VM-veckan 29 juni – 5 juli
- Boende: Mycket bra. Nära till båten, poolen, parkeringen och de centrala delarna av campingen
- Väder: Hett och soligt. Alltför starka vindar 25+ knop, utom en dag då det ”bara” var 20-25 knop
- Antal seglade timmar: 22,5
- Antal race: 12 men vi deltog bara i 6 av dem
- Resultat: 39-(DNF)-(DNS)-33-DNF-DNS-12-22-20-17-DNF-DNS. Plats 99 av 130 totalt i VM
- Pris: Nej verkligen inte. Snarare jumbopris. Plats 33 av Silverfleetens 66 deltagare
- Extra plus: När det var våra vindar seglade vi bra. Rundade som 3e båt vid kryssmärket i ett race. På detta ställe finns allt man behöver. De har goda rutiner av att hantera stora event. Kul att träffa nya seglare från västkusten. Och bilparkeringen var bra, i skuggan i en carport
- Extra minus: Ett enda middagsevent och då serverades en barnportion. Sandstranden och sjösättningen samt upptagningen var tung att hantera. Vi seglade bara hälften av alla race men startade ändå i de flesta. Catsailing news skrev: ”A literary tough one on the harsh wind and waves conditions they had the entire week. Average 20-25 knots races every day”
- Åldrar hos deltagare: Medelålder för skeppare är 47, median 51 år. Medelålder för besättning 37 och median 33 år. Av 131 team var bara 7 besättningar 60 år eller äldre.
Alla resultat här.
Från Täby via Trelleborg och Travemünde, genom Kall, Nancy och Montelimar… Efter 250 mil och fem övernattningar kom vi fram på eftermiddagen i 30 grader och gassande solsken.
Det första vi gjorde efter parkering av trailern var att registrera oss och kolla personvikten. Sedan flyttade vi in i bungalow nummer 14, handlade och packade upp. Vi hade några timmars båtmek framför oss. Bara att lösgöra rätt skrov från sina tampar, hitta balkar och trä på trampolin, tog sina timmar. Sedan riggade vi allt utom masten inför vägningen nästa dag.
Lördag 29/6 startade jag med en joggingrunda på området. Det är gigantiskt stort. Bara i vårt lilla område finns 50 bungalows som vår men sedan ytterligare elva områden till med olika typer av bungalows. Utöver det hundratals platser för både husvagnar och tält.
Ett rejält regn kom men snart sken solen igen så vi kunde fortsätta vårt båtmek. Vid båtvägningen visade det sig båten vägde 6 hg mer än minimum och att vi vägde 2,7 kg ”för lite” för att kompensera det. Men vi var förberedda…. En järnbit hade åkt med i packningen hemifrån som rättade till marginalen. Precision!
När båt + strandvagn blivit dekaltrimmade och märkta körde vi ner allt till en uppmärkt plats på stranden, bredvid det andra svenska teamet; västkustarna Fredrik och Magnus. Ännu var stranden ganska tom – men 130 team väntades fylla den inom några dagar. Nästa dag skulle det bli prerace.
Sov dåligt, lätt och oroligt. Inte för seglingen i första hand men för sjösättningen där risk finns att bryta av roder eller sticksvärd när vågorna puttar in båten mot stranden. Det såg minst sagt svårt ut när vi tittade hur de andra gjorde.
Efter diverse förberedelser började klockan närma sig prerace men inte före Delta-flaggan hissats och när det gjordes och tutan gick, knöt det sig lite i magen. Allt gick bra minus att gennakertoppen inte var förankrad i sin lina, men det blev ett testrace. Ett dop. Det var skönt att komma ut. Saltvatten och sand, dessutom en sandvall upp från vattnet. Tungt om satan att putta 180 kg i uppförsbacke men alla hjälper alla.
VM invigdes den kvällen. Vi gick dit med SWE-team Göteborg. En dryck, lyssnade på lite prat och presentationer från scenen. Träffade också Maud och Teodor, raidkompisar från Nederländerna. 34 deltagare från Italien, 33 från Tyskland, 32 från Spanien och 24 från Australien plus några fler. Totalt 26 länder. MEN vakna nu! Fyra pers från Sverige … och det är vi som kommer att stå för de snyggaste cikuskonsterna. Garanterat!
Racedag 1: Under natten som följde bjöds vi på regn och åska. Flera stora åskoväder har ringat in Ballena Alegre och dessa skickade argvinden på oss. Det blåste som hell varje dag. Första dagens segling gick i klimatkatastrofens tecken. Race 1 var helt i sin ordning, Race 2 avbröts efter en fjärdedel när vinden dog. Sen väntade vi på vind i tre timmar. Det var helt dött. Alla gick in i soft mood, vilade och pausade. Vi till exempel käkade kroppsvarm Snickers.
