Oj oj oj… Så här nära har vi aldrig varit att helt skita i ett månadsinlägg sedan starten 2010. För det första behöver en blogg lite bilder och dessa var det rätt skralt med för månaden. Dessutom… notice: När man skriver texter ska man komma ihåg att SPARA. Man ska också komma ihåg att inte börja skriva på en sida som inte är uppdaterad. En bra grej är dessutom att låta bli att kryssa bort fönstret utan att spara. Gör man det finns en överhängande risk att allt skrivet bara försvinner. Där hamnade vi idag men på magisk väg gick det att fiska upp. Here We Go:
Årets längsta månad har nått sin ände. Nyårslöftena likaså, om man nu hade några. LESS vs MORE är inga nyårslöften, mer så kallade for-the-rest-of-my-life-löften vilka behöver repeteras varendaste dag. Sluta tvivla och sluta oroa dig. Le, älska, och bygg självförtroende. Drick te och ät sallad. Lätt att säga men svårt att komma ihåg vid sidan av socker- och mjölrestriktioner, bäckenbottenövningar och tandtråd.
Första veckan i månaden var vi fortfarande ledig och var mest hemma. Vi tittade en del på filmer; exempelvis Solsidan, Leon, I nöd eller lust. Det är det oslagbara med julledigheten och all tid som finns att döda; att ta del av så mycket som visas på teve, filmer och serier man missat. Thompa jobbade halva veckan och ibland glöms saker mellan kontoret och hemmet. Till exempel nybakat bröd en fredag, som skulle vara så in i döden trist på måndagen att vi fick ta en sväng dit. Ytterdörr, kod, innerdörr, ny kod och dörr, sluss med en målad fyrkant på golvet att stå på (viktigt)… annars stängs inte dörr bakom så att ny dörr öppnas framför. Därefter ett steg ut ur slussen (se bild). Krångligt bröd. Dyrt bröd. Gott bröd.
Andra veckan: Drag under galoscherna direkt. Hälsoundersökning med blodprover och blodtrycksmätning, vilo-EKG och hörselkontroll. Det sistnämnda var ett spännande äventyr. In i båset, på med lurarna och en knapp att markera uppfattat ljud med. Därefter fullt fokus.
Någonstans långt inne i det mörka och pulsdunkande huvudet hördes en liten, ynka, snudd på obetydlig ton — piiiiip — svag till halvsvag och uttonande. DÄR tryckte jag. Ytterligare en ynklig ton — piiiiip — DÄR tryckte jag. Varje andetag förstörde möjligheterna att höra något och att hålla andan under tillräckligt lång tid var omöjligt. Stundtals var det enda som uppfattades, ljudskillnaden mellan den svängning som kanske eventuellt kunde varit ett pip, och det som kanske eventuellt inte var det. DÄR tryckte jag. Nåväl, om hörselkontrollen var spännande så kom hemuppgiften att bli än mer spännande. Uppgiften blev nämligen att skicka bajs i kuvert. Tre prover ska tas och hittills i livet har jag aldrig jagat runt bland egna sopor. På frågan till Thomas om han någonsin fått det uppdraget, blev svaret att det hade han… Det är ändå fantastiskt att andra tänker åt en. Att möjligheten finns till screening av olika cancerformer. Att man kontinuerligt, eller som i det här fallet, när man är över en viss ålder med instruktioners hjälp kan spåra eventuellt ockult blod. Jag pumpade Thompa på information: ”Nå men hur gjorde du då när du jagade skit, har detta hänt under vår tid och i så fall kan du hjälpa mig?” Nej, han hade vägrat den sortens leverans och hade inga tips att bidra med.
Aktuell hälsostatus T: u.a.
Aktuell hälsostatus P: Högt kolesterol, tennisarmbåge och ondskefull axel vänster sida. Kolsyrekänslan i benet borta, men fortsatt besvärlig rygg (akupunktur och korsett). Plus en misstänkt leverfläck att luppa nästa månad.
