Februari 2019

Trettonde februari var den första riktiga vårdagen i år. De betydligt ljusare morgnar och eftermiddagarna ackompanjerades plötsligt av något varmare dagar och just denna dag sken solen så mycket att den värmde på kroppen. Snön tog stryk, det gillar vi. Alltså, när det går att hitta torra fläckar på trottoaren och det dammar från trafiken, då är det vår. Fyra sena februarirekord var satta: I Hoburg 8,2 grader, i Arvika 12,6 och i Hanö 12,7 grader… men rekordrekordet fanns i Malmö med 14,1 grader! Vårfeelingen fick hålla i sig under flera dagar men vi räknar så klart med att bakslagen kommer.

Ljus och värme bidrar till en vilja att planera för sommaren. För första gången sedan 2011 har vi planerat bort juniveckan i Vassiliki. Dels har vi en del att pyssla med här hemma, dels ska vi resa i juli och dels planerar vi en repa till Vassiliki och Ponti Bay i september i stället. Joe som är beach manager där nere, delade nyligen bilder från bukten på Facebook. Den svartvita bilden är från 1966 och den i färg från 2016. Mycket har hänt på 53 år men vi tänker ändå att känslan av småskalighet ännu finns kvar.

 

 

53 år… Ungefär lika lång tid har förflutit mellan de tidsperioder som avspeglar sig uppe på vinden här hemma. Där finns prylar från alla tidsepoker mellan barndom och nutid. Med det följer en tyst liten dispyt. Även om utrymmet för dispyten är tyst och ganska sluten, så är den desto större i realiteten. Vindsdispyten har samma längd som huset, men långt ifrån samma bredd (tur nog). Den utgör mest bara en två meters spång i mitten. På denna yta förvaras allt som ett hushåll med en mammahamster och tre barn kan tänkas behöva, eller någonsin behövt, plus några få saker tillhörande mammahamsterns hane. Eventuellt är det sådant som går under benämningen ”lösöre” i vanliga försäkringspapper, men också sådant lösöre som man inte får en krona för i händelse av händelse.

På detta utrymme finns bland annat leksaker, bebiskläder, skor och stövlar, campinggrejer, madrasser, möbler, väskor, tavlor, säsongskläder, mattor, garnnystan, sportkläder, flytvästar, papper i pärmar, en stereoanläggning, gamla dagböcker, högtalare, teveapparat, lampor, skridskor, påbörjade diverse projekt, utklädningsattiraljer, sladdar, hjälmar, husgeråd, jul- och påskprylar, plus fan och hans moster.

Tidningen ”Vi i Villa” har nyligen släppt en annons med information om saker som man absolut inte ska ha på vinden:

Möbler och inredning i naturmaterial – Trä och stoppade möbler hör inte hemma på vinden och inte heller i källaren eller i garaget. Trämöbler, mattor och madrasser –  ja till och med leksaksdjur i tyg är känsliga för fuktskador och mögel.

De flesta former av kläder – Pälsängrar och malar tenderar att söka sig upp på vinden och ner i källaren där många förvarar ytterkläder. Dessutom svänger temperaturen och det finns en risk för vattenskador. Kläder ska förvaras i ett skåp där temperaturen är jämn, så de bör förvaras i huset. Skinn och päls trivs bäst i ett stabilt och svalt klimat – ett klimat du inte hittar på vinden.

Böcker och dokument – Viktiga papper som födelsebevis, pass, skriftliga avtal och andra viktiga dokument bör inte läggas undan i kartonger och lådor på vinden. Om det inte finns något utrymme för dem i huset bör de placeras i en plastbehållare med tättslutande lock innan du placerar dem på vinden. Pappersbilder, konst och böcker hör inte heller hemma på vinden. Dessa kan lätt skadas av fukt, värme och mögel om de hamnar på vinden.

Livsmedel – Om livsmedel tillfälligt placeras på vinden så måste de lagras i lufttäta behållare. Och för att vara helt säker ska ömtåliga livsmedel packas i plast innan de placeras i behållare. Det är det bästa sättet att försäkra sig mot insekter och mögel.

