April 2018

Nu grönskar det i dalens famn nu doftar äng och lid. Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens glada tid… och ibland hittar man spännande saker på nätet. The Topiary cat är exempel på det. Titta in på länken!

 

 

 

 

Först kom den där våren som egentligen bara är kall, men som ändå drar igång utflykts-och hitte-på-hjärnan. Den som gör att man helt plötsligt besöker platser som exempelvis Tranholmen. Under vinterhalvåret slängs det ut en pontonbro mellan fastlandet från Stocksund och Tranholmen och då kan man ta sig över till ön. Holmen är ungefär lika stor som Gamla Stan och har haft en fast befolkning bestående av torpare redan från år 1640. Efter den moderna exploateringen finns nu cirka 180 fastigheter. Det är fast befolkning och sommarstugor. Backar, näs och krön. Höjder och utsikter, vassdungar och vatten. En fantastisk liten plats, klart värd en utflykt om man är sugen på en promenad och gärna i sällskap med en kaffetermos och nåt gott.

En bit in i månaden blev våren mer förstärkt. Fint! Då var det igång… 8-10 grader och sol som värmde. Äntligen. Under några dagar var det till och med så varmt att det gick att sitta ute i shorts och linne. En explosion av vitsippor och blåsippor syntes nästan samtidigt som tussilago, krokus och pärlhyacinter. Helt enkelt magnifikt. Fredagen den 13:e upplevdes slash överlevdes och det var verkligen ingen otursdag, nej tvärtom! Cykelvägen var nysopad, jag hade en enkel jacka i stället för dubbla lager, och Thompa lämnade hemmet utan mössa.

Någonstans strax efter fläktade vi runt på både Vaxholms Boulangerie och Mälarpaviljongen. Där på en ponton gungade vi runt i 15 grader och sol tillsammans med varsin bärs och lite salta mandlar. That´s life.

När det gäller den sociala fronten har vi minsann inte legat på latsidan under månaden. Dels var vi i Nacka och lyssnade på Pias hisnande historia om hennes soloseglats i franska kappseglingen Transat över Atlanten. Ensam i tre veckor, med sömn i 20-minutersintervaller och  ständigt blöt. Hon som första skandinav bland 70 båtar till. How? Why? What!?

Jag har träffat och fikat med före detta och nuvarande jobbarkompisarna Nina och Jeanette. Manne och jag hann ses över en lunch och precis innan det smet jag in på KappAhl i Åkersberga där Gunilla stod i kassan. Hon och jag började jobba samtidigt i Arninge centrum för 34 år sedan och har inte setts sedan barnen var små. Joel var hemma en sväng från Gävle, så han och Ida kom på middag. Det är inte ofta alla tre kidsen är på plats samtidigt. Joels kära dagmamma (för 22 år sedan), jag och ytterligare två gamla gribbylundsväninnor sågs på Viggans stationscafé. Det är också många år sedan sist. Vi hamnade på uteserveringen där vi satt i tre timmar och snackade om förr och nu. Seglarkompisarna Robert och Katarina från Göteborg kom en lördag och stannade över. Vi gjorde några utflykter och på kvällen grillade vi säsongens första köttbit. Carina och jag sågs på en fika i Täby Centrum där vi avlade långa rader av bokstäver, vilket alltid är lika trevligt.

På tal om bokstäver och fika så beviljades specarna en heldagskurs på Scandic i Alvik. Jag och Anita deltog. Kan väl säga så här; att den fikabuffén som ställdes fram förmiddag och eftermiddag var snarlik Taxinge slotts sockerbuffé. Jag stålsatte mig dock och åt enbart frukt eller drack smoothie. Och Thompa har umgåtts med Per. När de träffas handlar det oftast om bilar. Denna gången hämtade de hem ”den lille blå” från vinterförvaringen i Småland. Thompa har också hunnit med en sväng till mamma Ellinor i Västervik, samtidigt som jag tillsammans med Kicki åkte till Nettan på Hästö utanför Arkösund. Nettan, även det en täbykompis från förr som flyttade ut till ön för nästan tre decennier sedan. Vi hade ett tjejdygn med massor av babbel och skratt. På vägen hem sammanstrålade jag och Thompa vid Kolmården och stannade till hos bror Kent med Lottie på kaffe och laxpasta. Helt, eller i alla fall minst till hälften spontant. Sådär ja, det var aprils socialrundor.