Sedan kom vinden! Som en ilskebytta. Nej värre, som en vält – och den puttade vattnet framför sig till stora vågor. 6-8 beaufort, kuling i byarna. Vi startade och kände båda att detta var fel plats att vara på. Detsamma tyckte uppenbarligen halva fleeten som också bröt racet. Trist men klokt. A messy day. Beundrar dem som lyckades! Idag var det många haverier. Trasiga segel, avmastningar, roder… På kvällen gick båda SWE-teamen till restaurangen på området. Från övervåningen där bjöds vi på en fantastisk utsikt medan vi åt, nej förresten, medan vi slukade en middag.
Lagom trötta efter en lång dag men en rapport på FB måste ändå levereras:
Camping Ballena Alegre har allt man behöver. Pooler, restauranger, stor mataffär, massage, separat frukteria och vinshop samt ett disco. Utöver det; en härlig sandstrand med 130 uppställda F18 av olika sorter. Coolast är nog ändå den senaste Cirrusen 901!
26 länder deltar. Den yngsta deltagaren är 16 år och den äldsta 77. Två svenska team är på plats, Fredrik och Magnus från Bkss västkusten, Thomas och Pippi från Lijs östkusten. Efter första dagens segling står det fortfarande 130 st F18 på stranden minus några segel, sticksvärd, gennakerpek och revben. Plus ett mastbrott.
Två fleeter, en gul bana i syd och en blå i nord. Båda svenska teamen på gul bana. I dagens 1a race blåste det 10-15 knop och vi fick en fin inledande segling. Race 2 avbröts pga alltför lite vind. Låg på vattnet i 3h i väntan på vind och när den äntligen kom, var det rejält… som en ångvält med sina 25+ knop. Vi var med i starten men det kändes alltför svajigt. Perfekta förhållanden för seglar-essen, mindre perfekta för halva fleeten som av olika anledningar valde att bryta. Gällde även seglare högt upp i resultaten från race 1.
Racedag 2: Samma förhållanden som dagen innan och ett skepparmöte som inledning. Bara gul bana gällde under dagen och växelvis segling för fleeterna. Ord som: conditions suitable for high level, experienced sailors and individual responsibility avslutade mötet. Först gick 65 gula båtar ut, och lyckades fullfölja ett race. Sedan hade turen kommit till de blå och bland dessa 65 var vi. SWE-teamen gjorde som tävlingsledningen sagt – seglade med förstånd, eller avstod helt. Vi hade alla gårdagen i färskt minne.
Västkusten hade bestämt sig för att inte segla alls och östkusten tvekade. I team Windrike är det Thompa som står för förståndet och jag för tjatet och den kombinationen gjorde att vi kom ut som sista båt från stranden. Efter vantmek, som upptäcktes vara trasigt igår, var vi inte riktigt i ordning ombord men vi hetsade och hann ut till startbåten minuten innan ’apan’ gick ner.
Vi startade – men racet flaggades av. Fick vänta på ny start cirka en timme. Omstart men även det försöket avbröts efter ett varv. Synd för där låg vi fan bra till! Ny väntan … och så kom samma mess som igår, möjligen något mildare emellanåt. Vi var med i starten, men kände att det var fel nivå för oss. 43 andra kände som vi = DNF.
Camping Ballena Alegre har som sagt allt man behöver. Nya starter och nytt liv. För en del även ny mast, ny fock, ny bom… men inte en ny tracker. Alla har varsin tracker ombord men tappar man den får man böta 200 Euro. Många kapsejsade, segel gick sönder, masthaveri samt en tappad bom … och så var det det där med trackern. Plötsligt blev den, det viktigaste att hålla reda på. Att tappa nåt i Medelhavet kan räknas som borta. MEN! Än har inte något av de svenska teamen sjabblat till det – däremot våra NED-grannar. Deras tracker ligger och trackar nåt på havets botten nu.
Jaja! Vi är inte de vassaste knivarna i lådan med en 105e resp 114e plats men Spanien 
take what it gets. ”España toma lo que obtiene.” Vi åt middag hemma denna kväll.
Racedag 3: Var ute på morgonjoggen; en halvtimme på området. Otroligt vackra och lugna morgnar, det är mest bara jag, städare och vakter som är på benen då. Lite svalare i luften också – bara 20 grader. Frukost och vända våtdräkter, fylla på vattenflaskor och peta i sig vätskeersättning… det är morgonen förberedelser inför strand- och havslivet.
