April 2019

Två roliga besök fast av vitt skilda karaktär passerade precis i början av april. Dels kom Kicki och hälsade på. Hon var i faggorna och ville ha en fika- och babbelpaus i solen med sin gamla kompis. Det blev ett par timmars snickelisnack då vi avhandlade det viktigaste om alla nära och kära. När det blivit dags att runda av gjorde jag henne sällskap tillbaka en bit, till korsningen precis som på den gamla goda tiden. Där fångade vi upp två små tjejer (symboliskt nog en lång och en kort) och bad dem ta ett foto av oss. Jag sammanfattade vad bilden ville säga:

Vi var kanske 9 år och räknade stegen. Det var 1000 steg mellan våra hem, och i korsningen var det ungefär halva vägen. På den här mötesplatsen har vi setts minst en miljon gånger: på väg till skolan, på cykel med ett knattrande spelkort i ekrarna, med picknickkorg, badkläder, pulkor eller med en brännande veckopeng i fickan. Senare blev det mötesplats inför att åka till kompisar, till Centrum, till ”Draken”, eller till en fest. Här delade vi hemligheter, drack häxblandning, smygrökte… varmrökte innehållet i ett litet paket Marlboro. Inte bara möttes utan också skildes åt efter äventyr och utflykter. Idag sa vi hejdå efter ett par timmars prat om livet, jobbet, barnen och några krämpor. Det är gulligt med gamla kompisar. ♥️   

Det andra besöket, om än betydligt kortare och mycket knastrigare än det ovan beskrivna, inträffade den 5 april. Då passerade nämligen grussoparbilen som ett tecken på att våren var kommen. Och den 18 april sattes det första värmerekordet: Hela 21 grader uppmättes! Jag har redan, och flera gångare, suttit i solen på altanen och läst, slumrat och vilat. Vårens remsa är så klart på plats igen. Den som sträcker sig mellan påsk och avslutningen, en rad för varje arbetsdag. 23 arbetsdagar återstår.

VÅRMYS! Det finns systrar som går ut och käkar något gott tillsammans, går på teater, shoppar eller tittar på konst… men så finns det också de som bokar en gemensam stund på Karolinska sjukhuset. Systrarna Sisters har nämligen gjort det igen: blivit kallade till mammografi, ändrat bokningarna och synkat ihop sig mot samma tid för att skapa en gemensam och mycket trevlig aktivitet av det hela. Inte dumt. Med tillplattade och ömma bröst bjöds sedan ett belöningsfika på Ulriksdal.

Bland det värsta som finns är tvingande traditioner. Varför i hela världen behövs de ens? Är det bara en kvarleva från förr? Liksom den utschasades enda chans att ha kalas? Ett sätt för dem som inte gillar sammankomster att ändå utsättas? För att skapa ensamhetskänslor hos vissa och dåliga samveten för andra? Är det för kommersen, det låtsasreligiösa eller för så-har-vi-alltid-gjort-syndromet? Men okej, när vissa smärtsamma tvång ändå måste göras – som i fallet med mammografin – kan det göras till ett traditionellt och samtidigt trevligt inslag. Så tänkte vi. På vägen hem passerade vi kusse Felix fina studentbo i Bergshamra, där det än så länge bara stod pappkassar inställda, i hans första egna hem.

Det bästa med att vara på Ulriksdal på våren skulle kunna vara att se alla plantor, känna de blommande och jordiga dofterna eller pilla på alla fina och dekorativa prylar. Skulle kunna vara alltså, men allt detta passerades väldigt fort eftersom det var fikat vi ville åt. Efter mammografi-fikat (ett nytt substantiv har just sett dagens ljus) var jag och Thompa tvungna att åka till Ulriksdal igen för att leta borttappade handskar. Så klart inga handskar fanns där, de hittades i Mias bil, men hur som helst fick vi fika igen. Chokladrulltårta med smörkräm.

Syrrorna har också varit på ett event som handlade om tidigare liv och regression. Mest för nyfikenhets skull. Michael Medium var personen som höll i det hela och han tillhandahåller en rad mediumtjänster, exempelvis: utsrensning, hitta förlorade saker, healing, änglabudskap och djurkommunikation. Mr Medium gav sin syn på liv och död i alternativ form och med reservation för tänkbara missuppfattningar, görs här ett försök till sortering av vad vi fick höra: 

Det är först i födelseögonblicket som vi fylls av skapelseenergi. Alla levande människor har en del av en skapelseenergi, ett kollektivt skapande. Akasha är plattformen för allt skapande. Alla människor som lever och har levat på jorden är sammanvävda i den så kallade Akashakrönikan. Där finner man alla livsgärningar hos alla människor som levt på jorden. Där finns våra tankar och våra känslor, våra reflektioner och erfarenheter, genom våra liv. Krönikan interagerar med individernas själar för deras vidare utveckling som del av en allomfattande gudomlig skaparkraft. Den lagrar, följer och tar hänsyn till allt som händer i alla människors liv under hela historiens gång och leder, undervisar och förändrar alla. Akashakrönikan innehåller en skiss av väsendets individualitet, som hela tiden utvecklas och kommer in i personens liv på alla möjliga sätt. Målet är att kunna bli det individen är bäst skickad att vara. 