Angående det sociala under vecka två kan nämnas en fake-kusin-träff. Faken består av att vi inte är mer kusiner till varandra än vad Knatte och Fnatte är till Björnglina men vi kallar oss kussar… (mammas Pelles systers barn) …och vi har otroligt mycket trevligare tillsammans än vad björnligan och familjen Anka någonsin haft. Mia och jag, Jonas och Sofie. Vi känner varann otroligt väl men ändå inte, ett utgångsläge som ger energi. Senare höll vi oss inom familjen och inom radie av Fortvägen så det var den årliga julgransplundring hos familjen Mia och Gösta.
Vecka tre, då hade Ida precis kommit hem från Thailand och vi åt middag tillsammans, tittade på bilder och öppnade presenter. Det mesta handgjort: skålar, burkar, leksaker och tvålar. Allt till oss!! Massor med fint och vi kände oss sååå bortskämda. Skridskorna åkte fram denna vecka. En och en halv decimeter is på Rönningesjön, ett varv är fem kilometer. Vi körde 7 varv under helgen och det var fantastiska dagar, fikastopp inkluderade.
Vecka fyra: Blodmåne! Förmörkelse, det vill säga när månen inte kretsar runt jorden på precis samma plan som jorden roterar runt solen, går att uppleva flera gånger om året på olika ställen på jorden. Under Blodmåne-förmörkelsen skuggar jorden solens ljus mot månen. Där mitt i jordens skugga blir månen därför betydligt mörkare än vanligt. Eftersom jordens atmosfär böjer av den röda och orange delen av solljuset når det ändå månen, som sveps in i ett rött sken. Vi har kunnat se flera bilder från denna tidiga morgon då månen verkligen glödde rött. Om tio år har vi chansen igen.
Windrikarna har tagit ett udda beslut, och det är att inte segla Hobie kommande säsong utan i stället fokusera helt på F16. Ändå vill vi vara med och planera upp säsongen och engagera oss. Hobiegänget hade en off season träff. Förra gången sågs vi på hotell Kung Karl, denna gång i Hammarby sjöstad. Trevligt, då kom vi dit också! Vi hittade givetvis en kvarterskrog à la Mediterranean där vi åt lite innan. ”Medelhavspärlan” serverade oss meze och öl. Nästa träff blir i mitten av mars, på Kung Karl igen.
Annat som bjöd oss under slutet av månaden var mer skridskoåkning, både lördag och söndag och en efterlängtad AW på Viggans café tillsammans vännen Carina. Jättemysigt!
Konstigt nog är det nästan fem veckor i denna månad och det blir faktiskt sakta ljusare. Det är fortfarande ”dagsljus” inom citationstecken så sent som klockan fyra på eftermiddagen. Jobbtakten är uppe i tempo igen, vilket innebär ex: sedvanliga lektioner plus hemundervisning, ordinära möten och återgivning efter utredningar, coachande samtal med elever, dokumentationer här-och-där, klassrumsobservationer, föräldrakontakter och vaktande. Men också lektioner med svett-attacks-skratt och högljudd sång… skridskoåkning och sällskapsspel. SOS = Spännande – Omväxlande – Stimulerande.
Årets längsta månad har nått sin ände. Också den fattigaste. Jag vet inte när det sist var så skralt i kassan att jag innan den 15:e räknade kronor för att kunna betala alla storvulna inköp i december. Pinsamt. Det var innan den 15:e… På dagen den 15:e damp ett kuvert ner i brevlådan från Skatteverket. De blodsugarna ville ha nästan 5000. Så surt, men så rättvist. Det är lika bra att på en gång såga av de alltför gröna kvistar som jag/vi levt på.
Två anledningar att älska februari. För ekonomin och för ljuset.
En sak att tänka på förutom tandtråd är det som hör till ”Gratitude”, byt också ut ”wife” mor ”husband”.
Tack från oss!
Kort och gott i januari, Det var inte den yvigaste månaden, men mycket blev gjort också, på ”ansvarssidan” kroppsligt och skattemässigt. Det blir ljusare så på många sätt. Tack och hej tills i februari