Som tidigare sagts har Camping Ballena Alegre allt man behöver. Den här dagen innehöll en variation av just det; allt man behöver. Dels en tidigarelagd start, kl 11. Vi fick ett fint första race, om än tveksamma till 20 knops vindstyrka vid starten. Vi har lärt oss nu att vinden inte jämnar ut sig utan snarare ökar, därav oron. Idag gick det åt andra hållet, vinden vände och la tvärt av. Poff!
Efter två timmars väntan på vind ute på vattnet, men ändå – en Snickers som var närmare Snickers än chokladpurè – återkallades vi till stranden. Tävlingsledningen kämpade mot vindarna, som i sin tur kämpade mot varandra – nord mot syd. Vi hann äta en macka innan syd vann och vi skickades ut igen till typiskt aussiförhållande. Kraftig sydvind. Vi låg på startlinjen uppfattade att vinden byggde på alltmer. Ändå startade vi och stod svinstarka i dubbeltrapets och fullt nedhal i 25 knops vind, med vågor från två håll. Det var inte bara vinden utan också vågorna som ställde till det. De byggde snabbt upp till 1,5 meter och det kändes allt annat än säkert att klara offset-märket i sådana förhållanden. Att falla av, sätta gennakern och köra – utan att kapsejsa. Efter första slaget bestämde vi oss för att bryta och återvända till stranden… men vi vågade knappt falla av.
Vi östkustare på gul bana fick ändå en placering! Tjoho, en 34e plats i förmiddagens race, en skitstart som ändå redde upp sig. Superfin segling. Västkusten på blå bana hann inte ut till start race 1 och fick fockhaveri race 2 men vi sammanstrålade på stranden och insåg att ett 40-tal andra hade tänkt som vi. Bl.a tre holländska team som tycks ha samma skills som oss. Ovetandes om varandras beslut, tar vi oss in och ut från stranden och möts efter dagens erfarenheter. Det är socialt guld! Dagen avslutades på ”wetbar” – eventets öltappning intill poolen. Efter ett par klunkar uppstod tankar som: ny dag – nya tag i morgon.
Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? … Eller vilka är det som startar och startar, seglar och seglar, baxar båt och mekar, köper reservdelar och reparerar, har träningsvärk i armar och ben, samt ett matbord fullt med jox men aldrig får några resultat att stolta sig över!? Jo Windrike.
Fast vi har det superfint ändå så klart, ett otroligt coolt ställe! Med två dagar i vindar i kulingstyrka tar vi det lugnt. Fortfarande nu på kvällen blåser det örnbrall. Många har avstått segling 
och flera har fått materialhaverier. Andra kör sitt livs segling. Två dagar kvar!
Våra resultat är förskräckliga efter 6 race: 39-DNF-DNF-33 DNF-DNC så givetvis hamnar vi i Silverfleeten från imorgon när alla 130 båtar delas upp. Vi kände oss lite slitna och irriterade över läget men tar så klart nya tag. Vi hade fått bra snits på att lämna stranden. Jag hoppar på och gör iordning båten medan Thompa håller i den. När han har hoppat upp skotar båda hem och kommer ganska snabbt över de första vågorna då. Det har faktiskt inte varit några större händelser utom den dagen då vi var på väg ut till banan och upptäckte felträdda linor i masten. Då behövde vi köra tillbaka till stranden, plocka av allt från båten och välta den bland vågor och sand. Det som var fel träddes rätt och sedan pinnade vi tillbaka ut till banan.
Våra spännande (överspända) dagar fortsätter. Idag delas de 130 teamen in i en guld- och en silverfleet. På förra årets VM tog Windrikarna en 9e plats i silver – i år kommer det att bli en jumboplats för av sex kvalrace har vi bara fullföljt två. Seglingen har hittills varit alltför utmanande för oss. Det är en obeskrivlig känsla att starta bland 65 andra, att planera racet, runda märken med speed och i trängsel samt att vinna… och förlora platser på vägen.
MEN! Att stå i starten i 20-25 knopsvind, i kombination med en och halvmeters-vågor… I såna förhållanden produceras adrenalin men också rädslor och trassel. Vi såg på trackern ombord att vi förlorade 32 platser i bara ett slag. Att ligga i utkanten av sin komfort ger kalasbra träning och det är vår motor. Våga lite mer, lite längre men utan att riskera något. En hel båt och kry besättning går först. Ett knapp tredjedel ligger på vår nivå i Silverfleeten! Bl.a. Spanien, Italien, Argentina, Nederländerna, GB, Australien, Tyskland… så det blir ett VM i VM:et mellan oss. Vi somnade på kudden igår med varsin GT i blodet och stolta minnen av dagens övningar.