Hela Universum består av vibrationer och vi människor kan endast se och uppleva den materia som är anpassad till våra egna vibrationer och det våra sinnen kan uppfatta inom vissa frekvensområden. Dock finns det fler frekvensområden än så, sådant vi uppfattar mer diffust. Exempelvis intuition eller den känslan som upplevs när man kommer in i ett rum av det som ”sitter i väggarna”, de energiminnen som finns kvar. Den samlade energin är under ständig utveckling och först efter cirka 3000 liv anses den fullständiga utvecklingscykeln vara färdig. Vi lever och vi dör och under denna tid reser vi tillsammans. Michael beskrev det som en resa, där vi är många som reser tillsammans, och där vi delar kupé med själar liknande våra egna.

Det omtalade tunnelfenomen som påstås upplevas i dödsögonblicket är känt i alla religioner och kulturer. Detta tillsammans med akustiska effekter och ljussken i slutet. I livet på andra sidan möts man av nära och kära, olika astralkroppar (ljuskroppar som existerar i människan, som bär människans själ). Astralkroppar är inte synlig för blotta ögat men har en speciell vibrationshastighet och är en ickemateriell återgivning, och helt sammanfallen, med den fysiska kroppen. På andra sidan finns ingen tid och inget rum men man följer universums lagar. Det finns inget mörker alls utan är alldeles ljust. Här blir vi helt nollställda och all gammal bråte har lämnats kvar. Intentionen är det enda som följer med. I och efter döden möter vår egen själ, oss själva och alla själar får hjälp av änglar. Michael Medium gjorde en parallell till filmen Avatar för att ge oss en bild av det han försökte beskriva. 

Efter vila, hamnar vi i skärselden där livet före analyseras och där vi lär sig oss vad vi vill ha eller behöver. I himmelen förevisas individen hela sitt senaste jordeliv i analytiskt, moraliskt syfte och kan förkovra sig och förbereda sig för kommande jordeliv genom studier i det stora himmelska biblioteket. Allt tas om hand tills det är klart och den nya kroppen har tämjts och förberetts för ett nytt liv.

 

Det finns tecken som tyder på att vi levt flera liv, exempelvis i de dragningar vi känner till vissa platser, kläder och föremål och de drömmar vi har om platser, miljöer och tidsepoker. Även upplevelsen av morfisk resonans, det vill säga genomblödning mellan dimensioner… det vi kallar det sjätte sinnet. En själ kan leva i flera olika varelser samtidigt och kan ha olika roller i olika liv men ändå ha en och samma själspersonlighet. Det lär finnas massor av vilsna själar i väntan på lediga kroppar. Och ja… vad ska man tro? Det här väckte kanske lika mycket spänning som skepticism men hur som helst är det alltid kul att ta del av andras övertygelser och kunnande.

Här i vanliga livet finns en del saker som tidigare ansetts extremt viktiga men som ändå liksom bara fasats ut. Exempel på det är telefonkatalogen. Något som alla behövde då men som ingen alls behöver nu. Fast vad vet vi? Kanske är det så att vi i himmelriket, om vi nu ska sortera och analyseras vad man vill ha eller behöver, känner att det är viktigt igen. Något att förkovra sig i inför kommande jordeliv. Mamma och Pelle har i alla fall sin kvar, kanske som ett slags omen för ett evigt liv.

Påsklovet innehöll mycket smått och gott. Dels rättning av tre klassers nationella prov i läsförståelse. Dels att sopa bort vintern. Thompa har också byggt ut ett hörn av altanen på baksidan inför att sätta upp en uterum där. Vi har fixat till på framsidans altan, rullat ut focken och tagit fram utemöbler. Krattat fram liljan ur gräsmattan, ställt ner Vipern på Bosön och jag har fortsatt min serien med några lugna springrundor/vecka. Här i fjärde veckan hände något. Efter rundan på måndag morgon blev det tvärstopp. Ingen koppling kvar mellan rygg/ben/rumpa. Återstår halta promenader och Ipren.

Vi vågade oss dock ut på första torsdagsträningen med Vipern och som tur var i mycket lugna vindar. Det här var den planeringen som tränaren tänkt ut och jag oroades i mitt stilla sinne över varenda rörelse.