Elektronik – Temperaturskillnader och fukt kommer att förstöra den elektronik som placeras på vinden.

Stearinljus – Förvara inte stearinljus på vinden. Risken finns att de smälter när temperaturen ökar under varma sommardagar.

Gas – gasflaskan eller andra brandfarliga vätskor hör inte hemma på vinden.

Julpynt – Sparar du julpyntet på vinden? Då kan du få en chock nästa gång du tar ner pyntet. Juldekorationer är ofta gjorda av naturliga material såsom halm och kottar –  och mögel trivs på sådana material.

Med denna lista i tankarna, kan vi konstatera att stearinljus och gas, i alla fall är något vi … eller jag (mammahamstern) … inte har på vinden. Ännu. Rensa ska vi, så fort det blir varmare men inte alltför varmt där uppe. Vindstädning är just sådant som i texten ovan kallas för ”att ha en del att pyssla med här hemma”. Det är otroligt sorgligt att byta bort Vassiliki mot vindstädning. Sorgligt förresten… nej, det är ett offer.

Hela detta vindinslag leder mig in på nästa typ av fundering. Viljan av att samla har alltid varit lika stark som att förmågan att dra sig mot utmaningar. Jag har många gånger undrat över mitt särskilda yrkesval. Alltså kanske inte lärarjobbet i sig utan just arbetet som speciallärare. Vad kan det ha varit som gjort att jag på praktikplatserna tyckte att tysta uttryckslösa klassrum med lydiga barn i raka rader var fullkomligt uttråkande? Vill du läsa mer om det kan du klicka här. Men kanske klokast att låta bli.

Vad har vi haft på gång denna månad? Många ovanliga saker faktiskt, exempelvis har vi för första gången på bra länge varit på bio. Egentligen var det så länge sedan att den som sista kallades för biljettsäljare, inte längre var någon som längre sålde biljetter. Biljettsäljaren hade i stället rollen som popcorn- och godisförsäljare och han log i mjugg när jag visade mitt SF biokort för att kolla poängen på det. ”Eh, hördudu… det där kortet har vi inte längre. Det slutade vi med för ett och ett halvt år sedan.” Och biljetten gott folk, den visas numera upp genom telefonen vid ingången. Med telefonens hjälp finns möjlighet att skanna av biljetten. Förresten heter det inte ens telefon om nån nu trodde det. Det heter Smartphone. Skit samma. Det här är en del av vardagen. Att liksom vara lite efter, tappad, bortkommen och helt bakom flötet.

Själva biosalongen var sig lik i alla fall, när vi väl kommit så långt, men däremot inte stolarna. De var svettiga och äckliga. Av ren hänförelse efter alla inledande intryck började vi mata popcorn som besatta och innan filmen ens börjat var allt snacks slut. Vi såg ”Rhapsody in Rock”, med världens bästa Queen och världens coolaste Freddie Mercury. Shit vilken film!

Ett annat exempel på att vi har gjort ovanliga saker kan nämnas mingelfest på Söder. Min busiga, påhittiga och barnsliga kusin Annica fyllde år. Visserligen är hon några år äldre än mig men att hon fyllde 60 var ganska chockerande. Alltså, hur gammal borde inte jag vara då? Och Thompa, som nästan är jämngammal med sextioåringen?

Ynka ett år har han kvar till dess och årets 59-åring firades i början av månaden med hjälp av en båttur med S/S Stockholm. Fartyget som startar vid Strandvägen och rundar Kastellet i Vaxholm bjuder på mat i mängder. Olika sill- och laxsorter, paté, strömming, sallader, kött- och skinkskivor, kyckling, korvar, röror, omelett, bröd och ostar plus en hel massa smarriga efterrätter. Mätta som proppfulla kuber tog vi sedan en promenad över hela stan och landade på puben Beefeater på Götgatan senare på eftermiddagen.

