Det första man måste göra är att ta bort trampolinskyddet. Sedan är man på väg… Några saker till bara:
Fälla masten, lossa vant samt samla ihop fock- och storfall, trapetsvajrar och dylikt. Därefter bort med trampolin, roder, crossbar och dyvikar. Så börjar hon bli transportklar! Onsdagen innan vi skulle åka träffades vi, Leff och Cissi på ”Mjölkan” och förberedde allt som ovan på båda båtarna samt gav dem en tvätt- och vaxkur. Därefter lastade vi upp dem och masterna på trailern, slog tampar om hela härligheten och drog till. Klart! Nä, just det… En strandvagn skulle med också och givetvis tog vi med oss den som har absolut störst hjul. Att trycka in dessa hjul i trailern var ungefär lika lätt som det hade varit att packa seglen i ICA-påsar. Hur man än vrider och vänder på det, är det för fel bara. Nåväl, på självaste avresedagen återstod ”bara” att packa bil och trailer med… ja vadå?
Till exempel: Tre segel och tre par roder, två gigantiska vagnshjul och skålar, två trampoliner, en mjölkback innehållande skot – tampar och vajrar, två hopfällbara stolar, tre tält, liggunderlag, madrasser och sovsäckar, seglingsutrustning för fyra personer samt väskor med personliga tillhörigheter i form av kläder av alla sorter för tre personer, verktygslåda, kylväska, kök och ett par tre matkassar. Sist men inte minst ett gäng mycket ouppfostrade galgar.
Packningen färdigställdes i ett stilla men ihållande och retfullt regn. Detta regn fick oss alla på något sammanbitet humör. Men om vi då vetat vad som komma skulle, hade vi uppskattat denna lilla uppfriskande dusch trots allt! Vi kom iväg vid 12.30 mitt på dagen torsdagen 21 juli.
Vid åttatiden på kvällen närmade vi oss Helsingborgs Ramlösa där vi blivit erbjudna en övernattning i trimaranseglande Christels hem. Så sent som klockan 22 hade vi bänkat oss i Christels patio ihop med några sillburkar och potatis som middag. Övernattningen var både halkig och knarrig vilket är lätt hänt om man väljer att sova på en skinnsoffa. Även denna erfarenhet kom helt i skuggan av kommande nätter.
På fredagen tog vi sats och lämnade Helsingborg vid 9-tiden för att färdas vidare på vägar, över broar och under sund. Väderförhållandena såg katastrofalt dystra ut. Risken för regn var 85% men med en hel skopa tur var det de övriga 15% som segrade. I allafall så pass att vi kunde packa i (och packa om) trailer och bil innan vi åkte vidare. Fel på trailerns färdljus och blinkers sinkade oss ett tag men vi kom iväg.
Halv 11 var vi i Danmark, klockan 12.30 stod vi vid färjeläget Rodby – Puttgarden, kvart över två landade vi på tysk mark och klockan 16 var vi framme i Kellenhusen. Frågan som ställdes under hela denna resa var: ”Regnar det?” Svaret var lika blött som självklart: ”JA, hela tiden!”. Samma fråga ställdes på lördagen och söndagen, svaret blev hela tiden detsamma.
Vi körde in och ställde trailern bland de andras och därefter tog vi oss till den för tillfället överlåtna fårhagen för att börja packa upp våra tält där. I samma stund som vi svängde in funderade Leff på om det var dumt att ta in bilen, eftersom risken kunde finnas att vi skulle köra fast i leran, om det skulle fortsätta regna. Nej då, sa vi då. Här har ju både husvagnar och husbilar tagit sig in så det var väl ingen fara. Det vi inte visste då, var att visserligen hade fordonen tagit sig in men sen satt de just så fast som ingen skulle önska. I lera.