 

Moment 1️⃣
Uppvärmning på kryss/läns-bana med gate i lä (ca 10 min per varv). Ingen ”ordnad start”.
Moment 2️⃣
Samma bana som föregående moment, men med starter. 3-1-Start, därefter 2 varv med målgång genom gaten.
Moment 3️⃣ 
Ett längre hamn-race med inslag av öppna bogar (ex. halvvind).

Och så här gick det med ryggen: Jag var klart mycket långsammare (är vi i och för sig alltid på vårkanten) och hade svårt att vrida mig runt i jakten på banans märken. I övrigt blev det så klart inte bättre utan snarare väldigt mycket värre. Speciellt på kvällen och natten direkt efter men sen rätade det liksom upp sig och blev bekant everyday-dåligt igen. Glad över det och inget att hetsa upp sig över. Jag laddar med korsett och Ipren och vi kommer att köra på nu. Ett fin variation av träningsplaner är redan utlagda för kommande torsdagar och vi har bokat Lidingö Runt 11 maj plus seglingsresa i sommar… ja, det får helt enkelt lösa sig.

På påsklovet bjöds vi på påskmiddag hos mormor Vanja och bestefar Pelle. Haft sköna fika- och/eller bärs-sittningar på Mälarpaviljongen, Djurgårdsbrons sjöcafé. Vi hälsade på Joel i Gävle en söndag och Ellinor i Västervik första lovhelgen. På bilden nedan sitter Thompa på huk bland stenar på Marieborgs skolgård där han gick i lågstadiet. Varje sten bär olika kända svenskars namn; Alice Babs, Stefan Edberg, Björn Ulvaeus, Ellen Key med flera. Samtliga uppvuxna i Västervik.

 

Sista helgen i april var galet innehållsrik. Det började redan på fredag vid 14-tiden med ett mess från Thompa: ”Åker hem och jobbar”. Kort senare ett samtal: ”Glömde min dator på bussen, tänkte ta bilen och åka ikapp bussen men kommer inte åt bilnyckeln inne”.

Eftersom jag alltid är hemma först har Thompa ingen hemnyckel, men i händelse av händelse har granne 1 en nyckel som kan hämtas, så även granne 2. Ingen av dem var hemma. Det slutade med att Thompa fick gå hela vägen till mitt jobb och hämta min nyckel. Passerade då också bussgaraget på vägen för att be om hjälp men efter koll med tre busschaufförer… inget napp. Senare på kvällen ringde det på hemtelefonen (ja, vi har faktiskt hemtelefon fortfarande. Den är avsedd för inkommande samtal från mamma och eventuella bussförare. Det går cirka 15 mammasamtal per 1 bussförarsamtal).

"Eh hallååå? Jag har väska, jag har den väska här från bossen."

"Åh, vad bra! Vem är du och var har du hittat den?"

"Jag hitta den väska på min bossen. Det är min boss, jag kör den och den låg kvar. Väskan är här."

Ja, vad ska man säga? Ibland har man tur, ibland mer tur än vanligt och ibland världens värsta tur.  I väskan låg också särskilt viktiga ID-handlingar och passerkort och andra världens-jobbigaste-saker-att-spärra-och-sedan återfå-grejer. Allt fanns kvar. Bra fredag kväll så klart och därefter löpte det sedan på enligt:

Lördag – Upp och hoppa, två timmars gemensam städning på Bosö båtklubb. Plocka skräp, flytta runt båtar, lägga i ramp, äta hamburgare. Varmt och skönt i linne och shorts. Passerade därefter Kyrkviken, precis nedanför Lidingö kyrka, där Kaptensstugan sedan i maj 2015 fungerat som café. Lidingö stad äger huset som nu har blivit ett välbesökt sommarcafé. Där serveras kaffe, hembakta bullar, smörgåsar och fullständiga rättigheter finns. På vägen hem köpte vi några Pelargoner som numera lyser upp den i övrigt vårstädade framsidan av huset. Eftersom lördagen inte var slut än, fortsatte vi köra på med kroppsarbete enligt konceptet ”P leder arbetet och T utför”.

I friggisens förrådsdel har det sedan länge ställts upp massor av grejer från garaget för att kunna få bra arbetsyta där. Med dessa massor av grejer innebar det till slut en trång omöjlighet att komma in i förrådet.

På lördagen satte Thompa därför upp två långa hyllor på väggen och dessa båda räddade hela situationen. Golvet kom fram och grejer kom bort. Under tiden städade jag upp i bodelen av friggisen, det vill säga Villes lilla hem.

 

På kvällen sedan tog vi cyklarna till Viggan och hoppade på samma tåg till stan som kompisarna Robban och Anita redan satt på. Vi hade sedan ett par månader tillbaka bokat en stå-upp-kväll på Norra Brunn ihop med dem. Vi gick i den sköna vårkvällen från Östra Station till Surbrunnsgatan och väl framme sedan blev vi gott omhändertagna mellan klockan 19 och 23.

