November 2018

Händelserikt i november! Månaden inleddes med att fira släktens gooooligaste 82-åring. Det skedde över en bit palt, och någon vecka senare med en kupp. Med deltagandet i en kupp…

Två medelålders kvinnor, en ungdom och en mormor tog sig an två walkie talkies, rånarluvor, tre ficklampor, några nycklar och massor av säkrings-switchar. Det klurades med hjälp av klockor i olika tidszoner, ultraviolett ljus, sedlar i varierade valutor, miniräknare och koder. Lägg därtill tre nyckelknippor, ett pussel, en spegel, infrastrålar, tiotals låsta skåp och morse-signaler… så fattar man. Vi hade att göra! Styrda av en engelsktalande Alex, som hetsade eller gav beröm närhelst han tyckte vi behövde det ena eller det andra. Han utnyttjade oss arma kvinnor att utföra det riskfyllda jobbet med att komma åt ett dokument, på enbart 60 minuter. Smarta bortom alla gränser fixade vi det, med nio minuters marginal. ”Mormors Änglar” fixade kuppen!

Escape Stories  är en interaktiv upplevelse, ett intellektuellt äventyr fyllt med pussel, mysterier och gåtor som måste lösas för att man ska kunna komma vidare till nästa rum. Samarbete och kommunikation krävs för att hitta ledtrådar, lösa gåtor och ta sig ut. Aktiviteten är 60 minuter lång. Inte en enda sekund extra bjuds, så det gäller att vara snabb. Vilket vi alltså var.

Snabba var vi däremot inte när sista kappseglingen ”Snöflingeracet” kördes på Baggen. Vi var ute i tre timmar (och la bana i två kändes det som), en evighetslång bana som kördes två varv per race. För äventyrs vis kan vi säga att i det kompakta diset såg vi inte rundningsmärket någon gång efter kryssen, men… det var lika för alla.

Sex båtar var med och vi placerade oss på plats 4, 2 och 3 i de tre racen. En mycket usel insats och vi var inte i form. Pliktsegling skulle man eventuellt kunna kalla det och i och med den var säsongen över. Vi tog hem Hobien därefter och Vipern helgen efter. Med så mycket som 7-9 plusgrader var det absolut seglingsbart november ut, men det kändes ändå lagom att runda av och plocka ihop innan frosten skulle ta sitt obarmhärtiga grepp om situationen.

Dessutom kom en fortsättning på ryggbesvären i form av ett resultat från röntgen. En inte helt okej läsning faktiskt. Dels var den obegriplig, men sedan den översatts från latin, var den nog ändå en gnutta trevligare innan översättningen. Ord som diskdegenerering, signalförändringar, retrolistes och diskbuktning samt ytterligare beskrivningar som benmärgsödem, diskbråck och intervertebralledsartros. Stötdämparen eller ”kudden” mellan kotorna var liksom borta vid kota 5.

Gott ändå i denna soppa är att Conus medullaris är utan anmärkning och att duralsäcken har god vidd (?). Alltsammans resulterade i ett sittstöd samt några övningar. Rockring och ”Elvisjuck” är det som gäller nu. Sjukgymnastik startar nästa vecka och i bästa fall kan övningarna därifrån stabilisera läget även om det hela aldrig kan bli bra. Om jag tränar flitigt kanske nervklämmet försvinner och då kan jag slippa ”kolsyrekänslan” i benet. Låter jag käck? Jo, så hörs det men vad är alternativet? För mig är skillnaden inte stor mellan idag och igår, egentligen bara ett papper på besvären och då slipper jag undra eller våndas över att ta en läkarkontakt. Sett ur det perspektivet är det bättre nu än på länge.

Därför var det alldeles lagom att ställa undan båtarna för säsongen och tänka på annat. Exempelvis två resor och ett SPA.

121 eller 154 mil beroende på om man tänker färdas fågelvägen eller längs med vägnätet. Det är nämligen avståndet mellan Simrishamn och Boden och det är två orter som båda besökts under månaden. Säg hur ofta händer det? ”Sverige upp och ner på 30 dagar”, motsvarigheten till Jules Verne´s ”Le Tour du monde en quatre-vingts jours”.

