Lilla Grisen är en mycket trevlig kille (eller tjej?) och en klippa att ha med som sällskap lite varstans. Ihop med den lilla grisen ökar möjligheterna att mötas av glada människor. Det går helt enkelt lättare att få kontakt med folk, och känslan som Lilla G sprider är att alla vill vara honom till lags. Därför kan han få åka både i cockpit och stå på prispall. Folk liksom ”tinar upp” tillsammans med Lilla G och ingen vill göra LG besviken. Han lockar fram barnasinnet.
Lilla grisens ”mamma” är en kollega till mig som haft honom hängande i sin nyckelknippa. Tack vare den placeringen har LG deltagit på många möten och i en mängd lektionssammanhang, i personalrum och i arbetsrum. Han har träffat massor av elever av alla sorter. Alltid vänd mot församlingen, liksom med på ett hörn, med både fokus och deltagande. Eftersom kollegan var Villes mentor, och litegrann även Gudmor, blev det naturligt att LG var med på Villes avslutningsfest. Ja faktiskt mer än så; på Villes sista två år och hela avslutningen av grundskolan.
Sorgligt nog slutade kollegan på skolan och i avskedspresent fick jag äran att överta ansvaret för Lilla G och hans leverne. Jag blev liksom ”fostermamma”.
2017. Det året var LG med i Grekland, i Vassiliki och hängde runt där. Badade och seglade (givetvis med flytväst), bodde på hotell, gick på restaurang och hängde i barer.
Min kollega sörjde emellanåt förlusten av LG, kanske också ångrade att hon gett bort honom men hon (och jag) hade sån tur att hon hittade en ny liten gris.
En försommardag när hon var ute på promenad och det plötsligt började hällregna, tog hon skydd mot en husvägg under ett tak. Längs husväggen fanns också ett fönster, vilket var lite mer än bara ett vanligt fönster. Det var ett skyltfönster. I väntan på att regnet skulle avta kikade hon genom fönstret och in i det som såg ut att vara en slags dussinaffär av diverse. Plötsligt föll hennes ögon på…. En liten gris!! En exakt likadan. Så nu är de två. De kallar sig kusiner. Kollegan som slutade kom tillbaka efter två år så nu kan det ibland bli grisfest på jobbet.
Samma år som Lilla Grisen var i Grekland, hängde han också med hela vägen i bil med båt på släp till Genévesjön för att delta i F16-EM. Det var en lång bilresa men väl på plats hade vi det fab! Träffade kompisar, tältade, seglade, tävlade och hade oss. Och som om det inte var nog, körde vi sedan vidare till Holland för en veckas segling även där. Hobie-EM. Det var ett jädrans flängande men himla kul!
I månadsskiftet februari/mars 2020, följde Lilla G med till Gran Canaria, till Playa Ingles. Det blev alltså Lilla grises tredje resa och fjärde land. Grekland, Schweiz, Holland och nu Gran Canaria. Den veckan blev ett slags rekord i påhittighet. I olika situationer, hos olika människor, ihop med djur och natur.
”Ja, vi sätter Lilla G här!” eller: ”Vad får jag om jag lyckas få en bild på Lilla G där?” eller: ”Tror du inte att Lilla G vill göra si… eller så…?” eller: ”De där vill nog träffa Lilla G, eller vad tänker du?”
Jaaaa, kära läsare: Håll till godo!
Han hängde med kompisar, lekte runt vid sin plats i planet och försökte roa sig men till slut gick det inte längre. LG blev åksjuk. Stackar´n.
Hemma igen. Ganska skönt faktiskt.
Det var allt från Lilla Grisen så länge men han hör säkert av sig igen! Grymt, sa grisen.