F16 Europeans i Hellecat, Holland 22/7-27/7 2018

Inleder med en summering:

• Boende: Tält på gräs. Bil behövdes mellan tältplats – segling – stan.
• Väder: Varmt så in i helskotta flämtvarmt. Det fanns en dusch på klubben, så det var meka, duscha, rigga, duscha om vartannat som gällde. Bra vindförhållanden. Vindmöller i närheten som kunde ställa till det.
• Antal seglade timmar: 20
• Antal race: 16
• Resultat: 14-(32)-22-15-21-22-22-21-14-15-(23)-16-15-(27)-13-7. Plats 18 av 37.

 

Alla resultat här:

 

Lördag 21/7: Klockan var närmare 16 när vi kom fram till Hellevoitsluis (uttalas Hällevottslajs) 4 mil från Rotterdam i sydvästra Holland och körde allt närmare den bokade campingen. Till slut var det bara en smal infartsväg kvar med en vall med betande får på ena sidan och en hage med getter på den andra. Bakom dessa djurhagar öppnades ett enormt campingområde upp.

Det fanns stora gräsfält för tältare, markerade platser för husvagnar, husbilar, bungalows, villavagnar och stora platser för långliggare som krävde utrymme för såväl husvagn och partytält som utesoffor och trädgårdsland. Det fanns stora servicehus med duschar, toa, tvätt, disk, tvättinredning anpassade till barn… till och med hundduschar. På området rymdes också en restaurang, en shop och lekytor. Dessutom bakades det bröd varje morgon. Ingenting saknades och här skulle vi nog trivas. På camping ’t Weergors. Värmen var lika obeskrivlig som i Tyskland, märkligt att det inte gick att vänja sig.

 

Vi fick en plats längst ner på ett enormt gräsområde, i hundavdelningen visade det sig, och vi åkte dit och inspekterade. Vart vi än tittade bodde det hundar och det var alltid någon av dem som behövde säga ”voff”. Det var bara att hoppas att allt voffande skulle dämpas närmare kvällen och natten.

Båten var redan på plats sedan två veckor tillbaka, på katamaranklubben Hellecat några kilometer från campingen. Även trailern, och i den låg allt och det mesta som vi behövde för vårt kommande campingliv, så det var bara att åka dit och packa upp.

Det hade också blivit hög tid för registrering och ett segel behövde även mätas in. För att komma åt campinggrejer och segel, behövde vi lossa alla transporttampar och packa av båten vilket i sin tur innebar att vi också helst borde rigga den. Det var liksom bästa sättet för att bli av med grejer.

På klubben träffade vi flera bekanta ansikten sedan tidigare år i Tyskland och Schweiz så det sociala tog sin tid. Först träffade vi den franska mätmannen Antoine och sen holländska Walter som hade tagit emot oss och båten redan för två veckor sedan innan Tysklandsresan.

 

Spanjoren Alfredo var på plats, det belgiska paret Gill och Kathleene, tyskarna Thomas och Katrin, Andy från Schweiz och Floris från Belgien. Kul att ses igen här på Hellecat, en liten gemytlig klubb invid en större sandstrand vid ett vatten som visserligen tillhörde Nordsjön, men som låg innanför vallarna och därmed blev en lugn plats med platt vatten. Haringvliet lake som den hette.

Vi gjorde bara det mest nödvändiga med båten för att hinna tillbaka till tältplatsen och resa tält, pumpa madrass, tömma bil och komma till rätta… och så tillbaka till båten igen för att fortsätta där. Resa masten och få ordning på trapetser, roder, gennakerbom och tampar. Vid 20:30 var det mesta gjort både här och där.

Vi somnade i vårt nya tält på vår nya, välpumpade och sköna madrass. Vi hade minsann kittat upp oss sedan Holland året innan. Någon gång framåt 23 sa vi godnatt.

Söndag: Bröllopsdag minsann! Natten hade varit svinkall, så filten från bilen behövde komplettera vårt lilla sovrum nästa natt. Till frukost hade vi preppat upp oss med torrmat: nudlar och något som senare visade sig vara potatispulver. Vattenkokare hade vi så klart. Kaffe och nudlar fick bli frukost och ett par nöt- och fruktbarer med till senare.