Det var ungefär här som flip-flop byttes ut mot gummistövlar. Dessa satt på sedan i 4 dagar. Och… det var ungefär här vi insåg att gummistövlar och regnkläder är de bästa vännerna man kan ha med på semestern. Ylletröjan som följt med, fylldes upp av ytterligare ett par långärmade tröjor och i denna mundering sov och vaknade jag de nästkommande dygnen. Linnen och bikinin flinade mot mig där de låg längst ned i väskan. Nä förresten, de bad om ursäkt.
Vi fick upp yttertältet till det stora tältet så att vi snabbt kunde tömma bilen. Leff åkte sedan direkt till Lubeck för att plocka upp familjen Tim & Cissi. Cissi skulle vara gast till Leff under kommande två seglingsdagar. Under tiden reste vi vårt tält, bringade lite ordning i packningen, tittade runt på området och försökte hålla oss undan regnet. Medan vi pysslade på spändes också ett stort, stabilt modell festtält upp nära oss. Strax därpå kom ytterligare ett tält upp bredvid. Och ytterligare ett. Det började riggas lampor och golv. -Waow, sa optimisten. Vi kommer att ha ett tält för omklädning. -Nej förresten, vi kommer att få ett öltält här nära oss. -Eller nej förresten, vi får nog ett tält att bara hänga i med tanke på vädret. Men så fel vi hade. Det var bara ett sjukvårdstält för de som eventuellt skulle skada sig i seglingen. Men vad den personalen kom att fylla sin tid med, återkommer vi till.
Efter ett antal timmar var de andra tillbaka från Lubeck och eftersom det var Tims 35-årsdag, skålade vi i skumpa som vi tagit med. Vi satt alla hopkrupna i tältet och ”mös” och skålade medan regnets droppande på tältduken nästan överröstade oss. När alla pustat ut och sorterat upp sina prylar, gick vi till registreringen och anmälde oss. Det var bara två svenska besättningar, resten var tyskar och holländare, några danskar och polacker. Så många som 38 Hobie 16 på samma ställe, så häftigt det skulle bli! Vi köpte också varsin ”getränkekarte” för €15 = 10 klipp för dryck.
Seglingsscentret låg precis utmed den långa strandpromenad som kantade den 2 km långa sandstranden. Längs med promenaden fanns också restauranger, fik- & glasställen, creperior och några konstverk som dekorerade promenaden. Från mitten av stranden stack en 305 meter lång pir ut i Lubeckbukten, ”die neue seebrucke”. Förutom att pirens ände var en ypperlig utsiktsplats för att kunna följa tävlingar på vattnet, var den också tänkt för solbad och relax. På platåerna vid vattnet fanns flera hängmattor.
Äntligen middag! Denna första Kellenhusendag gick vi till en av restaurangerna på strandpromenaden. Vi var på Strandcasinot där vi åt (men knappt kunde betala eftersom ingen av oss hade något ”normale karte”) och samtidigt försökte torka upp hår, kläder och skor. Klockan 22 låg vi i tältet och sökte oroligt efter minsta tecken på fukt på tältets insida inför natten. Leff sov gott (eller i allafall torrt) i sin bil. Musik – både live och bandad – fick vi lyssna på allihop till långt in på natten. God Natt fina bröllopsdag!
Det här med att tälta är rena rama skolningen i anatomi. När det domnat i en hand har axeln legat för hårt. När en höft har tappat känseln har motsvarande knä tryckts till och när man vaknar är man överlycklig just för att man vaknat för det betyder att man antagligen lyckats sova. 07.30… God (?) Morgon?! Vad är det vi hör? Regnar det? Och är det inte så att det blåser något alldeles förfärligt också? Måste kolla upp detta! Svaret på frågorna blir: Nej – Anar det värsta – Ja – Ja. På stranden piskade den polkagrisfärgade AP-flaggan och vinden var uppmätt till 43 knop som mest. Förklaringen till rådande förhållande var enkel men orättvis. Just denna dag bestämde sig 3 vädersystem att ge sig i kast med en tuff strid och kampen om vem som var bäst skulle avgöras i Kellenhusen. Av den anledningen sadlade vi om i tanken. Vi lämnade vårt tält med tillhörande planerad fårhagefrulle och tyckte plötsligt att tysk frukost bestående av vita frallor med Nutella, marmelad och färdigskivad ost framstod som ett hyfsat bra och näringsrikt alternativ. Vi gick till regattatältet, betalade 2 Euro och blev sittande där i ett par timmar.
