Mars 2019

Vi kom hem från Gran Canaria och var överens om att resan var bästa sättet att breaka vintern på. Vi hade dessutom lyckats pricka en vecka med blå himmel och gul sol. Vid sidan av vädret var boendet och läget alldeles utmärkt, till och med planet gick som det skulle utan större förseningar. Resesällskapet var på topp och paellan kalas. Alltså; mycket lyckat på alla sätt och vis.

 

Därefter åkte vi raka vägen hem till ett dött kylskåp vilket ledde till ett nytt kylskåp. Vi beställde på söndagen, leveransen gick under måndagen, packades om på tisdagen och kördes sedan till Gribban på torsdagen innan klockan 22. Samma kväll stod det nya skåpet på sin plats i köket. Allt detta är beviset för att vår tidsepok, tiden som kanske litegrann håller på att lösa av plaståldern, borde kallas konsumtionstiden. Något är trasigt och det är ingen idé att laga. I stället mejlar man lite snabbt och någon transporterar och byter ut. Nästkommande måndag levererades Linas matkasse och kylen fylldes på. Quick fix, spick and span. Bara det att frysen är lite liten; svettattacker bryter fram medan man står i iskylan och försöker skapa utrymme… fast det kommer att funka, så klart.

Kyla ute är däremot något vi har börjat se allt mindre av under mars. En toppdag är noterad: 13 grader och sol. Tänk en tidig vardagsmorgon… solen skiner och småfåglarna sjunger. Vinden är sval men torr, dofterna ute påminner om att växtligheten börjar trycka sig upp ur jord och mylla. På vägen dammar det om bilarna. Redan innan första korsningen behöver du öppna upp dragkedjan lite grann och innan du är framme vid jobbet är du varm. Jackan är uppknäppt och handskarna har åkt av. Jämfört med tankarna på en annan tidig vardagsmorgon…  det är mörkt och gatlamporna lyser. Vinden ligger på och den regnblandade snön träffar ansiktet så hårt att det sticker i skinnet. På vägen är det blött så att det stänker om bilarna. Redan innan första korsningen känns det kallt om händerna och innan du är framme vid jobbet, är du rödfrusen och snoret klibbar i näsan. Just det här är det som skiljer februari från mars, förutom skillnaden i dagsljus.

Väl på jobbet då, vad händer där? Jaaa…. de nationella ”roven” är igång. Tiden är kommen då Skolverket gör rov på våra elever. Förberedelser, massiv nervositet, långa sittningar, knappa chanser till hjälp, svaga möjligheter för anpassning och alltsammans bara för att komma fram till i stort sett samma bedömning som elevernas lärare känt till hela tiden. Just det konstateras med säkerhet först efter att rättande lärare suttit i flera dagar och rättat proven. Själv har jag knappt börjat, kanske bara rättat en tredjedel. Mycket jobb kvar.

En utflyktsdag har vi också haft och då fick jag följa med en av niorna hela vägen till Tom Tits. Det var riktigt skoj och säkert tio år sedan senaste besöket. Jag och sju elever höll ihop medan vi var där, vi utforskade allt på vår väg och kom aldrig fram till det vi verkligen skulle göra. Men kul hade vi. Det roligaste var när hela gänget trängde ihop sig i förarhytten till en Scania lastbil. De snurrade på den stora ratten, växlade hit och dit med växelspaken och spelade musik högt ur stereon och var riktigt svåra att slita därifrån.

Medan eleverna körde lastbil, hittade jag information om olika hoppare. Det vill jag gärna dela med mig av nu och samtidigt illustrera det hela med en familjebild. Det djuret som hoppar högst är Puman, så högt som 450 centimeter. En Puma ser du längst fram i bild. Också väldigt högt men inte fullt så högt hoppar kängurun, 300 centimeter (bild saknas). Faktiskt lika högt som leoparden (ingen bild här heller). Hästen hoppar 260 cm, Impalan 240 och därefter kommer människan med sina 230 centimeter. En människa ser man längst bak på bilden här ovan. Man kan inte tro att någon av dem hoppar jättehögt när man ser dem här, men det gör de. Högre än både åsneharen (200 cm), hoppmusen (9 cm) och elefanten. Den sistnämnda hoppar helst inte alls men är duktiga på annat.

Vi avslutade dagen med att ”åka matta” i ett rör från våning fyra och hela vägen ner till bottenplanet. Fröken tjöt som en siren hela vägen från toppen till botten… och kanske, kanske var just det roligare än lastbilshytten.

Med anledning av vårvädret, men också med anledning av att det är semmeltiden har vi besökt Tössebageriet två gånger. Där har vi ätit semmelwraps. En annan dag blev det i stället kardemummabulla på Valhallabageriet. Det här fick sedan utgöra bensinen för våra olika svängar på Djurgården. En fjärde promenadtur gick även den runt Djurgården men med skillnaden att det blev kulglass vid Djurgårdsbron. Då var också Ida med.

Vi har också traskat runt Rönningesjön med två veckors mellanrum. Två härliga soliga promenader. Isen hade hunnit gå mellan tillfällena… jaaa, så klart våffeldagen har ju också passerat. Tihi, så då blev det våfflor med blåbärssylt. Det är faktiskt helt otroligt vilka lyxlirare vi är!