 

På eftermiddagen skulle det bli practice race så vi svängde ner till båten och kollade att allt var i sin ordning innan vi återvände till restaurangen på campingen för att äta en enkel bröllopdagslunch. Det blev ett slags bröd med texmexad kyckling och en öl. Very delicious! Less romantic.

Ett orange band satt så dags på varje deltagares handled, vilket var accessen till allt. Nu kunde festen börja! Banan låg inte alltför långt från land och nu stötte vi på en ny slags erfarenhet.

I ett brett band från strandkanten och en bit ut låg en kompakt, slemmig, illaluktande och tjock sörja av sjögräs som man var tvungen att gå i för att komma ut på vattnet. Just denna första dag kändes det äckligt, kanske också dag två men sen vande vi oss. Det var bara att trycka sig igenom medan vi ledde ut båten på vattnet.

Walter på klubben gjorde vad han kunde för att få bort lite av geggan. Han körde traktor med en skrapa baktill men det enda som hände då var att sjögräset puttades ut i vattnet innan det sakta, sakta gled tillbaka på sin plats igen. Efter skepparmötet riggade vi klart båten och tog oss ut på vattnet.

 

 

 

Vindförhållandena var perfekta. 3-5 m/s, några vindvrid men inte särskilt byigt. 31 båtar var startklara och med på dagens race. Idag handlade det bara om att ta sig ut till startbåten, kolla av banan, ställa in startklockan, köra två varv och så ta sig tillbaka till klubben igen.

Och JAAA, vi seglade som gudar och knep en 6:e plats.

Faktiskt hände samma sak i förra årets EM på Genevesjön. Då kördes två practice race och vi placerade oss på en 6:e plats även då. En drömstart och så mycket roligare att vara på öppningsceremonin senare på kvällen om man hamnat närmare toppen än botten. Och så var det. Trevligt! Det bjöds på pasta och spanskt rödvin, en sponsring som Alfredo hade fixat. Garnacha Centenaria, Coto de Hayas… Just saying. Ett otroligt gott vin.

Varje land och dess deltagare presenterades med en snutt av nationalhymnen och en sak är säker: Vi kommer inte bara att vara det bästa teamet från Sverige. Utan också det yngsta, starkaste, skickligaste och snabbaste. Inget kan ändra på det.

 

Efter invigningsceremonin ombads vi att gå ner på stranden och ställa upp oss på plastband som låg utlagda i sanden i formen av F16. En drönare skulle filma oss och på en given signal skulle vi också sträcka upp armarna och vinka. Resultatet blev riktigt coolt, se här:

Måndag: Första dagen på allvar. Alla deltagare i de 37 teamen var fullt beredda och stod i startgroparna, men eftersom det inte fanns någon vind hissades ”apan” och vi fick snällt stå kvar i våra gropar. Först vid 14 kom vi ut. Fyra race skulle köras och vi hade grundat med något så delikat som potatismos. ”Kartoffelbrei mit Röstzwiebeln & Croutons”. Av med cellofanlocket och i med vatten, fyll på till strecket. Det hade eventuellt inte spelat så stor roll vad vi ätit, för redan nu kom tvivlen och självkritiken angående seglingen.

 

 

Vi hade noll självförtroende vid start, gjorde dåliga undanvindsben, dåliga gate(ar) och gick visserligen i mål (eftersom det är oundvikligt) men inte förrän vi hade släppt förbi ett stort gäng först. Dagens placeringar i de fyra racen: 14 – 32 – 22 -15.

 

Hamburgare och öl på klubben sedan och eftersnack. Inte lika kul efter en kass dag. På campingen sen gick vi raka vägen till shopen där vi köpte choklad och sockerkaka. Vi avslutade dagen med kaffe, en chokladbit och besvikelse över att sockerkakan inte var sockerkaka utan något så äckligt som mandelkubb. Urk för björnklister.