Vi gick också och kollade in väderinformationen som satt uppe men den hade dessvärre regnat iväg i härligt färgglada strimmor. I frukosttältet fick vi kontakt med två tyska par som först inte trodde att det skulle bli någon tävling alls denna dag. Senare informerade de oss om att väderutsikterna såg så pass illa ut även inför morgondagen, att det nog skulle bli en start vid 2-tiden för att alls få till nåt enda litet resultat. Flera började rigga på, eller rättare sagt ett 15-tal av de 38 som kommit dit. Vi bestämde oss för att inte starta medan Leff och Cissi ville göra ett försök.
Till att börja med måste vår båt flyttas bort eftersom den stod överst på trailern, därefter satte vi Leff´s trampolin på plats, reste mast, monterade strandvagn och fixade rigg. Sen var det lagom med en crepe hos farbrorn i crepe-vagnen och så nya tag med att skjuta båten till stranden, rigga segel och skjutsa ut. Medan vi riggade segel hade redan 4 båtar vänt tillbaka till stranden efter att de försökt få ordning på tillvaron till havs. De ångrade sig plötsligt och varför då tro? I en medelvind på 15 m/s i kort och krabb sjö? Endast 6-7 båtar kom till start, endast 4 gick i mål och vinsten gick till en dansk besättning. Leff och Cissi gick omkull, skrapade masten i botten och gav upp för att spara båten till Marstrand. Tur i oturen att de inte placerade sig, eftersom de glömt ”sign in” inför tävlingen. Detta kom de på när de tvärsäkert påminde sig om att de borde göra en ”sign out”. Det hade varit lika irriterade som att man glömt lämna in lottokupongen när den visade sig ge vinst
Eftersom vi valt att inte segla passade vi på att gå ut på piren och titta en stund. Vilken publikplats! Med speaker och allt. Faktiskt hade vi några timmar utan regn här, vilket höll i sig en bit in på kvällen men det var fortfarande kallt och mycket blåsigt.
På Aftersailen drog vi fram vår getränkekarte och fick varsin öl, sen letade vi upp ett café för att få upp värmen. Vi tog med kortlek och satt kvar där längre än längst och spelade ”humhum och president”. På förkvällen hade vår tältplats förvandlats till ett veritabelt inferno. På camping… förlåt… fårhagen hade vi campare fått nya fina vänner. Dags att introducera Mr Traktor och Mr Four-Wheel-Landrover som draghjälp i verksamheten. Nu hade sjukvårdspersonalen mer än fullt upp. Och de var många…
Sen var det invigningsfest i regattatältet och vi bjöds på nån slags pastarätt med tillhörande god feststämning. Gissa vad vi hade på oss på festen? Jo… ylletröja, gummistövlar och regnkläder. Flera deltagare hade redan packat på sina båtar och lämnat panget medan andra började inse att detta var sista kvällen att festa loss, så de tog i rejält. Och så lite till. Och lite lite till. Inte förrän någon gång mellan 03 och 04 den natten drogs kontakten ut ur förstärkare och gapflabbsmaskiner. Å andra sidan hade vinden vid det laget ökat i styrka så vi låg och höll i tältet och följde dess rörelse. Det ömsom lyfte, ömsom drogs ned av kraftiga fallvindar. En och annan tältkollaps var ett faktum. Undrar om det inte regnade lite också?