Vi älskar pubar. Företrädesvis dem som är trånga, sorliga och som har rutiga väggar och spegeltavlor. Sorlet gick givetvis inte av för hackor eftersom det var lördag eftermiddag. Födelsedagen firades lite extra några dagar senare då Thompa hade hemmakalas med smørrebröd, marängtårta och Fia med knuff. Nästa år måste vi leavla upp och då blir det kanske smörgåstårta och Monopol!

 

Joel och Rollo lyckades lämna Gävle för att hälsa på i Täby. Det var kul, och överraskande. Ville, lucky guy, var i Åre under två veckors VM där. Hans skolklass jobbade som volontärer i 21-gradig kyla och ymnigt snöfall. Massor med kändisar, superfin skidåkning och eget ansvar. Tänk vilken dröm! Han har stått enbart ett par meter från Kronprinsessan och Daniel, invid Kungen himself, Statsminister Löfven och skidkungen Stenmark. Anledning: Hans uppdrag var att ackreditera personer till VIP-läktaren. Ida praktiserar på en helt annan VIP-läktare, nämligen på Stockholms stads socialförvaltning. Efter knappa två veckor där har hon redan blivit kallad ”en mycket duktig handläggare”, erkänd för sin fina människosyn. Simon har också praktikperiod under sin sista termin som lärarstudent. Han kämpar hårt med språksvaga elever på gymnasiet. Även Malin pluggar på för fullt med sitt sista år. Duktiga ungdomar allihop. Tänk på det nu Stefan Löfven, vilket ansvar du har att forma en bra plattform för dugligt folk.

I efterdyningarna av min egen födelsedag hamnade jag plötsligt på Comedy club på Sveavägen. Ett evenemang med enbart kvinnliga stå-uppare som Manne bjöd på. Det blev en trevlig, babblig och skrattig kväll. Supertjejigt.

 

Vårvädret har bjudit på geggiga och fläckvis halkiga promenader. Det GÅR INTE att sitta inne och vi dras gärna till vatten. Sköna rundor längs Värtan och i Vaxholm. Fikastopp givetvis inkluderade.

Mindre geggigt och absolut inte gnuttan halkigt var det i Playa del Ingles. Där bjöds vi på sommartemperaturer och pooldopp under en hel vecka. Så välbehövligt!

Flyget bokade vi redan i juli och boendet för en månad sedan.

Vi fick tag på en tvårumslägenhet centralt i stan och ressällskapet bestod av två 17-åringar. Vår genomsnittsålder blev därför 37 år (vilket erinras vara en jädrans fin ålder) och tvärsnittet av veckans alla aktiviteter innefattade en gedigen mängd sysslor.

Några hängde på stranden, spelade bangolf, fick klubbstämplar på händerna, lekte i Aqualand, smygköpte Breeze (troligen), spanade på brudar, var livrädda för gayguys, shoppade och åt smarriga luncher.

Andra fixade frukost och middag, bar matkassar, sovsolade vid pool, promenerade i genomsnitt 11000 steg/dag, smygdrack öl till lunch, höll in magarna (troligen), la sig i tid, diskade, planerade och höll koll på helheten. En alldeles lysande bra komplettering visade det sig, precis så balanserat som 37-åringar kan ha det.

Varje dag sammanstrålade vi vid middag och en gång över några golfklubbor och det känns som om alla fyra hade det jättebra. Inte ett enda bråk, knappt ens en diskussion. Supergött!

 

 

 

 

 

Och bakslaget kom. När vi vaknade upp hemma i Täby efter att ha sovit Gran Canaria-ruset av oss kom snön och minusgraderna tillbaka. Det gick från torr vår till vinter över en natt. Men vad gör väl det, efter det senaste inköpet: Ett par icebug-kängor. Efter en vinter med fler vurpor än någonsin blev det så. Därmed är det slut på alla typer av clownerier på Täbys isgator.

Lika långt ifrån varann som konståkning, icebugs och Kanarisk sommar är, lika långt är det mellan Sheeran och Bocelli, men galet vad snyggt ändå!