Mot slutet av påsklovet tog vi M2:an och åkte mot Norge för att ”fixa lite” med bilen som det hette. På vägen gjorde vi ett par stopp, bland annat på platsen vid Tillinge kyrka där en djurminnesplats finns. Det var där Yatzys aska hamnade i juni 2014, och dit vi aldrig tagit oss förrän nu. Långt ute på landet vid gamla E18 mellan Hummelsta och Enköping, mellan hästhagar och gårdar. Ett större träd och en minnessten fanns på platsen och givetvis massor av andra minnesvärda saker förknippade med alla husdjuren som fått sin sista vila där. Det fanns stenar med budskap, leksaker, koppel och halsband, hästskor, blommor och lyktor. Det kändes fint att ha varit där och nu vet vi hur det ser ut. För att nå minnesplatsen behövde vi lämna den lite större landsvägen och köra in på en mindre väldigt lerig grusväg mellan svarta staket.

För att lämna platsen kunde man ta samma väg tillbaka, eller välja en helt annan… Utan att veta varför valde en helt annan väg. Vi fortsatte längs med den leriga lilla vägen mellan staketen och kom snart upp på en annan liten och aningen mer sandig väg. Det liknande en travbana… Det var också en travbana… tillika en oändligt lång travbana. Varje korsning vi kom fram till erbjöd bara nya travbanor. Ännu en, och en och en… var av dem tävlade om att vara lerigare eller halkigare än den vi sist lämnade. Vi var hysteriskt livrädda för att möta ett tränande ekipage. Den lilla grönblå bilen som vi färdades i snurrade runt i cirklar på ägorna och de som bodde på gården såg nog att vi liksom aldrig lyckades komma ur härvan av alla travbanor. Jag (men absolut inte Thomas) skrattade så jag kved och till slut fick vi be om hjälp.

Det där var stopp 1. Stopp 2 var att stanna på en mack och skölja bort den värsta sanden från underdelen och fronten av bilen, men också sand som letat sig in och landat på trösklarna. Hemma för några veckor sedan när vi var på Cirkle K för att fylla på luft i hjulen, hamnade vi bakom en äldre herre som parkerat så att vi inte kunde komma åt luften. Nogsamt, metodiskt och ambitiöst tvättade han större delen av bilen med hjälp av fönsterskrapa och vattnet i hinken. Vi suckade och störde oss om vartannat… vad höll han på med egentligen? Han tvättade och tvättade. Rutan, bakluckan, nedre delen och så framrutan, motorhuven och så vidare. Varför behövde han stå precis där? Okej, nu var det vår tur att städa till bilen med hjälp av fönsterskrapa och hink.

Stopp 3 var ett middagsstopp längs vägen och stopp 4 var natthärbärget i Töcksfors i Värmland, drygt fem kilometer från norska gränsen. Töcksfors har 1200 invånare, och ändå finns fem stora matkedjor representerade samt ett stort köpcenter. Förklaringen till det var just Töcksfors närhet till Norge. Vi bodde över på ett fint litet vandrarhem på ena sidan av Dalslands kanal. På andra sidan syntes ortens kyrkogård och kyrka, en korskyrka uppförd i liggvirke.

