspach konstruera en tryckpress åt honom. Då upptäckte två av hans spegelfinansiärer att han hade arbetat med ett annat projekt vid sidan av och började genast undra vad deras pengar egentligen hade gått till. Som kompensation blev Gutenberg tvungen att inviga dem i sitt nya projekt. Nya avtal drogs upp, och de två finansiärerna gick in med dubbelt kapital. Nu kunde Gutenberg satsa all sin tid på att optimera sin tryckpress.

Tre saker behövde han utveckla. Rätt material och process för att masstillverka rörliga typer med vilka han kunde bygga upp den text som skulle tryckas. Han behövde också ta fram ett bläck som kunde fästa på typerna. Det vattenbaserade bläcket som användes när texter kopierades för hand, dög inte för tryck eftersom sådant bläck rann för mycket. Oljebaserat bläck fungerade bättre. Kol blandades ihop med metaller som koppar, bly och titan för att ge texten en glansig yta. Slutligen behövde Gutenberg konstruera en apparat som överförde bläcket till bokbladet. Den biten hade han redan fått hjälp med av snickaren Konrad Saspach. Inspirationen till tryckpressen var troligen en druvpress, sådana användes redan för vintillverkning i Rhendalen.

Gutenberg hade tre viktiga medarbetare. En borgare, en guldsmed och en gravör. Det var av guldsmeden Fust han fick låna pengar, 800 gulden, för att utveckla sin metod och grunda sitt första tryckeri. Gravören Schöffer var inte bara gravör utan också en duktig skrivare. Han blev både Gutenbergs lärling och förman på tryckeriet.

Så, i mitten av 1400-talet utvecklades alltså en mekanisk tryckpress och en metod för att trycka böcker med rörliga återanvändningsbara typer, en för varje bokstav. Detsamma hade gjorts i Kina sedan 1000-talet men det visste man inte då, globaliseringen hade ju liksom inte startat på 1400-talet utan var och en pysslade på med sitt. Böcker var fortfarande rariteter under 1400-talets början. På den tiden kopierades alla manuskript för hand och det kunde ta närmare tre år att färdigställa en bok. Tryckpressen och de rörliga typerna var starten på en massproduktion av böcker och man kunde plötsligt trycka böcker som aldrig förr. År 1450 hade verksamheten kommit igång. Gutenberg började med att trycka Ars Grammatica, en latinsk grammatikbok från 300-talet. Han tryckte även upp 2000 avlatsbrev åt kyrkan. Det mest ambitiösa projektet blev dock att trycka Bibeln, ett arbete som tros ha pågått från 1452 till 1455. Med tidigare tekniker av bokframställning, kunde ett större verk som Bibeln ta flera år i anspråk och kosta många årslöner. Nu kunde samtliga 180 exemplar av bibeln tryckas på samma tid. 135 av dessa trycktes på papper och 45 på pergament.

Gutenbergs främsta verk var just den 42-radiga så kallade Mazarinbibeln som han tryckte 1455-1458. Den består av två delar och sammanlagt 1286 sidor, och är med sina handmålade sidor ett praktverk. Varje exemplar är unikt.

Att trycka böcker var en stor marknad. Dels hade kyrkan behov av enhetliga biblar men även universiteten runt om i Europa började få ett stort behov av böcker. Gutenberg behövde låna ytterligare pengar, så mycket som 800 gulden till av Fust. Han hade nu totalt 20 000 gulden i skulder, eftersom gamla skulder låg kvar sedan affärerna med metallspeglarna. Eftersom Fust inte tyckte att någon omedelbar utdelning gavs på de utlånade pengarna, inledde Fust strax en rättegångsprocess mot Gutenberg. Med Schöffers hjälp övertygade Fust rätten om att Gutenberg hade missbrukat Fusts satsade kapital, och Gutenberg blev tvungen att överlåta sitt tryckeri för att kunna återbetala pengarna. Spekulationer fanns om att Fust och Schöffer planerat att förstöra för Gutenberg och att deras vänskapsband egentligen var starkare än vad de givit sken av. Hur det än var med det, så ruinerades Gutenberg på grund av processen och han förlorade rätten till sin uppfinning. Fust tog över tryckeriet och kort efter rättegången blev Fust och Schöffer affärspartners och tjänade stora pengar på Gutenbergs tryckpress. Gutenberg verkar ha levt en anonym tillvaro efter rättegången. Ärkebiskopen av Mainz tilldelade honom en pension år 1465, och att han dog tre år senare. Det blev ett nesligt slut för en så stor uppfinnare. Innan Gutenbergs tryckpress, fanns det uppskattningsvis 30 000 böcker i Europa. Femtio år senare hade antalet ökat till över tio miljoner. Vila i frid Johann! Din efterträdare hette Steve och han stod för nästa explosion. Den med iPads, läsplattor och datorer… även om dessa prylar inte startade någon särskild läsexplosion kanske.

I modern tid finns några exemplar av Gutenbergs Mazarinbibel bevarade. 11 på pergament och 48 på papper, de flesta finns i Tyskland, givetvis i Mainz som är Gutenbergs födelsestad. Några exemplar finns också i New York och London men även i Paris, Moskva och Vatikanen.