Till Boden reste vi i början av månaden. Vi och Mia åkte tåg en sen fredag kväll och Gösta, som hade valt att stanna hemma, skjutsade oss och allt pick och pack till tåget. Förväntan var stor och mysig. Att åka tåg ger en alldeles särskild känsla, och att sova på tåg blir som en barnslig upplevelse. När man sedan vaknar i ett helt nytt landskap, ja då är man Jules Verne.

Vi gick och la oss nästan med en gång, i varsin slaf. Mia on top och Thompa längst ner. Själv låg jag som en hamburgare mellan två bröd. Å det skumpade och ryckte, gasade och bromsade, krängde och slängde… åksjuka var bara förnamnet och inte riktigt som jag mindes att det skulle kännas. Sist jag åkte tåg upp var när jag var på väg till mormors begravning 1982. Med flyg däremot, var ganska nyligen; bara 25 år sedan (hmmm). Med en liten gnutta sömn satt vi trots allt i restaurangvagnen 10 timmar senare  och åt varsin låd-frukost medan vi susade fram i det där annorlunda landskapet. Vi såg åkrar, vattendrag, ladugårdar och skog. Alltsammans i ett snöfattigt Norrland.

Mamma Vanja och Pelle, som hade kört konceptet flygstol, mötte oss på Bodens station och vi promenerade i lugnt Norrbottenstempo på vägen mot hotell Bodensia. Där checkade vi in, rättade till pressvecken och kammade oss. En tur över torget senare så var vi på plats hos jubilaren; moster Vera 90 år. Uppvaktning, sång och några tal. Massor av fina möten, uppväckta minnen, glada skratt och efter en god buffé och en sötgod tårta senare, tackade vi för oss. Vi avslutade eftermiddagen i varsin fåtölj i Bodensias bar med en lokal ÄPA-öl = Älvsby Pale Ale. Kvällen erbjöd utgång för bodensarna… men nedgång för oss.

Nästa dag efter en makalöst god hotellfrukost och snabb utcheckning, tog vi en promenad mot Svartbyn. Efter Erikslund och Fagernäs, styrde vi upp mot Svedjebergsfästet, även kallat Svedjefortet. Dit upp sökte vi oss ofta som barn, endast en skogspromenad från släkthuset.

Fortet utgör en del av Bodens fästning, och stod klar 1913 efter två års byggnation. Två artilleribatterier byggdes och två infanteriskansar därtill som skydd av batterierna. Västra batteriet utgjordes av en ingångstunnel och en centraltunnel, båda insprängda i berget, och pjäserna sköt ut genom gluggar i berget från centraltunneln. Det var i en av de gluggarna vi många gånger stått och kikat. Med näsan i dagsljus och resten av kroppen i totalt mörker. I anslutning till centraltunneln sprängdes mindre tunnlar (rum) ut för kök och officersrum. Det västra batteriet skulle bekämpa fienden på andra sidan av Svartbyträsket och det östra batteriet skulle skydda fästet från fiende som anföll från sydöst. Av allt detta fanns nu ingenting kvar. De kryphål vi slunkit ner igenom för att ta oss till utkiksgluggarna var övergjutna och all känsla av fort var borta.

När vi lämnade berget traskade vi bort mot Näset där mammas kusin Jan tog emot oss och visade runt. Det såg ut som jag mindes det. Förr bodde gammelmoster Elma, alltså mammas moster på Näset. Nuförtiden är detta Jans och Birgittas fritidshus. På golvet ligger vävda mattor och på väggarna sitter tidsenliga medaljongtapeter. Näset är alltigenom snickrat, hemslöjdat och broderat. Bord, stolar och skåp är snickrade och den ursprungliga känslan finns där. Hemma i Täby har vi en skohöstol som Birgittas pappa snickrat. Skohö, eller gámasuojne på lulesamiska, användes förr som isolering i skor och bestod av starr, gräs eller halm. I vår skohöstol har vi varken halm eller starr. Vi har sjalar, halsdukar och luvor från jackor som ingen längre använder. På vägen genom Svartbyn sedan stannade vi till hos Britta, ytterligare en kusin till mamma. Vi fortsatte vägen längs med Svartbyträsket och förbi huset, där mamma bott som barn tillsammans med mormor och morfar… där sedan moster Vera bott fram tills för bara ett par år sedan. Där vi tillbringat många långa lov under uppväxten.