 

Tisdag: Vaknade efter en natt med tung sömn. Det blev dusch inklusive hårtvätt, ett bestyr som kändes lika onödigt som att diska innan matlagning. Direkt efter frullen började vi återigen flyta bort i värmen och snart skulle vi vara på båten och få håret genomsköljt av sjövatten… så som sagt; onödigt. Särskilt efter en terrin med potatismos var svettattackerna omöjliga att hejda.

 

Idag blev det ingen uppskjuten start utan pang på exakt i tid. De som inte hann ut fick en DNS = ”Did not start”, något vi aldrig varit med om, man brukar alltid vänta in alla båtar.

Vi var på plats (så klart!) och även denna dag bangade vi alla undanvindar. Kryssen däremot satt superfint. På kryssbenen kunde vi plocka tillbaka det vi förlorat på undanvinden.

Seglingen var fantastisk. Friskare luft ute på vattnet, uppvaknande stänk och avsvalkande vindar.

Två av racen kördes i tre varv i stället för två, något som ibland inte bara upplevdes mer ansträngande utan också mer spänt. Vi tenderade nämligen att tappa placeringar efter varje varv.

 

 

 

 

 

Någonting annat som kunde upplevas ansträngande var när fem båtar klumpade ihop sig vid gaten. Vi fick styrpinnen i kläm, någons pek var inne i vår båt och en båt fastnade ’en masse’ på märket. Tänk plockepinn och förstå att inget av detta på något vis var enkelt att komma loss ur. Där förlorade vi massor. Placeringarna i dagens fyra race blev: 21 – 22 – 22 – 21. Säga vad man vill, men det är en otroligt jämn serie.

 

Eftersom det var Captains dinner senare på kvällen blev vi kvar på klubben och hängde runt där. Vi började spela Kludd och fick snart nyfikna andra runt oss. Först Alfredo, sedan Andy och hans gast Keli. De var sååå engagerade och de tränade med stor iver på svenska ord.

Captains dinner bestod av superfina pizzor från en foodtruck och rikligt med efterrätter. Fyra olika sorters pannacotta, chokladmousse, fruktsallad och sugrörsdrinkar av juice och glass. En superb … och svettig kväll.

Onsdag: I gräsmattan på vår campingplats har det, med hjälp av vit sprayfärg, eventuellt gjorts försök att markera upp någon slags ordning. Från vårt tält och bort mot servicehuset gick det därför ett svagt, vitt och ganska brett streck i gräset. Perfekt, när man utan linser har lite svårt att hitta till toaletten i mörkret och lampor knappt lös upp vägen. Denna natt var en sådan natt.

Ingen skulle behöva känna hur deras tältlina först spänts till bristningsgränsen för att strax efter få en 60 kilos klump genom tältduken. Just follow the line. Det gick att somna om lagom för att stänga av klockan innan den ringde, strax före 7:30.

Idag fick vi en lugn morgon och skulle bjudas på brunch på klubben, därför körde vi enbart kaffe med mandelkubb i tältet. Ursprungsplanen var att bara köra två race idag men eftersom det glunkades om mycket vind tänkte tävlingsledningen om och la in fem race i stället.

Brunchen bestod av vitt bröd, söta juicer och pannkakor med sirap. Det fanns också kokt skinka och ost. Vi högg på det senare och alla ombads ta med lite mackor ut på vattnet eftersom dagen skulle bli lång. Och det blev den. Vi var inte tillbaka förrän 19:30.

 

 

Först kördes två race i riktigt fin vind och sedan dog det. Vi låg ute och drog runt i någon timme innan ny vind byggdes upp och ny bana lades. Tre race till kördes. Två riktigt dåliga starter men en av dem omformades till en så kallad ”Windrikare”.

 

 

 

 

 

Hör här: Vi fastnade helt i starten och beslutade oss för att köra en babordsstart vilket innebär att man behöver korsa startfältet. Det gick sådär… Vi höll på att krocka med en båt, men slog precis framför så de i stället körde in i oss. Så får man inte göra. De skrek ”protest” och vi skämdes, gjorde en straffsnurr och var SÅ ABSOLUT SIST som man kan i starten… och utan fart.