I receptionen landade mina ögon direkt på en liten bok, eller förresten två små böcker. Två exakt likadana böcker låg i närheten av varandra i en hylla. Det visade sig vara ett minimalt (4,5 x 5,5 cm) tysk-svenskt lexikon, tryckt 1961. De båda hade uppenbarligen legat där ganska länge eftersom det syntes i dammet var de legat sedan vi hade plockat upp dem. Mannen i receptionen såg inte ut att ha en aning om att det var hans och blev nyfiket undrade när vi bläddrade i dem. Hans fru stack in huvudet i sammanhanget och såg ut som ett frågetecken hon också. På frågan om vi fick köpa den ena, sa han ja och tyckte att det var en himla fin idé. Det fanns ju ändå två, så varför inte? Då skulle vi kunna ha den ena boken och de ändå ha den andra kvar. Det kändes som om vi var Zack och Fanny i Änglagård som pillade i något som för mannens del väckte uppriktig förundran och nyfikenhet medan det för kvinnans del enbart väckte misstänksamhet. Så många ord om så lite.

På bokens första sida stod det Maja. ”Aha” sa mannen. ”Det måste vara Majas, alltså Maja Uppman, som vi köpte vårt hus av och som drev ett annat vandrarhem här förr. En himla bra kvinna det.” Ord som säkert väckte ännu mer misstänksamhet hos hustrun men nyfikenhet hos mig. Jag googlade senare på namnet men hittade ingenting, förutom att Maja Uppman konfirmerades i Töcksfors 1945. Nåväl, den tysk-svenska parlören i miniformat blev vår och efter en kväll med skumpa, nötter och senare skön sömn, vaknade vi till ett snöigt landskap. Alltså, kunde det aldrig sluta snöa? Den här våren var faktiskt ett skämt. Vi slirade bort mot receptionsbyggnaden för att äta frukost och då noterade vi att den lilla tysk-svenska parlören nummer två också var borta. Mannen berättade då med uppsluppet skratt att hans hustru tyckte att boken var så kul och fin att hon ville ta den med hem. Så med det kan man säga att Majas lexikon inte bara fått uppmärksamhet utan också en möjlighet att få komma hem igen.

Om man nu ändå googlar eller registersöker, så hittar men en del både om andra och sig själv. Vi kollade in vår adress, och hör här: Det finns 4400 inkomstmiljonärer i Pippi Windrikes hemkommun Täby. Medelinkomsten ligger runt 398 343 kr per år och andelen med betalningsanmärkningar är 3,6 %. Personerna som bor i det här området kör helst BMW och bilarna har en genomsnittlig ålder på 9,8 år. Biltätheten är 0,63 privatägda personbilar per invånare över 18 år. På adressen finns 3 personer folkbokförda. När Pippi föddes var Tage Erlander (Socialdemokraterna) statsminister. Samma år blev IFK Norrköping svenska mästare i fotboll och Sveriges folkmängd uppgick till 7 627 507 personer. Pippi är 60-talist och född på hösten med stjärntecken skytt (enligt kinesiskt horoskop är hon född i Kaninens år).

Pippi är gift. Hon är gift med Thomas som är 60-talist och är född på vintern med stjärntecken vattuman (enligt kinesiskt horoskop är han född i Råttans år). Albert har betydelse ’Tyskt namn, sammansatt av ord med bet. ’ädel’ och ’ljus, glänsande’’. På den här tiden uppgick Sveriges folkmängd till 7 497 967 personer. När Ville Eriksson Forsberg föddes var Sveriges folkmängd 8 909 128 personer. Göran Persson (Socialdemokraterna) var statsminister och Hammarby IF svenska blev mästare i fotboll. Ville är 00-talist och är född på hösten med stjärntecken jungfru (enligt kinesiskt horoskop är han född i Ormens år).