Saga slut. Nu följer i stället en vägbeskrivning ner till Gutenbergs trakter: Följ autobahn A59 mot Köln. Kör sedan A4 mot Aachen. Vid knutpunkten ”Koeln West” välj A1, mot Koblenz/Euskirchen. Sedan avfarten Wisskirchen (A1) och därefter B266 tills du kommer till Gemuend. I Gemuend fortsätt till du når skylten ”Wohngebiet Salzberg”. Vid den skylten ta höger och den 3:e utfarten ur rondellen. Fortsätt upp över höjden och kör nästa vänster. Där hittar du ett Resort på höger sida. Framme!

Sommarens planer är formade utifrån en något udda plan att göra Tyskland. Målet med vår lilla Road Trip är Gemuender Ferienpark Salzberg, en studio som ligger i mitten av nationalparken Eifel i Rhenlandet och där ska vi bo. Hela regionen är känd för sina omfattande skogar, floder och sjöar. Det finns mycket att göra och upptäcka i de närmaste städerna Aachen, Köln och Bonn med sina vackra slott och många vingårdar. Vi kommer att kalla oss Bimmers* när vi drar runt i området. Vi satsar givetvis på att se Nürburgring, den 2 mil långa bankörningsbanan med 40 höger- och 33 vänsterkurvor… där den högsta punkten är 620 meter och den lägsta 320. Klart vi ska se den!  Jag för första gången och Thompa för tredje, fast denna gång utan att köra bana. 

*Bimmer är slang för dem som åker BMW… Att säga ”bi-äm-dabbelju” ger inget flyt och eftersom BM på engelska låter ”Bimm” och ”er” är avslutning på det, så blir det ”Bimmer”. 

…och för första gången kommer vi att åka utan släp, även om vi efter två veckor i Eifel kommer att styra uppåt och eventuellt deltar i EM. Planen i så fall är att hyra en båt. I år är det den Holländska klubben Hellecat som arrangerar 2018 års Championship, men vårt deltagande är fortfarande under utredning. Hösten, vintern och våren som nyss passerade, inklusive sommarens planer kommer så småningom att landa i bok nummer åtta. Den är redan påbörjad eftersom det ofta blir så att några delar plockas bort från boken innan. Det finns en liten skiss av handlingen redan nu, där ett av spåren kommer att bli en fortsatt rävjakt.

Faktiskt har jag gett mig i kast med att själv börja läsa alla böcker, något jag hittills undanhållit mig från. Det är skitläskigt eftersom jag vet att jag kommer att hitta många fel och konstigheter här och där… men va´fan; det får gå. Namnet på bok åtta är klart. Efter Waller, Fiffel, Mingel, Killer, Taffel, Podder, Pussel… kommer Bimmer.

Mars månad började med sportlov och slutade med påsklov. Däremellan var det vinter med undantag för den 25 mars, då det var 10 grader varmt och sol. Gissa om det åt på snön! Morgnarna har däremot varit kalla, det har inte varit ovanligt med mellan 8 och 14 minusgrader. Meteorologen som väckte oss den 28/3 sa: ”Temperaturen är just nu under det normala… eller MYCKET under det normala”. Aktiviteter av alla sorter avstannar när det är kallt så här länge, men äntligen tog vi sats och hamnade på yoga hos Manne. Det var första gången sedan i september och riktigt skönt och mysigt.

Vi har inte åkt några skidor men däremot lite skridskor på Rönningesjön. Här är en bild över Täby/Gribbylund med sjön och skridskobanan. Thompa har också åkt på Värtan. Från Näsaäng via Lidingölandet, bort mot Haga-Frescati och tillbaka. Det blev två mils åkning och bitvis öppet vatten där de behövde ta av skridskorna och gå på land i stället. Jag fick hem en totalt slutkörd man.

 

 

 

 

 

 

 

Ett annat öppet vatten som vi besökte var Centralbadet. En repris på höstbesöket som höll på att sluta på akuten (?) i tårar (?) i skilsmässa (?) Om man nu undrar hur SPA kan framkalla det, är det bara att backa till oktoberbloggen. Den här gången gick det bra. Nästan för bra, men det var väldigt mycket folk. Efteråt stannade vi till på puben Limerick på Drottninggatan där Thompa körde hela programmet med mat och en avslutande banana split, medan jag tog klassikern Ceasarsallad. Äääälskar det!

Vi har kört Linas vegetariska hemma nu ett par veckor och det är riktigt spännande och gott. Många nya smaker och kombinationer. Vi har också provat Coops matkasse. Jätteenkelt att bara gå in i en lista och välja mellan olika maträtter, klicka på en knapp, få allt hopplockat och levererat för 50 kronor. Bland annat har vi bekantat oss med en supergod laxrätt tack vare tjänsten.

