Det började med en garagerensning och fortsatte med en friggebod.
Förrådet var fyllt med massor av skrot och krimskrams i en salig röra. Allt som inte klassificerades bil- eller båtgrejer åkte upp i friggisen. Trädgårdsprylar, utomhusspel, parasoll, spadar, solstolar, målargrejer och ”pinaler” som Thompa kallar det. Kvar blev ett halvstrippat förråd i carporten vilket inte gjorde någonting alls med tanke på fortsättningen.
Skillnaden mellan en carport och ett garage är just luftigheten i carporten, det vill säga avsaknaden av dörrar, fönster och sidostycken. Planen var dels att täppa för alla utvändiga håligheter i carporten inklusive att montera en port, men också att öppna upp nya håligheter för att skapa ett större utrymme invändigt. Innerväggen mellan förrådet och carporten skulle rivas och inför denna abrovinkel, behövde förrådet tömmas… därav friggisen… ja ni fattar? För att göra ovan nämnda små förändringar krävdes humongous kontakter med byggnadsnämnden. Tillåt oss undra: vad har fastigheterna på andra sidan vägen för kontakter som har byggt till och fyllt ut sina tomter och egendomar till fulhetens absolut yttersta gräns?
Första spadtaget var till slut greppat inför att göra verklighet av Thompas dröm om ett garage. Bygglovsansökan, ritningar, och bankbesök samt planering och kontakt med snickare följde.
Klätterapor då, vad hade de för uppgift mitt i denna uppkomna röra? Jo, utanför garaget tänkte vi passa på att göra plats för båtar och besökande bilar. Därför behövde tre träd tas ner: en björk, en sälg och en jättetall. Klätteraporna, det vill säga aboristerna kom tidigt på morgonen och tog flera timmar på sig innan de var klara. Det de lämnade efter sig var en mess, en salig röra som de lite mer marknära aporna fick börja hantera.
Tallruskor, ris, stockar, grenar, kubbar och kvistar skulle bort. SUCK. Vad vi slet… i timtal, och det hade hunnit bli mörkt innan fem släp körts iväg till tippen och uppfarten var något sånär rensad. Några dagar senare kom klätteraporna tillbaka och fräste bort stubbarna.
Under de två efterföljande dagarna påbörjades, pågick och fullföljdes ett bärande av alltsammans till baksidan av huset inför den vedklyvning som kommer att köras till fan och hans moster kommer och avlöser. (På snabba ben, på väg på en promenad här ovan kan man påpassligt nog se skymten av just ”fan och hans moster”?).
Sisyfos, kungen av Korinth såg när Zeus (i skepnad av en örn) rövade bort flodguden Asopos dotter Egina. När Sisyfos skvallrade om detta för Asopos, bestraffades han av Zeus genom att få dödsguden bussad på sig, men Sisyfos var smart och lyckades fängsla dödsguden. Då gick krigsguden och dödsguden samman och förde bort Sisyfos till underjorden, till Hades och dödsriket. Där, i dess djupaste grotta fick han till uppgift att rulla ett stort stenblock uppför en kulle. Om han lyckades med att få upp stenblocket uppför kullen skulle han släppas fri. Sisyfos började, och han kämpade och slet. Varje gång han nästan var uppe på kullens topp slant han med stenblocket, som störtade ner i avgrunden. Och så var det bara att börja om från början.
Ungefär så kändes det att vara en markgående apa denna dag.
I det som mer och mer kommit att likna ett garage har snickare Åke isolerat väggar, reglat upp och satt in två fönster, förberett dörrhålet för porten, gjort ett innertak och lagat fasaden.
Och så en dag kom självaste kronan på verket, det som hett efterlängtats; porten. Fjärrstyrd, lättmanövrerad, blank och blå. Fabulous helt enkelt. Jobbet som återstår nu är stort. Det handlar om att fälla förrådsväggen, ta bort två stora soptunnor i plåt, dra in el och flytta om hyllor. Laga och spackla upp golvet, bygga nån slags trappa till alkoven… måla, snickra och fixa markytan utanför. Sen så! Åke har lagt mycket tid på att arbeta fram rätt nyans på pigmentet i fasadfärgen. Visst beundrar vi dem som liksom aldrig ger sig?