Därefter seglade vi den bästa kryssen två idioter kan göra, helt i fri vind och nästan helt ensamma på styrbordssidan av banan. Trumvirvel…. Vi rundande kryssmärket och offsetmärket som 7:e båt. Tappade visserligen några placeringar på undanvinden men vi var med! Dagens serie efter 5 race: 14 – 15 – 23 – 16 – 15. Insåg att det nog skulle bli svårt att vända trenden, vi seglade alltför jämnt och låg nu på en 19:e plats totalt. Vi avslutade dagen på campingrestaurangen med kycklingsallad och ett glas rosé.

Torsdag: OMG vilken morgon! Vanligtvis när vi kommit till klubben gällde en viss ordning på det som behövde göras. Det första var alltid att öppna trailerlådan och plocka upp saker som kanske inte riktigt hunnit torka på torklinan. Med tanke på den sena seglingen kvällen innan, var det mesta fuktigt.

Under tiden kläderna torkade började vi rigga upp båten och när allt var klart och seglen hissade klädde vi om. Alltså, man längtade inte direkt efter sin våtdräkt, tröja, flytväst och hela paketet i 25-30 gradig värme.

Idag när vi skulle sätta focken fastnade den på något sätt och Thompa ryckte till. Först en gång och så en gång till ganska hårt och då släppte det. Dessvärre släppte inte bara det som satt fast, utan också en mycket viktigt liten detalj på 0,5 cm… en tand i den dragkedja som stänger in förlikslinan inne i focken. Utan fungerande dragkedja gick det inte att hissa focken, och utan fock ingen segling. Okej, bara att acceptera att EM var över för denna gång… eller?

 

Med på mästerskap finns oftast dem som promotar sina båttyper. För F16 del finns representanter för såväl Falcon och Nacra, som för Viper. Vi sökte upp den senare som hade en hel trailer med grejer. Bland annat en sprillans ny fock till oss. ”Pjuhh!” sa Thompa och ”Bra!” sa jag.

Med en helt ny fock kan man kanske sluta skylla på den så fort det inte är driv i båten. Allting, precis allting är antingen fockens, gennakerns eller gastens fel. Med en ny fock skulle det äntligen bli fart i skiten. Ut på sjön.

Vi tog en 27:e plats i dagens enda race, som dessutom var avkortat. Vindförhållandena var inte precis bäst. Att komma in i mål och vända sig om och se en handfull båtar bakom sig är ingen skön känsla.

 

Vad hände då? Jo, starten gick åt helvete och vinden hade vänt sedan dagen innan så massor av sjögräs hade kommit i rotation. Sjögräs av olika sorter hade lämnat stranden och hamnat ute på vattnet i stället. Detta hängde sig fast på sticksvärd och roder. På grund av dagens placering gled vi ner från vår 19:e plats till en 21 plats inför den sista dagen. Och det var INTE fockens fel. På kvällen var det F16-styrelsemöte i hettan och direkt efter en gemensam thaimiddag och mer av Alfredos vin. Hett, hot och tropiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredag: Vi bytte frukostinnehåll från Kartoffelbrei tillbaka till nudlar, men denna gång badande i ”Rahmsauce”.

När vi kom till klubben vid halv tio, var det full aktivitet. Alla kändes galet fokuserade med sikten inställda på att jaga sig upp några platser i resultatlistan denna sista dag. Två race var planerade. Vi kände nog att vårt läge var rätt cementerat i en slags mittenposition.

FRA 104 och GER 002 som seglade förbi oss i listan på grund av gårdagens fiasko, seglade jämnt och bitvis bättre, så…? SUI 52, en annan båt som vi tampats med, hade hela tiden legat efter oss men till och med den kanske skulle kunna tränga ner oss ytterligare? Förra årets EM fick vi en 19:e plats av 42 båtar. I år hade vi önskat plats 15 för att slå det, men insåg att vi nog skulle få lämna EM långt under vårt mål och på fel sida om mitten. Plats 21 av 37, eller möjligtvis sämre.