Det blev en lång promenad innan vi var tillbaka i Bodens igen, hos moster Vera. En kaffeslurk och lite tårta innan tåget skulle ta oss hem till Stockholm vid 18-tiden. Vi landade på Stockholm central okristligt tidigt måndag morgon så var och en kunde glida iväg till sina arbeten direkt. Bara Mia hade hittat duschen i tåget, men ja ja…

Jahopp, det var Norrbotten det, å ja just det! Med på resorna följde så klart Rut & Co i form av en alldeles nyinförskaffad kabinväska. Kombinerad väska och reklampelare. Det vore synd att försitta de få chanser som finns att sprida sina alster.

Ett par helger senare drog vi söderut för ett dygn i Skåne, Simrishamn, Bollerup och Galleri1. Jobbarkompisen Anita och före detta jobbarkompisen Ann-Helene har setts över mat och skvaller regelbundet sedan minst åtta år tillbaka. Det började på den tiden vi jobbade ihop och har sedan fortsatt genom åren, var tredje månad ungefär.

Plötsligt tog hela arrangemanget slut när Ann-Helene med genomtänkt beslutsamhet lämnade Stockholmstrakten och flyttade med hela sitt liv till Bollerup. Med sig tog hon maken, två katter, sin drejskiva samt en hel del inspiration och mod. Det var ett år sedan nu och det hade blivit dags för Anita och mig att hälsa på. Vi smet lite tidigare från jobbet och tog fredagsflyget till Sturup.

 

Det är så mysigt att göra nya saker ihop med gamla vänner. Nya sidor plockas ihop med de redan befintliga uppfattningarna man har om varandra. På Bromma exempelvis upptäckte vi, som dagligen löser svinkluriga grejer på djupanalytiskt vis, hur omöjligt det var att sätta på bagagetaggen på väskan. Jag avvaktade hennes skills för att kunna köra en copy-paste i förbifarten… och hon gjorde detsamma, dvs avvaktade mig. Till slut erkände vi att det alltid varit våra respektive män som fixat dessa detaljer medan vi i stället hållit koll på boardingkort och pass. Nu tamejfan skulle vi tydligen fixa allt!!!?  Alltså flyttkartonger är rena västanfläkten i jämförelse. Med en eftermiddagsöl i blodet blev upplevelsen inte bara svår utan också i fnittrigaste laget.

  

När Anita, på hemvägen ett dygn senare, ”åkte fast” i tullen med misstanke om att ha sprängmedel i väskan, var åtminstone jag glad över att hon inte också luktade surt ölskum. Nejdå, hon förklarade bara lugnt att hon hade en påse sand med sig i väskan vilket ju är helt normalt efter ett besök hos en gallerist. LOL!

 

Vi lämnade vår kompis och hennes vackra hus; med storköket, galleriet, butiken, omgivningarna och stämningen bakom oss. Vi hade guidats i alla vrår och sedan bjudits skumpa och smörrebröd, bouillabaisse och äppelpaj. Bibbel och babbel, koll på alla utställningsföremål och flera vändor i butiken. Uthuset var en före detta hönshus där vi sov. Galleriet var ett före detta stall och butiken ett före detta grishus, med hoar och tjudringsringar kvar på väggarna. Ett dygn med så många intryck och wow-upplevelser piggade sannerligen upp i höstmörkret. Så fint och roligt att ha sett.

Vi hann till och med göra en utflykt till Ales stenar, skeppssättningen med de 59 stenarna från Vendeltiden. Å vi hann med Brantevik och fiskboden där.

 

Med mig hem följde ”Den svenska tanten”, det vill säga ett stycke konst av Susanna Arwin. Tanten finns i Växjö i naturlig storlek, 167 centimeter hög. Denna modell väger 7.3 kilo och står väldigt stadigt här hemma nu. En uppdaterad och i allra högsta grad moderniserad variant av denna tant kommer snart att gjutas. En tant med knytblus.

Thompa mötte upp på Bromma flygplats och vi styrde ut mot Djurö där våra julbordskompisar Per och Annelie väntade. De senaste åren har vi träffats lite runtom och ätit julbord och/eller umgåtts på ”bortaplan”. Vi har besökt Sandhamn, Artipelag, Utö, Långbro värdshus, Trosa stadshotell och nu alltså PTK på Djurö. Lite skumpa på rummet, sedan mat. Ibland kombinerat med SPA, som exempelvis denna gång.