Garaget börjar ta form. Utvändigt har bygget stått still ett tag, visserligen nästan klart, men invändigt har det hänt grejer. Thompa la en helg på att spackla tusen skruvhål och skarvar. Han la också en helg på att måla, han körde två varv på tak och väggar. Färginköpen började med frågan om det var bäst att ta en hink spackel hellre än en tub. Frågan var också om tre målarburkar räckte. Jaja, det var väl bara att lämna tillbaka det som eventuellt skulle bli över. Med facit i hans gick det åt tre hinkar spackel och sex hinkar färg.

Mellon har passerat och Sverige har ett mycket bra bidrag, kanske det bästa sedan Euforia? Det som gör det hela så bra är i och för sig låten, i och för sig också framträdandet och givetvis kören men kanske framför allt artisten! Så musikalisk, så full av glädje, så lite en ”produkt”, ”export” eller kliché man kan komma. Han sjunger av hjärtats lust, ser ut att njuta av varje ton och verkar mena varje ord. Kören är magnifik och allt detta tillsammans är verkligen det snyggaste vi kunde skicka vidare. Varsågoda Israel. 16/5 är det semifinal och förhoppningsvis blir det final 18/5, då får vi se hur bidraget landar hos övriga européer.

By the way… Om man vill, kan man göra en resa i musikens tecken. Med hjälp av den här länken kan man dimpa ner någonstans, varsomhelst i världen och få reda på vilken musik som spelas mycket just nu på platsen. I Täby var det exempelvis John Lundvik som spelades mycket dagarna runt Mellon.

Vi har varit på bio! Thompa uppvaktades på sin födelsedag, inte bara med biokort utan också med biotips. Vi såg ”Green Book” en klart sevärd film. Nu är det andra gången vi går på bio på kort tid och vi skötte oss riktigt bra. Nästan. Det händer alltid något i kassan, det bara blir så. Well, well. En reminder om det som varit och i viss mån fortfarande är. Se trailer här!

 

 

 

 

En trailer som ännu inte är producerad stavas:

B O W L I N G. Alltså, Thompamannen var skitduktig. Han satte serie efter serie med finfina resultat. Och varför denna speliver? Jo, han hade blivit inbjuden att vara med på match, som en av fyra gubbar och han fullkomligt regerade där. Typ vann. 150 poäng per serie är hans motto. 175 poäng per serie är också vad han sätter, så lyllo den som får honom i sitt lag. Mitt motto var att överleva träningskvällen och jag har inte sagt ett skrot till fysioterapeuten om att jag har bowlat. Lovar att hon skulle titta barskt på mig då. Däremot har hon sagt ok till att jag får genomföra en mycket lugn och stillsam (ej skuttande) joggning (jeijj!)… Vad säger egentligen det om patienten? Att: a) hon är skitbra på att tjata b) hon är grovt manipulativ c) snabb grad av tillfrisknande har skett.

Två alkoholvänliga tillställningar har vi varit på. Det ena var en AW på hotell Kung Karl tillsammans med delar av Hobiegänget. Det var andra gången vi träffades där och smidde planer för kommande seglingar. Nästa afton med alkohol var i en källare i Gamla stans Piperska palats ihop med seglarkompisar ur Bosögänget. Det här var tredje gången vi sågs där (vi är tydligen tröglärda) och lokalen är helt fantastisk. Återigen fick vi höra historien om lokalen på Munkbrogatan, alldeles invid Riddarfjärden. Att greve Piper köpte tomten 1694, precis när Gamla stan nyligen torrlagts. Efter den stora branden 1625 utformades Stockholms första stadsplanering här och palatset hyrdes ut i nästan 20 år. Tessin skapade en U-formad plan och en trevåningsbyggnad som omslöt en trädgård. Där längst ner i källaren var vi. Där slurpade vi, åtta pers, olika rödviner och skvallrade om segling.

Här är förresten tre statyer, fångade på våra olika Djurgårdspromenader. Kvinnligt och manligt… eller (?) malligt

Om någon tycker att vi aldrig sitter still utan bara fläktar runt, så tänker vi så här: Det gäller att passa på att göra roliga saker för om 10 år ser det värre ut. Enligt ett visst sorts horoskop, kommer visserligen Thompa att vara stenrik medan jag kommer att vara efterlyst. Jag hoppas innerligt att det är en välplanerad äkta-par-kupp där Thompa… som förmodas vara den som sitter på guldet… kan rymma med mig och gömma mig från de som jagar. Gömma mig i en vägg eller så?

Natten mellan lördag och söndag sista helgen i mars ställde vi om klockorna. Genom det har vi manipulerat hela världsordningen och solen går numera ner så sent som 19:27. Det var också Earth Hour denna helg, på fredagen, men det missade vi fullkomligt. Dumma oss.

Viktiga öppnings- och startdatum: Mälarpaviljongen öppnar 13 april klockan 11:00, Axmars brygga öppnar 6 april. Hembygdsgårdscaféet öppnar på Valborg klockan 19:30 med brasa och levande musik. Säsongsstarten på torsdagsträningen med Vipern 25 april och Näsby slott öppnar 24 maj efter renovering. De e la grejer de!

Ps. Thompas lag vann gubb-bowlingen, båda matcherna. I ena matchen nådde han 468 poäng i sin match, på tre serier. Godkänt!   

Hej då!