Vi riggade vår nya fock och resten av båten och tog oss ut. Det tjocka lagret av sjögräs trampade vi oss igenom medan vi ledde ut båten. Vid klubben var det otroligt långgrunt. Man kunde gå ut cirka hundra meter och behövde segla en bit utan roder och sticksvärd innan det blev djupt nog för att fälla ner dem. Denna dag hade ett nytt grönt band av sjögräs parkerat en bit ut. Ett band som behövde passeras och en rensning av båten som följd av det. I denna rensning och just här krockade vi. Det var Alfredo som på grund av sjögräset förlorat styrförmågan och först kört in i en ankrad båt och förstört sin rigg, vilket han var på väg tillbaka till stranden för att fixa när han mötte oss. Det blev en sammanstötning som jag inte hann hejda annat än ”sådär”, vilket gjorde att vi fick en buckla och en spricka i skrovet.

Osäkra på om sprickan skulle komma att ta in vatten behövde vi hitta någon slags tejp. Något vad som helst som skulle hålla i två race i hyfsad vind och med vågor, ja för märkligt nog var det vågor just denna dag. Vi vinkade till oss en coachbåt och fick låna en handduk och en tejprulle. Jag gränslade skrovet och försökte att mellan varje våg torka skrovet torrt för att tejpen skulle fästa. Varje gång det var torrt, kom en ny våg och så höll jag på. Jag fick dit tejp men den lossnade och det var bara att riva bort och börja om. Ett försök, två försök…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Startsekvensen gick igång under den tredje tejpövningen, och när startsignalen gick fem minuter senare var vi uppställda och klara på startlinjen där vi lyckades med en riktig guldstart. Två varv senare körde vi in på en 13:e plats. Även EM:s allra sista start gick superbra, likaså kryssen men inte undanvinden. Nästa kryss amazing… vi valde helt egen väg, helt rätt väg, och kom förbi ett stort gäng båtar och plötsligt var vi tre båtar som körde i klunga mot mål.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dem tog vi också, båda två. I jämförelse med förra årets EM när vi även då seglade in oss på en 6:e plats i practice race, körde vi över mållinjen i det allra sista racet som topp 10. Då på 9:e plats. I år på 7:e plats. Jeijj!!! Det gjorde att vi plockade upp oss tre platser denna dag och stannade på en 18:e plats totalt, efter tre strykningar och 20 timmars segling. En snygg serie av race:

14 – (32) – 22 – 15 – 21 – 22 – 22 – 21 – 14 – 15 – (23) – 16 – 15 – (27) – 13 – 7
Vi började plocka ihop oss från stranden. Bytte om och hängde på tork, riggade av och demonterade båt. Fällde mast, rullade segel, sorterade, stuvade och packade trailer. Vilken värme… vi gick och duschade flera gånger denna dag.

 

 

 

 

 

Prisutdelning och snacks, sedan surra båt på trailer och vänta på att få traktorskjuts av trailer från stranden till bilen. Samtidigt som alla deltagare packade ihop sig, demonterades EM på land. Tälten, sittplatserna, dekorationer, vepor och flaggor. Vi sa hej då och hoppas på återseende i Frankrike, på en sjö i trakterna av Bordeaux nästa år.

En natt kvar på campingen. Bara tältet, bädden och diverse tillbehör skulle packas nästa dag. Kvällen avslutades med att två svenskar, en spanjor, två schweizare, en tysk och en holländare åt ett skrovmål pasta på campingrestaurangen. Vi var alla nöjda.

Den sista natten regnade det och morgon som följde var rejält blåsig. Hade det varit en seglingsdag, skulle det killa ordentligt i magen. Halv 9 vaknade vi och var helt puts väck från campingen en och en halv timme senare. Frukosten planerade vi att ta efter vägen. Spiken i kistan i den minutiöst perfekt packade bilen var alltid att få med trailerhjulet. Det är liksom lite skitigt, har fel form, är lite för stort och hårt.

Vi styrde mot Travemünde där vi landade 19:30, fick en skön kväll på Travemündeveckans sista dag. Åt en crêpes, drack en Aperol och fick en lång och härlig strand- och pirpromenad. Precis som planerat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi tog bilen ”down to the river” tillsammans med våra nyvaskade och upplevelsemätta själar. Färjan mot Sverige avgick klockan 00:30. Tack & Hej, och på återseende Europa!