Bastubad, simning, bubbelpool, utomhusbad, relaxrum, upplevelsedusch och ångbastu. Varianterna är lika många som fantastiska. Den här gången bjöds det inget julbord men en trerätters. Vi hade tippat på en Toast Skagen till förrätt, någon slags köttbit till huvudrätt och en sorbet att avsluta med och den menyn fick vi in en ”tre i rad”! Men lyxigt nog gick allt att både byta ut och variera. Avslutet med en crème brûlée utgjorde självaste kronan på verket.

Det är inte alla som åker på SPA inklusive trerätters och fokuserar så helt åt fel håll som just vi. Det största intrycket för oss alla var nog möblemanget. De orange sammetsfåtöljerna, var kom de ifrån? Och sideboard i foajén? Taklamporna? Soffgrupperna? För att inte tala om stolarna i restaurangen! Och golvlamporna, borden och taburetterna… Vi vred och vände, lyfte och beundrade. Det mesta var danskt men givetvis också svenskt. Så klart.

Sen var det lugnt ett tag. Jag blev ett år äldre, plötsligt en dubbelfemma. Födelsedagen firades flera gånger. Kvällen innan med tulpaner och en chokladkaka från Malin som händelsevis kom och sov över. Hela dagen sedan med galet många grattis på Facebook, SMS och messenger. På jobbet överraskades jag med blombud, presenter, godsaker och många kramar.

Ida kom på kvällen och grattade med en kasse full. Bland annat skumtomtar, tofflor, strumpor, bok och en burk hoppas-Ville-inte-får-tag-i-denna-ansiktsmask). Thompa och jag som varit på möten och föreläsningar under kvällen den 27:e, firade dagen efter med skumpa och räkmacka och till helgen sedan blev jag grattad av storfamiljen. Vi körde frukost med risgrynsgröt, skinkmacka, saffranstårta och så givetvis med en liten lek; ”Lappleken”. Hahaaa, alltså vilket ståhej. Det roligaste är nog inte lekarna i sig när vi träffas, utan de sidor familjen visar… själva genomförandet, allas reaktioner och försök till lösningar. Love It!

Snart är det jul och jullovet lika efterlängtat som utsträckt läge efter sju dygn i en byrålåda eller som en skopa varmt vatten i isvaken. Ett lov lika efterlängtat som en ficklampa i mörkaste i skogen eller ett plåster på skavsåret.

Det finns föräldrar som inte är bra i närheten av skolverksamheten. Såna som suger musten ur det som fortfarande svagt glöder i den utbrunna askan. De som uttrycker sig: ”Vv bekräfta dok dat 26/10 (uppf 17/8) enl. not ang. 20 % och max 30 %. Skickar sep. mail 6/11 skriv in, ta bort fg mail (17/9). FYI önskar förklaring, vad är detta? Lägg till, ta bort. Ni kan, vilket gäller enl ök i protokoll ang max 30 %?  Ni ska, plan saknas. Vv bekräfta. MVH”.

Dom ska det bli otroligt skönt att vila ifrån. Dom liksom hatar man just nu och till dom kommer tomten INTE att komma.

Vintertips: Vitlök är bra för ditt immunförsvar, mot infektioner, för att reducera inflammationer och eventuellt också mot hjärt- och kärlsjukdomar. Tillsammans med mjölk som är fullproppad med protein, kalcium, och vitaminen B12 ska nedanstående huskur snabbt göra underverk för kroppen. Huskuren sägs göra underverk också mot ryggont.

Du behöver:
4 vitlöksklyftor, pressade
2,5 dl mjölk
Honung efter smak
Så gör du:
1. Lägg de pressade vitlöksklyftorna och mjölken i en kastrull, koka upp långsamt på låg värme och låt sjuda ett par minuter.
2. Rör ofta för att förhindra att mjölken bränner i botten.
3. Efter att mjölken kokat upp, ta kastrullen från värmen och rör i lite honung efter smak.
4. Drick mjölken varm eller kall en gång om dagen.

Nu hörni ni… är det bara 21 dagar, alltså ynka tre veckor kvar tills det vänder. Det kommer inte att märkas men vi som är fixerade vid att få sol, värme och ljus VET att det vänder. Det skänker tröst och hopp. Tjugoen dagar alltså! P & K