Nåväl stopp 5 på resan till Norge, var just i Norge. I Aremark närmare bestämt. Efter ett par mil på en slingrande och snöklädd alpväg med kurvor och backkrön, där vägarna hette typ Djupedalsveien, Rakkestadsveien och Ormtjernhytta, kom vi fram till bilmekarstället där vi lämnade M2:an. Vi fick låna en bil och hamnade ytterligare några mil senare i norska Halden. En hamnstad med 25000 invånare, utskeppningshamn för trävaror och där också en av Norges två forskningsreaktorer ligger. Det var i Halden som Karl XII stupade 30 november 1718. Fast egentligen sket vi i kungen till lika stora delar som i träindustrin, i reaktorerna och även fästningen Fredriksten som syntes högt uppe på berget. I stället satte vi oss i solen en stund nere i hamnen och gick sedan till Erlandsens konditori där vi drack kaffe och åt varsin croissant.

Vi lämnade in en M2:a och plockade ut en M3:a. I kapacitet alltså. Jag har lovat dyrt och heligt att inte skriva hur många hästkrafter som bilen har men jag kan avslöja decimalerna: xxx,7058823529412. Fast siffrorna gäller bara i teorin, som Thompa säger och där får vi väl tro honom. Efter denna blixtvisit på cirka fyra timmar lämnade vi Norge bakom oss och styrde mot nästa stopp; Loka Brunn i Bergslagen.

I 300 år har stället skänkt livskraft åt människor och under 1700-talet etablerades Loka brunn som kurort. Carl von Linné, Adolf Fredrik och Gustav III har varit där och kurerat sig. Och så vi nu då… Thompa för tredje gången. Jag för första.

Under hela 1800-talet blomstrade verksamheten och människor kom från stora delar av landet för att ”dricka brunn” och bada gyttjebad. Kurorterna, eller brunnarna som de även kallades, var vanliga i större delen av landet vid denna tid. Varje sommar runt sekelskiftet 1900 kom cirka 500 gäster till Loka brunn. Tre fjärdedelar av dessa var drabbade av reumatism eller led av sjukdomar i muskel- och ledsystem. Brunnsverksamheten pågick på somrarna och vistelsen innebar för många lika mycket rekreation och semester som medicinsk behandlingsperiod. Patienterna, eller gästerna som de kallades, fick ett strikt schema för vattendrickning och bad.

Maten! OMG, vilken meny. Saltbakat, krämigt, flarnigt, rivet, rostat, friterat, sältat och torkat. Proppmätta och nöjda, no further comments.

 

 

Vattensalongen, eller SPA:t som vi skulle säga, invigdes hösten 2011 och ligger vid sjön Norra Loken. Där finns bad, bastu, behandlingsavdelning, golfhall, butik och servering. Det finns totalt 54 hus på Loka Brunn, byggda från 1700-talet och fram till idag. Alla hus är unika och bär på en historia värd att uppleva. Kyrkan var fantastisk! Den var skev och vind, gles i virket och enkelt inredd men på varje bänk fanns massvis av renfällar utlagda.

I förrummet kunde man ta en mugg och smaka på brunnsvattnet som leddes dit in genom ett rör. Det var lika kallt som Värtans vatten i april och därmed har vi nu en snygg brygga över till segling.

 

 

 

 

Torsdagsträning är igång igen. Vintern var ju så lång att det hela sköts något på framtiden men den 26/4 var första träningen. Kallt som fanken och alla väder som vanligt, det vill säga svinvind och meja. Hagel, regn och uppehåll men avslutningsvis solnedgång. Det är helt fabulous att vara igång. Sååå kul!

 

 

 

 

Slutligen firade vi årets Valborg med en utetemperatur på 10 grader och blåst. Vi gick ner till Ängsan tillsammans med mormor och Pelle där vi lyssnade på Täby toners kör och tittade på eld.  Fast det blev mest rök för i år ville brasan inte riktigt ta sig. Det hördes uppgivna suckar, lite lynchstämning och burop. Minnet av kvällen kom att sitta djupt inpyrt i kläderna.

Nu till det bästa av allt: äntligen öppnar Vaxholms hembygdsgårdscafé igen. En given utflykt för maj!… och juni, juli, augusti, september, oktober. Hehe.

Avrundar med lite götteligött!