På jobbfronten har de nationella proven både startat och varit igång ett tag. Svenskans alla delar är klara, nästa på tur är NO:n, sen följer SO:n, engelskan och sist matten. Må alla kunskaper vara med dem nu. För Thompa håller vi också tummarna. Ännu hårdare denna gång än förra, i hans försök att hitta en spännande sysselsättning. Från första maj är han integrationsarkitekt på samma arbetsplats som tidigare men på en annan stol. Äntligen kommer han att närma sig ett jobb som matchar den utbildningen han faktiskt har. Jag beundrar mannen min som inte nöjer sig med att nöja sig. Många i vår ålder klamrar sig hårt fast vid det jobbet de har och tänker att åldern påverkar chanserna till förändring, men under de senaste åren nu har Thompa faktiskt blivit erbjuden tre, fyra jobb eftersom han är aktiv.

Ville har kommit hem efter två veckor med en kompis inklusive förälder från Kanarieöarna. De var i Playa del Ingles där de har solat, provat på windsurfing, sett en karneval och klassiska uppträdanden på hotellet. Ätit gott, vilat mycket och umgåtts. Joel har fyllt 25, och vi alla åkte till Gävle och hälsade på. I hans superfina lägenhet har han en soffa med fyra sittplatser och ett matbord med fyra stolar. Dessutom en pall att sitta på, och alltid är det någon som vill stå… så vi roterade och lyckades få ordning på umgänget. Utrymmet syns på bilden. Förutom det, har han ett stort sovrum. Vi fyllde upp de kvadraten han hade och fick en mysig stund tillsammans. Joel bjöd på prinsesstårta, kakor och glass och aktiviteten för dagen var att fylla i hans gästbok, eller hans ”kompisbok”. I den kunde vi svara på frågor om vad vi gillar och föredrar, vad vi önskar och räds samt vilka våra allra innersta hemligheter är. Den kan han läsa sen när han längtar som mest efter oss alla (blink, blink).

Joel har ett riktigt fint litet hem som han pysslar om ofta. Han handlar och kompletterar, fixar med belysning och gör hemtrevligt.

Här hemma utanför köksfönstret har vi ett skatpar som bygger ett bo i granen. De har hållit på i veckor nu och jobbar intensivt, för att inte säga ivrigt. Lite grann känner jag igen mig från de tillfällena vi flyttat när det gäller viljan att snabbt få allt iordning igen… ivern att få bort alla flyttkartonger. Varje morgon ser vi hur skatorna flyger med pinnar i olika storlekar in och ut ur granen, pinnar som de först ryckt bort från buskar. För inte nöjer de sig med att plocka sånt som ligger löst, nope. De sargar syrénbuskarna hos grannen. En del pinnar är så långa som fyra decimeter och skickliga som de är lyckas de få in dem i grenverken. Nu är det bara att hoppas att de har koll på äggläggningen. Tänk om de sedan när allt är klart kommer på att ingen av dem vill, kan eller har lusten att lägga ägg. Då har de ju jobbat helt i onödan.

Nåväl, efter ett par veckors intensivt arbete har vi varit ute och inspekterat bygget och utan att vara fågel, så kan jag säga att det ser minst sagt för jävligt ut. Det här måste vara skatornas svar på schizofrent arkitektarbete. Det är bara ett glest trassel. Tunt och litet. Själv skulle jag aldrig lägga ett ägg i det redet. Det ska bli intressant att följa arbetet under våren.

Månaden mars började som sagt mitt i sportlovet och avslutades i påsklovet. I slutet av påslovsveckan kommer det att bli en liten Road Trip till Norge (i något halvflummigt bilärende som jag återkommer till) men annars har vi inga som helst planer faktiskt. Lite löst har vi pratat om att gå på bio, en synnerligen ovanlig händelse. I så fall blir det nog ”Tårtgeneralen”.

Året är 1984 och filmen lär handla om A-lagaren Hasse P som bestämmer sig för att sätta Köping på kartan igen eftersom staden utsetts till Sveriges tråkigaste stad. För att lyckas med detta krävs något stort, typ att staden ska hamna i Guinness rekordbok eller så. Att baka världens längsta smörgåstårta blir satsningen inför det. Temat i filmen verkar vara att våga sticka ut… med hela sin person, eller i alla fall med hakan och inte bara vara som alla andra. Trots (eller på grund av) att Hasse P redan är en outsider vågar han gå utanför normen och driva en idé, göra något han tycker är angeläget. Hasse P och hans smörgåstårta symboliserar kanske modet att vara annorlunda, och visar vilka fördelar det kan innebära. Kombinationen av att vara unik, att göra något unikt och att söka lösningar kan leda till nya tårtgeneraler… eller alldeles förträffliga uppfinningar. Det är såna människor som är så viktiga för oss andra. Utan såna människor ingen tryckpress… eller anti-stänk-visp-uppfinning 😉

Nu stundar den här fantastiskt ljuvliga tiden då grönt och blommigt tittar fram under snö och lövhögar. Och allvarligt talat, finns det egentligen något härligare? Hur födoämnen växer pratar vi om här hemma ibland. Någon undrade en gång i tiden hur kött egentligen växer och på den här trevliga sidan finns bilder som visar på vilket sätt en del smarrigt växer innan det skördas (dock inte kött). Flera av dem hade jag inte den minsta aning om. Jo möjligtvis krokus.

En fin april till er, tjingeling!