Underhållande artister (särskilt Babben), riktigt bra mat och alltsammans paketerat i ett otroligt flöde. Vår upplevelse var att absolut ingenting hade saknats när vi sedan stod på tågperrongen och väntade på 00:05-tåget tillbaka hemåt. Vi hann till och med få en stund i lekparken på vägen tillbaka till Östra Station.

Den händelserika helgen fortsatte även på söndagen, det vill säga fixandet och röjandet i friggisen. En helt ny vit hylla från IKEA som stått i förrådet ett år eller så, fick äntligen hamna under bearbetning av hylsnycklar och skruvdragare. Därefter fick den byta plats med den superfula pjäs som stått i friggisens bodel innan. I denna hylla hamnade både teve och Playstation och därmed blev det mycket luftigare inrett. Ytterligare en vägghylla sattes upp och det blev supertrevligt. Enligt ett ganska nyligen taget beslut utökades röjandet till Billy-bokhyllorna på övervåningen inne i huset. Målet där var att få helt tomt på varje hyllas överdel. Som det sett ut ett bra tag har hyllorna (7 till antalet) varit proppfulla och varje överdel likaså. Genom att slänga mycket skulle allt komma att få plats i bokhyllan i stället.

Men vad fanns det egentligen att slänga? Tja… åtminstone stora delar av en lärarutbildning och mycket av 20 års tjänst i yrket. Exempelvis Forskningsmetodikens grunder, LPO 94 inklusive kommentarsmaterial och kursplaner, Geografiska notiser, Didaktiska studier, Metodövningar, Särskola och Integrering, Lärande i matematik, Utvecklingspsykologiska teorier samt en sjumilaskog av anteckningar från ca 6 års studier. Inget av detta behövs numera och allting går ju ändå att Googla upp.

Vi tog ett brejk från städningen vid 19-tiden för en pizza på ”Tian” i Vaxholm. Där klev vi innanför dörren och fick syn på någon som på något vis kändes bekant. Det var Ville. Iförd jobbkläder men för närvarande i en kort matpaus var han kvällens diskare. 

Är det något som Windrikarna har som en tyst och ganska så underhållande fight på hemmaplan, så är det vem av oss som ska tömma bajset i kattlådan. En annan är vem som ska tömma sumplådan i kaffemaskinen. Man liksom ”låtsas” som om man inte noterat behovet och hoppas att den andra ska ta tag i det.

Väl medveten om strategin, hörde jag häromdagen hur Thompa högläste om alla fördelar som finns med kaffesump. Förslagsvis kan man gnida bort svåra fläckar på till exempel köksbänken. Genom att blanda kaffesump och såpa, kan de fula fläckarna (vips) tas bort. Man kan också skrubba kökshon med kaffesump istället för att köpa dyra rengöringsmedel – ”du kommer att bli förvånad över hur skinande blank den blir” (jag och jag?) Man kan enkelt rengöra grillgallret med kaffesump (du och du!) Blanda kaffesump med vatten och lite såpa, och sedan enkelt skrubba bort allt fastbränt fett.

Mer högläsning än så blev det inte men jag fortsatte på egen hand. Även repiga ytor kan bearbetas med en blandning av kaffesump, lite ättika och vatten. För små repor eller ömtåliga material, tipsas man om att lägga blandningen på en bomullspad och gnida in den försiktigt i repan. I skor som luktar illa, kan man fylla strumpor med kaffesump och lägga dem i skorna över natten, så försvinner lukten. Även lukt på händerna (av exempelvis vitlök och fisk) försvinner med handtvätt i kaffesump och vatten. Sist men inte minst, så här i garagebyggartider… efter en dag i smörjgropen med händer fulla av smuts och olja, kan ovanstående handtvätt med kaffesump göra susen… samtidigt som du får mjuka händer.

På Valborg var vi på Vaxholms hembygdsgårdscafé. Vi frågade Henke och Annika om sällskap och de ville hänga med. De bjöd på halloumiburgare och limepaj innan vi lämnade Täby för att vara med på caféets 10:e säsongsinvigning.

I flera decennier har majbrasor symboliserat valborgsmässoafton och förenat folk för att välkomna våren. I år gick den långlivade traditionen i graven på flera håll i landet, då räddningstjänsten avrådde folk från att elda på grund av brandrisken. I Vaxholm låg brasan på vattnet vilket var både effektfullt och tryggt.

Avslutar med ett exempel på hur det astrala, jordliga, himmelska, själsliga, framtida och dåtida lyckats fångas på en och samma bild. Alla de som syns på fotot lär vara sammanvävda i en krönika, och bakom den lilla vita knappen på kvinnan i svart längst fram i bild, finns något som i fotoögonblicket ännu inte fyllts med skapelseenergi. Men som precis alldeles nyligen placerade denna familjebild i en annan slags krönika.

I Windrikebloggen.