På söndag morgon efter att ha genomlidit regn och blåst i 10 graders värme möttes vi i the swedish team under enad och halad flagg. Nu fick det vara nog. Vi bestämde oss för att lämna detta catamaran abenteuer ausländische. När vi gick till morgontoaletten upptäckte vi att även arrangörerna hade bestämt sig för att lägga ned catamaran abenteuer fast för deras del ”inländische”. Efter frukosten i regattatältet, som tursamt nog stod kvar, utförde vi allt som vi gjort två dagar tidigare. Fast i omvänd ordning. Avriggning och lastning av båt, omlastning av packning, fällde tält, skjutsade familjen Cissi till Lubeck, ny ompackning av bil och trailer. Vi hade sällskap av ett stilla duggregn och en om möjligt ännu ihärdigare blåst. Strax efter 15 lämnade vi Kellenhusen där nu endast Kite- och Windsurfare regerade. Medelvinden var minst 15 m/s.
På väg till Kellenhusen avslöjade vi våra ambitioner/förhoppningar. Leff hade tänkt att vinna denna deltävling av Sapph Super Sail Tour. Vi såg chansen att få delta i en stor tävling med många startande, desssutom möjlighet till bra träning inför Marstrand. Vad fick vi? No training. Noll distans. Nix pokaler. På väg från Kellenhusen var vi istället helt övertygade att kommande båt-trailer behöver uppgraderas så vi också kan bo i den. Typ som en fransk ”Esterel”:
Med oss hem i bagaget hade vi, förutom en ej till fullo nyttjad ”getränkekarte”, varsin ny T-shirt. Faktiskt det mest exklusiva som nu ligger i garderoben, de har kostat oss flera tusenlappar. Som vi sa: -Undra hur många soliga dagar som behövs för att vi ska komma över det här? Vi får väl se.
Ett par timmar senare och innan vi tog färjan från Puttgarden, handlade vi det där onödigt nödvändiga på Border Shop. Onödigt därför att vi inte hade något packningsutrymme kvar (i allafall inte för en hel platta öl… borde ju vara uppenbart vid det här laget?) men nödvändigt bara för att det var så billigt. Så plötsligt uppenbarade sig ett par utrymmen till i bilen. Dels fanns en gnutta luft ovanpå reservhjulet (ett välkänt utrymme för vilken tulltjänsteman som helst) och golvutrymmet i bilen som dittills varit ett skönt utrymme för fötterna. Behöver vi meddela att även denna ompackning skedde i regn?
Sedan avlöste billekarna varandra; Vi var Ingemar Stenmark, lilleman Lucas och Superman. Vi samlade på Audi, Kia, Ford, Volvo, BMW och Mercedes. Ingen vet vem som vann, ingen vet vilken bil som gällde för stunden och ingen klarade av att hålla räkningen heller. Vi körde bara på enligt principen HTG (= Huvudsaken Tiden Går). Helsingborgsbron var avstängd så det fick bli HH Ferries över sundet. Klockan 21.30 var vi framme hos Christel i Ramlösa igen och somnade så småningom helt gudomligt skönt på golvet i vardagsrummet. Torrt – tyst – varmt.
Okej… nu vände lyckan. Dusch och hårtvätt. Frulle utan snålblåst. Flip-Flop i stället för gummistövlar. 10 grader blev 20 och regnet utbyttes mot sol. Vi gjorde en ansats att fixa ljuset till trailern och senare åt vi lunch i Helsingborgs hamn. Där stötte vi ihop med Briggen Tre Kronor af Stockholm för andra gången denna sommar, senast i Visby.
Efter lunchen shoppade vi lite mat, dels till kvällen men också påfyllnad av resefrukosten. Vi hade en trevlig kväll ihop med Christel och hennes barn Felix och Frida. Vi var alla trötta och hade erbjudits ännu en god natts sömn på golvet i Ramlösa. På morgonen dagen därpå skulle vi ju alla resa vidare mot Marstrand för att delta i Marstrandsregattans tre tävlingsdagar. Spännande! Klart slut Kellenhus.
Vilket jävla äventyr! Nu ska jag läsa nästa.