Racedag 4: Fyra race idag med start klockan 13 och faktiskt mer modesta vindar: 7-10 m/s. Vi fick till en bra start, och en dålig, samt två däremellan. I första racet rundade vi toppmärket som tredje båt. Vi förseglade oss men knep ändå en 12e plats. Vilken revansch! I nästa två race var starten ok igen, lite alldagligt fippel och trassel, delvis på grund av ändrad bana under racet. I fjärde racet ökade vinden något och banan förlängdes. Kass start men helt klart den bästa undanvinden. Seglingen var inte slut förrän kl 18:30. Idag skulle vi bli bjudna på paella kl 20:00 vid poolen, så snabba ryck med att ta hand om båten och skölja av alla kläder och oss. Stora paellapannor med mat, musik på scenen, utlottningar av pinaler (bl.a. två gennaker) och vi slog ihop oss med västkusten. Vi vann inget och efter maten gick vi till restaurangen där vi satte oss i loungen och åt glass.
Äntligen kom de! Vinden och vågorna som går att ha kul i! Silverfleeten passar oss. Blå bana i norr, 66 team som kämpade för sina placeringar i nära nog sex timmar på vattnet. Det blev fyra race, vart och ett ca 45 minuter. 7-8 m/s emellanåt uppåt 10 m/s, och ökande vind i sista racet. Vi lyckades bra med starterna i alla race utom ett, och rundade t.o.m kryssmärket som 3e båt i första racet. Den känslan!
Båda svenska teamen var rätt slut och urblåsta efter nära nog sex timmars segling. Dagens placeringar: 12-22-20-17 gjorde att vi gled upp från plats 104 till 93 i totalen. En Gundedusch senare fick vi dagens första mål mat. Och jädrans vad gott det var. Så här dags börjar vi jämföra blåmärken, skinnskav i händerna och drar stories som bara seglare kan. Allt väsentligt är helt på båtarna inför finaldagen idag, men starkare vind väntas.
Racedag 5: Finaldag idag, bara två race var planerade. Vi var ömma i kroppar och händer… kanske till och med lite i själen. Allt i klädväg var fuktigt och lite sunkigt men efter en frulle kändes allt bättre. Dagen startade med ett skepparmöte och det rörde sig redan i träden lite. Under tiden informationen gavs ökade vinden mer. På guldfleetens sydbana var Spanien, Australien (Brett Burvill) och ytterligare ett Spanien-team placerade 1-2-3 inför dagen.
På silverfleetens blå bana pågick också en kamp. Först en massiv tjuvstart vilket ledde till ny start och under tiden nådde vinden och vågorna ny höjd. Vi startade som så många tidigare race i alltför utmanande vind- och vågförhållanden. Innan första slaget avbröt vi seglingen. Det var ändå låååång väg tillbaka till stranden. Dagen slutade med att tre fjärdedelar avbröt seglingen av olika anledningar. Efter andra racet var bara 12-13 båtar kvar av 66 på vår bana. Västkusten seglade inte alls utan packade istället ihop sig under dagen.
Även vårt packande började ganska omgående när vi kommit iland. Vi bar pryl efter pryl till släpet, sköljde av båten och rullade upp den från vinden för avmastning. Klockan 19:30 var vi klara med allt, lagom till prisutdelningen. Middag åt vi inte förrän efter kl 22. Hårt liv men tänk; alldeles frivilligt.
Sista sändningen från VM Ballena Alegre. Vinden rasslade runt i träden redan under morgonens skepparmöte och prognosen såg fin ut. Första start kl 12. Medan vi riggade ökade vinden, och på väg från stranden upplevde vi att den ökade ytterligare. Banan låg så långt ut att det rådde förvirring i fleeten, alla stannade upp och undrade: ”Var är mamma?” (dvs startbåten). Banorna är kalaslånga och det finns inte en chans att se toppmärket från start – men att kunna se startbåten vore väl ändå bra? När starten gick, kom alla glada båtar iväg i en enda stor dusch.
”Jag pallar inte det här”, sa en röst i mitt vänstra öra. De orden ledde till ett beslut som sa att vi skulle lämna racet och strax efter oss gick fler och fler tillbaka till stranden. 6-7 beaufort och höga vågor från olika håll. I silverfleetens andra race var det bara en fjärdedel som gick i mål. Guldfleeten körde tre race. Så imponerande!
Älskar den glädje Spanien utstrålade över sin guldvinst. Så väl värda både skumpa och medaljer. Grattis!
Åter till resans hela sträckning här.